Godermorgon!
Idag har jag och min grupp redovisning hur man lär barn bokstäver. Jag har fått äran att vara läraren i vår lilla sketch och känner att jag kan ingenting. Igår var jag lugn och tänkte att det löser sig på ett eller annat vänster och vi improviserar så det står det härliga till. Vad kan hända liksom? Sen redovisar första gruppen, snarlikt vi ska göra och de gör det så förbaskat bra så jag blev vettskrämd! Ungefär som ett rådjur som stirrar in i lastbilslyktan innan smällen. Jag började titta åt mina gruppmedlemmer med flackande blick som log lugnande tillbaka och sa att jag fixar det här. Klart jag gör, men det lär bli pannkaka av allt! Speciellt när våra lärare ifrågasätter lite: "Varför sa du så/gjorde så eller si osv?" Just nu letar jag för fullt över min improvisation. Var har jag tappat den? Någon som ser något konstigt yrsla omkring så tillhör den garanterat mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Trevligt att du tittat in och tack för att du lämnar en kommentar!
Kram/Heléne