Nyheten för i år är att vi inte flackar fram och tillbaka mellan mina föräldrar och makens föräldrar. Jag har sagt ifrån. Det är tröttsamt och efter 17 år har jag fått nog (alla år är inte med maken utan med min f.d sambo också). Vi har alltid haft följande tradition:
Jag åker till mina föräldrar, maken till sina. Vi äter jullunch sen kommer maken till oss. Efter Kalle Anka öppnas det julklappar sen börjar stressen. När David och kusinen börjar komma igång och leka som bäst måste vi packa ihop för att åka vidare till makens föräldrar som väntar på oss. Stressa dit och in. Proppa i sig fika och tilltugg. Julklappsöppning igen. Efter det blir det julgröt och kvällsmacka. Dagen blir lång och det är jobbigt att hålla på så här. Jobbigast är att bryta upp när David och kusinen leker. De leker så bra och mitt i allt:
"vi måste åka nu."
"jag vill inte."
"jo, vi måste till farmor och farfar nu ..."
"åk då!"
"nej, du måste följa med."
Lirka, lirka, lirka och en del tjut. I år firar vi julafton hos svärföräldrarna och juldagen med mina föräldrar. Kommer kännas urknasigt att inte vara med min sida på julafton men jag hoppas det blir bra. På juldagen får grabbarna leka hur länge de vill, det är en vinst!
Egentligen har jag stängt av lite i skolarbetet i väntan på jullov men jag ska göra ett ryck. Dags att stoppa näsan i literaturen!
Kram!
Jag tycker det låter som ett bra upplägg ert julfirande i år.
SvaraRaderaVi har lagt av allt flackande numera,nu är vi hemma på julafton och vill någon så är de välkomna till oss,om inte så ses vi endel innan eller efter jul:-)
Lycka till med sista läsningen inför jullovet:-)