lördag 20 augusti 2011

Stiltje


Det händer inte mycket här i bloggen. Helt enkelt för att jag inte har något roligt att bjuda på. Jag skriver mer på andra bloggen. Vet ni, trädgården som jag älskar; den har helt försummats i år. Jag har knappt orkat bry mig, än mer att orka ordna till och styra upp i rabatterna. Kanske för att en liten fröken drar iväg åt alla håll och kanter och inte håller sig där jag tänkt? Löplina ploppade upp i mitt huvud just nu. Nästa år blir det andra bullar: då ska det grävas, delas och flyttas på växter både hit och dit. Vi har en löjtnantshjärta bland annat, som breder ut sig på tok för mycket. Det sitter lavendel om dess sidor. De syns inte. Till och med de stackars buxboms-buskarna på utsidan av lavendeln börjar försvinna. Tänk, när vi flyttade hit höll jag på att försöka utrota löjtnantshjärtan som fanns. Dumt. De växer ju så det knakar för att inte tala om hur fina de är. Tur att man kan ändra inställning till saker och ting.

På måndag drar skolan igång med allt vad den innebär. Jag stålsätter mig mot en tuff termin på universitetet, mammanerverna och samvetet (ja, jag tänker på barnen hela tiden och stressar för att hämta liiiite tidigare när jag vet att de har det guld där de är) ska testas då sonen börjar förskoleklass och dottern kör förskole-race. Redan nu känner jag stress inför hur jag ska hinna lämna två ungar på morgonen och hinna in till universitetet till klockan åtta? Jag har 45 minuters resa dit och trafiken vet man ju aldrig hur den är. Rondellen innan universitetet måste man tajma bra. Två minuter för sent och man sitter där i minst 10 minuter. Har man tur bara fem minuter.

Vår treåriga bröllopsdag spenderades på rullande däck ner mot Helsingborg och vidare till Danmark och Legoland. Vi fick en skön vecka men det var skönt att komma hem och vila upp sig då vi vissa mornar kämpade oss upp kl sex för att hinna dit vi skulle. Det är semester det. Danmark är otroligt fint men rackarns dyrt! Första lunchen: fyra vuxna och tre barn: 1200 spänn. Som hittat. För en gångs skull förstod jag danskarnas prat. De gånger vi varit där innan har jag inte förstått ett smack. Jag har låtit maken sköta eventuell kommunikation, lutat mig tillbaka på gentlemanna-stuket och utnyttjat att jag är kvinna. Fult, jag vet men väldigt behändigt ;-)

Gällande huset har jag många tankar och funderingar men dessto svårare att få tummen ur. Jag vill måla om ett vitrinskåp, jag behöver putsa fönstrena, jag vill möblera om i dotterns rum och organisera om vår walk-in-closet, jag behöver rensa ur en hel del bröte som vi inte behöver, jag behöver ta sonen i hampan och leta fram hans rum som nu är dränkt i 10.000 ton leksaker. Observera att jag skriver behöver. Jag måste inte. Arbetet springer inte ifrån mig heller för den delen. Istället njuter jag lite av att mörkret letar sig in. Hösten är en favorit speciellt då trädkronorna övergår i skiftande färger. Fast, visst hade jag önskat en längre sommar. Lite mer njutning, lite mer lata dagar och sol på det underbara trädäck som maken slitit med sen vårkanten. Nästa år kanske vi kan njuta mer, om bara tösen håller sig där vi är :-)






Linkwithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...