För att citera maken så han inte anmäler mig för förtal:
"Äntligen tycker maken som jag och fönstren har kommit upp på väggen."
Mmmm ... han har synpunkter på hur jag skriver så det blir rätt.
De gamla fönstren målade jag och skrapade med kniv för typ 2 år sen (tror vi). Sen dess har de stått på bordskanten. Meningen var att de skulle upp på väggen, mest för att det är mer praktiskt, men de blev kvar på kanten och vi har tyckt olika hur det ska se ut. För kanske tre veckor sen bad jag maken slänga upp dem på väggen. Annat kom i vägen och veckan rullade på. Jag frågade igen men ännu en vecka passerade. Så idag, frågade jag igen om han kunde smälla upp dem? Vi har lite tankesätt "den som vill ha något gjort får göra det själv" så maken klämde ur sig detta. Jag kontrade:
- Vill du ha 58.000 hål i väggen?
Mer behövdes inte för att övertyga. Skruvdragare och vattenpass hämtades från det kaosartade pannrummet och minuterna senare satt de som smäck på väggen. De sitter rakt men är sneda som bara den. Lite charmigt tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Trevligt att du tittat in och tack för att du lämnar en kommentar!
Kram/Heléne