Vår i trädgården

Det börjar spira i trädgården! Varje dag går jag en tur och kollar i rabatterna och runtom i trädgården. Visst, det händer väl inte jättemycket över en natt men det är så härligt att bara gå en sväng och småkika på allt som är på väg upp. Vissa tulpaner har öppnat sin blomma och andra är på väg upp och har än bara blast. Krokusar och andra lökar som jag och David petade ner i höstas blommar och annat försöker vakna till liv. Nu har gräsmattan börjat bli grön efter några dagars regn och knopparna på bigaråträdet blir större och större. Jag längtar tills när trädet spricker ut i blom, det är så underbart fint!

Julros

Gullviva på väg upp

Morfars stockros som spritt sig från sin modersplanta

Ett staket var det här

Där den gamla halvdöda ligusterhäcken en gång befann sig har nu ett staket kommit upp. Tanken är att någon växt ska klättra upp och växa mellan de högre brädorna som sticker upp. Igår började maken gräva bort rötter och gräva ner betongplintar där andra delen av ligusterhäcken funnits (bort mot vänster på bilden). Kanske kan vi få ordning på denna slänt på baksidan nu, en gång för alla? Slänten har varit något vi grejat med varje år och aldrig blivit nöjda med.

Från entrén

Från baksidan

Blocket live i Motala

Idag var det loppis i Folkets park i Motala. Tre privatpersoner har anordnat denna loppis och mer finns att läsa här. Jag kan säga så här, jag var inte själv på loppisen. Vi stressade iväg så fort Alva slumrat in efter x antal amningar och pengar hämtades ut ifall det skulle fyndas till tusen. Vid entrén funderade jag på om det var värt att ta sig in, med barnvagn och allt? Det var trångt men skam den som ger sig! Vi stannade vid ett bord och David hittade några plastdjur som han ville ha och plockade åt sig. Som en räddande ängel kommer mamma/mormor och frågar om hon ska ta med sig Alva och gå ut? David köpte sina plastdjur och följde med. Helt plötsligt får jag spatsera solo och jag började leta efter syrran och brorsans tjej som befann sig ... någonstans i myllret.

De hittades och jag var redan genomsvett och stressad av alla människor. Syrran och brorsans tjej var det också. Vi slängde några snabba ord och gick sen åt var sitt håll. De hade ju varit där och spanat ett tag innan mig. Det fanns mycket barnkläder men jag orkade faktiskt inte stå och rota hur gärna jag än ville. Det var trångt och alla dessa människor. Hujedamig! Fyndet blev det som syns ovan: 4 mjukisbyxor till Alva, en trave böcker till David och 2 blomkrukor till mig (som sen hamnade i Davids fönster). Det som inte syns på bild är Davids plastdjur. Allt som allt kostade detta 150 kronor. Det är jag nöjd med!

Gosedjursborg

Ser ni bebis?

David har plockat upp varenda gosedjur och demonstrerat grundligt för lillasyster. Alla staplades väl på plats.

Alva

Äntligen kom krabaten ut ur magen och det visade sig vara en tjej. Maken och jag var helt övertygade när vi åkte in till Vrinnevisjukhuset i Norrköping i torsdags att det är en kille i magen. Hon föddes med planerat snitt kl 11.04, vägde 4240 gram och var 52 cm lång. En exakt kopia av storebror med undantag på kön.

Alva

2010-04-08

Allt var jättebra. Operationspersonal och BB-personal har varit helt underbara och förstående. De har förklarat väl och ingående och inte viftat bort våra frågor eller undringar. Jag är väldigt nöjd med denna förlossningsupplevelse och att jag var vaken hela tiden. När David föddes blev jag sövd under pågående snitt och missade hans första 4 timmar i livet. En stor saknad. Denna upplevelse blev en liten revansch på vad jag förlorade med David.

En styck motorsåg och två karlar ...

... gick idag loss i vår trädgård. Maken och min pappa röjde lite här och var. Ligusterhäcken på baksidan som gett vika och till viss del var död kapades först. Här ska det så småningom upp staket. Jag hoppas det blir relativt snart.

Före

Vid sittgruppen

Efter

Öppet blev det ...

Här fanns en gång en häck ...

När häcken på baksidan var nere knatade de till framsidan och kapade två tujor som var mer bruna och torra än gröna efter denna vinter. I farten åkte en tall med som såg alldeles för anskrämlig ut när tujorna försvann. Här ska det planteras något sen. Vad vet vi inte riktigt än men det bläddras för fullt i katalogen från Plantagen som damp ner i brevlådan i veckan.

