Nytt i sovrumsfönstret

För länge sen sydde jag dessa längder. Inte hade väl jag en tanke på att lakanen kunde vara olika långa eftersom de var precis lika. Det upptäckte jag när gardinerna hängdes upp. Den ena längden var 10 cm längre ... Då och där gick luften ur mig. Jag bara inte förmådde mig att ta ner och lägga upp, så längderna plockades ner och jag var sur. När ena längden ska bort och jag märker att den täcker hela fönstret gör jag en ännu jobbigare procedur med att sy dit bomullssnören på plats och rulla upp längden på papprulle. Det blev en kappa istället. Det hade gått snabbare att ta ner den långa längden, kapa och fålla. Men varför vara smidig liksom??

Grejen är att jag stört mig lite på den där kappan ända sen den blev klar. Den hängde snett trots att jag knytit om snörena flera gånger och helt ärligt grämde jag mig över de uteblivna längderna som jag tänkt ha början. Men ... man behöver ork och lust för att göra om. Idag blev en sån dag av bara ren flax. När jag bäddade rent i sängarna gick sonens påslakan sönder lite i nerkant. Vårt ena påslakan har varit trasigt i nerkant en längre tid och när jag rev sönder sonens var det bara att fixa. Då kunde jag lika gärna sy ihop ett par brallor som en söm gått upp i och när jag ändå är igång kan jag lika gärna fixa längderna.

Svårfotograferat fönster, det blev lite mörkt ...

Nervikt kant och monogram

Den ena längden som låg på en hylla i källaren plockades fram. Kappan i fönstret plockades ner. Nåla ihop kanal och vikkant och mäta hur mycket som ska kapas. Fålla och sy ihop. Så, allt som allt inklusive strykning och upphängning tog det knappa timmen att fixa. Och vad mycket bättre det blev! Tänk om jag hade fixat detta redan från början?? Maken lär väl få nippran igen eftersom gardiner har en tendens till att varieras ofta här hemma. Undrar om han märker något på onsdag när han kommer hem?

Helt om

Igår snurrade jag och David om bord och stolar i uteplatsen. Annat bröte som bara lämpats in rensades bort. Det är helt otroligt vad grejer har en tendens till att hitta nya avdumpningsplatser hela tiden. Speciellt när man är för lat för att lägga tillbaka saken där den var från början. Det är jag lite expert på, sen rensar jag upp i röran emellanåt. Egentligen borde jag lära mig att lägga tillbaka rätt från början men ja, en annan gång.

Uteplatsen kändes större när bordet vändes men det kanske beror på allt som rensades bort? Nu skulle jag vilja vitmåla väggarna istället för den vitlasering de har nu. Jag fattar inte riktigt vad jag tänkte med för 5 år sen när jag laserade uteplatsen och väggarna i källartrappen? Det var snyggt då men nu är det bara fult. Får klia maken under hakan när han kommer hem och se vad han säger. Det är risk att det gnälls att det blir för mycket vitt överallt igen ;-)

Före

Efter

En talande bild

Maken visar, vad som komma ska, typ någon gång i april 2010. Ja, 3 ska äntligen bli 4 efter många månaders väntan.

Projekt veranda

I helgen har vi fått en "ny" uteplats! Maken har grejat febrilt för att vara klar tills pappa och syrrans bättre hälft kommit med hjälpande händer. Igår lämnade David och jag de stora männen och for till skogs med en hög barn, syrran och mamma. Vi hade det riktigt myspysigt och hem kom vi med 1 liter blåbär och 2 nävar svamp. Svampen smakade gott till kvällsmaten och blåbären förpassades till frysen tills ingredienser till en knäckig paj har blivit inhandlat.

Före

Halvväggarna är nere

En balk åkte ner

Efter

Nästa helg är det dags att byta taket. Kvar att göra är att röja upp en aning där inne så det går att slå ner rumpan och njuta lite innan utesäsongen är över för i år. Vända på bordet ska jag nog prova också, det är ju inte meningen att någon/några ska sitta med ryggen åt den utsikt vi precis fått.

Hos fotografen

Bästaste Sara har gjort det igen. Ännu ett album att njuta av, att drömma bort i och fylld med värme. Det är nog bara Sara som kan få vår gamla malätna trädgårdstrappa med häckklipp i att se schysst ut på ett foto. Titta gärna lite extra på de vackra bilderna från Vadstena! Och fotografierna innan? Ja, de är våra kärlekar i allra högsta grad!

Kantarelljakt!

Idag lurade jag med grabbarna ut till skogs för att se om vi kan finna några kantareller. Sist maken och jag var på svampjakt för sisodär 7 år sen hamnade vi någonstans mitt ute i ingenstans och blev bombarderade av mygg. Sen dess har maken inte varit så värst sugen på att knata till skogs och leta svamp men idag offrade han sig. Lillfisen är inte svår att få med sig, han följer med på det mesta.

Vi förväntade oss storfångst och garderade oss med hinkar och påsar

Sån tur hade vi inte

De gömmer sig väl!

Andra svampar

David

Dagens skörd

Vi hittade inga mängder. Kanske 5-6 liter men det är bara jag som gillar kantareller så jag får äta upp allt alldeles själv. Tänk er vilken lycka, smörstekta kantareller ....

Syabstinens

När maken far till golfbanan och sonen leker fridfullt på sitt rum, vad ska man göra då? Det finns massor att göra men inget kändes direkt lockande. Däremot har ett litet speciellt sug gjort sig påmint. Japp, jag har syabstinens. Vet inte när jag sydde sist och nu har jag ett projekt jag vill genomföra även om det inte på långa vägar är i behov att göras nu. Det är ju några månader kvar innan de kommer till användning men när tid finnes är det lika bra att passa på. Här ska det sys påslakan!

