onsdag 31 december 2008

Jag ljög igår ...

Skrev att jag inte skulle göra mer hjärtan igår. Det var inte hela sanningen. Trots nål i tummen och lite irritation över att det inte var så förbaskat lätt som jag föreställt mig så kunde jag inte släppa tanken. Måste prova en gång till. Så efter mitt inlägg gjorde jag 3 hjärtan till. Ett blev bra, de andra blev ... mindre bra om jag säger så. Nu är i alla fall symaskin, tyger, nålar, saxar och trådrullar undanplockat. Ska jag vara ärlig så vill jag göra några till. I jakt på den jättefina liksom. Men det har jag inte tid med. Linneskåpet och dörrar ska målas, huset ska röjas inför kompisarnas ankomst, sängar ska bäddas, pannacottta ska göras och självklart måste jag prova dukningen. Ingen tid att slöa, lika bra att sätta fart!


Kram!

tisdag 30 december 2008

Tyghjärtan

Hur fanken gör man ett sånt?? Skulle göra mig till och pyssla hjärtan på löpande band. Trodde jag ... Klipper till mallar. Klipper ut tyg. Syr ihop och vänder ut och in. Öhh ... Det var inte ett hjärta direkt. Det blir nog bättre med fyllning. I med fyllning. Ähum ... Äh, jag syr ihop. Har hunnit dra någon ramsa under tiden. Hjärtat får inga fina bågar och utrymmet mellan bågarna blir mer ett utdraget U. Inte bra alls men David blir glad över det. Provar ett nytt. Ja, det blev bara skit av hela alltet. Svär några ramsor och ger mig på ett nytt hjärta. Så, 1 timme senare har jag gjort ett rätt skapligt fint tyghjärta med hänge och knapp. 1 timme! Jaja, det är inte perfekt men det är det enda som har blivit vad man kan kalla ett hjärta. Måste höra med kompisen som läser till textillärare. Hon kanske har någon barnbeskrivning på lager? Kollade på det misslyckade "U:et". Usch, vad ful den blev ... Tar och plockar ihop och gör inga mer hjärtan. Inte idag i alla fall. Dessutom körde jag en nål rakt in i tummen så nu är jag handikappad också.

Min systerdotter Hannah på 12 år kom med världens bästa förslag till fyllning som jag inte ens varit i närheten av att tänka på själv. Innehållet i en kudde. Rotar fram en avlagd kudde och tog lite av fyllningen. Helt suveränt bra och får jag för mig att göra något annat som man kan fylla så behöver jag inte längre fundera på vad jag ska ha till fyllning. Detta var dagens bästa. Tack Hannah!

Snart, snart, snart ...

... är linneskåpet klart! En strykning till. Det skulle funka som det är nu men vid de svarvade trädetaljerna lyser det fortfarande igenom. När jag ändå är igång och blaskar med färg målade jag de 2 garderobsdörrarna i Davids rum också. Varje gång jag lägger honom blänger jag på dessa fula furudörrar med fula träknoppar och tänker att jag ska måla. Men så är det ju detta med att få tummen ur. Idag kom den ur! David och jag nynnade på "Postis Per" under tiden. Jag målade, han lekte med sin lyftkran. Knopparna ska jag elda upp i kakelugnen. Runda träknoppar. Vad fula de är egentligen. Nåja, de var väl snygga en gång i tiden? Maken, vet ni vad han gjorde när vi sjöng vackert? Letade efter nycklarna till draget på bilen. David och maken besiktade den för första gången idag och de vill ju kolla draget. Det skulle kunna gå om inte nycklarna var lagda på ett väldigt bra ställe. Gissa vem som var skyldig?? Det är frestande att skylla på David, han lekte i bilen sist när jag tvättade den och saker har en tendens till att byta plats när han leker. Maken letade överallt. Vi började se en stor summa flyga sin kos om vi måste beställa nya nycklar eller ett nytt drag på bilfirman. Nycklarna är i bilen, David har slängt dom någonstans. Mellan sätena eller under sätena. Då, som en blixt från klar himmel slog det mig! Under ratten finns ett litet fack. Jag fick en känsla av att jag lagt nycklarna där, på ett skitbra ställe. "Ut och kolla där" säger jag till maken med rollern i högsta hugg. Jo, visst låg nycklarna där! Det är inte för inte som jag är bra på att lägga saker på bra ställen och sen inte komma på var. Tur att jag kom på detta nu. Värre är det med alla reflexer jag la på ett superbra ställe när vi flyttade in i huset för snart 5 år sedan. Har inte hittat reflexerna än ...

måndag 29 december 2008

Märkte förut ...

... att jag inte har bilder från alla husets rum i sidokanten. En vacker dag, när köket och andra utrymmen är iordningröjt och inte är i kaos som nu, då kan jag ta en bild. Nu har sonen blaskat med vatten vid diskbänken så det är en hög med pryttlar som ligger där. Hela huset är i kaos när jag tänker efter. Jag plockar och gör i ordning femtioåttatusen gånger om dagen. David har rört till allt på 2 röda. Han är effektiv, vår lille rackare. Så effektiv som bara barn kan. Även maken är bra på att röra till. Han bjöd på dinkelscones förut (jättegoda!!) och han har dragit fram en del köksbråte och annat tjafs. Varför är husets herrar bra på att riva fram saker men aldrig bra på att hitta tillbaka med dem? Eller åtminstonde röja upp efter sig? Inte undra på att man är trött ...
Det var tänkt att det skulle bli en stjärna ...

Davids lyktor


Nu är det kört ...

Så, nu finns ingen återvändo. Farmors linneskåp har tagit första strykningen mot att bli helt vit. Färgen räckte precis, måste köpa ny burk i morgon. Skåpet var betydligt enklare att måla än klaffbordet. Egentligen kanske jag borde känna lite ånger? Jag menar, pappa har gjort ett jättejobb att en gång i tiden få den trären. Fast, när jag var färdig och tittade på skåpet tycker jag den är mycket finare nu, och då med endast ett lager färg. Tänk vad fint det kommer bli när det är helt färdigt.


Ska roa mig mer att peta in mer bilder. Har inte lagt in tillräckligt med bilder idag, än.

Shopping och punka

Efter lunch sög det i kompisens shoppartarm. In på Gina Tricot. Hon hittade lite kläder och jag hittade en klänning. Maken ringer för att överlämna sonen. Plockar upp honom utanför butiken och sveper vidare in till H&M. Hittar en jättefin tunika men priset var inte lika fint. Hänger tillbaka. Kompisen hittar det sista sen måste hon rusa hemåt för att åka och jobba. Tack och hej, puss och kram!

Lovade David att vi skulle köpa leksak för hans julklappspeng han fick av min moster. Innan dess måsta han ta några dyk i bollhavet. Sen synas butiken i sömmarna. David vill ha "det och det och det och det" ... Jag får gå efter och svara "Det räcker inte din peng till". Slutligen hittar han en Monster Truck. Pengen räcker och en krona tillbaka. Nu ska vi gå hem.

Kom på att det finns en loppis mot Drottninggatan. Måste kolla där när inte maken är med. En rätt stor loppis med himla många grejer men en del saker tycker jag hade bra överpriser. Hittade i alla fall 2 Kockumssaker. Vet vad jag ska ha skålen till men den andra? Ingen aning. Hittar nog på något. Bäst att placera ut det innan maken märker något.

Stoppar ner David i vagnen och kosan styrs hemåt. 40 steg senare känns vagnen konstig. "Sluta häng framåt!" säger jag till David som tittar oförstående på mig. Vilket konstigt ljud? Oh, jag känner igen det ljudet. Punka ... Shit ... Jaha, detta går det inte att traska hem med. Får tag på maken som får komma och plocka upp oss. Typiskt. Till saken hör att maken lagade detta däck i morse. Det är säkert någon mer pyspunka för inte kan hans lagning gå upp?

Under tiden vi väntar vill David ha en korv. "Mä brö" som man säger på östgötska. In på Sibylla och shoppa korv och dricka medan maken lastar in barn och vagn i bilen.

Jaha, nu kommer maken här och vill ha datorn (han blev ju ryckt från jobbet när jag ringde). Passar på att placera ut Kockumsköpen innan han märker något ;-) Fick nu höra orsaken till punkan: en liten glasbit. Jopp, det var inte makens lagning.