Nyfikna åskådare
Fozzan och min mamma

Annars är dagarna en enda lång väntan ... Jag tittar avundsjukt på maken när han graciöst hukar sig hit och dit och fixar lite här och var medans jag gör det jag blivit allra bäst på: sitter på rumpan och tar det lugnt. Gissa om det kliade i fingrarna att vara med ute och riva och röja ihop allt som kapades idag. Jag hade fönsterplats istället. Snart så, snart ...

Lite platta men ... äh!

De ska ju ändå ätas upp. För att minska tristessen en aning här hemma fick jag för mig att baka lite. Samtidigt som jag småpular och geggar ihop smeten får jag dåligt samvete gentemot mina kurskompisar som sitter hemma på sin kammare och pluggar inför morgondagens tenta. Jag har, efter mycket om och men, beslutat för att skippa tentan imorgon. Dels har jag inte mått bra av alla turer och samtal med mvc förra veckan och dels har jag haft David hemma vilket gör att min koncentration inte blir den bästa. Så, det får bli omtenta någon gång i framtiden. Innan dess hoppas jag en bebis behagar ploppa ut någon gång!

Sega chokladrutor

100 g smör

2 ägg

3 dl socker

1 ½ dl vetemjöl

4 msk kakao

1 ½ tsk vaniljsocker

2 tsk bakpulver

Smält smöret. Vispa ägg och socker fluffigt och rör sedan ner det smälta smöret i äggblandningen. Blanda vetemjöl, kakao, vaniljsocker och bakpulver i en skål och rör försiktigt ner i smeten. Häll i form och grädda 35 minuter i 150 grader.

Jag tycker personligen att chokladrutorna blir bäst om man gör dubbel sats och gräddar i långpanna.

Konsten att få en lampa rak

Ja, det är en svår konst att få en lampa att hänga still. I alla fall om man heter David och är 5 år. Morfar kom för att hjälpa maken med diskbänken och eftersom jag inte kan göra många knop på grund av värk och otymplighet så fick jag för mig att sy lite. Upp med sygrejerna och vad kom väl med där om inte ett garnnystan? David klippte till sig en snutt, två snuttar, tre och de var snart tio (eller var det femton??). Nåja, roligt hade han i sitt bestyr och när han hittade napphållare fick vi plötsligt lås på kylskåpet också.

Hänganordning á la David

Maken fogar med svart silicon

Lätt som en plätt ...

... eller hur?

Våren närmar sig!

Idag kom de beställda pelargonerna från Rockdala trädgård och nu är de nerpetade i krukor. Nu är det bara att invänta blomning (fast, de första blommorna ska noppas bort så plantan får kraft att växa) och värmen!

Nu är maken och jag avklarade ...

... och firade för detta år. Nu kan bebis komma och invänta storebrorsans födelsedag i slutet av april.

En bok om choklad och med MÅNGA smarriga recept i ...

Tillhör också mina favoriter

Ännu en favoritblomma, pelargonen

Mårbacka

Fyra

Igår blev jag sugen på fler orkidéer men orkade bara inte åka och köpa. Nu skulle maken iväg och köpa lister så jag fladdrade lite extra med ögonfransarna och la till med en bedjande blick.

"Vita, ska det vara, inget rosa eller annat. Vita."

Maken for iväg och kom hem. Snabbt öppnade jag de inslagna för att bli glatt överaskad och förvånad. Det skulle vara två stänglar men maken har lyckats hitta två exemplar med fyra stänglar på varje. Jag har sett tre stänglar på en och samma orkidé som mest men aldrig fyra. Gissa om jag är nöjd och det blev fint och fullt i matrumsfönstret.

Hålet vid kakelugnen är borta

Igår hämtades glasskivan hem från glasmästaren. Det tog längre tid än tänkt eftersom ugnen krånglade hos tillverkaren och glasskivan fick fixas i Stockholm. Dyrare blev det också. Men vad gör det egentligen? Vi är väldigt nöjda med hur det blev. Maken och jag var som två småfjantiga barn igår när vi provlade skivan framför kakelugnen. Det blev så bra!

Nu ska maken köpa lister och snygga till det sista, sen är det klart. Vi har en hel del småfix kvar lite överallt här i huset och jag kan inte göra något. Jag orkar det inte heller. Men, det fixas lite hit och det fixas lite dit och snart är nog allt tipptopp som det ska vara. Då har vi andra projekt att ta itu med.

Glasskiva i härdat glas framför kakelugnen

Under: de gamla marmorplattorna

Maken lär sucka men jag njuter!

