Lätt som en plätt! Eller?

Maken bygger trädäck på vår baksida och en del växter som fanns där behövde nytt boställe. Jag sa redan förra sommaren att jag ville ha rabatter på framsidan mellan rhododendronen och kärleksörten. Det ville inte maken. Det skulle bli jobbigt att klippa gräset. Hur det skulle bli jobbigare förstår jag inte eftersom det blir en rabatt att klippa runt istället för att sick sacka mellan två buskar. I alla fall, nu när växter skulle flyttas la jag fram förslaget igen. Maken muttrade åter igen att det blir jobbigt att klippa. Så vi gick ut. Jag visade med hela handen hur jag tänkt. Maken tittade snett och var inte alls övertygad. Men vart 17 ska vi sätta växterna då om inte här?

Vi dealade. Efter lunch tog maken barn och disk (det är otroligt skönt att bara lämna bordet utan att ta hand om sjöslaget efteråt) och jag utrustade mig med säckar, spade och skottkärra. Jag kan säga så här: min tanke att anlägga rabatt var betydligt lättare i teorin än vad det är i praktiken. Attans vad det är tungt med gräs! Lagom småsvettig och aningens tomatröd i ansiktet var jag en stund senare klar. En vit astillbe (som jag i många år försökt utrota), fyra funkia, en miniros och två vitlökar senare var rabatten anlagd. Efter det byttes vi av. Jag fick åter igen markservicen och maken fortsatte bygga trädäck. En sån här deal gör jag gärna om. Att slippa ta hand om disk var nog bäst av allt.

Två rabatter senare

När de vita lavendelplantorna i källarfönstret vuxit till sig ska även de få sin plats här. Och säkert något annat också. Nu borde något göras åt stengången. För två år sen kantade jag av allt gräs som växte över. Det blev snyggt och gången bredare. Förra året var gräset över igen och mitt kantande ett minne blott.