Bäst att flytta på mig.

Rubrik?

Bjuder på många bilder idag. Kameran är laddad och urladdad på bilder, redo att lägga upp här. Nu har jag inte mer tid. En titt på klockan innebär att jag måste göra mig redo för att knata ner till stan. Idag blir det fika/lunch, span på folk, skvaller och allmänt tjötande med en god vän. Som alltid kommer det bli riktigt trevligt! Nu sitter hon hos frissan och blir vacker. Det påminner mig om att min kalufs borde få sig en genomkörare. Kanske borde boka tid när jag ändå är på stan?

Kram på Er!

Frostbiten trädgård

Julros

Murgröna

Rhododendron

Kärleksört


Lakansgardiner

Spetsar

Nervikt kant

Resultatet

Närbild på ena spetsen


Klaffbord

Före

Efter

söndag 28 december 2008

Färgbyte

Har lite svårt att bestämma mig för bakgrundsfärg om ni inte redan märkt det. Grå eller vit?? Vit eller grå?? Saknade att kunna få vit text lite här och var när jag skriver. Det funkade inte så bra med vit bakgrund av någon konstig anledning. Kör på grå bakgrund tills vidare. Föll för den från början och det är ju den första känslan som är det säkra. Eller? Om inget annat får jag byta. Igen.

Färdigt

Tre raksömmar och två pressningar senare hänger lakanen i vårt sovrumsfönster. Det krävdes en svordom men inte för sömnad eller på grund av lakanen utan för att spola undertråden. Är inte helt vän med min Husqvarna ännu. Har varit lite sparsam med att använda den. Motivationen till att sy går i vågor. Min tidigare symaskin, Singer, var busenkel att spola undertråden med men den lät som ett tröskverk och trasslade rätt ofta ihop undertråden. Tjapp, jag lyckades få det rätt till slut och kunde fortsätta.
Insåg vid upphängningen att stela lakan inte ger ett fint fall. Det krävdes några klättringar upp och ner på barstolen för att släta till och vika lite innan jag var helt nöjd. Lakanen var även kortare än vad jag räknat med så den nervikta kanten med spets blev endast 20 cm. Vårt sovrumsfönster är dessutom inte av bautasize så jag fick trycka ihop lakanen ganska mycket för att fönstret skulle komma fram varpå spetskanten inte syns så mycket som jag önskat att den skulle.
På det stora hela är jag ändå rätt nöjd. Det var enkelt att sy och jag har länge velat ha gamla lakan som gardiner. Nu har jag det. Maken ville dock ha kvar den upphängning som var innan. Han viftade lite i luften med armarna och sa något ohörbart. Han vänjer sig. När det gäller gardiner har han inte så mycket att säga till om. I morgon ska jag ta kort och lägga in. Just nu är det inte bästa fotoljuset och kameran är batteridöd. Bäst att ladda den lille vännen. Den har fått jobba hårt sen jag blev med blogg :-)

Problemas

Strök till lakanen jag köpte igår. Lite småfuktiga, men äh. Ivrig att börja sy och få upp dem i fönstret. Mäter och mäter och blir bara mer och mer förvirrad. Får inget att stämma och slutligen parar jag ihop lakanen och mäter. Ja, då uppenbarar sig allting. De är olika breda och olika långa. Inte undra på att jag inte fick ihop någonting. Märkte igår att det inte var likadan spets i lakanen men spetsarna är rätt snarlika varandra så de passar ändå. Problem är till för att lösas, så även detta. Att de är olika breda gör inget, den ena får ett extra veck när det hängs upp. Olika längd är bara att kapa och det blir en raksöm och lite fållning extra. Enkelt va? Jag kommer garanterat dra några ramsor ändå.

Skålar på fot



Nu har de hittat sina platser, gårdagens fynd. Den ena pyntades med stenhjärtan och lite pärldekor och placerades på hyllan på den lilla toaletten i källaren. Den andra fick tazetterna i sig. När jag vaknat knatade jag ut och repade lite mossa från gräsmattan. När den tinat upp lite var det bara att pynta på. En blomma håller på och letar sig fram så snart blir det ännu vackrare.
Kunde inte sova igår. Antagligen på grund av att jag somnat till filmen vi tittade på, jag brukar somna nämligen. Så trevligt filmsällskap är jag. När vi gick till sängs somnade maken rätt omgående. Jag rörde om allt möjligt i huvudet. Dukningen inför nyår, förrätt, efterrätt, servetter, vikning, pynta om ljusen i sovrummet, varför lyser det fortfarande gult igenom klaffbordet som jag målar?, hur ska jag sy lakanen? ... Ja, ni förstår nog. Egentligen hade det bästa varit om jag kravlat mig ur sängen och gjort något kreativt istället för att vrida mig fram och tillbaka i sängen. Somnade straxt innan 2.
Nu har jag gjort en del av mina tankar. Lakanen som badat i klorin under natten tvättas nu. Klaffbordet har fått sig en strykning till. Blomkrukorna har blivit tvättade och instoppade dit de ska. Jag skulle röjt lite i blomgarderoben men när jag öppnade och tittade in försvann lusten. Petade in alla krukor på första bästa lediga plats och stängde fort. En annan dag.
Kom på igår att jag skulle måla om hallen. Det har jag faktiskt glömt! Tog en diskussion med maken i morse om turkos fäg, en mild lite svävande och behaglig färg. Jag borde nog åka iväg och kolla lite färgprov. Någon dag.

Med en gång blev det fasligt mycket jag vill göra. Har inte lika mycket energi. Eller tid. Nu är jag mer inriktad på att sy gardiner av lakanen när de väl kommit ur maskin och torkat till. Måste måtta lite i sovrumsfönstret också. Är dessutom grymt sugen på att strosa i några loppisar. Söndag, vad är öppet? Vadstena?
Lunch? Vad ska vi ha till lunch?
*går och kollar vad frysen har att erbjuda*
Kram!

lördag 27 december 2008

Dagens fynd

Detta blev resultatet efter ett besök på Återvinningen. 11 krukor, 7 rundade glas, 2 skålar på fot och 2 gamla lakan med spets.
Lakanen ska bli gardiner, glasen är görgoa att dricka ur, krukor finns alltid behov av (maken klämde dock några kommentarer över färgen) och skålar på fot har jag letat efter ett tag. Nu äntligen!
Summa kardemumma för ovanstående: 300:-

Tänk, tänk, tänk


Denna grej fick maken av en leverantör inom koncernen i julgåva. Jag har aldrig lyckats klura ut såna här saker utan att fuska med facit. Denna klarade jag! Överlycklig gick jag ner och demonstrerade för maken! Lyckades ytterligare en gång på juldagen. Ha! Jag är smart!
*ibland så ...*
Den går ut på att stapeln med träbitar ska flyttas till en annan pinne. Man får bara flytta en träbit i taget och inte lägga en större bit över en mindre.
Riktigt rolig grej. Bra när jag ska gnugga cellerna.

Oouuffhh ...

Jag gjorde något skitdumt igår kväll. Så förbenat urdumt och korkat!

Jag ställde mig på vågen ...

Varför gjorde jag det?? Synden straffar sig själv och jag kan inte skylla på någon annan. Ingen annan än jag har ätit mig till denna kropp, men jag har god lust att skylla på syrrans förbannat goda julkola. Handen gick skytteltrafik till och från burken tills kolan var slut. Nä, jag har bara mig själv att skylla. Inte undra på att alla kläder är små. Måste nog rensa mer och köpa upp mig till en större garderob. Eller så tar jag tag i problemet på allvar och inte småfjuttar halvhjärtat varje dag som jag gjort de senaste månaderna? Nä, nu jävlar ska det bli ordning på torpet! In med GI-tänk. Pronto!

