Spegel, spegel på väggen där ...

För länge sen köpte jag en spegel på återvinningen. Den var väl någorlunda vit men jag målade om den ändå. Spegeln var tänkt att hänga på väggen över vårt matbord. Först fick vi aldrig tummen ur att få upp den och när vi väl fick tummen ur hittade vi ingen bra upphängningsanordning. Spegeln ställdes istället på matbordet. Det fick funka så istället. Jag sitter ofta vid matbordet eftersom jag har min bärbara där och märkte ganska snart att gungningar i bordet orsakade lite "spänning" i spegeln. Lite svaga oljud. De där svaga ljuden hörde jag jättetydligt och det var mäkta irriterande.


Igår tog jag sats och spikade i spegeln. Risken var att jag spikar snett och spräcker hela spegeln. Det gick väldigt bra och en ståltråd var på plats. Fram med skruvdragaren och in med en skruv i väggen på toaletten i källaren. Kanon! och det höll .... än har spegeln inte brakat ner. Så, spegeln hamnade på lilla toaletten. Faktum är att jag alltid saknat något att spegla mig i, knäpp som jag är. Man vill ju liksom kolla läget innan man går ut. När maken kommer hem och jag visar vad jag gjort förväntade jag någon gnisslig kommentar. Han utbrast istället glatt "Vad bra att du satte den där, jag har saknat något att kolla i." Det är tydligen inte bara jag som vill checka läget innan utgång ...