Ehhh ... hoppsan ...

Ni som läst kanske hann med att läsa att vi skulle lägga om ingången mot verandan i ett tidigare inlägg? Maken hade inte det som egentlig avsikt men det har hans kära fru sett till att ändra på *harkel och vissel*

Maken kom hem snabbt på eftermiddagen för att hämta golfbagen. Han och svärfar skulle ut på en runda. Innan maken åker yttrar han att det finns lite att ta upp där borta och nickar mot verandan samtidigt som han blinkar lite fint med ögat. Jojo, jag ska minsann visa honom och ge en glad överaskning när han kommer hem. Fram med spade och en grep! Först måste jag plocka bort en hel del stora gatstenar som ligger där. Jösses amalia vilket slit i denna helvetiska värme! Men skam den som ger sig, här ska det svettas och slitas för att ge maken långa hakan.

När alla stora var borta greppade jag spaden i högsta hugg och plockade bort sten efter sten efter sten efter sten ... Behöver jag säga att det var asjobbigt?? David var gentleman och bar bort 5 små gatstenar, sen kom granntjejen och han försvann som en avlöning. Karlar ...

Jodå, jag slet på och alla stenar försvann och hamnade i en schysst hög på framsidan (jag börjar tröttna på sten). En hög kom tillbaka när tidigare högar nyss försvann och jag måste säga att det blir en väldans stor hög med stenar av den lilla plätt jag plockade upp. Maken kommer hem, tittar med stora ögon på mig, ser ut som ett mindre ? och undrar vad jag har gjort? Följande konversation utspelar sig:

H: "Du sa ju att jag hade lite att plocka upp så det har jag gjort."
F: "Nä, det har jag aldrig sagt."
H: "Joho."
F: "Nehe."
H: "Johorå, det sa du visst det."
F: "Nej, det sa jag inte alls. Jag hade inte tänkt att plocka upp dom alls, vi vet ju inte hur vi ska ha det där än."

*tänker febrilt* Vet vi inte?? Hoppsan ....

H: "Jomen det vet vi ju, vi skulle ju höja upp det?"

*tänker* Undrar vad han sa? Han kanske sa att jag hade lite att plocka ihop??

F: "Nähä, vi vet väl inte hur vi ska ha det? Vi snackade ju om trädäck."
H: "Jamen vi visste ju inte? Jag trodde vi la ner det ..."
F: "Jaha, då det är lika bra att gå ut och lägga sten då." *ett litet flin med en blinkning*
H: "Vilken tur att jag plockat upp dom åt dig *skämtsamt ironisk* Tack för hjälpen, det var asjobbigt."
F: "Jag vet" *blink och flin*

Maken försvinner ut och börjar gräva och letar sten. Jo, maken hade inte menat att jag skulle plocka upp utan att jag skulle plocka ihop de stenar som stenläggarna kastat ut på gräset. Jaja, jag gjorde lite mer, det var väl duktigt?

Tillägg 70 minuter senare: Maken muttrar lite, han vill inte lägga sten nu eller än. Han ska ju bygga kyssbänk. Vojne, vojne min nobla gärning blev så fel.

Grattis Storasyster!!

Idag blir kära syster ett år visare och ett år snyggare. Äldre blir man inte. Man är så gammal som man känner sig. Så är det bara.

Ljuva pion

Mycket i vår trädgård är numera älskat. Annat var det när vi flyttade in och jag rensade bort en hel del växter som jag inte tyckte om. Dessa bortkastade och även dödade växter har nu istället kommit att bli några av mina absoluta favoriter. Vad lärde jag mig av det? Jo, att inte ha för bråttom.

Den rabatt vi hade på framsidan hade en hel del lavendel som jag då inte tyckte om. Jag fick tipset (av en blommästares son) att klippa ner rejält så de kunde växa till sig. Inte kan väl han ha fel? Så jag klippte och varenda lavendel tvärdog. De som var så stora och fina ... Idag skulle jag vilja ha mer lavendel än de vi redan har. Men som de säger, Rom byggdes inte på en dag och vår trädgård växer sakta men säkert fram. Pionerna nedan har jag inte heller haft ett gott öga till. Jag tyckte mest de skräpade ner när blommorna blommat över och det är svårt att få ner buskstöden i marken. Jag kämpar och maken får ta det jag inte klarar. Igår beundrade jag pionen. Den är ju så ståtligt fin! Gammelrosa till färgen och den doftar gott. Synd att de doftar så starkt att jag inte kan ha de inne. De får njutas utomhus.

Ljuva doftpion

Den här astillbebusken är trädgårdens riktiga överlevare. Jag vet inte hur många gånger jag har rivit upp den ur marken och trott att det är något envist ogräs. För tre år sen gav jag upp och lät skiten vara. Upp växer det här och jag ångrar att jag varit så enträgen med att slita upp den ur marken ... Jag antar att det finns någon mening med att den var envis för den gör sig så himla bra där den är. Den är riktigt upskattad av humlorna. Nu vill jag faktiskt ha en till men den får i så fall växa på baksidan med större möjlighet att bre ut sig.