Jag börjar idag.

fredag 26 december 2008

Gamla örngott

Fnular på vad jag kan hitta på med ett gäng gamla örngott? Har en hög från makens mormor. Jättefina. Några i linne och spets med broderade monogram, andra i bomull med spets och broderade monogram. De har länge legat i en trave och flyttats runt i huset. Från garderoben med sängkläder, ner till sykistan och nu upp till garderoben igen. La nyss ut dem över sängen då jag haft funderingar på att sy ihop dem och göra ett överkast. Nu när jag flyttat omkring dem och provat olika möjligheter insåg jag att det inte kommer bli så bra. Jag vill inte klippa i något av dem utan behålla dem i sin helhet. Hade mer än gärna haft dem i våra sängar men måtten är annorlunda mot de kuddar vi har. Två örngott hamnade om kuddarna i soffan. De är för stora men får vara några dagar. Så, vad kan man hitta på med örngott utan att sätta saxen i dem?? Tills vidare får de ligga i garderoben. Sorterade även ut de broderade lakan med spets och monogram som jag sytt ihop med lakan och gjort påslakan av. Ska sprätta isär dem och prova som gardin istället. Innan låg de bara oanvända i garderoben. Kanske skulle sy överkast av lakanen istället? Hhmm ... Tål att tänkas på.


Kram!

Något saknat är tillbaka

Ja, jag är med ny dammsugare! Den tredje i ordningen på kort tid. Maken kom för ca 2 år sen, efter ett kundbesök, hem med en Ultra Silencer från Electrolux. Den bästa dammsugaren vi haft tills maken drar ner den i källaren när han renoverar tvättstuga och gästrum. Gissa vad han sög upp med den? Jo, allt som föll ner från cementväggar och gipsväggar: slipdamm, träspån, grus, sten. Med andra ord, allt som gick in i röret. Min kära dammsugare ...

När jag gnällt tillräckligt köpte han en Nilfisk när jag var på ett läkarbesök på US Linköping. Jag blev fånigt glad över dammsugaren (lite 50-tal och hemmafru-varning) och var så glad för den tills den provkördes. Visst, den har sugförmågan men vippade så fort man drog lite i den, trögrullad både i för att dra ut sladd och dra dammsugaren efter sig och med betydligt kortare sladd än i Electroluxarn. Nä, den var inte alls lika bra som min käre vän i källaren.

Nu har 9 månader passerat och en ny behövde komma hem. Annandagsrea på Elgiganten och vi blev med ny dammsugare. Den kvinnliga säljaren demonstrerar först en värsting från Philips. Jättebra munstycke som går under byråer och låga möbler (det gör det munstycke vi har nu med) superbra filter som renar bättre än renast, bästa sugförmåga och så himla bra! *bla bla bla* Kinkiga kunden (jag) sätter sig på tvären och vill provdra dammsugaren i butiken. Med ett skevt leende tar säljaren ner den från det kartongberg av dammsugare den stod på. Först klagade jag på röret, alldeles för tungt. Vilken blick från säljaren! Vad vet hon? Har hon problem med onda handleder kanske?

Hennes skeva leende blev mer skevt. Jag drar den fram och tillbaka i gången bland andra kunder. Andra gnället är att den inte rullar så bra. Maken börjar ändra tonläge och en viss irritation hörs. David har för länge sen tappat tålamodet och är parkerad framför en av alla tv-apparater som visar Bee-movie. Jag fortsätter dra och är skeptisk. Nä, jag vill ha en Ultra Silencer. Den jag varit nöjd med. Säljaren har nu hittat en annan kund. En mer tillmötesgående som inte gnäller som jag. Så serviceminded var hon.

Säljaren frågar i alla fall i förbifarten om jag vill ha några dammsugarpåsar? Ja, det är nog lika bra. Hon ger mig en förpackning sen försvinner hon. Puts väck. Att en människa kan försvinna bara sådär? Nog för att jag var petig men jag skulle faktiskt köpa en dammsugare och det fanns en hel hög andra kunder där som ville ha hjälp. Maken tyckte jag skulle fixa köpet och hämtade David. Där, i kassan, knapprandes på en dator med sina välmanikyrerade lösnaglar hittade jag säljaren. Ett litet leende kom upp. Nu skulle gnälliga kunden betala och inte vara gnällig. Klirr i kassan för dom, rassel för makens konto. Maken ska för övrigt aldrig mer köpa en dammsugare till mig. Han har småmuttrat några ramsor idag.

Provkörde vrålåket förut. Åh, så bra det gick! Lång sladd som rullas ut lätt, en maskin som glider över golvet bara man drar lite lätt med lillfingret. Skillnad mot Nilfisken som man behövt dra med hela handen och dessutom fått gå tillbaka för att ställa på rätt köl efter att den tippat. Men vad gör det nu? Nu har jag min braiga dammsugare igen och Nilfisken? Den får parkeras i garaget. Den duger utmärkt att dammsuga bilar och annat skräp med.

torsdag 25 december 2008

Garderobsrensning

Skulle lägga mig tidigt igår. Var lite mosig efter all god mat, allt sittande och all den värme som blir när människor träffas och en bunt ljus brinner överallt. Fick för mig att plocka ur 2 plagg ur garderoben som jag inte använt på görmånga år men aldrig rensat ur. Två plagg blev ytterligare några plagg och slutligen sitter jag på golvet framför farmors linneskåp och röjer med kritiska ögon! Alla tröjor, för små och kortare än midjekorta, som jag av någon dum anledning sparat, åkte. Dessutom blev det ordning bland de tröjor som blev kvar och det gapade istället öppna ytor i linneskåpet. När jag stängt igen och skulle krypa till sängs var jag tvungen att titta in i linneskåpet ännu en gång. Tänk vad skönt att få rensa ut allt detta som jag aldrig använder och aldrig kommer använda. Mycket har blivit kvar i tron att jag kommer i det när jag går ner i vikt. Pyttsan. Jag går inte ner i vikt, jag ökar. Varför lura mig själv? Maken och jag skämtade om detta igår när vi klappade varandra om magen. Sen vi gifte oss har vi lagt ut båda två. Lika bra att inse att det är kört. Vi är ju fast med varandra ;-)

Men nu var det inte det jag skulle skriva. Efter min rensning gick jag på högvarv. Vart skulle jag riva och rensa nästa gång? Skulle mer än gärna vilja rensa ur makens garderob. Han har kläder jag aldrig sett honom använda sen vi träffades för 10 år sen. Men att rensa i hans gömmor och garderob är förenat med livsfara. Har man inte hört ett djungelvrål innan lär man höra det då. Får bearbeta honom lite snyggt, kanske mjuknar han och rensar själv? Det har hänt förr och kan hända igen.

Nu kom jag på. Garderoben med sängkläder. Måste glutta lite där. Något går säkert att hiva ut. Somnade väldigt gott igår. Kände mig lite ... lättare. Eller berodde det på lite sms-ventilering med en kär vän? Vad det än berodde på så har jag sovit gott. Tills lillfisen skrämmer liv i mig mitt i natten och är dunderledsen, gråter och fäktar vilt omkring sig i sängen. Jösses, säger jag bara! Både maken och jag ger upp. När lillfisen lugnat ner sig hör vi tassande steg in på toaletten, lite skval och sen kommer han inlullandes till oss. Slänger upp sina ben på mina, trycker sig intill mig så nära han bara kan, känner med sin lilla hand att jag är där sen hörs tunga andetag. Lille goa vän ...


Julkram!

onsdag 24 december 2008

Det snöar!

Så var julafton här! Ute faller snön, någon måste tycka att vi behöver det. Måste erkänna att jag sovit lite oroligt inatt. Inget är ju som väntans tider. Eller kan det berott på en liten herre som drömt mardrömmar om hajar??
Strunt samma, jag tror det beror på julafton. Tomten har varit här, det vittnar 3 paket under granen om. Två paket till finns någonstans i huset men de har han gömt enligt maken.
Grabbarna sover än och det behöver de efter en strulig natt. Jag borde också sova men vem kan det när man vill ha paket?
God Jul!!

