På tur i trädgården 110620
När David var bebis fick jag en Baby Björn av syrran efter kusinerna. Den var gammal, lila och inte värst vacker men vaddå? När David kom in i någon fas och bara ville bli buren skulle jag ge selen en chans. För det första var det en halv vetenskap att komma i den. För det andra gav den inte det stöd jag hade hoppats. Att plocka ur diskmaskinen resulterade i att jag ändå måste ha ena handen som stöd för hans rygg. Tjugo minuter senare tråcklade jag ur unge och mig ur selen och slängde den till bättre behövande. Aldrig att jag haft så ont i axlarna som efter denna upplevelse!
När Alva låg i magen skulle jag promt ha en sjal. Jag spanade på nätet och lusläste sidor efter vilken sjal som var bäst. Först var jag helt inne på en Looma Sino. Till slut fastnade jag för en Mam Eco. En lite tjockare sjal men den skulle vara sval även en varm dag. Perfekt för en kamin som jag. Dessutom skulle den vara bra att bära lite större barn i. Upp till ett och ett halvt år. Sjalen skulle användas mycket. Nu blev det visst inte så. Jag var lat att knyta den och den knytning jag gjorde fick jag inte till bra. Sjalen användes inte så ofta som jag planerat och tänkt. Sen testade jag en annan knytning och vilken skillnad! De gånger jag har använt sjalen har jag varit grymt nöjd! Inget ont i axlar. Inget ont någonstans. Den ger ett skönt stöd för ryggen och fördelar vikten otroligt bra. Inget skav, inget obehag. Den har istället avlastat och varit behaglig. Så, väntar du barn eller har någon som gör det och funderar på olika bärmöjligheter vill jag slå ett slag för att bära i sjal. Det kanske känns fullkomligt omöjligt till en början när 5 meter tyg ska snurras runt ens kropp men när man fattat galoppen ångrar man inte sitt val.
På tur i hemmet 110318
(den kladdiga spegeln, full med pussmunnar och bebisfingrar, bjuder jag på)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Trevligt att du tittat in och tack för att du lämnar en kommentar!
Kram/Heléne