No mercy

Idag är David hemma. Han har en skrällhosta som inte är nådig. Visserligen hostar han inte jättemycket men med tanke på att tempot är 20 gånger värre på dagis är det lika bra han får vara hemma och ta det lite lugnt. David ville gå ut på förmiddagen och inte mig emot. Då kan jag klippa trädet som är kvar. David leker som bäst i sin koja och delar ut låtsassaft och låtsasglass för den svinhöga summan av 139 kronor. Rekommenderar inte denna kiosk på grund av priset men det var ljuvligt gott och alldeles för kallt i magen. Skulle nog tagit den där varma låtsasblåbärssoppan istället... När han tröttnar på att leka kiosk hittar han en liten vattenpöl fint belägen där vår gamla rabatt befann sig på framsidan. En stund senare är allt geggamojja och David lika geggig han, men vaddå? Lite roligt måste man få ha. Vi har tvättmaskin.

Jag insåg efter lite klippande att den där sekatören skulle behöva sig en slipning. Att jag dessutom inte är så stark i nyporna gör ju inte saken bättre och min vänstra tumme som fortfarande inte är helt kry. Egentligen skulle jag göra som grannen och pallra mig runt trädet med en stege och handsekatör istället för den förlängningsbara sekatören jag har nu. Nacken tar rejält med stryk på att stå och glo rakt upp i trädkronan. Är det det som kallas gamnacke föresten? I så fall har jag fått mig en nu ...

I alla fall, vi har bara gamla stegar som förra ägarna lämnade kvar och som väger bly och kräver muskletos på att kånka runt med vilket jag heller inte är så värst begåvad med. Vi har inte såna däringa nymodigheter i aluminium inte. Jo, en har vi, men den används inomhus och är sån där man fäller ut så den blir som ett upp och nervänt V och den är inte bra inte bra i blött gräs eller vår sluttande trädgård, jag har provat.

Jag var inte nådig mot trädet. Maken kommer muttra friskt om/när han upptäcker hur hårt jag gallrat. Helst skulle jag vilja upp och såga lite också men det törs jag väl mig inte på? Nämde det en gång och nog blev det fart på makens munläder. Här ska det inte sågas ner några grenar inte! Fattar inte varför, maken tycker det blir så lite äpplen men vi hinner ju inte med att ta hand om de äpplen som blir. De faller bara till marken och blir jobbiga att ta upp vilket verkar fallit på min lott. Maken kör oftast över dom med gräsklipparen och det är ju inte värst trevligt. Inte heller är det trevligt med alla getingar som surrar runt masakern som maken ställer till med. Jag tycker inte de är goda heller för den delen. Såna där glasäpplen som blir äckligt mjöliga efter ett tag. Fast, det blir himla god äppelpaj på dom ...

Ni har väl inte missat min utlottning på ett tyghjärta?

Anmäl dig gärna här.

Kram!