Jag tänkte vara effektiv och måla staketet på baksidan när Alva sover. Först rastades storebror i lekplatsen och sen bar det hem igen. Byta kläder på David och svida om själv. SKRIIIK! Upp och vagga Alva. Burp, frid och fröjd och ner i vagnen igen. Plopp in med nappen också. Ner och hämta nya handskar, pensel och något att öppna målarburken med. En planka stryks, nästa påbörjas ... SKRIIIK! Upp och vagga Alva igen, burp, vagga och ner i vagnen och in med napp. Ner och hämta nya handskar och ut. Där kommer jag på David med att ha snott min pensel och den släpper han ner rakt i målarburken när han ser mig. Färg överallt.
Måla, måla, måla, fort, fort, fort. Men nu sover hon så det är lugna puckar. Vi målar färdigt en sektion (inte båda sidor dock) och rör oss till mittensektionen. ½ planka blir klar och ½ planka till. SKRIIIK! Nä, nu ger jag upp! Medan volymen stegrar i vagnen röjer jag ihop under protest från David. Ihop med målarburk, penslar i påse, av med handskar och tvätta händerna och ut och ta upp en hysterisk fröken. Så mycket fick jag för att vara effektiv och överaska maken med ett målat staket ... Varför har jag på känn att Alva kör ett amningsrace idag? Nytt försök i eftermiddag om fröken behagar sova då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Trevligt att du tittat in och tack för att du lämnar en kommentar!
Kram/Heléne