Också en väg om tusen mil börjar med ett steg
Kram!

tisdag 23 december 2008

Något har hänt

Maken kom i fredags hem med en hög övermogna bananer från sitt jobb. Jag har väldigt svårt med doften från övermogna bananer och sa åt honom att äta upp dessa inom det närmaste och gärna långt ifrån mig. Igår kände jag en kufiskt doft vid frysarna. Hhmm ... En närmare titt och där låg påsen med de övermogna bananerna. Sa nyss åt maken att han inte får glömma bort påsen där nere så den skapar en än värre odör. Jag och David bakade kladdkaka när maken kommer och säger "Låt ugnen vara på, jag ska baka en banankaka." Hörde jag rätt? Ja, öronen tvättade jag igår (det är ju snart jul) så de är det inga fel på. Jodå, maken ska baka. Han har slabbat lite smet på golvet, frågat om råd ett par gånger och undrat vart alla pryttlar finns i köket men han har bakat. Nu är kakan i ugnen och han dammsuger efter sig. Bra jobbat. Undrar om jag törs smaka? Jag har sagt att jag inte ska smaka med tanke på det övermogna innehållet men jag får se. Tar en bit kladdkaka till så länge.

God Jul!

Det blev en sväng till M-blommor idag. Vet inte hur många gånger jag varit där på kort tid? En julgrupp till svärmor och svärfar stod på listan och när jag ändå är där kan jag lika gärna ta en titt på deras julrea. Jag har ett tag suktat efter tazetter. Nu har jag det på matbordet. En julros tittade så bedjande på mig så den åkte ner i korgen den med. Den står nu på yttertrappan men kanske åker ner i jorden idag. Vill njuta lite av den på trappan först.
Med dessa bilder vill jag önska Er alla en riktigt God Jul!






Imorgon är det julafton. Helt otroligt, vart tog detta år vägen?? Känner ett leende inombords och julstämningen finns där trots saknaden av snö på backen. I morgon kommer jag vara lika barnslig som sonen. Vi tar vår egna lilla julafton här hemma innan det bär av till svärföräldrarna.
Undrar vad jag får av Tomten??

Kram!

måndag 22 december 2008

En bra dag

Man hinner mycket när man är effektiv. Vi började med att storhandla och slåss med alla tusen andra människor på Maxi. Var aningens svettig när vi kom ut. Hem och lasta ut allt vi köpt. Intag av lite lunch. Mitt tidigare inlägg om en arg liten herre är ett minne blott. Vi har inte varit osams ett dugg idag, inte ens varit i närheten till att börja osa katt. Däremot har han pratat, pratat, pratat och pratat konstant! Finns det ingen mute-knapp?? Å andra sidan har han för roliga funderingar. Fick höra lite om maskar, ormar och fåglar vid lunchen. Lite senare när vi åkte till macken mötte vi polisen och de fångar tjuvar. Eller mamma som kör för fort. Då hamnar man i fängelse. Jojo ...

Efter lunch åkte vi då till macken för att tvätta bilen. Bilen var inte svart. Mer grå med sandstänk på bakre dörren av någon konstig anledning. När vi kommer dit är det fullt. Vi åker en sväng och tillbaka till macken. Då finns det plats. In med åbäket, på med avfettning och fälgrengöring. Blås av med högtrycken, det rinner brunt vatten överallt. Sicken skithög! David leker inne i bilen och jag gnor utanpå. Rätt bra med tanke på att det var fullt. De övriga herrarna som var där och gnodde på sina bilar hade nog inte varit så muntra om David sprungit runt. Konstaterar att det finns en svart bil under allt grått. Vi betalar och åker hem. Gör även som alla andra och svänger in på Jet på hemvägen. För 9.84:- litern måste vi fylla tanken.

Hemma startas tvättmaskinen för att tvätta handdukarna från biltvätten. Sen geggas en köttbullesmet ihop. Smeten delas i en mindre hög och en större. Den större kryddas med kryddpeppar och den mindre får vara neutral. När man steker köttbullar måste man provsmaka så de blir bra. En blir två, två blir tre och tre blir till slut ... många. David och jag mumsar för glatta livet. När maken kommer hem vill även han mumsa. Himla gott med nystekta köttbullar direkt från pannan. Insåg att jag måste göra mer köttbullar men inte idag. Måste nog till Maxi ytterligare en gång till innan julafton och slåss med alla andra. Eller "vässar armbågarna" som lillebrorsan säger.

Skulle göra en stjärna i ståltråd men det blev inte som jag tänkt. Det blev en konstig stjärna. Behöver nog en mall. Istället blev det någon form av blomma och nertryckt i jorden hos svärmorstungan passade den rätt bra.

Fattar inte, David är rätt kinkig med maten men ölkorv proppar han i sig som godis. På tal om annat :-)

Husets lille herre

Maken har åkt och jobbat. Några telefonmöten som blev inbokade i sista minuten på fredagseftermiddagen. Vaknade idag till färdig frukost, en glad liten skit med klubba i högsta hugg och en sprakande brasa i matrummet. Kan det bli bättre?

Annars har husets lille herre verkligen prövat våra tålamod till det yttersta. Han testar gränser så långt det bara går, blir tvärarg och skriker när han inte får som han vill och någonstans tappade han sina öron för han lyssnar inte för 5 öre på vad vi säger till honom. Att försöka med ett lugnt och sansat samtal för att resonera är bara att lägga ner när han är vansinnigt uppskruvad. Det är trevligare att prata med en vägg vilket dessutom ger mer svar. Nåja, det hör väl till utvecklingen som allt annat?

I fredags slängde han en näve sand i ren ilska på bilen. Där gick min gräns. Han var helt hysterisk för att vi inte åkte och handlade. Han vet så väl att han inte ska röra bilar och detta tilltag både förvånade och gjorde mig arg. Jag gick in med hela packningen från skolan och dagis. Efter ca 5 min gick jag ut för att hämta honom (han satt kvar på garageuppfarten och skrek i ilska). Jag är ju själv sån att jag vill vara ynklig och bli omhändertagen när jag är ledsen. David mötte mig runt bilen, mungiporna helt ner mot knäna. Han kom raka vägen i min famn. Bar in honom och vi satt en stund på pallen i hallen. Klädde av honom så smått. Han var lugn, jag pratade lugnt med honom och allt var bra. Vi kramades och gosade. Allt var bra igen. Lille vännen, det är inte lätt att vara liten ...

Helgen har varit kantad av raseriutbrott och dispyter åt än det ena hållet och av olika slag. Att mötas av ett stort leende idag och en lugn liten kille var helt underbart. Pessimisten i mig undrar hur länge lyckan varar? Vad ska vara den utlösande faktorn för ett utbrott? Optimisten i mig hoppas att den varar ett tag, i alla fall genom Maxi när vi ska handla. Det brukar vara lugnare när maken och jag inte är hemma tillsammans av någon konstig anledning.

Ha en skön dag!
Kram!

söndag 21 december 2008

Fjärde advent

David kom inlullandes någon gång inatt. Ca 1 timme efter hans intåg känner jag kramp i magen och ett illamående som sköljer över mig. Rotar fram ett täcke, mumlar till maken att jag parkerar mig i källaren, med en hink i närheten, ifall jag inte skulle hinna till toan. Turligt nog blev det aldrig verklighet. Jag har verkligen fobi för att få upp sånt som en gång har åkt ner och får panik, skakar och gråter. Jag slapp det i natt. Någon gång klingar allt av och jag kan sträcka ut mig från den fosterställning jag befunnit mig i. Det är inte riktigt bra än. Magen känns av och ett lätt illamående sitter i halsen. Intalar mig att det är lördagspizzan som är boven i det hela. Att jag aldrig lär mig att min mage inte gillar pizza? Kanske denna gång?

Önskar Er alla en trevlig fjärde advent!
Snart är Tomten här
Kram!

lördag 20 december 2008

Dessa ljuvliga masterpieces

Här är de nya.
De för den lilla summan av 49:- styck.
Så höga och så fina.
De fyller vardagsrumsfönstret bättre än de som var här innan, de lite lägre.

"Granen står så grön och grann i stugan ..."

Ja, nu är den på plats! En härlig grandoft möter upp i vardagsrummet.
Inte världens bästa bild fick jag se nu när jag laddade över och granen är finare i verkligheten än vad den visar på bilden men jaja, jag njuter av den!
Sen bilden togs insåg vi att den röda toppstjärnan inte alls funkade. Den är nu på tork i garaget efter lite vit- och silvermetallic-sprayning.
Temat i år blev helt i silver och lite glasdekoration.


