Ehhh ... hoppsan ...

Ni som läst kanske hann med att läsa att vi skulle lägga om ingången mot verandan i ett tidigare inlägg? Maken hade inte det som egentlig avsikt men det har hans kära fru sett till att ändra på *harkel och vissel*

Maken kom hem snabbt på eftermiddagen för att hämta golfbagen. Han och svärfar skulle ut på en runda. Innan maken åker yttrar han att det finns lite att ta upp där borta och nickar mot verandan samtidigt som han blinkar lite fint med ögat. Jojo, jag ska minsann visa honom och ge en glad överaskning när han kommer hem. Fram med spade och en grep! Först måste jag plocka bort en hel del stora gatstenar som ligger där. Jösses amalia vilket slit i denna helvetiska värme! Men skam den som ger sig, här ska det svettas och slitas för att ge maken långa hakan.

När alla stora var borta greppade jag spaden i högsta hugg och plockade bort sten efter sten efter sten efter sten ... Behöver jag säga att det var asjobbigt?? David var gentleman och bar bort 5 små gatstenar, sen kom granntjejen och han försvann som en avlöning. Karlar ...

Jodå, jag slet på och alla stenar försvann och hamnade i en schysst hög på framsidan (jag börjar tröttna på sten). En hög kom tillbaka när tidigare högar nyss försvann och jag måste säga att det blir en väldans stor hög med stenar av den lilla plätt jag plockade upp. Maken kommer hem, tittar med stora ögon på mig, ser ut som ett mindre ? och undrar vad jag har gjort? Följande konversation utspelar sig:

H: "Du sa ju att jag hade lite att plocka upp så det har jag gjort."
F: "Nä, det har jag aldrig sagt."
H: "Joho."
F: "Nehe."
H: "Johorå, det sa du visst det."
F: "Nej, det sa jag inte alls. Jag hade inte tänkt att plocka upp dom alls, vi vet ju inte hur vi ska ha det där än."

*tänker febrilt* Vet vi inte?? Hoppsan ....

H: "Jomen det vet vi ju, vi skulle ju höja upp det?"

*tänker* Undrar vad han sa? Han kanske sa att jag hade lite att plocka ihop??

F: "Nähä, vi vet väl inte hur vi ska ha det? Vi snackade ju om trädäck."
H: "Jamen vi visste ju inte? Jag trodde vi la ner det ..."
F: "Jaha, då det är lika bra att gå ut och lägga sten då." *ett litet flin med en blinkning*
H: "Vilken tur att jag plockat upp dom åt dig *skämtsamt ironisk* Tack för hjälpen, det var asjobbigt."
F: "Jag vet" *blink och flin*

Maken försvinner ut och börjar gräva och letar sten. Jo, maken hade inte menat att jag skulle plocka upp utan att jag skulle plocka ihop de stenar som stenläggarna kastat ut på gräset. Jaja, jag gjorde lite mer, det var väl duktigt?

Tillägg 70 minuter senare: Maken muttrar lite, han vill inte lägga sten nu eller än. Han ska ju bygga kyssbänk. Vojne, vojne min nobla gärning blev så fel.