2 par skor

När man bara går in för att titta är det lätt att man kommer ut med något. Så blev fallet för mig idag och efter en "bara titta-tur" inne på Skopunkten. Först hittade jag ett par skor, med rem över foten och i ballerinastuk. Gröna till färgen och priset 99:- gjorde valet ännu enklare. Till David hittade jag ett par fuskfoppa som kostar halva priset eftersom jag skulle ha 2 par skor. Ni vet, Skopunkten: köp 2 par få 50% på den billigaste, köp 3 par och få 100% på den billigaste.

Av någon anledning får jag för mig att dra ett varv till i butiken. Jag parkerar David framför spöket Laban och struttar iväg. Där på en hylla, precis i mitten av butiken tvärnitar jag bokstavligen. Ett par svarta skor i ballerinamodell med två smala kardborreremmar över tårna fångar min blick. Måste prova. De sitter som smäck! Men ett par skor till? Jag som ska hålla i kort och slantar och köra på återvinning? När jag ser priset, 99:- fanns det inte mycket att tveka över. 2 par skor för 198:- och ett par fuskfoppa gratis. Kanon!

Vi åker vidare till Sagoland. Jag får säga flera gånger till David att vi ska leta present till kusinen, inget till honom själv eftersom han fick häromdagen när vi handlade. David nickar och förstår läget. Visst knatar han runt i butiken och visar "coola" saker men han tjatar ingenting om att han vill ha något. När vänder det och blir illvrål???
Han kommer med en grej, "Den här ska Noah få." Han lämnar den till mig och går till legot. Några "åh, åh, åh" upprepas då och då och emellanåt kläms ett "Kolla vad cool!" ut, men inget tjat. Vi hittar en grej till och sen får det vara bra. Jag säger att vi ska betala och åka hem. David vill titta på en grej till och ytterligare en grej till och lite mer grejer till. Kära nån ...

Kors i taket men inget tjat, inget tjut eller gråt, inget gnäll. Faktiskt ingenting. En tur i en leksaksbutik som gick helt klart som önskat och över förväntat. Tänk om det vore så alla gånger? Vi tar oss vidare till M-skylten, käkar, åker rutschkana och styr kosan till universitetet och dumpar högen böcker syrran lånat. Passar på att låna en bok och vänder hemåt. David slocknar i bilen och det är inte långt ifrån att jag gör detsamma. Slocknade gjorde jag däremot hemma i min soffhörna under en pläd. Den som slumrat i bilen var däremot full av energi och sysselsatte sig bäst själv när mamma var helt väck i soffan. Behöver jag säga hur tacksamma vi är över en liten som kan leka med sig själv?

Idag tog jag mig dessutom i kragen och gav mig ut på en löparrunda. Jag gick, sprang lite, gick igen, sprang och gick tills benen inte orkade mer. Kroppen ville mer och orken fanns men benen ville inte riktigt lyda så det var lika bra att småjogga hem. Avslutade med en spurt i trapporna i närheten av vårt hus. Självklart kommer grannen körandes med sin bil och då kan jag ju inte se halvdöd ut så det är på med ett leende som inte ska se ansträngt. Lätt när man helst vill flåsa som en jagad gasell.