Detta är en av detaljerna i glas i granen. De andra är glasdroppar men det blev inga bra bilder så tyvärr får ni ingen bild på dem.

06.18

Ett lågmält "fääääärdig" hörs från toaletten. Maken stövlar upp i ett stön, jag har inte ens reagerat. Knöl och bök, tissel och tassel, göra koja under täcket, hoppa runt, krypa under täcket, "vill ha välling"... Varför sova när man får liksom?

fredag 19 december 2008

Sista dagen i skolan!

Kan inte påstå att jag engagerat mig för mycket denna vecka i skolan. Det som skulle vara läst har jag inte läst. Skäms på mig. Synden straffar sig själv, det blir att läsa under julledigheten för att få lite på benen inför kommande tenta den 15/1 2009. Hämtade förra tentan igår och jag var 5 poäng ifrån VG. Det stör mig en aning måste jag erkänna. Jag har tabbat på enkla saker. I vanliga fall är jag jätteglad för att få ett G och slippa omtenta men nu känns det "jaha". Jag kunde gjort bättre ifrån mig. Får försöka på nästa tenta men den blir lite mer komplicerad än denna fast den kommande tentan är på mindre poäng. Jaja, försöka kan jag ju göra.

Med undantag för rejäl huvudvärk och 2 föreläsningar i skolan är det väldigt skönt att det är sista dagen i skolan för i år! Huvudvärken lär jag dras med, den är för att stoppa Eva men det kan jag ta. Hon har blivit dämpad och visar en mildare sida även om hon gärna vill komma fram och hugga lite ibland, fast inte lika hätskt och bitskt som innan. Nu höjer hon rösten mot det tidigare djungelvrål som kom innan. Skönt att hon är lugnare, både för son, make och mig själv och jag slipper stå bredvid och undra vem denna argbigga är som härjar i min kropp när hon visar sin allra värsta sida.

Gissa vem som somnade gott i soffan igår föresten? Innan 21.

Snart är det jul hörni!
Kram!

torsdag 18 december 2008

Kan man få tillbaka denna dag?

08080
Årets bästa dag.
Årets dyraste fest men värt varenda öre!
Brorsan fixar bil och är chaufför.
Syrran och makens syster fixar lekar, helt oplanerat vilket förhöjer dagen lite extra.
Sara kajkar tvärs genom Sverige för att fota oss.
Alla är där för vår skull.
Tänk om man finge uppleva den igen?


Corsage, brudbukett och näbbukett är gjord av mig. 36 vita rosor allt som allt med murgröna från trädgården. Kan tillägga att vi glömde corsageblommorna i kylen ...

Eva

Döper denna argbigga, jag är verkligen schitzofren några veckor i månaden. Eva får hon heta. Det är det enda namn som ploppar upp i huvudet på mig just nu. Hon kan verkligen bli tvärförbannad för absolut ingenting och irritationen lurpassar bakom örat konstant. Hon var på väg fram i morse men så roligt ska hon inte få ha. Jag stängde öronen, hon tjurade ihop och vände på klacken. Just nu hålls hon i schack med hjälp av piller som tyvärr ger biverkningar men det får jag bita ihop och ta. Undrar om det kan vara så enkelt att hon motas i grind efter 2 piller? Eller var det gårdagens kväll med haglande skrattsalvor?

Ja, "Julkalaset" som showen på Mejeriet heter var verkligen en höjdare! Som vi skrattade! Det var trångt mellan borden, så trångt att om man ville ändra läge så fick glatt borsdgrannarna maka på sig också. Toalettbesök gjordes inte i onödan och gick en passade alla andra på. Trångt, trångt och rätt varmt i lokalen, men åh, vad det var bra! Kan fnittra åt det än. Lite saknad av det traditionella julbordet kände jag men den 3-rätters vi fick serverad räckte alldeles utmärkt. Skönt att gå därifrån utan att vara överdäst av mat.

Det sliter verkligen att komma i säng runt midnatt och bli väckt tidigt av en liten fis. Ikväll kommer jag somna innan 21, garanterat. Så gammal är jag.

Kram!

onsdag 17 december 2008

Istället för att tröstäta ...

... tröstshoppade jag. Nu tornar 2 stycken 2-stänglade, vita orkidéer upp sig i zinkbaljan i vardagsrumsfönstret. Dessa var dubbelt så höga mot de som fanns i baljan tidigare (som jag för övrigt köpte förra veckan). Skulle "bara" köpa julpresent till förskolepersonalen men det blev lite till mig också. Vem kan undvika att shoppa när de rear ut orkidéer för 49:- styck? Helt otroligt, så stora och höga och så underbart vackra! Lite humörhöjare mitt i allt och vad jag kommer njuta av alla blommande orkidéer här hemma nu. Nu återstår det att placera ut de 2 som fick bereda plats för de större. Fast det är jag redan klar med. En hamnade i hallen och en i sonens fönster. De som fick flytta på sig för dessa hamnar istället vid barbordet. Tur att allt går att lösa!

Lugn och fin ...

Jodå, hon tittade fram och fräste i morse, i stressen att hinna till dagis. Det utlösande var chokladfingrar på den vita soffan (varför köpte vi denna soffa??). Stunden senare skrattade vi och skämtade om fingervanten som vi alltid gör och det blev en hög pussar och kramar på dagis. Det klarar jag mig på ett tag. Nu är tvättmaskinen klar, jag har hittat det jag ska på nätet till seminariet i morgon och ska sätta mig för att läsa litteratur. Eller ska jag ta en titt till M-Blommor först? Tror jag hänger tvätten och drar en repa. Ja, så gör jag.

Ikväll blir det julbord med makens jobb. Till Mejeriet och show i Vadstena. Innan har det varit i Munkklostret. Undrar hur detta blir med show och allt? En sak är säker, argbiggan kommer hålla sig i skinnet. Tur att hon undviker att titta fram utanför hemmets väggar.

Kram!

tisdag 16 december 2008

Spott & Fräs!

PMS är ett jäkla gissel! *hatar* Hur jag än försöker vara snäll och lugn så ger det motsatt effekt och varenda vägg raseras inom en tiondels sekund och ett vrål kommer. Någonstans står jag och betraktar allt bredvid och undrar vem denna argbigga är? Det är ju egentligen inte jag som beter mig så, fast det är jag som beter mig så. Skraporna går mest ut över det käraste jag har: sonen och maken (idag fick även makens jobbdator några salvor och en del dunk men det har ni inte hört från mig). Det behövs så lite för att göra så mycket och att andas djupt och räkna till 10 är inte ens något att försöka med. Hinner inte till 1 förän det är kört. Någon (jag) har börjat härja och gapa långt tidigare. Tycker jag borde kunna kontrollera detta men det är inte jag som "styr". Lika bra att inse att det är tvärkört. *knatar raka vägen upp till badrumskåpet och tar ett piller*
Måste pussa lite extra på son och make också, stackarna ...

I morgon ska jag vara snällare!

måndag 15 december 2008

Titta vad jag hittade!

Makens jobbdator var det längesen jag satt vid (min bärbara ska skickas in *snyft*). Hittar bilder jag inte ens sett! Här nedan är sonen nyfödd, 2 dagar gammal och senare 5 månader och med farsan till jobbet.



Snart blir han 4 år ...
Vart har tiden tagit vägen?

Jultankar

Ja, ibland har man överskott på tankar. Både bra och dåliga. Nu är de något mittemellan med dragning åt de dåliga. Men mitt i allt ser jag en ljusning. På fredag är sista föreläsningarna för i år och sen är det JULLOV! Underbart. En trist grej är att det inte kan bli helt slappa. Har en tenta precis i början av nästa termin så det blir inte att ligga helt på latsidan. Känner jag mig själv är det precis latsidan jag kommer ligga på. I alla fall med skolarbetet. Här hemma har jag massor jag vill göra!

