Världen utökas

Vår jordglob som maken gjorde om till lampa (efter att jag inte ens fixade att få av den från gradställningen ...) har fått en kompis i form av en jordglob till. När jag stod på loppis hade bordet mittemot en glob till salu. 100 spänn fattigare och maken tog med sig den hem. Nu lyser de båda fint i trappan och vi spanar efter en till.

Vårt kommande krypin

I morse kånkade vi ut våra sängbottnar för att testa så de verkligen passar in där barbordet stod i hallen på övervåningen. Några borttagna lister senare och bottnarna går en precis! Ibland har man tur. Det kommer bli finfint att sova här. Nu funderar vi på bästa möjliga sätt att mörklägga. Det vi kommit fram till är Kirschstänger och mörkläggningstyg att dra för. Mörkläggningstygs-proverna lurar någonstans här hemma. Jag har säkert lagt proverna på ett jättebra ställe. Min specialite. Har ni föresten tänkt på vad mycket jocks det finns mellan sängbottnarna? Uuuhhhhh .... Ett ställe man inte dammsuger varje vecka precis.

Ett infall senare ...

... resulterade i tre vimplar. Jag fick en förfrågan om vad jag skulle ta för att sy en vimpel. När jag svarat funderade jag lite till. Tänk om jag skulle? Sagt och gjort. Tyg klipptes till och idag syddes och nålades de ihop. Nu ska jag roa mig med att göra några fler i andra färger. Vad jag ska ha dem till? Förhoppningsvis blir de sålda på en loppis jag ska stå på i slutet av februari. Annars har Alva i alla fall en vimpel att hänga i sitt kommande rum. De övriga går alltid att hänga någonstans.

En randig

Två med mönster

Samma men bättre

Första gången jag gav mig på att sy hjärtan blev de sisodär. Den allra första blev helt hemsk och slängdes. Några blev jag nöjd med och andra fick bara hänga med. För att. Men jag har stört mig på dem. Något enormt mycket. De jag stört mig på längst hängde på dörren in till Davids rum och vårt sovrum samt toadörren i källaren. När jag fick stora rycket att sy bokstäver klippte jag ut hjärtan ur överblivet tyg. De fula tömdes på innehåll för att fylla de nya. Det blev mycket bättre och nu är jag nöjd. Perfektionist? Javisst :-)

Toadörren i källaren

Vi är med tegelvägg!

Äntligen har vi det vi så länge önskat: en tegelvägg! När vi flyttade in i huset funderade vi på att sätta upp fusktegel på väggen där tv:n hänger i vardagsrummet. Det blev aldrig av. Vi hittade ingen som såg ut som tegel. Det syntes på alla att det var fejk. Så, projekt tegel lades ner. Vi har också haft funderingar på att kolla vad som finns bakom tapetväven vid toaletten på övervåningen. Men, ni vet hur det är. Det blir aldrig av och tanken placeras i bakhuvudet. Nu ska snart maken börja bygga rum till Alva och vi ska få ett krypin där barbordet står på övervåningen så det ska grejas om en del. I fredags sa maken:

"Vi kanske skulle riva bort den här nu då och se vad som finns bakom?"

Vi vet att det är murstocken från kakelugnen och gamla pannan men hur murstocken ser ut är ju en annan femma. Sagt och gjort, i lördags hämtade maken tapetkniv och skar igenom tapetväv och rev. Sen satte han hammare och något stämjärn (eller vad det nu heter) i väggen och hackade på. Visst var det tegel bakom! Då blev jag nyfiken. Maken fick ta bebis och där stod jag och hackade som en galning. Puts överallt. Putsdamm precis överallt. När vi rev mer tapetväv blev bebis ledsen så vi fick lägga ner. Igår hackade maken bort allt (han vann eftersom han var snabbare än mig ...) och gissa om jag blev nöjd! Det är så fint! Ett stort minus är dock all putsdamm som lägger sig överallt och hur mycket vi än dammsög och torkade igår så nog fanken var det gruskorn på golvet.

Bakom tapetväv fanns en gammal medaljongtapet

Blottad murstock på övervåningen

Pssst, kolla den fula bröstpanelen. Den stör mig något grymt men någon dag ska den få en ny färg. Gissa vilken? Bara tummen kommer ur ...

Magnetiskt var det här

När jag lägger Alva om kvällarna hinner jag tänka mycket. I fredags kom jag på en idé i Davids rum som jag la fram till honom. Han nappade direkt men maken tyckte vi kunde vänta lite med det eftersom vi ska göra annat. Igår följde David med mig och handlade. När vi var klara och ska åka hem säger han:

"Ska vi inte köpa sån där färg också?"

Tänk, det hade yra mamman glömt bort. När bebis fått mat och somnat efter lunch satte jag igång. Färgen var trög att pensla ut men det gick. Jag började tvivla på om burken skulle räcka. När våra småttingar somnat för natten strök jag en sista gång. Burken räckte precis! Maskeringstejpen revs ner och jag begrundade verket. Attans vad jag blev nöjd.

Jag var så less på den här

Samlingshörna för pryttlar, leksaker och DAMM

Före

Efter
Nu har dammsamlaren åkt ut men här skymtar den på bild

Tofsar?

