Ser du stjärnan i det blå ...

För ett tag sen gjorde jag tygstjärnor åt en tjej. Inte långt efter kom en önskan från hennes mor om en likadan stjärna men aningens större. Självklart fixar jag det! Jag gav mig på att göra en helt ny mall och det trodde jag i ett svagt ögonblick skulle vara enkelt. Färdigt i ett nafs liksom. När jag satt här och vek och måttade och trodde jag hade världens koll satt jag till slut och var mäkta imponerad över den första mallen som jag lyckats få till. Men hur 17 gjorde jag den? Jag minns att den var lätt att göra men att göra en modell större skulle visst ställa till problem. Det slutade med att mitt ihoptejpade papper med tusen streck och vikningar hit och dit kastades. Nya papper tejpades ihop, den gamla mallen nålades fast och med linjal plussade jag på fem centimeter till. Tanken var ju att göra så här från början men varför göra något enkelt liksom? Jag, the Queen of knöl ...

Modell större till vänster

Istället för spegelskänk

Jag har länge önskat mig en skänk med spegel i men vi har inte plats och jag får inse husets begränsningar. Istället löste jag det på ett annat sätt. Farmors älskade linneskåp fick sällskap av en spegel som jag fyndat på loppis och målat vit. Det är inte riktigt samma sak som en spegelskänk men nästan :-)

För ett tag sen ramlade spegeln ner från väggen, det var en himla tur att den landade på skänken och ställde sig mot glaskupan och inte rev ner alltihop på golvet. Det hade gjort mig både sur och ledsen i ögat! Spegeln ställdes lutandes mot väggen i väntan på att hänganordningen ska fixas till. Det där med ork och lust kan det vara sämre med ibland men idag minsann rotades två små skruvar fram och nu hänger spegeln åter på sin plats. Varför är det alltid så, att små projekt som bara tar 10 minuter att fixa tar så ofantligt lång tid att göra?