Vardag igen!

Blä, vad motigt att gå upp 6.30! Låg i fas till 7.35 när lillfisen sätter sig helt på tvären, gapar och skriker och tjuter om vartannat. Jistanes! Eva kom infarandes innan jag ens hann reagera och for i taket så det skrek om det. Ja, här var det storgräl på morgonen, alla parter inblandade. På dagis blev han jätteblyg, ville inte gå med in och när han kom in tryckte han upp sig bakom mig. Här snackar jag verkligen igel. Jättebra, jag som ska ha praktik och allt. Komma försent första dagen. David släpper inte mig och jag vill egentligen inte släppa honom. Vill hålla om honom hela dagen. När vi kramats en stund och jag slutligen motvilligt får gå, försöker jag vinka åt honom i fönstret men han vägrar titta på mig. Fröken ger tummen upp och jag stressar vidare med asdåligt samvete. Jävla, förbannade Eva!

Tur att skolpersonalen har lite möte innan eleverna kommer in, för jag blev sen. I klassen blev det mycket matte idag. 7:an, 8:an och 9:ans tabell kör de. Suveränt, jag kan inte alls, och så såna där tänkauppgifter, jag fattar noll. Jättebra att försöka hjälpa elever när man inte själv fattar. På något vänster brukar vi klura ut det men det tar lite längre tid än nödvändigt och jag kan uppgiften om någon mer elev frågar. Usch, jag är alldeles för inkörd på miniräknare. Gångertabeller, och huvudräkning framförallt, det är definitivt inte min grej. Eleverna vet det, men jag är ju vuxen och vuxna kan matte. Jojo, det ska gudarna veta ... Apropå det, när blir man vuxen egentligen? Jag väntar fortfarande.

Klockan 16 lämnade jag skolan för att hämta lillfis. Tror aldrig det har hänt men han följde med vid första tillsägelsen. Han var glad och go, tog på sig fingervantar, hämtade skorna och vände sitt kort själv. Hämtningarna brukar alltid annars vara förenade med en smärre fight mellan oss två. David vägrar följa med och jag får lirka med alla tänkta medel. Kommer vi utanför dagis dörrar 20 min efter att jag klivit in så har vi slagit tidsrekord. Normalt tar det längre tid än så och tålamodet spänns till sitt yttersta. Fördelen med att han trilskas på dagis är att humöret hålls i schack. Eva är ju inte dum, hon visar sig bara innanför husets väggar.

Idag efter hämtning har allt bara varit rosa moln, också ett undantag. David brukar vara rätt trött efter dagis och med trötthet kommer en hel del underbara effekter som gnäll, trilsk, gnäll, bröl, trilsk, tjut och mera gnäll. I alla fall från vår lille herre. Väl hemma ville David bada. Klart han får bada så han stoppas i plurret och jag lagade mat. Vi åt (läs David petade) mat, gosade, gömde oss för maken när han kom hem och jagade varandra runt, runt. Hur underbart som helst! Nu sover han gott i sitt rum, maken hann inte måla idag och jag ska ta tag i lite skolarbete. Nu är ju allvaret igång igen. Fy, vad långt det är till nästa ledighet ...

Kram!