Kan man ha för många orkidéer?? Jag älskar denna vita, vars namn jag inte kan stava till, och skulle kunna ha dom precis i alla fönster, i alla rum i huset. Maken tycker dock att de är skitfula när de inte blommar och har lust att slänga ut varenda en. Visst, de är inte värst roliga när det bara är en/två pinnar och blad som är kvar men väntan gör allt värt. Snart spirar en stängel och ut kommer en vacker blomma!

Idag stötte jag på dessa raringar på plantskolan. Ett rent impulsköp men de gör sig betydligt finare i vardagsrumsfönstret än porslinsblomman som stod här innan. Nu ska jag vänta och se hur lång tid det tar innan maken märker att det tillkommit två orkidéer till i detta hus.

För övrigt har gravidsymtomen á la värk/smärta slagit till med buller och bång. I söndags vände allt och sen dess har jag haft ont. Jag antar att det är förvärkar? Trippen till plantskolan och en svängom på Maxi var nästan mer än vad jag pallade med. På Maxi hade jag i alla fall en kundvagn att hänga över men jösses ... jag går ju långsammare än en pensionär! Maken befinner sig i Stockholm och kommer hem idag. Han har varit lite orolig (men det kommer han aaaaaldrig erkänna ;-)) och ringer hem på luncherna och kollar hur det är med mig och magen.

Älskade make!

... och hoppsan ...

Där tog godispåsen slut.

Sorg

Jag som trodde jag hade gröna fingrar. Det har jag inte har jag insett efter att de övervintrade pelargonerna har tagits in från sitt vinterslummer i garaget. De som sett halvdöda ut och utan hopp har återvänt till livet på något vänster men de två plantorna som jag verkligen vill ha liv i ser det mörkt ut för ... de två Pac viva Madeleine som jag beställde förra året. Inte kommer jag ihåg om jag beställt nya plantor från Rockdala heller men det återstår att se när jag får levereransen. Om inget annat går det ju alltid att beställa nya.

Checklista

Blinkers - tyst och klickklockar, inte blippetibloppar

Dörrstängning - tyst och dov smäll, inte skrammel

Säten - går att pumpa ner (inga sportstolar tyvärr ...)

Plattan i mattan - Mmmm ... det händer grejer även här!

Färg - check

Tonade rutor -Ja, men inte från fabrik (mesfilm)

Annat lullull - check

I morgon - bilbeställning

Check

Kolla in sötnosen!

Hur söt kan man vara?

I lördags kom brorsans tjej Ulrika med en sak till bebisen. Jag öppnar påsen och i den ligger Mumin på bilden och bara ser för söt ut! Jag kan säga så här: bebisen lär inte få se röken av denna. Uppvisad möjligen. David har lagt beslag på totalt. Han har med den bredvid sig i soffan, han leker med den och den ska självklart vara med i sängen och nåde oss om vi norpar den! Då kommer ett ramaskri. Häromdagen blev han jätteledsen vid läggning för att bebisen skulle få den när han själv vill ha den. Jag svarade att han kan ta Mumin eftersom bebisen är för liten för att fatta i alla fall. Han kramade om Mumin, la den ovanför sin kudde där hans snuttisar ligger och sen vände han sig om och sov.

Igår kväll hörde jag honom stöka i sin säng och *klick* så tändes hans lampa. Jag gick upp och mötte honom i dörröppningen. Yrvaken och med kisande ögon viskar han fram: "Kan du ta något?" Jag kunde inget annat än le där han stod med sina 2 snuttisar och Mumin i sin famn, på väg in till oss.

Slutpolerat

Idag är det söndag och söndagar innebär att ingen tidning kommer att ha till frukost. Jag behöver ha något att läsa på morgonen, det är avkopplande. Igår fick jag "Den stora möbelboken" så den fick bli frukostens höjdpunkt. Boken är riktigt trevlig och på sidan 61 kom ett tips om rengöring av mässing som jag direkt var tvungen att prova! Maken tittade konstigt på mig men frukosten var redan i magen så då kan man sätta fart.

Jag måste ärligt erkänna att vår kära kakelugn inte blivit direkt rengjord mer än avtorkad under de 6 år vi snart bott här. Mässingsluckorna och rensluckorna har jag aldrig brytt mig om och de har blivit både flammigare och mörkare med åren. Polera med polerklegg är urtråkigt och det blir klet både här och var. Tipset i boken var busenkelt! 1 tsk salt och ½ dl citronsaft blandas och penslas eller gnids på med torr trasa. Vänta en stund och polera med torr trasa. Voliá!