Symaskin kånkas fram, nålar, sax och tre gamla lakan med broderi rotades fram från sin hylla där de inte gjorde annan nytta än att ligga och vänta på att komma till användning. Det tog sin lilla tid innan jag klurade ut hur sjuttsingen jag skulle vika brodyrkanten för att det skulle bli rätt, som ett ut och invänt örngott. Det nålades om både en och tre och fem gånger innan polletten trillade ner. När jag sen visste hur jag skulle nåla, nålades de övriga två ihop på nolltid, eller ja på 15-20 minuter i alla fall.

Första exemplaret

Monogram 1

Alla tre klara

Samma bokstäver i monogram men 2 olika broderi

Monogram 2

Monogram 1

Nostalgi

I veckan var maken till Göteborg över dagen. På väg hem stannade han och köpte batterier och laddare till sin radiostyrda bil från 1985. Under lördagen provkördes vrålåket på parkeringen ett stenkast bort från vårt hus. Maken var lyrisk och vägrade nästintill släppa fjärrkontrollen så David fick testa. David skrattade och skrek och körde över både gräs och kanter till makens fasa. Tur att bilen har stötdämpare. Tänk att det kan vara så kul med leksaker!

Skoldags!

Idag drar den igång igen, skolan. Uppropet sker i Norrköping klockan 15. Kul jul, vi har ca 11 mils enkel resa dit ... Men ja ... Nu är det slut på allt vad sommarlov heter och det är dags att tampas med uppgifter, grupparbeten och att stoppa tillbaka näsan i kurslitteratur. Vädret kan mer liknas vid höst, det är väl därför det kallas hösttermin kanske? Det är molnigt och blåsigt och temperaturen visar sina stadiga 14 grader. Varför vänta? Plockar fram litteratur och börjar läsa.

Turista i sin egen stad ...

... är inget som hör till vanligheterna. Eller? Igår åkte jag och David till Vätterviksbadets camping i Vadstena för att träffa Sara med familj. Vädrets makter visade på regn så efter en god lunch åkte vi tillbaka till Motala och tog en tur på Motormuséum i hamnen. Allt avslutades med en fika innan barnen bus klättrade på sjöodjuret och släppte loss i lekparken. Hem kom vi, blöta eftersom regnet ville ner när vi stod i lekparken. Efter mat, prat, lek och filmtittande sa vi hej då och på återseende. David somnade efter mycket om och men innan 22. Han ventilerade hela dagen med Vera och Valter.

En modell äldre Motala tidning

Växeln hallå, hallå, hallå ...

Lära gå cykel från 50-talet

Klättring på sjöodjuret

Bump i lekparken

Tack för denna dag!

090808

Igår firade vi 1 år som gifta. Huset blev väldans tyst när David äntligen fick komma till mormor och morfar. Tjatkvarnen gick varm. Av värdshuset vi höll bröllopsmiddagen på fick vi en ettårssupé så kosan styrdes dit. Liveuppträdanden och grillafton var på menyn och vi åt inte mycket men kom därifrån med stora magar. Att man kan bli så stinn! (skyller på potatisgratängen)

Vi tog den korta promenaden från värdshuset bort till gamla Motala verkstad där bästaste Sara fotograferade oss för ett år sen. Tänk att det går så fort. Vi summerade året som bra och bättre än tidigare år och nu blickar vi fram mot ett nytt år som lär bjuda på ... tja, vem vet?

Jag fotograferar

Maken fotograferar (oj, då skulle du vara med??)

Motala verkstad

Kyssbänken på plats!

Maken hann bara hem från jobbet så kilade han in i garaget och skruvade ihop de sista två delarna på kyssbänken. Sen jublade jag som ett barn på julafton! Kyssbänken är färdig och det blev så bra. David gick runt, runt och kom enkelt upp i körsbärsträdet som han klättrar lite i och jag kapade bort störande grenar. En sista strykning med vitfärgen och bänken lämnades ifred. Gissa vad jag gör i morgon??

Njutning under körsbärsträdet

Favoritplatser

Maken har fixat ett flertal nya favoritplatser att njuta på i trädgården. I bakgrunden skymtar den sista i ordningen och kommer garanterat bli välanvänd i framtiden.

Sittplatsen på framsidan. Uppmurat av lecablock i olika storlekar, putsat och målat med vit sockelfärg

Kyssbänken som blev en sittbänk

Pappa löser allt ...

"Mamma ska jobba i natt igen så är det något får du gå in till pappa."
"Jag vill inte att du ska jobba, mamma."
"Nä, men mamma måste jobba så vi får pengar."
"Pappa har pengar"
"Jaha, har han?"
"Ja, i trappan ..."


En 4-årings lösning på varför mamma inte behöver sommarjobba. I källartrappan har vi en burk med småmynt. Undrar hur långt jag hade klarat mig på den? Nåja, nu är det två nätter kvar på sommarjobbet, sen lite lediga dagar innan skolan drar igång den 17 augusti.

Min Älskling, du är som en ros ...

... stickig och jäklig men underbar ändå. Nävars, han är perfektomento. Just nu grejar han i garaget med min önskade kyssbänk. Tre delar är på plats under körsbärsträdet och de sista två delarna jobbar han med för fullt. Tanken var att få kyssbänken klar under semestern men det hanns inte med.

Min Karen Blixen har gett en hel del rosor i sommar och nu har jag knipsat av varenda en förutom en knopp som jag såg att jag missade. Rådjuren har låtit buskarna vara ifred och jag antar att det är tack vare blodmjölet som jag spridit ut titt som tätt. Just nu sprider lavendeln väldoft här på entréplan och buketten tronar på matbordet.

Rosor, höstanemon och vit lavendel

Ljuvlig ...

Trötter ...