Men ... eleverna är för underbara och det är helt otroligt hur de kan gå rakt in i ens hjärta! Jösses, jag saknar dem redan nu! Vilka personligheter och styrkor de alla har. Till hösten knatar de till mellanstadiet och min mentor får en klass 1.
Jag funderade redan i början av praktiken vad de ska få när jag slutar. Klart de ska få något och tidigare har de fått muffins och skumtomtar. Jag ville göra något mer. Ge något de kan behålla. Syrran tipsade om bokmärken. Jag bestämde mig för att göra bokmärken med tänkvärda ord. Baksidan blev av noter, framsidan med ordet. Allt plastades in, jag gjorde hål i ena änden och trädde i snöre. Jag tvivlade på om bokmärkena skulle uppskattas men det hade jag inte behövt göra.
Eleverna fick först var sin Piggelin utdelat. Efter det fick de stoppa ner sin hand i en påse och dra ett bokmärke. Vissa elever fick samma tänkvärda ord, någon blev helt ensam om sitt. Som de pratade och frågade varandra vad de fick! De tackade flera gånger om och de funderade på vart de ska ha sina bokmärken. Att ett sånt enkelt pyssel kunde bli så uppskattat hade jag aldrig trott och deras glädje är ytterligare något fint att bära med i hjärtat.
Sista bokmärket gick till min mentor och hon fick även en miniros som tack för att jag fått vara i hennes klass. Det är otroligt vad fort 4 veckor kan gå och det är otroligt vilken sorg en sista dag kan ge. När eleverna kom och gav mig kram, på kram, på kram och även en bautagruppkram så vi höll på att drutta i golvet, då var det inte långt ifrån att en tår skulle rinna. Ja, de är för härliga. Hela högen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Trevligt att du tittat in och tack för att du lämnar en kommentar!
Kram/Heléne