Lilja

Den här liljan fick jag av mina föräldrar för några år sen på min födelsedag. Det är en inomhuslilja men jag chansade och planterade ut den. Varje år blommar den lika fint och vad som från början var två grenar har nu blivit fem.

Det är klart!

Idag tog vi oss en dagsutflykt till Flisby och Flisby Ab. Tur att vi gjorde det för den sten vi hade tänkt beställa och få hemkört såg mer grå än vit ut när vi fick se det i verkligheten. I deras katalog såg det verkligen vitt ut. Så det blev 1500 kronor dyrare än vad vi hade tänkt men det får så vara. Vi fick oss en tripp. Väl hemma var det bara att sätta igång och ösa marmorkross. Maken la ut markväv och jag och David skyfflade och körde sten. 1,1 ton närmare bestämt och det gick förvånansvärt fort. Markväven tog slut och maken fick åka en sväng och shoppa. Under tiden öste David och jag på. Från början till att sista stenen kom på plats tog det 3 timmar och då har vi inte stressat. Nu är det äntligen klart med allt vad sten runt huset heter. Skönt!

Garagesidan

Framsidan

Framsidan från garagenedfarten

Kortsidan mot entrén

Finns det någon målargud??

Om det gör det så önskar jag innerligt att denne hör min önskan: "bara en gång till". David och jag träffade mormor och morfar precis när vi anlänt till Godishuset. När påsen var inhandlad mumlar David: "Jag vill leka hos mojmoj o mojfaj ..." Mormor är snäll och lovar att plocka upp honom sen när de gjort sitt. Gissa om en liten herre idogt undrade när mojmoj kommer? I alla fall, är lillskiten borta är det bäst att passa på att göra nytta. Maken köpte brädor till kyssbänken, jag bloggade och rotade sen fram pensel, roller och målarfärg. Efter att maken fått plocka ner taklampan satte jag igång och maken startade PS3:an. Hans sätt att göra nytta.

Att måla fönsterlister, golvlister, taklister, dörrlister och ett tak är inget vidare roligt lördagsnöje måste jag erkänna. Dessutom är det ingen höjdare när sängen, ett blytungt linneskåp och skåpet som egentligen ska vara bakom vår sänggavel men som kör solo under snedtaket, är i vägen. Å andra sidan har jag motionerat hjärnhalvorna och målat med vänster hand samt att jag har balanserat på en fotpall i sängen samtidigt som jag målat taklist och takkanter. Det var en upplevelse må jag säga.

Men, nu är första strykningen avklarad. Det tog "bara" 4 timmar och jag har ont i gamnacken. Ja, det blev en gamnacke när jag rollade taket och förlängde rollern med ett kvastskaft. Det gick betydligt snabbare än om jag skulle klättrat upp och ner på aluminiumstegen och svurit över allt skit som var i vägen. Jag tycker väl vi har ett rätt stort sovrum, större än vad vi har behov av men när det nu var dags att måla blev det mindre än minst.

10 spänn

Ja, det kan jag kosta på mig för två gamla nycklar. Egentligen letade jag efter en stor rostfri bunke så maken låter bli farmors gamla bunkar men idag och 2 loppisbesök senare fick jag gå tomhänt därifrån. Ja, förutom nycklarna då. Det är ju lustigt. Annars kan det finnas hur många rostfria bunkar som helst och dessutom stora schabrak, men när jag är på jakt efter en då minsann finns det inga. Typiskt.

Trevlig helg!

En skål med godis

Ja, det är det verkligen. Bigaråerna är inte riktigt mogna än men helt klart ätbara. Man tar en, man tar två sen har man tagit ett helt kompani och lite till och magen är som en spärrballong. Jag vet en liten herre som kommer ha täcket i taket i natt.

Bigaråer i Kockumsfat

Mums!

Missförståndet del 2

Maken och jag hade lite brist i vår kommunikation förra veckan. Det jag hörde var "plocka upp" när han menade "plocka ihop". Så, jag skapade lite merjobb i stenläggning åt maken, något han hade tänkt ta tag i senare. Dessutom grävde jag upp en kant i en rabatt så även där fick han merjobb att lägga. Gissa om han frustande och suckade en aning men nu har han fixat allting och det blev så bra! Kanten runt rabatten vid verandan blev kanon och ingången till verandan blev så mycket bättre än det ojämna skit som låg innan. Nu blir det inte mer stenläggning. Inte planerat i alla fall och jag ska inte gräva upp mer. Nu ska maken bygga sittplats på framsidan och kyssbänken under körsbärsträdet.

Knack, knack, knack ...

