Fönsterprojekt

De här fönstret och ett till köpte jag förra veckan och jag målade även dessa i helgen under solens varma strolar. Jag fick lite färg på fläsket på köpet och en mindre brännskada i nacken. Så kan det gå när inte haspeln är på ... De är inte riktigt klara än, jag ska skrapa bort lite färg som hamnat där den inte borde och dra lite skrap så det blir lite slitet. Tanken sen är att de ska monteras på väggen vid matbordet. Vi har provställt fönstren och det ser rätt bra ut. Hur det blir med upphängningsanordning och när de behagar komma upp är en annan fråga ...

Före

Efter men ändå inte

Insidan

Här är lite bilder från insidan av Stubbegården. Det här är charm och jag skulle kunna suttit där och njutit hela dagen men en viss stor herre ville hem och meka cykel. Inte ens ett stopp vid loppisladan hann vi med. Typiskt ... när vi ändå var i krokarna ... Jag hade i och för sig troligen inte köpt något men det är roligt att titta.

Titta ... Visst är den fin? En sån här kristallkrona vill jag ha över vårt matbord. Jag gillar inte riktigt den krona vi har nu. Jag satt med maken under denna och filosoferade i söndags och kanske har jag lyckats få med honom på noterna? Han är inte förtjust i så stora prismor men jag tror nog allt att han mjuknade en aning. Bäst att spana mer aktivt efter en ny krona innan han ångrar sig.

Lekhörnan inne

En liten pall fick ny färg

När min bror rensade sitt hus norpade jag med denna pall hem. Perfekt att lägga handdukarna på så de slipper ligga på badkarskanten eller stockas på handdukstorken. Snyggt eller praktiskt var det inte heller, antingen rasade de ner i badkaret eller dråsade ner hela högen från handdukstorken om man ville ha en handduk. Färgen var dock inte sen snyggaste och i helgen, i solkskenet, målades den om.

Före

Efter

Mors dag

Jag fick en jordgubbsampel redan på lördagen av mina killar men till själva Mors dag hade jag önskat ett besök hit . Ett underbart ställe utanför Vadstena där lugnet råder. Egentligen räcker det att enbart njuta av tystnaden, utsikten och gammeldags atmosfär, mat och bakverk kommer lite på köpet.

Uteserveringen på framsidan

Leklänga för barnen

Utsikt från baksidan

Plats för vila

Inget lchf idag ...

och jag kan erkänna att jag mådde därefter sen ...

Pyton ...

Plättar i luften

Har precis kommit hem från plantskolan där jag har inhandlat en Mors dag present. Vi ska snart iväg till mina päron (David bjöd in sig själv dit tidigare) för att grilla och firar samtidigt Mors dag. När jag yrade omkring där på plantskolan, det finns ju så mycket man vill ha, så hittade jag dessa raringar och de hängde med hem. Nu när pelargonerna kommit ut på grönbete och vissa har planterats i blomlådor blev det aningens tomt här uppe vid barbordet. Plättarna råder bot på det.

Jag skulle visat en före och efterbild på vad jag pysslat med idag men käre maken har visst tömt kameran på den stationära datorn. Typiskt ....

Proppmätt!

Dagens lunch blev kycklingfilé i ugn med sallad av tomat, gurka, isbergsallad, fetaost och oliv samt cremé bearnaise. Det var smaskigt värre och nu är jag mätt som bara den!

Cremé bearnaise

2 dl turkisk yoghurt

1-2 tsk senap

dragon

salt och peppar

Bokbeställning

Jag kommer verkligen inte igång med rapporten! Istället, mellan litteraturgluttandet, beställer jag lite böcker. Men nu, nu måste jag faktiskt sätta igång. Usch, vart ska jag börja??

Bläddrade i Morbergs bok på Maxi i helgen. Där var den 52:- dyrare mot Lycknis som jag beställde ifrån. En kokbok som är härlig tack vare de otroligt fina bilderna.

Lchf, ja jag ger det en chans till. Jag har svårt att hitta rätt väg och blandar ihop med GI. Jag provade lchf för länge sen och åt troligen för mycket fett och hade istället ont i magen. Det positiva jag märkte var att jag blev betydligt piggare och sov bättre. Nu vill jag tillbaka dit!

Lite mer inspiration på väg in i lchf-tänket

Morgonmys ...

David myser framför tv:n under sitt lapptäcke

Spegel, spegel på väggen där ...