Astillbe

Här är björnbärsbusken som har det trångt i skorna. Inte trodde jag att den skulle växa till sig så förbaskat och bli så stor ... När jag beklagade mig en gång att den var för stor för växtplatsen kläcker maken ur sig: "Jamen det visste jag. Mormors björnbärsbuske växer över halva husväggen." Varför kunde han då inte kläckt ur sig det när jag planterade busken? Han var ju och bestämde var den skulle petas ner liksom. Jaja. Nu är den ansad och rätt så hårt. Den var betydligt större innan jag var framme med sekatören och maken har en förkärlek till att kapa grenar med gräsklipparen. Varje gång han klipper gräset hörs samma ramsa: "Oj då ..." eller bubblaren: "Hoppsan ..." Stackars björnbärsbuske. Men växer så det knakar det gör den.

Björnbärsbusken i halverad storlek

Björnblomma

Klart men ändå inte

Stenläggarna avslutade stenläggningen igår. Jag sov i källaren garderad med öronproppar och hörde inte ett smack när de körde paddan runt huset. Det som saknas nu och som företaget glömt bort är den vita sten vi ska ha närmast husgrunden. Vi inväntar offert för det arbetet så tills vidare är det ännu inte riktigt klart. Igår gick jag runt och bara tyckte det var så fint och det blev så bra. Framsidan känns betydligt större trots att gatstenen inte ligger ända in till husgrunden som den gjorde innan. 70 cm från husgrunden är där vit sten ska ligga sen. Kortsidan känns också ovan. Innan låg stora gatsten där och nu ligger det bara små där. Vi var oroliga att de små gatstenarna inte skulle räcka till men se, det gjorde det och en hög vid garaget ligger kvar (för att inte tala om alla stora gatsten vi har kvar ...). Lite ska vi använda i trädgården, lite ska familjen ta och resten får vi se vad vi gör med.

Maken har fått upp ångan i att lägga sten.

Här har han tagit upp de små gatstenen som ramade in rabatten och bytt ut mot stora stenar

Stenläggarna fick fria händer att göra ett mönster i cirkeln på framsidan
De gjorde detta och sa: "L som i Löfvendahl"

Trappan som jag helst inte ville ha men som blev så himla bra

Framsidan

Kortsidan mot entrén

Kvar att att göra är att plocka upp stenen som ligger vid ingången till verandan (där en stenhög ligger på nedersta bilden) och lägga om. Den hamnade mycket lägre när stenläggarna la dit kantsten och la kortsidan så ingången ska höjas och fixas till. Det kommer maken göra när han går på semester.

Undrar vad han gör först? Jag har nämligen länge önskat mig en bänk runt ett träd. Det ser så mysigt ut men jag har inte tänkt på vart vi kan ha det i vår trädgård. Att jag kan vara så trög ... Jag älskar vårt bigaråträd på framsidan och den ger underbar skugga men eftersom framsidan sluttar så mycket blir det aldrig av att vi är eller använder gräsplätten på framsidan. Att jag inte tänkt på att det blir jättefint med en bänk runt bigaråträdet?! Jag kläckte den tanken för kanske 2 veckor sen. Nämde det för maken och han var med på noterna. Vi måste bara hitta en beskrivning på hur man gör. Igår kom maken hem och berättade att det heter kyssbänk och han hade hittat en beskrivning. Åh, vad bra! Jag tror käre maken sätter igång med det arbetet till helgen. Först måste vi till brädgården. Jag kommer få min kyssbänk! Gissa om det ska ljugas, kyssas och mysas under trädet framöver.

Arbetet fortskrider

I tisdags kom en riktig stenläggare hit, en kille från Ukraina som jobbat som stenläggare i 9 år. Gissa om arbetet tog fart! Det han hann på en dag hann två man på en dag innan. Nu är det inte mycket kvar och det börjar bli ordning i röran. Skönt! Maken gnetar på vid garaget och jag pular med annat som att måla husets sockel svart. Hur det såg ut med grå sockel ser du i ett inlägg längre ner. Innan var den tvåfärgad och det märkte jag när vi hade bott ett år i huset. Kortsidan är svart, baksidan är svart men framsidan och en snutt vid garaget var grå. Jag vet inte hur den tidigare ägaren tänkte? Nu blir allt helt svart. Vi tycker att det lyfte huset och nu matchar det bättre med garaget som är svart, tak, stuprännor och blomlådor.

Kortsidan av huset och mot ingången

Det blev för mycket sluttning så en trapp vid husknuten fick det bli

Framsidan. Notera den svarta sockeln :-)

Här grejar maken för fullt. Kompasscirkeln är åter igen rund

Kompasscirkeln

"Det är inte jag som klipper i nätet mamma" ...

... fick jag som svar igår när jag ropade på David. David fick en sax för han ville klippa lite i häcken. Ja, det spretar ju lite så det kan han få göra. Han klipper och ansar så det står det härliga till. Jag dåsar i solen på uteplatsen. När det blir för tyst ropar jag på honom för att kolla av. Oftast brukade det rysta till i häcken eller klippläten hördes. Förutom en gång när svaret blev som rubriken lyder.

