Bara för att ...

Konsten att fira en avklarad tenta

Har ingen aaaaaaaning om hur tentan kan ha tänkas gått. Sista frågan var rent svammelsvar från min sida men det kan ju gå hem? Svammel har funkat förr. Vissa frågor svarade jag ursnurrigt på av ren nervositet men jag tror, eller hoppas rättare sagt, att det har gått bra. Annars sliter jag mina grå, detta vill jag inte tenta om! En enda fråga om kanon, ingenting om boktryckarkonst, och frågan med mitt svammelsvar var en fråga på inte mindre än 10 poäng. Typ halva tentans poäng. Frågan var om barnbokskritiken utifrån en artikel och diskutera kring de argument kritikerna i artikeln diskuterar. Bäst av allt är att jag läst den artikeln typ 2 gånger ... så ni förstår nog varför jag svamlade på.

När tentan är avklarad ska man självklart fira att skiten är över. Egentligen kanske man ska fira när resultatet kommit och då gärna klarat sig? Äh, här firas, litet som stort! Man måste ju ta tillvara på vardagens guldkorn. Inget var upptaget ur frysen, ingen av oss orkar åka och köpa något, David ville ha pannkakor, maken sa inget och "scones" ploppade upp i mitt huvud.

Makens nybakade scones

Scones it is! Jag smäller ihop en deg. Busenkelt. In i ugnen. Jag dukar fram fint, brödkorgen maken fick i julklapp invigs och teet förbereds. 10 min senare kollar jag sconesen. Degig i mitten. In en stund till. En stund till innebär inte 2 minuter och definitivt inte 3 minuter, bara så ni vet. En titt igen och det syns 3 svarta högar i ugnen. Men vad i ******* ... *fräs och spott* (Eva är på ingång)

Maken kommer till undsättning. Han slänger ihop en deg och pratar kockiska så det smäller om det. Han vet minsann hur det ska göras. Jojo, han har ju bakat 3 gånger innan. Han klarar biffen, eller sconesen, men lämnar koll på tiden åt mig. Jag som precis bränt laddningen innan. Så fort de kom in i ugnen försvann han ner i källaren och kom inte upp förän allt var serverat. Det är praktiskt det. Gott var det i alla fall. Magen är mätt och jag funderar på vad jag ska ägna morgondagen åt? Röja eller läsa grammatik?? Hmmm, svårt val.

Porslin

Jag pluggade ju som sagt inte värst under förmiddagen när koffeinruschen kickade in. Efter det senaste inlägg fick jag fotomani och plåtade högt och lågt, runtom i huset. Rotade lite här och var i hopp om att hitta andra roligheter jag ställt på "bra ställen". Hittade inget. En del är uppe på vinden i kartonger men dit vågade jag mig inte upp igen. En gång räcker, det var lite farligt att balansera på stegens högsta punkt känner jag. Med min tur skulle jag säkert sopat i som en sill eller vippat stegen i mitt försök att ta mig upp. Nästa gång får maken vara närvarande för att putta upp mig så jag kan ta mig en ordentlig titt på vad vi har undanstuvat där uppe.

Uppläggningsfat Anna Rörstrand

Karaffer. Från makens farmor och mormor

Såsskål

Mina föräldrars lysningspresent

Min dockservis

Kaffeservis Hackefors

Matservis från makens farmor och farfar

Polerade klenoder

Det är ju detta med att plugga. Just nu går det inte alls. Efter 2 täta koppar kaffe fick jag en koffeinkick som hette duga och började springa runt här som en yr höna, sugen på att göra 1000 saker samtidigt. Igår hittade jag en söt liten mjökkanna i makens fula bokhylla. Vad har jag gömt den där för? Fram med den, men var har jag ställt undan de 2 kaffekannor som vi fick samtidigt med kannan av svärmor? Maken hade bättre koll, de har åkt upp på vinden.

Jag har aldrig själv varit uppe på vinden men efter kaffet blev det fräs. Fram med stegen, försöka putta upp locket. Becksvart. Vart är lyset? Ser inte ett skit. Leta ficklampa. Varför finns det aldrig en ficklampa när man behöver en? Annars kan de ligga i vägen överallt men det är väl för att man inte är i behov av en? Just då. Hittar en liten fjutt. Lyset lägger av halvvägs upp i trappan. Pannlampan vet jag inte vart maken har gömt undan så jag tar till ett värmeljus i brist på annat.

