När man är gravid blir luktsinnet förfinat. Väldigt förfinat vill jag påstå (när näsan inte är täppt dvs). I söndags stod jag vid diskbänken och muttrade över att maken hällt ut sista slatten öl från burken i slasken. Jag gillar inte öl och speciellt inte doften av skiten. Så har han mage att hälla ut i slasken dessutom. Fast ... Bilden stämde inte riktigt. I vanliga fall brukar det stå en avslöjande burk på diskbänken. Det gjorde det inte. När hjärncellerna krockat färdigt kom jag på att det inte alls är öl som luktar utan våtrumstäck som jag målat kaklet med. Kan säga att en svag öldoft skimrar i köket och ibland når en starkare doft mina näsborrar och jag får fräsa en aning. Men, det ebbar väl ut med tiden??
Ja, så här blev kaklet i köket, tre strykningar senare och i dagsljus. Den sista bilden visar den struktur som kom fram i kaklet när färgen kom på. Jag går och myser (förutom när öldoften tränger på) och ser i mitt huvud hur fint det kommer bli sen när golv, tapeter, kök och bänkskivor är på plats! Det blir vitt förutom bänkskivor och handtag och i söndags kom den obligatoriska kommentaren från maken: "Det blir för vitt. Vi måste ha någon dekor på kaklet" Ja, det återstår att se ....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Trevligt att du tittat in och tack för att du lämnar en kommentar!
Kram/Heléne