Jag har äntligen hittat zinkvattenkannan också, den på bilden

Jag har letat efter den sen jag fyllde år i mars

Färdigt

Härliga lavendel

Det är tur att man kan ändra på sig. Tänk, för 5 år sen tyckte jag inte om lavendel och tog kål på några av de lavendelbuskar vi hade i trädgården. Det ångrar jag idag men det kan jag inte göra något åt nu. Bara att köpa nya och fler. Jag inte gå runt på en plantskola och gå förbi en lavendel utan att pilla på den och lukta på fingrarna. Det luktar ju underbart! Förra veckan klippte jag och David lavendel från de buskar jag faktiskt inte tog kål på. De växer så det knakar och är stora och fina vid garagenedfarten.

Äntligen!!!!

Jag (eller vi) är med en kristallkrona! Jag har kikat länge på olika sidor i jakt på den perfekta kronan och hittade denna på Blocket. Efter lunch idag for vi mot Norrköping. Kronan är av barockmodell och troligen från 1930 eller 1940-talet. Egentligen vill jag inte ha en krona med elarmar utan med stearinljus och glödlampor i mitten men jag fick tänka om när kronan ska hänga över matbordet. Vi behöver ljus när vi läser och jag behöver ljus när jag sitter med skolarbete. Då är det för lite med 2 ljus när vi varit bortskämda med 8 ljus från den förra kronan. Den blev så bra över matbordet och trots att maken inte erkänner det högt tror jag att han är nöjd även han. Han tittar på den och "Mmmmmm":ar lite då och då. Den gamla kronan kommer få nytt hem hos mor och far.

Karen Blixen

Förra året köpte jag en rosbuske. En fin knopp kom och jag väntade ivrigt på att få se den veckla ut sig. En morgon var bara en pinne kvar. Rådjuren, de förbannade rådjuren hade käkat upp varenda rosenknopp! Inte bara en gång utan flera gånger. Jag fick aldrig se rosenbusken blomma. Nu har jag inhandlat blodmjöl som jag sprider ut med jämna mellanrum. I år köpte jag en rosbuske till, likadan som den rådjuren utsett till gourmetmat. Igår när jag gick till jobbet såg jag att 2 knoppar var på väg att brista. Det första jag gjorde när jag vaknade vid lunch var att gå ut och titta hur rosorna såg ut. De hade slagit ut och jag tog med dom in och nu njuter jag av dom på köksbordet. Maken skakade dock på huvudet åt mitt tilltag. "Inte nog med att rådjuren äter, nu ska du klippa av dom också." Jo, dumt kanske men jag njuter hellre av dom inomhus än där de finns planterade nu. Fina vid bilparkeringen men utom synhåll för njutning.

Karen Blixen

Ehhh ... hoppsan ...

Ni som läst kanske hann med att läsa att vi skulle lägga om ingången mot verandan i ett tidigare inlägg? Maken hade inte det som egentlig avsikt men det har hans kära fru sett till att ändra på *harkel och vissel*

Maken kom hem snabbt på eftermiddagen för att hämta golfbagen. Han och svärfar skulle ut på en runda. Innan maken åker yttrar han att det finns lite att ta upp där borta och nickar mot verandan samtidigt som han blinkar lite fint med ögat. Jojo, jag ska minsann visa honom och ge en glad överaskning när han kommer hem. Fram med spade och en grep! Först måste jag plocka bort en hel del stora gatstenar som ligger där. Jösses amalia vilket slit i denna helvetiska värme! Men skam den som ger sig, här ska det svettas och slitas för att ge maken långa hakan.

När alla stora var borta greppade jag spaden i högsta hugg och plockade bort sten efter sten efter sten efter sten ... Behöver jag säga att det var asjobbigt?? David var gentleman och bar bort 5 små gatstenar, sen kom granntjejen och han försvann som en avlöning. Karlar ...

Jodå, jag slet på och alla stenar försvann och hamnade i en schysst hög på framsidan (jag börjar tröttna på sten). En hög kom tillbaka när tidigare högar nyss försvann och jag måste säga att det blir en väldans stor hög med stenar av den lilla plätt jag plockade upp. Maken kommer hem, tittar med stora ögon på mig, ser ut som ett mindre ? och undrar vad jag har gjort? Följande konversation utspelar sig:

H: "Du sa ju att jag hade lite att plocka upp så det har jag gjort."
F: "Nä, det har jag aldrig sagt."
H: "Joho."
F: "Nehe."
H: "Johorå, det sa du visst det."
F: "Nej, det sa jag inte alls. Jag hade inte tänkt att plocka upp dom alls, vi vet ju inte hur vi ska ha det där än."

*tänker febrilt* Vet vi inte?? Hoppsan ....

H: "Jomen det vet vi ju, vi skulle ju höja upp det?"

*tänker* Undrar vad han sa? Han kanske sa att jag hade lite att plocka ihop??