Vad kan man förvänta sig av en 4-åring och en sax egentligen? Klart han måste testa att klippa i olika material. Pedagogiska mamman får ett mindre utfall och tar saxen så det visslar om det. David utbrister ett djungelvrål så självaste Tarzan skulle blekna! "Varför klipper du i skyddsnätet till studsmattan?" frågar jag. "Det var inte jag!" vrålar David tillbaka. Nähä, vem kan det vara då då?

Pappa, ja se det var pappa som klippte hålet i nätet. Maken, som vid den aktuella tidpunkten befann sig på alla 4 och la sten vid garaget hann även med att klippa ett hål och rassla tillbaka fortare än blixten. För inte kan det vara David som faktiskt befann sig på brottsplatsen med beviset i sina händer? Näe då. Det var pappa som gjort allting. Eftersom mamma är så dum pinnade David ylandes runt huset och beklagade sig för pappa. Var det inte pappa som hade gjort allting från början??

Stenläggning

Ja, att peta tillbaka gatsten tar längre tid än man tror. Det här hann stenläggarna förra veckan. Lite tid har gått bort och i torsdags jobbade de 3,5 timmar. Det regnade så pass att de fick ge upp. Maken har gett sig på delen vid garaget idag. De stenarna ligger i solfjädersbågar och maken har fått till det riktigt bra. Det kommer bli så bra när det är färdigt.

Framsidan av huset med cirkeln (cirkeln fanns där tidigare)

Stenläggarnas arbete

Makens arbete

Sten för sten bankas de dit

En av stenhögarna ...

En rundtur ...

... i trädgården blev det idag. Jag uppskattar verkligen att ha en trädgård där jag kan plantera, rensa, flytta och strosa omkring i. En dag i kompisarnas lägenhet ger nästan lappsjuka. Nä, tacka vet jag vår trädgård. Den blir bara bättre och bättre för varje år trots att den sluttar rejält.

I väntan på en hyresgäst

Idag spikade jag upp vår andra fågelholk som tidigare stått intryckt i ligusterhäcken. Jag är väldans svag i mina händer så försöka spika in den översta spiken var inte lätt trots att det ser busenkelt ut. En bedjande blick åt makens håll räckte och han kom och slog i den åt mig. Attans att jag är så försvagad men det får jag leva med.

Murgröna som marktäckare i slänten

Pion

Ampeljordgubbsplanta i rabatten

Lavendel

Rabatten vid garaget

Morfars stockros

Jag fick några skott från min mamma som i sin tur fått skott från sin syster (alltså min moster). Jag planterade 4 skott på ren vinst och förlust en höst och trodde faktiskt inte de skulle överleva. Dessa 4 skott ser idag ut så här (larväten och hålig) och den har även frösått sig själv en bit bort. Jag trodde stockrosen var från min moster men det berättade mamma att det var frön från en stockros som funnits i min morfars trädgård.

Jasminbusken i full blom och det doftar underbart

Hasselört under jasminbusken

Midsommarafton

Midsommaraftonen spenderades hos vännerna och deras två barn i Stockholm. Vi pimplade vin, mumsade sill och färskpotatis och pratade skit. Jag skulle ju kolla på en kristallkrona men efter ett telefonsamtal och en tjurig kommentar från säljaren gjorde att jag la ner. Dagen efter kom ett sms att vi var välkomna att titta på den. Pyttsan. Ska det låta som det lät då kan det kvitta. Så, någon ny kristallkrona hänger det inte här över matbordet. Jag får fortsätta kika.

Jordgubbstårta

Tur de kan boka en pool att plaska i

Midsommardagen

Midsommardagen spenderade vi spatserandes runt på Skansen. Att hitta bilparkering är ju en upplevelse i Stockholm speciellt när Volvo ocean race pågick och efter 40 minuters snurrande gav maken upp. Han slängde i backen, vände och gasade iväg tillbaka in mot centrum och vi hittade en parkering med 10 minuters gångväg till Skansen. Görsabra! På väg till Skansen passerade vi bilar som tryckte i kö och bilar som snirklade runt för att hitta en parkering. Ja, vad gör man inte för att få stå så nära ingången som möjligt? Att gå några extra meter är ju livsfarligt ...

Karusell!

Dags för lunch

Killingar på styva linan ...

Ståtliga herrn

Trevlig midsommar!

Imorgon bär det av mot Stockholm och vännerna. Vi smiter bort i midsommar och gottar oss i lugn och ro på annan mark. Jag har spanat på en kristallkrona på Blocket och jag ska ringa säljaren igen och stämma av vårt blivande möte imorgon. Kanske kommer vi hem med mer last än det vi for med?

Jag vill passa på att önska Er alla en riktigt skön midsommar!

Pac Viva Madeleine blommar fint på trappan

Ta hand om Er

Kram!