Som tänkt och inte som tänkt ....

Överlakanen syddes till idag. Davids tidigare gardin med mönster Tiny av Karin Mannerstål togs ner under svag protest. De har hängt där i över två år så nu vädras de ute. När jag sytt till första lakanet efter en hel del knölande (kan inte minnas att det var så här bökigt med vardagsrumsgardinerna?) och hängt upp i Davids rum kommer dagens ärligaste kommentar: "Vad ful den är." Jo, jag tackar .....

Davids nya gardin

Monogram

Gammalt och nött ....

De andra två överlakanen viker jag endast ner en kant och gör längder av. Supersmidigt. Vad jag inte tänkte på utan helt sonika tog för givet, var att lakanen kunde vara av olika längd. Så vad tror ni visar sig när jag sytt klart och trätt upp de nya längderna på gardinstången? Ah, det var så fult att jag ångrar nu i efterhand att jag inte tog ett kort. Självklart var lakanen av olika längd. Tjopp!

Vid detta tillfälle rann all energi av mig totalt. Sucken ekar i sovrummet och en svordom håller på att passera mina läppar men en suck till tog överhand. Det tar egentligen ingen tid att mäta, klippa av och fålla upp en liten kant men för mig, när orken bara försvann blev det superjobbigt. Det är bara att riva ner gardinerna igen, sätta upp de gamla och invänta ork till en annan dag för att sy om.

Men vad händer? När ena längden prasslat till golvet och jag drar bort den andra längden märker jag att den precis täcker hela fönstrets bredd. Hhmmmm .... Lat som jag är orkar jag inte lyfta ner gardinen från stången och de sista metrarna bomullsband räcker precis till 4 band. Så, ståendes på en kökspall och tyg överallt syr jag för hand dit fyra band. Inser visserligen att gardinen måste ner när jag ska rulla upp allt på rulle sen men här någonstans började jag se ett slut på det hela och fick ett tillskott energi, bara så där!

Fast ... det är lite knepigt att sy på en uppsatt gardin, speciellt när man som jag inte är så lång i strumplästen och har en rullgardin tätt bakom ... men det gick! Utan svordom(ar) också ska tilläggas.

Lika som i Davids fönster fast ändå inte

Så, efter lite ändrade planer blev det en gardinkappa av längden. Jag tycker det ser och känns jättekonstigt och fönstret blev jättebrett. Allt ser bara konstigt ut. När jag tänker ännu längre kommer jag på varför det känns så konstigt. Det är första gången någonsin vi har en kappa i vårt sovrum. Vi (eftersom jag bestämmer gardiner) har alltid haft längder i detta fönster. Inte undra på att det känns jättekonstigt. Maken tyckte dock att det såg skitbra ut så jag antar att jag bara behöver vänja mig. Undrar hur jättekonstigt det kommer kännas när längderna åker upp sen igen? Likadant antar jag :-)

Kram!