F: "Nähä, vi vet väl inte hur vi ska ha det? Vi snackade ju om trädäck."
H: "Jamen vi visste ju inte? Jag trodde vi la ner det ..."
F: "Jaha, då det är lika bra att gå ut och lägga sten då." *ett litet flin med en blinkning*
H: "Vilken tur att jag plockat upp dom åt dig *skämtsamt ironisk* Tack för hjälpen, det var asjobbigt."
F: "Jag vet" *blink och flin*

Maken försvinner ut och börjar gräva och letar sten. Jo, maken hade inte menat att jag skulle plocka upp utan att jag skulle plocka ihop de stenar som stenläggarna kastat ut på gräset. Jaja, jag gjorde lite mer, det var väl duktigt?

Tillägg 70 minuter senare: Maken muttrar lite, han vill inte lägga sten nu eller än. Han ska ju bygga kyssbänk. Vojne, vojne min nobla gärning blev så fel.

Grattis Storasyster!!

Idag blir kära syster ett år visare och ett år snyggare. Äldre blir man inte. Man är så gammal som man känner sig. Så är det bara.

Ljuva pion

Mycket i vår trädgård är numera älskat. Annat var det när vi flyttade in och jag rensade bort en hel del växter som jag inte tyckte om. Dessa bortkastade och även dödade växter har nu istället kommit att bli några av mina absoluta favoriter. Vad lärde jag mig av det? Jo, att inte ha för bråttom.

Den rabatt vi hade på framsidan hade en hel del lavendel som jag då inte tyckte om. Jag fick tipset (av en blommästares son) att klippa ner rejält så de kunde växa till sig. Inte kan väl han ha fel? Så jag klippte och varenda lavendel tvärdog. De som var så stora och fina ... Idag skulle jag vilja ha mer lavendel än de vi redan har. Men som de säger, Rom byggdes inte på en dag och vår trädgård växer sakta men säkert fram. Pionerna nedan har jag inte heller haft ett gott öga till. Jag tyckte mest de skräpade ner när blommorna blommat över och det är svårt att få ner buskstöden i marken. Jag kämpar och maken får ta det jag inte klarar. Igår beundrade jag pionen. Den är ju så ståtligt fin! Gammelrosa till färgen och den doftar gott. Synd att de doftar så starkt att jag inte kan ha de inne. De får njutas utomhus.

Ljuva doftpion

Den här astillbebusken är trädgårdens riktiga överlevare. Jag vet inte hur många gånger jag har rivit upp den ur marken och trott att det är något envist ogräs. För tre år sen gav jag upp och lät skiten vara. Upp växer det här och jag ångrar att jag varit så enträgen med att slita upp den ur marken ... Jag antar att det finns någon mening med att den var envis för den gör sig så himla bra där den är. Den är riktigt upskattad av humlorna. Nu vill jag faktiskt ha en till men den får i så fall växa på baksidan med större möjlighet att bre ut sig.

Astillbe

Här är björnbärsbusken som har det trångt i skorna. Inte trodde jag att den skulle växa till sig så förbaskat och bli så stor ... När jag beklagade mig en gång att den var för stor för växtplatsen kläcker maken ur sig: "Jamen det visste jag. Mormors björnbärsbuske växer över halva husväggen." Varför kunde han då inte kläckt ur sig det när jag planterade busken? Han var ju och bestämde var den skulle petas ner liksom. Jaja. Nu är den ansad och rätt så hårt. Den var betydligt större innan jag var framme med sekatören och maken har en förkärlek till att kapa grenar med gräsklipparen. Varje gång han klipper gräset hörs samma ramsa: "Oj då ..." eller bubblaren: "Hoppsan ..." Stackars björnbärsbuske. Men växer så det knakar det gör den.

Björnbärsbusken i halverad storlek

Björnblomma

Klart men ändå inte

Stenläggarna avslutade stenläggningen igår. Jag sov i källaren garderad med öronproppar och hörde inte ett smack när de körde paddan runt huset. Det som saknas nu och som företaget glömt bort är den vita sten vi ska ha närmast husgrunden. Vi inväntar offert för det arbetet så tills vidare är det ännu inte riktigt klart. Igår gick jag runt och bara tyckte det var så fint och det blev så bra. Framsidan känns betydligt större trots att gatstenen inte ligger ända in till husgrunden som den gjorde innan. 70 cm från husgrunden är där vit sten ska ligga sen. Kortsidan känns också ovan. Innan låg stora gatsten där och nu ligger det bara små där. Vi var oroliga att de små gatstenarna inte skulle räcka till men se, det gjorde det och en hög vid garaget ligger kvar (för att inte tala om alla stora gatsten vi har kvar ...). Lite ska vi använda i trädgården, lite ska familjen ta och resten får vi se vad vi gör med.

Maken har fått upp ångan i att lägga sten.