Nu är det ju detta med att ta sig upp på själva vinden. Det är ett glapp mellan stege och vind så man får häva sig upp. Jag är ungefär lika lång som glappet, lite höftat och svag som en sticka. Turligt nog ser jag kannorna så jag slipper kravla runt och leta efter dom men jag måste ju upp. Stegen håller jag på att vippa. Lagom bra om den gjorde det. Då kan jag sitta där. Kan ju hoppa visserligen men det är ju högt ... Nåja, kannorna kommer ner, locket kommer på och allt är frid och fröjd. Kannorna är putsade och utplacerade i källartrappen. Tallrikshyllan är ommöblerad, innan stod våra tavlor där i. Undrar när maken märker det och drar en sur kommentar?

Plugga? Jag försöker rabbla i skallen under tiden. Det funkar ... sisodär. Jag vill göra så mycket annat istället. Dessutom snöar det ute. Marken börjar bli täckt av vit snö, trädgården har blivit ljus och vacker från det trista bruna som var innan. Grannen klippte träden igår och det började dra i mina fingrar att göra detsamma. Har ett träd kvar. Hinner nog det i morgon. Granriset och ljusslingan runt trappräcket ska ner, likaså behövs en tur till tippen för att röja väg nere vid frysarna. Det har blivit dags att ta bort brötet.

Tallrikshyllan från Motala Återvinning hamnade till slut i källaren. Beslagen till uppsättningen är så grymt fula och stör mig så där får vi fundera ut en annan upphängningslösning.

Såssnipa.
Har fått denna av mamma en gång i tiden som i sin tur fått den av farmor eller mormor. Hittade denna längst in i ett köksskåp igår. Som sagt, jag är suverän på att ställa saker på bra ställen och glömma bort.

Kaffekannor och liten mjölkkanna. Från makens mormor

Liten mjölkkanna
Visst är den söt?

Detalj från locket på ena kaffekannan.
Kameran och jag är inte alltid överens. Denna bild hamnade visst på tvären men laddades över horisontellt. Jag
och teknik ...
Mönsterdetalj på andra kannan

Fot på mjölkkannan

Fot på kaffekannan med ekollon och blad på locket


Kram!

Åt fanders ...

Idag har varit en sån där dag när teflonpannan slagit till bokstavligen, värre än värst och totalt! Plugga till tenta? Ingenting gick in, allt som satt igår var som bortblåst. Vad innebär Nationens minne, textanalys, argument för läsning, tryckfrihet, kanon, vad 17 är kanon??!! Jag blir stressad och börjar läsa litteratur istället. Inte ens det går in. Allt är helt kajko. Blir än mer stressad, jag måste ju kunna detta! Att stressa upp sig gör ju inte saken bättre. Lunch, jag behöver lunch sen funkar nog kolan igen. Trodde jag. Likadant som innan. Ringer maken och ber om förhör ikväll. Jodå, det kan han ställa upp på om det serveras ett glas vin. Såld!

Fast, jag måste ju kunna lite inför förhöret. Försöker lite till men det funkar inte, stressar upp mig ännu mer och allt låser sig. Nattsvart är en bra beskrivning i detta läge. En tidigare tutors ord klingar i huvudet "Dagen före tenta ska man inte plugga, man ska göra något roligt". Det kanske stämmer? Jag behöver nog ett break.

Jag drar iväg till Röda Korset och kollar. Hittar ett blårandigt tyg. Ingen aning vad jag ska ha det till men 5 kronor är ingen peng. Något hittar jag på. Betalar och åker vidare till nästa Röda Kors-butik. Där finns många saker och de har rea på tyger och kläder för 10 kronor styck. Hittar massor men inget jag vet vad jag ska ha det till. Åker vidare till Återvinningen. Försöker under tiden dra i skallen vad Nationens minne är. Något kommer fram men det står still. På Återvinningen strosar jag länge. Hittar dessa små glas som jag är lite osäker på vad det är för sorts glas. Någon som vet? De känns som de skulle kunna vara små likörglas. Fina var de i alla fall och de fick bli hållare till värmeljus.

