Med sorg och glädje

När maken och jag kom fram till att vi båda ogillat den blålila färg vi målat på väggen och haft i över ett år i vårt sovrum, kom vi fram till att vi ville ha en fondvägg. Vi var överens om medaljongtapet men det var det enda. Maken ville ha blått, jag ville ha grönt. Tur att vi lämnades själva i tapetaffären där vår envisa maktkamp pågick :-) Vi hittade en blå tapet men den var ju just blå. Lite förhandling senare och övriga väggar skulle bli cremevita. Sen vet jag inte vad som hände. Maken vill ha ett mörkt sovrum och lite tjafs om färg senare hade jag gett med mig och gått från cremevita väggar till blå. Jag vet än idag inte riktigt hur det hände. Ett år stod jag ut med den hemska blå färgen sen målade jag och David om. Äntligen blev det den cremevita färgen som skulle varit från början.

Nu håller vårt sovrum på att göras om. Dottern ska få det som rum. Igår isolerade maken väggen. Lite är kvar och skivor ska på. Jag tittar på och sörjer den tapet som jag från början inte alls ville ha. Den har tagits till mitt hjärta och jag fullkomligt älskar den! Nu täcks den av isolering och kommer sedan gömmas bakom en vägg. Jag fick i alla fall min vilja igenom en bit. Maken låter bli att isolera väggen vid skjutgarderoberna, vår kommande walk-in-closet. Där kommer tapeten vara kvar och jag är, för att citera Bärgaren i Blixten Mqueen, "lycklig som en tornado på en campingplats!"

Från oönskad till väldigt älskad

Pigkammaren anno 1905

Isolering pågår

Här ligger våra sovrumsdörrar och väntar på montering