Nyheten för i år är att vi inte flackar fram och tillbaka mellan mina föräldrar och makens föräldrar. Jag har sagt ifrån. Det är tröttsamt och efter 17 år har jag fått nog (alla år är inte med maken utan med min f.d sambo också). Vi har alltid haft följande tradition:
Jag åker till mina föräldrar, maken till sina. Vi äter jullunch sen kommer maken till oss. Efter Kalle Anka öppnas det julklappar sen börjar stressen. När David och kusinen börjar komma igång och leka som bäst måste vi packa ihop för att åka vidare till makens föräldrar som väntar på oss. Stressa dit och in. Proppa i sig fika och tilltugg. Julklappsöppning igen. Efter det blir det julgröt och kvällsmacka. Dagen blir lång och det är jobbigt att hålla på så här. Jobbigast är att bryta upp när David och kusinen leker. De leker så bra och mitt i allt:
"vi måste åka nu."
"jag vill inte."
"jo, vi måste till farmor och farfar nu ..."
"åk då!"
"nej, du måste följa med."
Lirka, lirka, lirka och en del tjut. I år firar vi julafton hos svärföräldrarna och juldagen med mina föräldrar. Kommer kännas urknasigt att inte vara med min sida på julafton men jag hoppas det blir bra. På juldagen får grabbarna leka hur länge de vill, det är en vinst!

Egentligen har jag stängt av lite i skolarbetet i väntan på jullov men jag ska göra ett ryck. Dags att stoppa näsan i literaturen!


Kram!

lördag 13 december 2008

Snön yr och skratten haglar!

Efter lunch gick David och jag några få meter från vårt hus till en backe intill och åkte pulka för fulla muggar. Att det ska vara så jobbigt att ta sig upp igen ... När maken kom fick han ta med sig snowracern så jag kan få åka själv lite också. Ja, David vill inte gärna åka kombo inte, han ska minsann åka själv. Undrar varför vissa vuxna är så tråkiga? Jag vill åka jag med, inte bara stå och titta på. Det verkar för övrigt vara kvinnans uppgift. De andra två vuxna som åkte var manliga. Maken och jag turades om att åka och övriga barn, liksom vuxna som inte åkte, stirrade på oss med stora ögon när vi kom vrålandes nerför backen.

Vi hör ett yl och skratt som ekar bakom oss. I svindlande fart svischar en vuxen och en tjej på snowracer förbi. Som det gick! Ekipaget efter kom i en svårstyrd pulka. De åkte från en brantare backe, ut på cykelbanan och ner i den backe vi åkte i. Undrar om man vågar åka därifrån med David? Det gick ju undan rätt bra ... Själv tvekar jag inte en sekund, men David ska ju med. Äh, vi provar!

Som det gick! I slutet av den brantare backen var det lite ojämt och det studsades rätt friskt innan vi kom ut på cykelbanan och vidare nerför den mindre backen. Vi åkte långt och David skrattade så han tjöt! En gång till! Nästa åk bromsar jag inte lika mycket och vi kommer ännu längre. David vill åka med pappa men de startar nedanför den branta backen och åker på cykelbanan. Med maken på skulle de fara som vantar. David skrattade lika ljuvligt ändå. Efter två åk vänder maken hemåt och David och jag ska ta ett sista åk ända uppifrån.

Vi åker, studsar som pallevantrar, nerför cykelbanan och jag svänger av för att försöka komma så nära hemåt som möjligt. Vad jag inte ser är ett gupp och vi kraschar rejält! David gråter, hela huvudet är fullt med snö, mitt likaså. Sicken smäll! David gråter hela vägen hem, säger att han har ont i foten och huvudet. Inte konstigt, han hamnade ju under mig.

Tur vi inte har långt hem. Vi inspekterar foten och till en början vill han inte stå men det går väl knappa 5 minuter så hoppar han omkring i soffan som vanligt. Inget fel på den foten inte. Vi går ner i källaren och kollar på bilderna och inspelningarna från alla åk och vad vill David titta på? Jo, vår vurpa. Synd att maken hann hem och inte filmade. Det hade varit något att se.

Snyt och fräs

Japp, så kom den igång, förkylningen hos sonen. Näsan rinner konstant och högen av snytpapper bredvid min säng vittnar om alla otaliga snytningar från tidig morgon. Varför ska han alltid envisas med att vakna tidigt? 6.52. "Jag vill gå ner, mamma" *stööön ...*Det vill inte jag.
Jag kryper ner bredvid maken som inte heller är så pinfärsk. Någon gång i morse stövlade han upp, väsnades för både kung och fosterland, intog värktabletter och stövlade tillbaka lika väsnades igen. Vi har en elefant i vårt hus, bokstavligen. När män är lite förkylda, då är de dösjuka. I alla fall här när maken är sjuk. Har hört detta från andra håll också men jag nämner inte vart. Maken går inte ut i onödan, inte ens till brevlådan. Han ligger i soffan och glor på golf.
Oh, jag hör honom, han är på benen i alla fall. Får se i vilket skick han är när han kommer ner? Förkyld, men på benen.
Nu ska jag inte vara sån här *bäst att viska så inte alla hör* men när moí är sjuk, då är det inte läge att vara ynklig eller ligga i soffan och glo på någon såpa. Sonen ska kläs, torkas både fram och bak, ha hjälp emellanåt, mat ska fixas och varför blev kylskåpet helt plötsligt ett gapande hål? Inte en pinal hemma. Måste handla också. Jag får vara sjuk en annan dag ...
"Mamma det rinner ..."
Sonen kommer bli röd under den lilla näsan idag av alla snytningar och torkningar. Vår egna lilla Rudolf.
*attjoooo!*
"Mamma det rinner igen ...."
Önskar Er alla en Trevlig Lucia!
Kram

fredag 12 december 2008

helene306

Varför kallar jag mig det tro? Jo, för 5 år sen skulle jag skaffa mig en egen e-mailadress. Jag ville heta helene76 *hintar lite födelsedata* men det var upptaget. Typiskt.
Så, vid denna tidpunkt fanns min käre Peugeot i min ägo och den hette således Peugeot 306. Därav mitt namn.
Åh, min lille Peugeot. Saknar den än idag. Avbetald. Svart med tonade bakrutor och skålade framsäten. Svalde jättemycket om sätena fälldes. Klättrade helt suveränt uppför vår garageuppfart. Startade utan att knota. Härlig körglädje men det skulle inte skadat med lite mer under huven. Det gick att brassa på rätt bra ändå i och för sig ...
När jag blev gravid var det bara att inse fakta. Rätt opraktiskt att behöva fälla säten för att knöla in en barnvagn, fast det kanske kunde gått? Vi provade aldrig, utan spetsade in oss på en kombi. Min Peugeot 306 lades ut på Blocket och hamnade hos en tjej i Jönköping.
Idag skulle jag inte köpa en 306:a igen. Inte efter att vi köpte en fabriksny bil.
Men sakna min DWX, det kommer jag nog göra länge.
Nu ska det smuttas vin och en film är laddad i PS3:an.
Trevlig helg!

Snökonst

Det var ju tänkt att David och jag skulle göra snögubben tillsammans men det slutar med att jag får göra den helt själv. Näsa, armar och ögon petas dit.
Klart.
David går ett varv och synar.
"Han har ingen mun, mamma ..."
Nä, det har han ju faktiskt inte. Peta dit en mun.
Klart.
Nu ska jag göra snölyktor.

Snö är bara för kul!

Se upp i backen!

Efter dagishämtning blev det några åk i backen. Jag fick åka med ett åk sen skulle lillfisen åka själv.
Så kul fick jag ha ...
Han är snabb vår lille rackare!
Tur att han stoppades av en häck för oftast var han nere innan jag var det. Här är han fångad i farten och han skrattar så där gott som bara barn kan.
Hjärtligt och ljuvligt!

Vinterlandskap

Snö innebär arbete, är förädisk och kan orsaka en hel del varierande olyckor och skador men vad det är fint och vackert när det väl landar på marken!
Och vilken stämning snö ger! Bara så där, jättesnabbt.
Vem som helst kan bli barnslig för mindre. Kanske inte vem som helst men jag blir det.
Idag blev det pulka till dagis. Eftersom det fortfarande snöar blir det även pulka hem och kanske en tur, eller fler, nerför en backe?