Nu är sonen upplockad från badkaret. Han har roat sig kungligt med en balsamflaska. Jojo, jag säger då det. Resten kan ni nog räkna ut själva. Det var inte mycket balsam kvar i den flaskan om jag säger så.

Huset 2004

Jag ska ju egentligen plugga men fastnade lite med att kolla runt vad som finns för bilder på denna gamla dator. Min egna är fortfarande inlämnad och väldigt saknad. I alla fall, jag hittar bilder från visningen vi var på av det hus som numera är vårt. Vissa murriga furubilder kan få mig att rysa. Såg det verkligen ut så här när vi flyttade in?? Jo, det gjorde det och kan ni tänka er, vi föll för denna murriga träkänsla. Vi kände att vi kommit hem. Efter ett inredningsprogram på tv där inredaren kläcker ur sig ordet "bastukänsla", tittade vi på varandra och insåg att vi bor i en bastu. Sen dess har åtskilliga liter färg blaskats på väggar och tak. Än är vi inte klara men vi har kommit en bra bit på väg. I april firar vi 5 års-jubileum i vårt gröna hus.

Päronträdet till höger är borta. Trädet gav väldigt goda päron men de ruttnade på trädet fortare än man hann blinka. Buskarna vid huskanten och framför uteplatsen är också borta. Taggiga saker och ett helvete att få bort!

Utflyttning för de förra ägarna. Detta är en bild från vardagsrummet som numera är grönt. På väggen rakt fram har jag målat en stor rund cirkel i ljusare grön färg.

Matrummet och mäklaren fångad i farten. Här var det blå tapet och vi gillade den länge. Efter vi kommit hem från en resa till Egypten var vi nog lite sandskadade för några dagar efter hemkomst målade vi i cafe latte och beige. Numera är också tak och bröstpanel vit. Bröstpanelen var länge ett hett diskussionsämne mellan maken och mig. Maken tvärvägrade och jag stod på. Den blev vit till slut men jag fick minsann måla själv.

Källarrummet, numera gästrum. Nu har vi vitmålad råspont på väggarna och parkett på golvet. Dörrarna är målade och tapetserade. Kolla in det snygga, bruna klinker på golvet. Värdelöst på vintern för golvet var svinkallt men hur underbart som helst en varm sommar.

Duschrum/tvättstuga. Hela källaren hade detta klinkergolv förutom pannrummet. Duschkabinen är bytt mot en ångbastu. Taket borttaget och nu är det vitmålat trätak och våtrumstapeten är ersatt med vitt kakel. När maken renoverade detta rum och rev tak var hela taket (under det trätak som syns på bild) täckt med plåt. Det innebar några extra dagars slitgöra och han svor många ramsor kan jag säga.

Vårt sovrum. De förra ägarna hade rummet som tv-rum. Det här rummet är det enda rum vi målat om flera gånger. Inte mindre än 3 gånger har jag målat. Första färgen var någon lila-aktig hemsk sak. Jag trodde maken gillade den och han tvärtom. I verkliga fall hatade vi den båda två men ingen sa något. När vi kom underfund med att ingen av oss gillade färgen bestämde vi oss för att tapetsera en fondvägg och med medaljongtapet. Hos färghandlaren föll jag och gav med mig för maken. Vår överenskommelse innan: maken valde färg på tapet, jag färg till övriga väggar. Där och då veknade jag i ett svagt ögonblick och gav med för makens skull. Det blev den blå färg som matchade tapeten. En kall, hemsk blå. Maken älskade, jag hatade. Någon gång tröttnade jag, åkte och köpte den färg vi skulle haft från början och som vi bestämt. David och jag målade en eftermiddag och det blev som det är idag. Mycket finare.

Davids rum, förra ägarnas sovrum. Taket är nu äntligen vitt och tapeten målade jag över månaderna innan David föddes. Jag gillar grönt men denna gröna tapet kunde jag bara inte med.

Övre hall. Kolla dörrarna ... Alla dörrar är idag vita, likaså spaljen som skymtar till höger och alla tak är vita. Det vi ska måla om är bröstpanelen i trappan. Någon dag.

Nu ska jag ta tag i pluggandet.

Kram!

Psst ...

