Tur jag fick vänta en stund i vänthallen så jag kunde flåsa ut efter 2 trappors klättrande.
Allt var bara bra. Blodtrycket visade 110/60, blodvärde 125 utan extra intag av järntabletter och Wall-Es hjärtljud tickade på i 140 (det kanske är en kille trots allt??). Även bm märkte att det är livat magen för det sparkades friskt mot mikrofonen. Sf-måttet var 25 cm, 2 cm över kurvan men det var ingen fara. Det visar att bebis växer och mår bra och det är visst vanligt att omföderskor ligger över kurvan som för övrigt brukar plana ut mot normalt senare. Min viktuppgång som jag nojjat över var inte heller någon fara på taket. Behöver jag säga att jag har en underbar barnmorska?? Jag vet ju vad ökningen beror på och när jag väntade David gick jag upp rätt bra också så varför annorlunda denna gång? Hoppas på annat kan man ju men det ser mörkt ut att stanna några kilon lättare.
Morgonen kunde annars börjat bättre. David började hosta, hosta mer och till sist massor och han fick knappt luft eller fram ett ord. Medan jag fick på honom overall och fick ut honom i kylan ringde maken upplysningen. Efter det tog han David i famnen och hurtade iväg till vårdcentralen. Tur att vi bor så nära. Jag gör mig snabbt i ordning och kommer efter. Kylan gjorde honom bättre och det var som jag misstänkte: falsk krupp. På vårdcentralen fick han inhalera adrenalin och ta någon medicin som smakade starkt och lakrits och onda ögat gavs till både make och sjuksyster. Envisa unge ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Trevligt att du tittat in och tack för att du lämnar en kommentar!
Kram/Heléne