På promenad i trädgården

Varje dag tar jag mig en runda och kollar i trädgården. Det händer väl inte mycket från ena dagen till den andra men det är väldigt rogivande att gå på tur. Ibland kan jag ha missat någon planta som hunnit växa till sig när jag upptäcker den, då blir jag glad. Sen är det härligt att se, att alla års planteringar äntligen börjar ge det resultat vi vill ha men än är vi långt ifrån klara. Igår petade vi ner några plantor till.

Klematis

Favoritsittplatsen med morgonkaffet

Nya murgrönan

Den förra murgrönan täckte hela trädet och växte över mot uteverandan

Morfars stockrosor

Moderplantan längst bort till höger

Vid bilarna

Här samsas bland annat höstanemon, gullviva, sköldpaddsblomma, funkia, lammöron, nejlika, lavendel, kärleksört, tulpaner

Rosa nejlika från mina föräldrar

Funkia (i behov av delning)

Några av mina älskade lammöron

"Ogräset"

Vit astillbe

Det finns många växter i vår trädgård som jag röjde bort när vi flyttade in. Sen finns det växter jag tog kål på också. Jag fick bland annat rådet av en trädgårdsmästarson att klippa ner lavendeln hårt. Det gjorde jag och fyra fina, stora buskar blev bara torra pinnar. Tvärdöda. Men vad gjorde det? Jag gillade ju inte lavendel. Nu är det tvärtom, lavendel är en stor favorit och jag ångrar att x antal plantor hamnat på tippen. Igår himlade maken med ögonen när jag glatt stoppade ner två plantor i kundvagnen. Var skulle vi ha dom? Tja ... någonstans går de att peta ner.

Sen lammöronen, mina älskade lammöron. För 6 år sen när vi flyttade in i huset köpte jag sex plantor för 50 kronor. Dessa plantor har blivit ofantligt många och jag har planterat dom lite här och var i trädgården. Vill man ha en snabbväxande marktäckare är lammöron ett säkert kort. De är dessutom sköna att röra vid, det är verkligen som lena lammöron.

Förra året föll jag pladask för jättedaggkåpa. Den växten tyckte jag var grymt ful innan. Nu är den en storfavorit och igår köpte jag en till. Maken muttrade något när han såg att det redan fanns fyra plantor här hemma. Vad skulle vi med en till? Tja, peta ner någonstans ...

Och astillben vid utesittplatsen. Den stackaren är en verklig överlevare! I flera år gick jag och drog upp det envisa ogräs som aldrig ville försvinna. Den var ju så fruktansvärt ful, en pinne med lite gröna blad och en vit dammvippa längst upp. Äh, väck med den! Sen något år gav jag upp och lät skiten växa. Nu är den underbart fin och passar perfekt där den växer. Så nu undrar jag: vad tänkte jag med egentligen??

Vid bilarna växte förr gräs, eller ja ... mossa och ogräs. Sen gav jag mig på att gräva bort allt gräs (tungt som attan) och vi började plantera växter. Nu börjar det ge det resultat vi ville ha, tätväxtlighet. Än är det inte riktigt klart, meningen är att man inte ska se någon mark alls. Höstanemonen sprider verkligen skott som ogräs. För några veckor sen rev jag upp säkert 50 småskott. Tänk vad pengar om man köpt det på plantskola.

Det finns mycket jag älskar i vår trädgård: klematisen som börjar leta sig upp, morfars stockrosor som självsått sig och i år kommer de ge blom, kärleksörten på framsidan som är en tacksam och lättodlad växt, murgrönan som tyvärr dog i vintras men nu är ersatt av en ny och inte att förglömma, de gula liljorna och den jättestora schersminbusken som sprider härlig doft.