Tjahopp ...

David kom instapplandes i natt vid 01.30. Sen dess har han farit upp och ner, varit ledsen, hostat, varit ledsen igen, knölat runt och sovit tätt, tätt intill mig när han inte slängt upp sina ben över mig eller grottat in sina tår i min rygg eller lår. På morgonen sätter han sig käpprakt upp i sängen och gråter, klagar över ont i örat och hostar. Det är tjockt i bröstet på honom.

Vi knatade de få metrarna bort till vårdcentralen idag. Läkaren lyssnar, tittar här och var och David sitter för en gångs skull still och är medgörlig. Vidare till provtagning och stick i fingret. "AJ!" utbrister David men sen tittar han förundrat över sitt blod som sugs in i röret. Det gav en orange ballong tillbaka. Tillbaka till läkaren. Öroninflammation och övre luftvägsinfektion. Ingen nyhet i och för sig men fanken, trodde vi skulle klara det ändå. Nu blir det penicillin i 5 dagar och vi fick även Mollipect utskrivet. Mollipecten blir nog inte lätt att få i den lille herrn, den smakade "blä!" som han sa efter att ansiktet skrynklats ihop som ett russin och så hällde han ut resten.

Kram!