Ljuva pion

Mycket i vår trädgård är numera älskat. Annat var det när vi flyttade in och jag rensade bort en hel del växter som jag inte tyckte om. Dessa bortkastade och även dödade växter har nu istället kommit att bli några av mina absoluta favoriter. Vad lärde jag mig av det? Jo, att inte ha för bråttom.

Den rabatt vi hade på framsidan hade en hel del lavendel som jag då inte tyckte om. Jag fick tipset (av en blommästares son) att klippa ner rejält så de kunde växa till sig. Inte kan väl han ha fel? Så jag klippte och varenda lavendel tvärdog. De som var så stora och fina ... Idag skulle jag vilja ha mer lavendel än de vi redan har. Men som de säger, Rom byggdes inte på en dag och vår trädgård växer sakta men säkert fram. Pionerna nedan har jag inte heller haft ett gott öga till. Jag tyckte mest de skräpade ner när blommorna blommat över och det är svårt att få ner buskstöden i marken. Jag kämpar och maken får ta det jag inte klarar. Igår beundrade jag pionen. Den är ju så ståtligt fin! Gammelrosa till färgen och den doftar gott. Synd att de doftar så starkt att jag inte kan ha de inne. De får njutas utomhus.

Ljuva doftpion

Den här astillbebusken är trädgårdens riktiga överlevare. Jag vet inte hur många gånger jag har rivit upp den ur marken och trott att det är något envist ogräs. För tre år sen gav jag upp och lät skiten vara. Upp växer det här och jag ångrar att jag varit så enträgen med att slita upp den ur marken ... Jag antar att det finns någon mening med att den var envis för den gör sig så himla bra där den är. Den är riktigt upskattad av humlorna. Nu vill jag faktiskt ha en till men den får i så fall växa på baksidan med större möjlighet att bre ut sig.

Astillbe

Här är björnbärsbusken som har det trångt i skorna. Inte trodde jag att den skulle växa till sig så förbaskat och bli så stor ... När jag beklagade mig en gång att den var för stor för växtplatsen kläcker maken ur sig: "Jamen det visste jag. Mormors björnbärsbuske växer över halva husväggen." Varför kunde han då inte kläckt ur sig det när jag planterade busken? Han var ju och bestämde var den skulle petas ner liksom. Jaja. Nu är den ansad och rätt så hårt. Den var betydligt större innan jag var framme med sekatören och maken har en förkärlek till att kapa grenar med gräsklipparen. Varje gång han klipper gräset hörs samma ramsa: "Oj då ..." eller bubblaren: "Hoppsan ..." Stackars björnbärsbuske. Men växer så det knakar det gör den.

Björnbärsbusken i halverad storlek

Björnblomma