Idag har jag, för första gången på evigheters evigheter, haft håret utsläppt h e l a dagen. Ingen snodd, ingen tofs. Nämnde mina luggtankar till Jenny, kurskamraten och hon sa direkt "Inte ska du klippa av dig luggen, du har ju jättelångt, fint hår! Det har ju växt jättemycket!" Kontentan, ihop med kommentarer här från er: jag behåller min långa lugg. Ett tag till i alla fall. Nu ska jag utmana mig själv i att vänja mig vid att ha håret utsläppt mer. Allt handlar i grund och botten om vana, så även detta. Tills vidare får jag fundera på hur jag ska dölja allt grått som jag idag såg i hårfästet! Skit alltså. Jag tonade ju håret dagen innan julafton, kan ju inte hålla på och tona vareviga månad! Det får nog bli slingor.

Natti!

Scones och gräddkola

Evelina, (den blivande textilläraren) är en helt underbar person! Hon har bokstavligen asmycket att göra men ändå tar hon sig tid för sina vänner. Vem gör det egentligen när saker hopar sig på hög? Hon har hur tufft som helst i skolan, fullspäckat och med uppgifter att göra som tar hela kvällen i akt. Hon jobbar dessutom på sitt jobb och som idag, bjuder in en mig på kvällsfika med nybakta scones och te med smak av gräddkola. Hur underbart är inte det? Förbaskat gott var det också! Hon visade sin arbetsbok, en pärm proppad med vad hon gjort under en termin i skolan. Uhhh ... Jisses säger jag bara! Jag som tycker jag har mycket ibland, hon har 100 gånger värre! Hon visar vad hon ska redovisa och vad hon gjort. Jättefina saker som jag inte ens skulle ge mig på att sy. Jag håller mig till det jag kan känner jag. Värst är nog en blus i silkigt material som enligt henne själv var ett helvete att sy för det fransade och var allmänt jobbigt.

Men Evelina är knäpp, bokstavligen. Hon hittar ett billigt, silkigt tyg och det måste hon köpa. Av det ska hon sy en klänning. Allt för att utmana sig själv. Om 2 veckor ska hon på fest med jobbet. Tills dess ska hon ha sytt en festklänning att ha. Nu, innan jag vek av hemåt, klippte hon kvadrater och ska sy ihop och fylla så det blir en tärning för att kunna visa leksaksuppgiften till fredag. Uppgiften behövs egentligen bara visas på papper men Evelina vill visa hur den ser ut färdig. Tokig är ett annat ord.

Trots allt, med massor att göra på skolsidan och uppgifter och praktik, värnar hon om sina vänner. Något hittar hon alltid på. En kvällsfika här, en inbjudan hit, något annat dit, jobb ... och alltid lika go och glad, visar inte ett smack att hon är överstressad till tänderna. Så Evelina om du läser det här, du är one of a kind och för mig helt unik i ditt sätt att måna om vänner!

Kram till dig och tack för fika och skitsnack!!

Konstlitteratur vs populärlitteratur

Det ska jag kunna till torsdag när jag har tenta. Likaså kanon, tryckfrihet, royalty, yttrandefrihet, Bernkonventionen och Världskonventionen. Ja, just det, inte att förglömma: boktryckarkonsten. Igår sammanställde jag alla anteckningar och lite av det lästa. Gissa om mina ögon gick i kors efter det. Men nu finns allt nerklottrat och redo att präntas in. Jag ska sätta fart. Snart.

Under tiden funderar jag på världsliga saker som om jag ska klippa lugg eller ej. Ja, för mig är det en big deal. Jag trivs i lång lugg men den är ju i vägen hela tiden. Kan nämna att jag har tjockt hår, glatt dessutom. Luggen är oftast uppsatt eller bakom öronen men är håret bakom öronen kommer resten av kalufsen i ögonen i alla fall. Vet inte hur många gånger jag klippt lugg, ångrat mig i samma stund jag gått ut från frisören, vantrivts med den, den skaver i pannan och så har jag sparat ut håret igen. Förra året fick jag ett spontanryck. Knatade in till en frisör, undrade om de hade drop in. Jodå. Då var längden till skuldrorna. Där åkte mitt långa hår och blev axelkort. Jag sparade luggen men mitt hår är så oformbart så det står det härliga till och luggen klipptes kort veckan senare. Ångrade jag det? Ja. Det är för övrigt skitjobbigt att spara ut lugg!

Nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag har liksom tröttnat på håret. Vill göra något nytt men vad?? Det är lite tråkigt att bara tona över alla de 1000 grå strån som kommer här och var. Japp, jag är gråhårig. Inte så lite heller för den delen. Just det, har även 2 schyssta virvlar på var sida om pannan som liksom lyfter håret. Asfult ... Kan även nämna att jag är fruktansvärt bekväm när det gäller hår. Tofs är ursmidigt men lite trist. Jag vill ogärna styla och hålla på i evigheter för att få till något, mitt hår styr sig själv så inom 10 minuter är det kaos i alla fall. Tröstlöst ... Nja, något kommer jag väl på? Under tiden får jag fortsätta spana på alla människor med lugg för att se om jag hittar någon inspiration.

Nu är det väl dags att ta tag i litteraturen kanske? Plugg, plugg, plugg. Snart går jag omkring här och pratar med mig själv. Konstigt men förbenat effektivt!

Kram!

Det här får jag säkert äta upp ...

Lillfisen fick sin sista flaska välling i lördags och igår och idag har han ätit jättebra. Jag inbillar mig säkert men idag har han chockat. Frukosten på dagis var väl sådär, han verkar inte vara en frukostmänniska. Lunchen vräkte han i sig 2 portioner. Mellis 1 smörgås. Vi åkte och handlade när jag hämtat honom. Där ville han ha ett äpple och tuggar i sig det. I vanliga fall brukar han musäta 2 tuggor och sen kommer "jag vill inte ha mer ...". Stressar vidare till makens jobb. Ena bilen är på service och vi måste hämta den innan 16.30. Väl på makens jobb sitter han i möte och tydligen har verkstaden öppet till 17. Vad stressade vi för??

David vill ha blåbärssoppa på makens jobb och dricker 2 små koppar. Efter det vill han ha choklad. Va? Det är skållhett från maskin men ½ kopp får han i sig. David ska självklart åka med i pappas racerbil när vi äntligen kommer iväg mot verkstaden så jag får åka vidare hem själv. Hinner lagom hem och parkera bilen när mobilen ringer. Det är maken som undrar: "vill du ha något från en viss skylt?" (översättning: McDonalds)

Grabbarna kommer hem med käk. David valde hamburgare. Han brukar alltid mumsa nuggets. 3/4 av hamburgaren får han i sig och några pommes. Maken och jag kollade på varandra, så mycket har han aldrig petat i sig! Undrar om jag inte märkt en positiv förändring i humöret också? Det brukar ju alltid vara gnälligare än gnälligast vid dagishämtning. Ja, det återstår att se men det är så skönt att se att han äter! Sen han matvägrade i 5 veckor när han var under året har jag haft nojja över maten. Nu kanske det är dags att slappna av på riktigt?

Kram!

Måste prova

Nu ska vi se om jag får till en signatur

Kram

*fnular vidare på hur jag får bort det vita i texten, det var ju inte direkt snyggt*

Rabarberfat

I somras hade jag dille på att gjuta rabarberfat. Vet inte hur många påsar finbetong jag gjorde av med, 2 eller blev det 3? Att gjuta var inga problem, det gick rätt fort men att pilla bort rabarberbladet på andra sidan tog däremot längre tid. Bilden ovan är min tabbe från första gjutningen. Är man som jag, nyfiken och måste pilla på allt så går det som sig bör. Betongen hade inte brunnit färdigt när jag, nyfiken som vanligt, lyfter lite och fatet knäcks mitt itu. Förbannat ...
Ja, det var bara att gjuta nya. Istället fick den trasiga bli dekoration i rabatten mot gatan. Ja, det funkar det med.

Roar liten som stor

Det är tur att man är barnslig av sig. Igår blåste David och jag såpbubblor för fulla muggar och skrattade gott när de blåste iväg med vinden.

Såpbubblor på makens (skitiga) bil

Såpbubbla i buxbomen

Ommålat tak

Ja, då var det klart i Davids rum. Rummet fick ett lyft, blev ljusare och känns betydligt rymligare. Bjuder inte på de bästa bilderna, tyvärr. Mörkret gör sitt men jag tror ni ser skillnad ändå.