För länge sen köpte jag en spegel på återvinningen. Den var väl någorlunda vit men jag målade om den ändå. Spegeln var tänkt att hänga på väggen över vårt matbord. Först fick vi aldrig tummen ur att få upp den och när vi väl fick tummen ur hittade vi ingen bra upphängningsanordning. Spegeln ställdes istället på matbordet. Det fick funka så istället. Jag sitter ofta vid matbordet eftersom jag har min bärbara där och märkte ganska snart att gungningar i bordet orsakade lite "spänning" i spegeln. Lite svaga oljud. De där svaga ljuden hörde jag jättetydligt och det var mäkta irriterande.


Igår tog jag sats och spikade i spegeln. Risken var att jag spikar snett och spräcker hela spegeln. Det gick väldigt bra och en ståltråd var på plats. Fram med skruvdragaren och in med en skruv i väggen på toaletten i källaren. Kanon! och det höll .... än har spegeln inte brakat ner. Så, spegeln hamnade på lilla toaletten. Faktum är att jag alltid saknat något att spegla mig i, knäpp som jag är. Man vill ju liksom kolla läget innan man går ut. När maken kommer hem och jag visar vad jag gjort förväntade jag någon gnisslig kommentar. Han utbrast istället glatt "Vad bra att du satte den där, jag har saknat något att kolla i." Det är tydligen inte bara jag som vill checka läget innan utgång ...

Återanvändning

Igår klippte jag ut rutor av de kläder jag rensat bort (ja inte alla, det blev en påse till till donation). I början tog det emot att sätta saxen i bodies och tröjor men sen gick det av bara farten. Sen la jag ut rutorna för mönsterkoll och nålade ihop. Idag skulle jag egentligen bara sytt ihop alla rutor men rätt vad det var så nålade jag ihop rutraderna och sydde ihop allt till ett helt stycke. Har jag kommit så långt kunde jag lika gärna fortsätta. En fleecepläd hamnade som foder och en snutt från ett avklippt lakan blev bakstycke. Om det inte hade varit för att symaskinen bestämde sig för att krångla i sista sömmarna så hade arbetet gått betydligt snabbare och smidigare, men står man nära mållinjen är det dumt att ge upp. Några svordomar och muttrande senare blev allt klart.

Mönsterkoll

Färdigt lapptäcke

Detaljer

Så, alla rutor ovan kommer från tröjor och bodies David använde när han var mindre. Eftersom vi fått mängder av kläder från kusinen är det självklart även kläder han har använt. David har invigt sitt täcke och är mycket nöjd. "Det är varmt och skönt mamma." var hans kommentar och det räcker för mig. Om inte täcket används av honom lär jag krypa under det. Plädar och filtar kan man aldrig ha för många av.

40 år!

Idag firar våra föräldrar 40 år som gifta. Jösses, det är skitlång tid! Vi åkte dit hela högen och gav blomma och mumsade tårta, bullar och kokosbollar. Mums!

Grattis till Era 40 år, mamma och pappa!

Mwahhh ......

Jag har rensat igenom sonens alla kartonger med sparade kläder. Vi har en del kartonger med kläder om jag säger så, mycket tack vare att vi får kusinens urväxta kläder. Alla kläder med fläckar, hål, rejält urtvättade, sånt som aldrig kommer användas eller med tusentals noppor plockades ut igår. Två matkassar med kläder kommer doneras iväg, den andra påsen, en full Gekåspåse har jag sparat undan. Tanken är att jag ska klippa till rutor och sy ett lapptäcke till sonen. En liten nostalgifilt. Helst ville jag börja igår men dagen flöt på med annat.

Kartong efter kartong plockades ut ur förådet och ju längre in i förådets hyllor jag kom ju mer minskade kartongernas storlek. Den minsta kartongen med storlek 50/56 blev mwahhh-kartongen. Ytterplagget han åkte hem i från bb låg överst. En present från mormor och morfar och han försvann i den när vi klädde på honom för att åka hem. Byxorna David hade på sig när vi fotograferades till tidningen, så yttepytte små och ändå var de stora på honom. Jag lyfte några plagg och lämnade sen den kartongen orörd.

I väntan på rabarberpajen.

Maken och David gick över till grannen och norpade åt sig några rabarber. De har så många och har sagt åt oss flera gånger att ta om vi vill ha så rabarberna är ärligt norpade. Maken skar i bitar, David fördelade socker och potatismjölsblandningen och jag gjorde smuldegen.

Rabarberpaj 4 personer
6-8 rabarberstjälkar

1 dl socker+2 msk potatismjöl (blanda och fördela över rabarberna)

Smuldeg:

3 dl mjöl

150 g smör

(2 msk socker)

Häll smuldegen över rabarberna

Ugn 200-225 grader i ca 20 min

Ät och njut!

