Bara vi

Jag hämtade David efter 15 och vi åkte till Linköping. Idag skulle vi till ÖNH-polikliniken då vi fått tid för operation i slutet av maj. Jag tvekar eftersom David låter betydligt bättre på nätterna mot vad han gjorde när vi sökte. Då var det riktigt obehagligt att lyssna/höra honom på nätterna med alla de andningsuppehåll han hade. Nu är de nästan borta. En titt i halsen och ett läkarutlåtande är mycket bättre än en operation som kanske är onödig.

Besöket tog inte lång tid och läkaren är bra. Det första han sa när vi kom in var att 6 månaders väntetid på operation är lång tid. Vårdgarantin säger att man inte ska vänta längre än 3 månader men man vet ju hur vården är ..... Jag berättade i alla fall hur allt var och att jag tvekade. "Du ska lyssna till dig själv." säger han lugnt och tittar David i halsen. "Oj då." säger han direkt. "Det här är betydligt bättre än sist ni var här." Han visar en yttespringa mellan tummen och pekfingret hur det såg ut i halsen när vi var där i december och en större springa hur det ser ut nu. Det var en stor skillnad och han tyckte som jag. Vi avbokar operationstiden och skulle det bli sämre får vi höra av oss för en ny koll och eventuellt ny kallelse till operation. Skönt.

När vi ändå är i Linköping och klockan närmar sig kvällsmat passade vi på att ta en liten mumsbit. In på ett fik i Filbytergallerian (den kanske inte heter så längre föresten?) där vi beställde pannkakor och en bakad potatis med skagenröra. David åt med god aptit och jag likaså sen vandrade vi ut och tittade på statyn och fontänen vid Trädgårdstorget innan vi knallade till bilen och vände hem. En riktigt mysig tur, bara David och jag.

När jag la honom pratade vi en stund och jag sa att jag tycker det är mysigt när vi går ut och fikar. "Jag tycker också det är mysigt att fika med dig, mamma." säger han till svar och ger mig en kram. Det lever hjärtat länge på! Nästa gång måste vi komma ihåg att köpa den där glassen som vi glömde köpa idag. "Mamma älskar dig jättemycket. " säger jag och pussar honom på kinden. Då vänder han sig om, ger mig en kram, puss på munnen och säger. "Jag älskar dig jättemycket också mamma." Sen snurrar han runt och putar ut rumpan mot min mage, rullar till sina snuttisar och tar min hand mot sitt bröst så jag håller om honom ordentligt. Vi gosar ihop oss i sängen och somnar båda två.

Mitt hjärta, min kärlek, mitt allt!