Före

Efter

Maken sitter fortfarande och surfar och spanar på kök. Undrar om jag ska behöva oroa mig? Han kommer upp ibland, tittar runt i köket och gnuggar sina strån, nämner vad han hittat på nätet och går ner till datorn igen. Nyss pratade han om en spis för 18.000. Kära nån.

Davids rum

Gardin, tyg Tiny av Karin Mannerstål




Davids hörna och ommålade garderobsdörrar

Renoveringssug?

Vi är färdiga med Davids rum och även andra ställen som vi "glömt" att måla när vi ändå var igång och målade. När maken målade furuinredningen på toaletten på övervåningen glömdes en list. Jag glömde den när jag målade taket. Nu som först är listen vit. Vad gör det om det tagit nästan 2 år?? När jag målade spaljen vid städskåpet glömde jag sockeln. Hur jag nu kunde glömma den? Nu är även den vit i alla fall.

Vissa stunder har vi alla tre stått och målat lite här och var. Med liten med i bilden blir det lite extra torkande ibland. Öron är bara för syns skull för inte målade han där vi sa att han skulle måla. Tur att färgen går att få bort. Riktigt klart är inte rummet än. Bakom dörren önskade han en bild på "Quackpack" alias Knatte, Fnatte och Tjatte. Maken får låna hem OH-apparaten från sitt jobb så vi kan fixa till det någon gång.

Igår tog färgburken slut. Maken for iväg och köpte ny medans jag fick ta det roligaste arbetet av dem alla: måla listerna. Innan maken åkte hojtade han om vi skulle måla något mer? Är han sjuk? Nä, inte vad jag kommer på men ställde motfrågan hur det blir med vårt sovrumstak? "Ja, just det, jag köper en 5 liters hink." Dörren smälls igen och han åker.

Vet inte vad som farit i maken. Han är i renoveringstagen. Nyss hojtade jag och behövde hjälp med att skruva in gardinfästet. "Jag surfar och kollar på kök nu!" vrålade han som svar. En stund senare kom han upp, skruvade in skruven och försvann. Jag hör rotande i en låda. Jag hade glömt måttbandet och när jag kommer ner står han med tumstocken i högsta hugg. "Det får plats ett sånt skåp här, ska vi ha ugn och micro här?, bänkskiva ville du ha mörk va?, den får vi måttbeställa ..." Öh ... Vad håller han på med? Nu vill han byta kök.

Shit, ska vi riva kök nu också? Klart jag vill ha ett nytt kök men stööön vilket jobb! I och för sig skulle det vara bra om vi fixade det nu för till sommaren har vi arbete utomhus. Då ska alla gatsten sättas tillbaka som plockades upp när huset dränerades. Sen har jag lite andra önskemål om trädgården men det tar vi då. Nyss stod maken och snurrade runt i köket, kliade sina små skäggstrån och funderade. "Egentligen skulle det räcka med att måla om luckorna som du sa. " "Ja, precis, inredningen funkar men den är så förbaskat ful. Det var någon som tvärvägrade att lacka luckorna." svarade jag. "Inte tvärvägrade, men inte då." svarar maken. Jag kan tillägga att så lät det inte då när jag la fram det förslaget. Han vägrade att måla gedigna ekluckor. Punkt slut. Nu har versionen blivit lite modifierad från makens sida men det kommer han aldrig erkänna.

När kameran laddat sitt batteri kommer det bilder. Det har varit lite bildfattiga inlägg från mig ett tag nu.

Kram!

Gåtor

Efter ett tips från syrran fick jag igår möjligheten att prova. Jag drog en gåta för eleverna som de skulle få fundera på tills idag:

Musse Pigg ger sig ut i rymden för att hämta något. Vad skulle han hämta?

Den var inte ett smack svår för eleverna, många löste den ganska omgående. Idag efter en rast var det stojjigt värre i klassrummet. Klassläraren var än inte på plats och jag var själv med eleverna. För att få lugn undrar jag om de vill höra en gåta till. "Ja!" utbrister de och det blir tyst. Effektivt må jag säga och 42 pigga ögon vänds mot mig, väntandes.

Vad är det som vilar när du arbetar

och arbetar när du vilar?