Under tiden man väntar på att pajen ska bli klar i ugnen kan man passa på att göra annat. Herrarna dråsade till i soffan framför dumburken och jag passade på att sy till den andra gardinkappan till det andra köksfönstret.

Igår åkte David och jag förbi återvinningen i jakt på ett spetslakan. Självklart hade jag inte handväskan med måttbandet i men jag tiggde till mig en tumstock. David går raka vägen till alla barngrejer och jag går ner hörnan där gardiner och lakan finns. Där hittar jag ett spetslakan i perfekt bredd! Jag haffar det direkt. Jag hittar även ett broderat lakan, precis likadant som det jag köpte förra helgen. Det åker med det med.

Spetskappa

Så, i väntan på att rabarberpajen ska bli klar hinner jag mäta, stryka till, fålla och nåla upp, sy ihop, stryka igen och hänga upp en färdig gardinkappa. Ja, det tar inte längre än 20 minuter. Nu är det nytt i köksfönstren och det blev ju mycket snyggare med spetslakan till kappa än det som var innan.

Andra gardinkappan

Spetsarna är inte lika på lakanen men när jag kom hem såg jag att monogrammen däremot var lika. Lika lakan men ändå olika. Jag tyckte jag kände igen monogrammet på återvinningen men det kunde jag lika gärna sett på något annat lakan.

Första gardinkappan

Ytterdörren fick en ny krans ...

... av murgröna från trädgården. Björkkransen som hängde här innan ...


... hamnade här, i uteverandans rostiga ljuskrona, tills jag får för mig att flytta den någon annan stans.

Nödlösning

Jag är sån, att när jag får för mig att göra något så vill jag göra det med en gång. Helst ska saker och ting finnas hemma också för såna här spontaninfall men det är ju inte alltid det gör det. Då får man hitta på något annat istället. Jag har ett tag velat måla de betonghjärtan som ligger på bordet ute i uteverandan. Jag tycker det är bäst att måla med kalkfärg och det har jag självklart inte på lager i källaren. Målarfärg kan väl funka men jag vill ju ha detta klart idag och målarfärg tar tid att torka.

Så vad gör man då? Jo, man snor sonens målarblock och målar med vattenfärg. Smidigt och torkar inom kort.

Inom några minuter var jag klar och det ser betyligt bättre ut på fatet. Nackdelen är väl att händerna blir smått vita om man rör dom men det är ju inte meningen att man ska pilla på dom.

Sista dagen ...

Barn är underbara på alla sätt och vis lika gärna som de kan vara jobbiga på alla sätt och vis. Det är tur att de oftast är underbara. Idag gjorde jag min sista praktikdag i en klass 3. Varje dag har jag mötts av deras ögon när jag hälsar in dem till klassrummet och varje dag har jag slagits av vilka fina ögon de har. Deras blickar. Vissa elever testar gränser för att se hur långt de kan gå. Andra gör inget väsen av sig alls. Ibland kommer en kommentar så klockren och ibland kommer den där kommentaren som man i efterhand önskar att man skrivit ner.

Men ... eleverna är för underbara och det är helt otroligt hur de kan gå rakt in i ens hjärta! Jösses, jag saknar dem redan nu! Vilka personligheter och styrkor de alla har. Till hösten knatar de till mellanstadiet och min mentor får en klass 1.

Jag funderade redan i början av praktiken vad de ska få när jag slutar. Klart de ska få något och tidigare har de fått muffins och skumtomtar. Jag ville göra något mer. Ge något de kan behålla. Syrran tipsade om bokmärken. Jag bestämde mig för att göra bokmärken med tänkvärda ord. Baksidan blev av noter, framsidan med ordet. Allt plastades in, jag gjorde hål i ena änden och trädde i snöre. Jag tvivlade på om bokmärkena skulle uppskattas men det hade jag inte behövt göra.

Eleverna fick först var sin Piggelin utdelat. Efter det fick de stoppa ner sin hand i en påse och dra ett bokmärke. Vissa elever fick samma tänkvärda ord, någon blev helt ensam om sitt. Som de pratade och frågade varandra vad de fick! De tackade flera gånger om och de funderade på vart de ska ha sina bokmärken. Att ett sånt enkelt pyssel kunde bli så uppskattat hade jag aldrig trott och deras glädje är ytterligare något fint att bära med i hjärtat.

Sista bokmärket gick till min mentor och hon fick även en miniros som tack för att jag fått vara i hennes klass. Det är otroligt vad fort 4 veckor kan gå och det är otroligt vilken sorg en sista dag kan ge. När eleverna kom och gav mig kram, på kram, på kram och även en bautagruppkram så vi höll på att drutta i golvet, då var det inte långt ifrån att en tår skulle rinna. Ja, de är för härliga. Hela högen.