Här har han tagit upp de små gatstenen som ramade in rabatten och bytt ut mot stora stenar

Stenläggarna fick fria händer att göra ett mönster i cirkeln på framsidan
De gjorde detta och sa: "L som i Löfvendahl"

Trappan som jag helst inte ville ha men som blev så himla bra

Framsidan

Kortsidan mot entrén

Kvar att att göra är att plocka upp stenen som ligger vid ingången till verandan (där en stenhög ligger på nedersta bilden) och lägga om. Den hamnade mycket lägre när stenläggarna la dit kantsten och la kortsidan så ingången ska höjas och fixas till. Det kommer maken göra när han går på semester.

Undrar vad han gör först? Jag har nämligen länge önskat mig en bänk runt ett träd. Det ser så mysigt ut men jag har inte tänkt på vart vi kan ha det i vår trädgård. Att jag kan vara så trög ... Jag älskar vårt bigaråträd på framsidan och den ger underbar skugga men eftersom framsidan sluttar så mycket blir det aldrig av att vi är eller använder gräsplätten på framsidan. Att jag inte tänkt på att det blir jättefint med en bänk runt bigaråträdet?! Jag kläckte den tanken för kanske 2 veckor sen. Nämde det för maken och han var med på noterna. Vi måste bara hitta en beskrivning på hur man gör. Igår kom maken hem och berättade att det heter kyssbänk och han hade hittat en beskrivning. Åh, vad bra! Jag tror käre maken sätter igång med det arbetet till helgen. Först måste vi till brädgården. Jag kommer få min kyssbänk! Gissa om det ska ljugas, kyssas och mysas under trädet framöver.

Arbetet fortskrider

I tisdags kom en riktig stenläggare hit, en kille från Ukraina som jobbat som stenläggare i 9 år. Gissa om arbetet tog fart! Det han hann på en dag hann två man på en dag innan. Nu är det inte mycket kvar och det börjar bli ordning i röran. Skönt! Maken gnetar på vid garaget och jag pular med annat som att måla husets sockel svart. Hur det såg ut med grå sockel ser du i ett inlägg längre ner. Innan var den tvåfärgad och det märkte jag när vi hade bott ett år i huset. Kortsidan är svart, baksidan är svart men framsidan och en snutt vid garaget var grå. Jag vet inte hur den tidigare ägaren tänkte? Nu blir allt helt svart. Vi tycker att det lyfte huset och nu matchar det bättre med garaget som är svart, tak, stuprännor och blomlådor.

Kortsidan av huset och mot ingången

Det blev för mycket sluttning så en trapp vid husknuten fick det bli

Framsidan. Notera den svarta sockeln :-)

Här grejar maken för fullt. Kompasscirkeln är åter igen rund

Kompasscirkeln

"Det är inte jag som klipper i nätet mamma" ...

... fick jag som svar igår när jag ropade på David. David fick en sax för han ville klippa lite i häcken. Ja, det spretar ju lite så det kan han få göra. Han klipper och ansar så det står det härliga till. Jag dåsar i solen på uteplatsen. När det blir för tyst ropar jag på honom för att kolla av. Oftast brukade det rysta till i häcken eller klippläten hördes. Förutom en gång när svaret blev som rubriken lyder.

Vad kan man förvänta sig av en 4-åring och en sax egentligen? Klart han måste testa att klippa i olika material. Pedagogiska mamman får ett mindre utfall och tar saxen så det visslar om det. David utbrister ett djungelvrål så självaste Tarzan skulle blekna! "Varför klipper du i skyddsnätet till studsmattan?" frågar jag. "Det var inte jag!" vrålar David tillbaka. Nähä, vem kan det vara då då?

Pappa, ja se det var pappa som klippte hålet i nätet. Maken, som vid den aktuella tidpunkten befann sig på alla 4 och la sten vid garaget hann även med att klippa ett hål och rassla tillbaka fortare än blixten. För inte kan det vara David som faktiskt befann sig på brottsplatsen med beviset i sina händer? Näe då. Det var pappa som gjort allting. Eftersom mamma är så dum pinnade David ylandes runt huset och beklagade sig för pappa. Var det inte pappa som hade gjort allting från början??

Stenläggning

Ja, att peta tillbaka gatsten tar längre tid än man tror. Det här hann stenläggarna förra veckan. Lite tid har gått bort och i torsdags jobbade de 3,5 timmar. Det regnade så pass att de fick ge upp. Maken har gett sig på delen vid garaget idag. De stenarna ligger i solfjädersbågar och maken har fått till det riktigt bra. Det kommer bli så bra när det är färdigt.

Framsidan av huset med cirkeln (cirkeln fanns där tidigare)

Stenläggarnas arbete

Makens arbete

Sten för sten bankas de dit

En av stenhögarna ...