Vem behöver tofsar á la Maria Montazami när det finns stjärnor? Jag gillar Maria, hon är så härligt genuint äkta och första gången jag såg henne på tv tyckte jag hennes tofsintresse kändes en aning fjantigt. Sen, ju mer jag tittade (typ zappandes vid reklampaus) kom jag på mig själv med att det var himla snyggt med tofsar lite här och var. Jag har till och med kommit på mig själv med att stå och fingra på gardintofsar men de har jag inte gillat till 100% så än har jag inte gjort något tofsköp. Däremot har jag dille på stjärnor. De hänger överallt. På garderobsnycklarna i hallen, i taket från lampor, i fönstren. Bäst gillar jag de små stjärnorna. De ser så söta ut, lite så där gulligt barnsliga. Passar mig perfekt.

Stjärnor är vi allihopa

Lite ljus vid tv:n

När adventsljusstakar intar fönstren och vanliga lampor göms undan tycker jag det blir attans mörkt i huset. Man går omkring i en dov ljussättning nästan hela tiden. Speciellt mörkt har det varit vid tv:n. Jag hittade en tavellist i min sykista. Vad nu den gör där? Maken är duktig och snabb med att få saker på plats när det gäller måtta och skruva så jag blinkade lite fint och bad om hjälp. Snacka om att jag blivit lat och bekväm när det finns resurser i huset! I vanliga fall hade jag skruvat själv men nu är maken bättre. (jag har en tendens till att mäta fel även när jag mäter och göra lite extrahål här och var ...) Nu ville det sig som så att maken inte hjälpte mig. Han styrde med annat eller spelade spel i källaren. Jag retade mig mer och mer på husets mörka plats. Först drog jag upp en skruv i taket och hängde dit en lykta. Jag blev inte nöjd. Så en kväll rotade jag fram vattenpass, skruv och mejsel. Klart på knappt 2 minuter. Så himla svårt var det ju inte. Rena barnleken. Och några extra hål i väggen blev det inte heller.

Jag är fortfarande grymt sugen på att göra om här i vardagsrummet. Jag älskar grönt men nu börjar jag reta mig på dessa gröna väggar. Jag har tröttnat. Det har varit så här i snart sju år. Tänk er: sju år! Det är ju en hel evighet. Jag får vänta en halv evighet till eftersom maken ska isolera innerväggarna innan det görs om. Maken ska göra rum till Alva och krypin till oss i vår. I sommar blir det ett projekt ute. Vardagsrummet får vänta och jag får reta mig ett tag till.

Tygbokstäver

På lördagskvällen gjorde jag två bokstäver på test. Ett D och ett A. Sen ville jag göra våra initialer också. Det hade räckt med det men igår fastnade jag med att ha systuga och det blev en hög bokstäver till. Bebis hade tråkigt och ömsom gnällde eller flinade stort, storebror stängde in sig på sitt rum och körde flexi-track så det dånade genom golvet, maken fixade vardagsrumsbordet och gömde sig i källaren.

Våra initialer

Det hade räckt med dessa men varför begränsa sig?

En hög bokstäver

Hur känns en bokstav?

Ja, vad blev det?

Kommer ni ihåg den här lastpallen som maken släpade hem? Camilla vågade sig på en gissning och idén från peppar & vanilj som hon gissade på gillade jag skarpt! Så enkelt och smart. Tyvärr har vi inte plats för en sån idé. Ibland önskar jag att vi bodde på en herrgård ;-) Nu blev det inget sånt här hos oss utan ett vardagsrumsbord. Maken har kortat av den på bredden med en bräda, flyttat en av klossen under, satte på ben och spraymålade den vit. Idag kånkade han in den och vi är båda två riktigt nöjda med resultatet! Precis som vi tänkt.

Nu vill jag göra om resten i vardagsrummet och jag var på väg att ta fram spackel och sätta igång. Så säger maken "Det gör vi inte nu." Vaddå då, tänker jag, det är ju jag som ska måla? Maken har visst tänk isolera innerväggarna. Det fixar inte jag. Jag kan måla sen när det är färdigisolerat. Tills vidare har inspirationen till lite annat börjat smyga sig på så jag får väl ta det så länge? När andan och orken faller på.

Hej kompis!

Makens fulsnygga lykta har fått sällskap. Syrran hade strosat på Återvinningen och MMS:at en bild som jag missat totalt. När jag skulle iväg och glo på plantskolan såg jag mobilen och bilden och visade den för maken. "Den vill jag ha." utbrister han. Min tur till plantskolan fick en omväg via Återvinningen. En rätt skaplig omväg. Fast det var lite trevligt för jag hittade en grej som kommer till användning i vår eller sommar. Maken avlade dock en suck men vem bryr sig om det? ;-) Han fick ju sin lykta.

Före

Maken har hunnit börja måla

Efter

Tillsammans

Jag måste erkänna att de fula lyktorna blir himla shyssta i vit färg. Så schyssta att vi kommer leta fler för att samla ett gäng. Stilleben i grupp ger bästa intrycket eller hur är det?