Lite klurigare. När dagen var slut skulle de gissa. De gissade på allt möjligt men ingen gissade rätt. En ledtråd fick de. De gissade vidare och efter ett tag kom en elev på svaret. "Jameeen ..." stönades runt i klassrummet. Detta kommer det bli mer av framöver känner jag. Det var uppskattat från elevernas sida. Man riktigt ser hur det tänks innanför pannbenet och småleenden som finular på vad det kan vara.

Vet ni svaren på gåtorna?

För övrigt kan jag sanningsenligt erkänna att jag idag gjorde en mindre bra genomgång på adjektiv. Shit pommes frites .... Adjektiv, vad är det? Jag och grammatik är i stort lika med den geografiska idiot jag är. Tur att man har en mentor som stöttar och backar upp. Helst ville jag gå ut och dö. Eleverna bryr sig inte, de frågar om de inte fattar men jag, jag ska ju prestera. Bra helst. Å andra sidan lyckades jag hålla en mattegenomgång för 6 elever utan att börja skallra med benen. Det är alltid lättare och mindre nervöst när inte mentorn är med. Skumt. Barn, de är inte dumma och kan komma med de mest komplicerade frågor som man ska försöka reda ut. Ett tag var jag på väg att bli svettig i armhålan må jag säga. Hur ska jag förklara detta så att de förstår? Tänk, tänk, tänk. Det löste sig, och när vi väl var klara med problemlösningen jobbade eleverna på i racerfart i matteböckerna. Jag kunde pusta ut ett kort tag tills jag fick fullt upp att hinna med att kolla så de gjort rätt.

Min nya kompis: Paolo Roberto?

Plockade lite med Davids böcker i bokhyllan här nere idag och stuvade om lite andra böcker som inte låg som de skulle. Här ska det vara i linje, inte på tvären. Längst upp sticker något ut riktigt på sniskan. "Maken ..." ploppar upp i huvudet. Att det ska vara så svårt att lägga något som allt annat ligger? Det är en bok jag inte känner igen. Vad är detta för något?

Jag måste säga att jag blir glatt överaskad! Det är boken Träna en kvart om dagen med Paolo Roberto. Den stod jag faktiskt och fingrade på en gång, lockad att köpa men vad ska jag med den till egentligen? En rannsakning och den stoppades tillbaka. Nu ligger den här, i min egna bokhylla. Hur kom den hit? Jag läste och bläddrade. En jäkla massa bra övningar, ser inte värst avancerade ut men det är de säkert? När maken kommer hem frågar jag. Det visar sig att svärfar fått den från företaget men lämnade den till maken. Trevligt, här ska det tränas!

I onsdags blåste maken upp gummibollen. Det är en väldans effektiv sak om man bara tar sig tid att nyttja den. Satte mig på den förut och gjorde situps. Ouffhh och Uhfpt! vad jag är otränad! Smidig som ett kylskåp, det är jag. Men här ska plågas! David tyckte nog det såg kul ut för han skulle minsann träna han med och kastar sig på mig. Här kunde det blivit en schysst dunk i golvet och närkontakt med tv-bänken på väg ner, men för en gångs skull var jag med och kunde parera. Annars hade Sverige skakats av ett vrål som hette duga.

Med David i mitt knä kör jag på. Han tycker det är skitkul att guppa upp och ner och min mage skriker av värk. Paus. "Kör då mamma!" säger David "Måste vila lite ..." flåsar jag. "Kör då mamma!!" Pressar på lite till. Magen skriker. Paus. David härjar på. Kör igen. Paus. Aaarrghhh! Min mage! "Kör då mamma, nu!!!" Sadist ... Under tiden maken gör en flarra välling kör vi på. Vid 65 känns det som magen är på väg upp genom strupen, vid 70 får det vara nog. Undrar hur magen kommer må i morgon? Ska nog stretcha lite kanske? Under tiden njuter jag av rödvinet här bredvid och tittar åt vänster in mot vardagsrummet och godispåsen som ligger på bordet. Ja, det är faktiskt inte jag som är skyldig. Skyll på maken som kom hem med påsen. Men håll med om att det är synd att slänga? ;-)

Kram!

Biverkningar

Satans i gatan vad jag har mått illa idag! Så fort jag stannade upp sköljde det över mig som en våg. Kom på mig själv med att leta tänkbara kräkplatser utifall en olycka skulle komma. Uuhh ... Nu hatar jag verkligen att kräkas så det gör jag inte, om det inte är i absoluta, absoluta nödfall men idag blev jag riktigt orolig för att det skulle bli verklighet.