Nedan ser ni vår uppfart/nerfart. Här har vi slirat med våra bilar en del må ni tro och maken har även lyckats med att få ena bilen på tvären, fastkilad i staketet på vänster sida. Det brukar för det mesta gå utan problem, om inget annat lyckas man på andra försöket.
Men år 2005, årets första snö och sommardäck på min lilla Peugeot när den fortfarande fanns i min ägo, var ingen höjdare. Som jag slet och svor och försökte! Stressad och på väg till däckfirman för att byta till, ja just det: vinterdäck. Jag lyckades på min höjd att komma upp till vägkanten för att slira som en tok och inte komma längre. Varma däck luktar inget vidare kan jag konstatera ...
Svärandes, var det bara att rulla ner igen och försöka ännu en gång. Varför skriker och svär man egentligen när det inte hjälper?
35 minuters kämpande och 20 ton grus senare kom jag upp.
Å andra sidan är den suverän som pulkabacke även om David föredrar att åka i slänten vid ingången.


Det här är en bild på barbordet i hallen på övervåningen. Utsikten över stan är fin och tyvärr utnyttjar vi inte detta bord alltför ofta. Härifrån bjuds vi på en färgsprakande underhållning på nyårsafton! Alldeles gratis.
Ni ser stjärnorna som hamnade på tvären men rätade på sig efter lite knutar. Jag har aldrig varit riktigt nöjd med hur det ser ut i dessa fönster och har ända sen vi flyttade in haft svårt att fixa till det på ett bra sätt. Det känns alltid som om det är oklart och fattas något.
Egentligen vill jag måla fönsterdelen också men förra ägaren har bokstavligen blaskat på någon klarlack och jag ser bara ett enormt arbete med slipdamm överallt framför mig.
Jag lägger ner redan i tanken.
En annan dag.
Nu ändå, med stjärnorna och i skenet till adventsljusstaken kan jag känna lite ro.
Inte till fulla 100% men en bit på väg.
Kram!

torsdag 11 december 2008

Underbara ord

Vid läggningen läser jag "Mormors lilla kråka" för sonen. I slutet av boken finns sången. Den sjunger jag många gånger och roligast är att slänga sig lite hit och dit i sängen. När jag läst sagan för andra gången vill David sjunga för mig och göra rörelserna. Vi avslutar med att sjunga två gånger till. David lägger armarna om min hals, kramar mig hårt, ger mig en puss och säger:
"Jag älskar dig mamma"
Min underbara kille! Finns det något ljuvligare att höra? Jag älskar dig också, genom hela Universum och tillbaka!
För alltid!

onsdag 10 december 2008

En smygande känsla gör sig påmind i kroppen

Jag erkänner, jag har dragit hem både det ena och det andra under en kort tid. Ett par skor, ytterligare ett par skridskor (jag hade medhjälpare), 5 orkidéer, spetsar, blomkrukor och nothäfte för att nämna något. Egentligen är jag anhängare av idén "en sak in, en sak ut" men nu har det varit "många saker in, ingen sak ut". Känner att energierna börjar hopas och en rensning borde komma rätt snart. Det kanske är det som kryper upp längs ryggraden och sitter och ömmar i axlar och nacke? Det är inget som säger att det är stora saker som behöver åka ut men något. En blompinne kanske? Har en hög i källaren som sparats "utifallatt". Nä, allvarligt talat. Huset börjar bli rörigt. Så rörigt att det är svårt att gömma bråte när jag tar bilder för att lägga in här. Då är det illa. Igår fotade jag vad sonen pysslat med. Han är rätt duktig på att dra fram mycket saker men inte lika bra på att städa undan efter sig. Mitt i allt kom jag på att jag har en hel del att läsa till skolan. Har liksom stängt av och inväntar jullov. Jag vill fixa, greja och pyssla överallt men har egentligen inte någon tid att prioritera till det. Får se om helgen bjuder på ett rejält energipåslag så jag kan ta ett röj?

Natti!

Liten gryta med väl fungerande öron

David hade en tid till ÖNH-mottagningen idag så vi åkte alla tre. Maken har fått en ny mobil så den pillade han med hela vägen in till Linköping. Den har en GPS och som bekant pajjade jag vår TomTom i måndags och maken var tvungen att prova den i mobilen. "Om 500 yards sväng vänster". Låter inte rätt. Maken pillar lite till. "Din rutt är beräknad". Det låter bra. "Om 3 km, sväng vänster". Vart då? Här? Mitt ute på slätten? Vad ska denna mobil ta oss för väg till Linköping? Jag kör den väg vi alltid åker till Linköping och när dessa 3 km är nådda hörs istället "Vänd om det är möjligt". Jaja, den mobila GPS:en fungerar, inget snack om saken.

Läkarbesöket var över på några minuter. 10 sek tittade läkaren i halsen, 2 sekunder i näsan. 4 minuter pratade vi. Läkaren skrev en remiss till operation. Klart. Tack och hej, leverpastej. In och ut på mottagningen, av och påklädning inkluderat och även en kort promenad var avklarat på 15 min. Behövde vi åka in för det här? Kunde lika gärna göras på telefon.

Åker man in till Linköping måste man göra stan, i alla fall en snabbis när man inte har evighetsparkering. Tog en glutt på Indiska och konstaterar att de har blivit väldigt dyra. Designtorget en snabb vända, ut lika fort. Myrorna nästa. Där fyndar vi ett par skridskor åt David (tredje paret i räkningen) och tre krukor. Den ena ska jag måla om. Nu har den en turkos färg och jag vill självklart ha den vit. Med studentrabatt: 63:-. Billigt och bra.

På hemvägen mumsar David en kaka och maken återgår till att pilla på mobilen. Han har ingen bra ringsignal så det måste hittas någon. Första, nä. Andra, "ariba, ariba". Nä. Tredje något jazzigt och fjärde något "umpa, umpa".
"Stäng av den där skiten." Det blev med en gång ett störmoment på väg in i Vallarondellen, bilar överallt och David som från baksätet vill visa vad brandbilen kan. Maken stänger av och letar vidare. Då hörs från baksätet: "Jag vill höra den där skiten ..." Ooupps ... Hoppla, hörde han det där? Maken och jag tittar på varandra och börjar skratta. "Jag vill ju höra den där skiten" upprepar David. När ska man lära sig att välja sina ord inför de små som snappar upp precis allt? Förmodligen aldrig. Maken letar fram "umpa, umpa" igen och leendet från baksätet känns ända fram till oss.

Lite kroppsarbete på morgonen

8.34 kliver jag in, skrubbar händer och naglar. Julrosen är planterad och två små buskar kaserade. Buskarna var små men det var banne mig inte rötterna. Fast det gick väldans smidigt ändå. Kändes lite skumt att stå och hacka och gräva med spade innan kl 8 på morgonen i skenet från huslyktan. Ännu skummare känns det att plantera så här års när det är kallt ute. Nu hoppas jag på att den fina julrosen överlever. I värsta fall får jag köpa en ny.

Får se hur lång tid det tar innan maken märker att jag inte har planterat julrosen där vi sa igår. Spår efter jordhögen borde avslöja mig. Vi har haft en rabatt på framsidan av huset. Den tog vi bort när huset dränerades i somras och vi har tänkt att göra något annat där. Jag vill se julrosen och tänkte så länge plantera den i ena kanten av vad som tidigare var rabatten. När jag gick hem från dagis kom jag på dessa buskar i rabatten runt uteverandan. Där i hörnet är nu julrosen så fint placerad och det bästa av allt, jag ser den på väg in. Kan ge mig katten på att maken drar en ramsa för att jag tagit bort dessa buskar. Jag har varit på gång att ta bort dom vid andra tillfällen men då har han argumenterat. Han brukar lugna ner sig men det ska alltid fräsas lite ändå. Bara för att liksom. Å andra sidan var dessa buskar alltid fulla av någon äcklig ohyra på sommaren.

Nu ska jag ge mig på att söka i skolans bibliotek efter Nationalencyklopedin och några artiklar om bok och boktryckarkonst. Det brukar alltid ta en lång stund att hitta när jag inte kan och irritationen brukar komma på köpet. Det är ju dumt att göra sökningen enkel. En student ska få klura lite.


Kram!
Ps: Pratade med maken vid 10-snåret och meddelade vart julrosen hamnade. Blundade och inväntade en skrapa men nä, den uteblev. Visst tyckte han att busken kunde fått vara kvar men han tog till sig när jag påpekade om ohyran. Enligt honom hade busken bara ohyra i år men då var jag snabb och kontrade med att det fanns även året innan. Eller hade den inte det? Slut.

tisdag 9 december 2008

Är de inte vackra så säg?