Jag torkade av med fuktig trasa också eftersom jag tycker att det blev lite torkflammig men jösses, skillnaden märktes direkt på första penseldraget. Aldrig mer att jag gnor med något polermedel.

Penslade med salt och citronsaft

Avtorkade och på plats

Renslucka före


Renslucka efter

Vi har tack och lov inte mycket mässing i detta hus. Några flammiga kopparlock hänger på väggen i uteplatsen men skjutdörrarna går just nu inte att få upp annars hade jag gått ut, hämtat in dom och gett dom en penselomgång också. Nu får det vänta ett tag.

1976-2010

Tiden går fort när man har roligt sägs det ju. Roligt har jag haft både mycket och lite, tråkigheter och ledsamheter har kantat åren men en rak väg blir också tråkig att köra på. Den senaste veckan har jag mer och mer insett hur lyckligt lottad jag är. Jag känner mig otroligt glad, lycklig och stolt över den familj jag har, både den jag här hemma och resten av min familj. Utan dessa människor skulle livet vara dötråkigt rent ut sagt! De är kärlek. Allihop!

Idag lägger jag då ett år till på nacken. Visare, klokare, gråare, säkrare och ... dummare? Just nu gör graviditetshormonerna mig allt annat än klok. Virrig och glömsk är mer ett passande ord. Tänk er sen när det blir amningsdags ... Koko totalt.

Jag har i alla fall haft en riktigt bra dag! Vi gav oss iväg till Skoda för att titta, sitta och känna, klämma och stänga på en bil vi funderar på. En timme sa jag att vi max kunde vara där för att hinna med allt som skulle hinnas med innan familjen kom för att äta lunch hos oss. Tror ni timmen hölls?? Inte alls. Två timmar och tio minuter senare lämnade vi Skodahallen, brassade till Maxi, in och shoppa mat (maken sprang åt ett håll, jag åt ett annat och David åt ett tredje), hem och motionera snabeldraken, svida om, laga mat och hoppsan ... där kom brorsan och tjej! Löken var halvt hackad och Ulrika tog den andra halvan. Tack! Inte alls som jag planerat eller tänkt men gästerna klagade inte tack och lov. Sen missbedömde jag mängden spiralpasta och köttfärssås så brorsan och Fozzan renskrapade grytan efter det sista. Inte heller planerat. Kladdkakan till efterrätt räckte dock. Tur att något räckte åt hela laget ;-)

Blomma på sängen av maken och David

Fin tulpanbukett av mor och far

En kanonbra möbelbok

Härligt skön mössa och raggsocka (gjord av brorsans tjej Ulrika)

Presentkort, kort och pengar från syster och mor och far

Än har inte ett köp gått igenom, vi gjorde bara en specificering och offert på bil hos Skoda, men vår gemensamma födelsedagspresent blir troligen en ny Skoda Scout Wohooo!!

Sälen

Vi kom iväg på tisdagen förra veckan. En timme senare än tänkt och 2 mil utanför Motala fastnade vi i kö. Tjolahopp ... Det stod lastbilar i motsatt körbana och slirade i en backe. Vi hade tur, 30 minuter senare kom vi iväg och jag skämtar inte när jag säger att det stod ett pärlband av lastbilar i motsatt körbana den närmaste milen vi körde! Jösses. Några timmar senare hörde vi på radio att det var helt stopp i båda körriktningarna och lite senare var det öppet i ena körbanan. Vi hade tur som kom iväg när vi kom iväg. Vid 20.30 på kvällen var vi framme i stugan där svärföräldrana, svägerska och Davids kusin kamperat sen lördagen.

Onsdagen den 24/2

Solsken

Barnbacken med det långa rullbandet

Maken (i blått) och David på väg upp

David i backen med det lilla rullbandet
Här skedde hans flesta åk

Stor och liten pjäxa

Fotografering

I söndags hämtade jag upp Sara som varit på fototräff i Linköping. I måndags fotograferade hon magen och jag som egentligen inte är bekväm med att befinna mig framför kameran kände mig fin för omväxlings skull! (trots alla extrakilon och svullnad). Jag måste erkänna att det var riktigt kul! När Sara fått sista bilden packade vi ihop oss och åkte in mot Linköping för att äta lunch innan Sara skulle med tåget hem och jag skulle vidare till universitetet. Dagen lämnade mig varm i hjärtat och med ett leende på läpparna. Bilderna från fotograferingen finns att beskåda här:

Fotograf Sara Mårtensson, Älvkarleby