I väntan på att dessa raringar ska slå ut har jag införskaffat andra raringar att njuta av så länge. Under dagens föreläsning vibrerar telefonen och ett erbjudande från blomsteraffären anländer: VIP-erbjudande, orkidéer för 59:- styck.

Direkt efter skolan åker jag dit och köper tre orkidéer och en stor julros. Nu äntligen har även jag julros! Som jag suktat men alltid blivit dumsnål i sista sekund. Nu, när det är mindre pengar på kontot än vad det är dagar kvar i månaden, slår jag till. Ångrar mig inte en sekund! Den skulle bli jättefin att möta gäster på yttertrappen men jag funderar på att gräva ett hål och peta ner den på framsidan.
Nu blev det ju som så, efter lite ommöblering i fönstren att det blev en orkidé för lite. Två var tänkt att pryda fönstret i matrummet och den tredje, ja den går alltid att placera någonstans. Efter lite spring och flyttningar hit och dit hamnar slutligen två orkidéer i en liten zinkbalja i ena vardagsrumsfönstret och således blev det en orkidé för lite i matrumsfönstret. Äh, jag åker och köper en till när jag hämtat David på dagis. 59:- är ingen summa.

Sonen hämtas och off we go! Väl hos blomsterhandlaren hittar jag en i samma höjd som den stackare som blev ensam kvar och en till med lite större blommor. Hmm ... Jag skulle ju bara ha en men den här är ju så fin! Vart ska jag ha den då? En kruka att ha den i har jag hemma så det är inga problem. Men så är det ju de två pengaträd som fick ge plats åt de tidigare orkidéerna, vart ska jag göra av dem? Skit samma, jag får göra plats! Två orkidéer till, så sammanlagt fem orkidéer och en julros har gett mig glädje idag. Vad jag kommer njuta! Tänk, ännu vackrare blir det när raringarna i sovrumsfönstret slår ut.

måndag 8 december 2008

Åh, jag vill ha ...


Ett sånt här fat på fot har jag sökt efter länge. Dök på en utlottning hos Romantiska Ting och anmälde mig på stört! Nu är det bara att hoppas på tur!

Mot Örebro!

Idag har jag varit riktigt busig. Inget på agendan med skolarbete så jag och syrran drog till Örebro för att kolla in Lager 157. Jag lyckades så fint med att pajja GPS:en igår så det fick bli hederlig vägbskrivning (nu undrar du säkert hur jag lyckades? Enkelt, fel laddare till fel mojäng=kaputt). Klappat och klart, det här fixar vi! Självklart Sickan ... Vi följer beskrivningen mot någon terminal för att hamna helt åt h .... Mja, vi åkte lite på känn och hamnade i ett bostadsområde. Nä, här känns det inte rätt. Mot Örebro igen. Ser en centrum-skylt och kör mot den. Passerar en Adolfsberg-skylt, ja gatan hette ju Adolfsbergsgatan så det börjar likna något. Rätt vad det är ser vi en gatskylt och på den står det Adolfsbergsgatan. Vi är rätt! Frågan är bara åt vilket håll på gatan som Lager 157 ligger? Äh, vi har yrat tidigare, vi kan yra lite till. Kör på och jag tittar åt vänster för att se: Lager 157. Tvärnit och in! Nja, inte riktigt. Farbror Blå låg några bilar bakom så jag tänkte det är lika bra att vara ordentlig och svängde in nästa infart och körde tillbaka. Prick kl 10 går vi in i butiken. Med lite yrmarginal tog det 80 min att köra. Två timmar senare går vi ut ur butiken och en hög slantar fattigare. Trodde faktiskt att Lager 157 skulle vara lite mer än vad det var.

Vi drar vidare mot Ikea och snurrar lite till. Vart kommer vi nu när vi åker häråt? Det är en rondell här, var den här sist? Eller åkte vi inte här sist?? När var vi här sist egentligen??? Vi hittar rätt, parkerar och strosar runt Ikea för att slutligen hamna i restaurangen och få lite i våra kurrande magar. På Ikea kan man hitta mycket och när vissa saker är prissänkta kan man hitta ännu mer. Lite mer slantar fattigare. Lasta in i bilen och bilen vändes hemåt. Hmm, vart åker man ut och åt vilket håll ska vi sen? *letar utfartsskyltar* Vart ska vi nu? Vänster? Behöver jag säga att jag är geografisk idiot och inte heller kan väderstreck? Syrran verkade inte heller ha direkt pejl, en suverän kombination. Vi kommer rätt utan att snurra fel men jag håller på att missa avfarten mot Askersund. Vi funderade ett tag på var vi skulle hamnat vid nästa avfart? Sån sightseeing blev det inte idag. Efter avfarten mot Askersund är det svårt att köra fel när det är rakt fram ända till Motala men vem vet med två yrpannor i bilen? Dessa yrpannor hade i alla fall en riktigt trevlig dag och vi hittade hem, alldeles själva, utan vägbeskrivning. Undrar vart vi yrpannor ska nästa gång?? Kanske följer vår kära mor med och vår mor, hon slår alla yrpannor med hästlängder. Men kul har vi!

söndag 7 december 2008

Ja, vad var det för något??

Ledtrådar:

1. Man kan släcka eld med det
2. Den kommer till jul

Svaret finns: här

Davids hörna

När jag flyttade in i en lägenhet stod denna lilla stol kvar i ett av förråden. Den har alltid haft sin plats i badrummet och varit en bra förvaringsplats för handdukar. När vi flyttade till huset hamnade den efter ett tag på vinden. Jag trodde den kastades i ett av mina rensningsrace. Tydligen inte. Stolen plockades ner och gav glädje åt sonen men färgen ... Vad jag har hatat denna färg men den passade ypperligt den tid den stod i badrummet där färgsättningen gick i blått.

Nu har stolen fått ny färg. Maken muttrade en harang när jag målat den första gången. "Har du frågat David om du får måla stolen?" "Äh, vaddå? Den är ju min ..." (småbarnsfasoner, jag vet)
I alla fall, David tyckte den blev fin och jag har lovat att hans namn ska skrivas på ryggen men än har jag inte hittat några fina bokstäver.


Annars börjar det likna något i Davids rum, i den hörna där vi tagit bort två garderober. Maken har målat och jag köpte två tavellister på Ikea som ska upp ... någonstans. Det större utrymmet mellan bänk och hylla är tänkt att en Blixten-tavla ska hänga nämligen. Jag hade väl tänkt att tavellisterna passar utmärkt där men maken var av annan åsikt och David har vi inte frågat. Garderobsdörrarna i furu ska målas de också men det är detta med att få tummen ur. Idag fick jag idén att vi kan hänga tavlor på dörrarna för att utnyttja ytan. Men först ska de målas.

Thinking outside the box

Igår tog jag mig en tur in till Linköping och Hjärta till Hjärta. Fyndade en tygspets och en virkad (eller knypplad) spets samt ett häfte med noter. Noterna provade jag att göra strutar av. Har ingen aning om vad jag ska ha dom till och de har flyttats runt på olika platser i huset för att se om de passar in. Lutar nog åt att de hamnar i julgranen när den väl gjort entré i huset. Just nu ligger de i hörnskåpet i matrummet. De lär nog flyttas fler gånger.


Hallens förslag till julgardiner har legat på köksbänken i en veckas tid och blängt på mig. Varenda dag har jag funderat på om de ska strykas och prova fram en variant till upphängning. Ingen av de funderingarna har blivit verklighet, de har stannat i tanken och inte ens i tanken var jag nöjd. Nu i eftermiddag kånkade jag fram strykbrädan och pressade på. Hängde upp en gardin men den åkte ner lika fort igen. Det blev inte bra. Jag hade en tanke i huvudet och det är lika bra att prova. Resultatet syns nedan.


Ser ni vad det är? En ledtråd: man spelar efter dom. Just det, det är noter, noterna från häftet. Tycker det blev rätt bra, maken höll med så de får hänga tills vidare.

Linkwithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...