Illamåendet? Det kan jag tacka Eva för, min PMS-häxa. För att hålla henne i schack tar jag tabletter. Eller glädjepiller om man vill använda det ordet. Strunt samma, de funkar. Visst kan hon göra försök till att komma ut och hugga men huvudsaken är att hon stannar där inne och inte tar sig ut. Skulle hon råka komma ut är hon betydligt mer dämpad än vad hon skulle vara utan tabletter.

Idag har hon inte haft en tendens till att visa sig. Helt otroligt, bara 2 tabletter senare. Jag gillar egentligen inte att behöva ta till piller, jag vill kunna klara mig själv och det är lockande att skippa tabletterna nu, men denna Eva har jag insett att jag inte kan tackla. Hon är en fördjävla sak att dras med! Jag får knapra ett par dagar till.

Kan inte minnas att jag mått så här illa tidigare? Eller jo föresten, en gång minns jag, när jag jobbade på sterilcentralen och operationsinstrument efter en höftoperation kom ner. Jag brukar inte vara kvacklig men denna gång var det bara lite för mycket ... människa ... med på instrumenten ner. Äckligt va? Det bästa och roligaste arbete jag haft hittills.

Bävade för lunchen och alla dofter. Urk ... Idag hade jag tur. Någon gång innan lunch klingade illamåendet av och jag kunde inta lunchen med god aptit. När jag ätit klart nådde en kufisk currydoftande matlåda mina näsborrar. Det blev lite för mycket. Dags att lämna bordet fort och parkera sig i soffan, på säkert avstånd från den däringa matlådan.

Kram!

Vardag igen!

Blä, vad motigt att gå upp 6.30! Låg i fas till 7.35 när lillfisen sätter sig helt på tvären, gapar och skriker och tjuter om vartannat. Jistanes! Eva kom infarandes innan jag ens hann reagera och for i taket så det skrek om det. Ja, här var det storgräl på morgonen, alla parter inblandade. På dagis blev han jätteblyg, ville inte gå med in och när han kom in tryckte han upp sig bakom mig. Här snackar jag verkligen igel. Jättebra, jag som ska ha praktik och allt. Komma försent första dagen. David släpper inte mig och jag vill egentligen inte släppa honom. Vill hålla om honom hela dagen. När vi kramats en stund och jag slutligen motvilligt får gå, försöker jag vinka åt honom i fönstret men han vägrar titta på mig. Fröken ger tummen upp och jag stressar vidare med asdåligt samvete. Jävla, förbannade Eva!

Tur att skolpersonalen har lite möte innan eleverna kommer in, för jag blev sen. I klassen blev det mycket matte idag. 7:an, 8:an och 9:ans tabell kör de. Suveränt, jag kan inte alls, och så såna där tänkauppgifter, jag fattar noll. Jättebra att försöka hjälpa elever när man inte själv fattar. På något vänster brukar vi klura ut det men det tar lite längre tid än nödvändigt och jag kan uppgiften om någon mer elev frågar. Usch, jag är alldeles för inkörd på miniräknare. Gångertabeller, och huvudräkning framförallt, det är definitivt inte min grej. Eleverna vet det, men jag är ju vuxen och vuxna kan matte. Jojo, det ska gudarna veta ... Apropå det, när blir man vuxen egentligen? Jag väntar fortfarande.

Klockan 16 lämnade jag skolan för att hämta lillfis. Tror aldrig det har hänt men han följde med vid första tillsägelsen. Han var glad och go, tog på sig fingervantar, hämtade skorna och vände sitt kort själv. Hämtningarna brukar alltid annars vara förenade med en smärre fight mellan oss två. David vägrar följa med och jag får lirka med alla tänkta medel. Kommer vi utanför dagis dörrar 20 min efter att jag klivit in så har vi slagit tidsrekord. Normalt tar det längre tid än så och tålamodet spänns till sitt yttersta. Fördelen med att han trilskas på dagis är att humöret hålls i schack. Eva är ju inte dum, hon visar sig bara innanför husets väggar.

Idag efter hämtning har allt bara varit rosa moln, också ett undantag. David brukar vara rätt trött efter dagis och med trötthet kommer en hel del underbara effekter som gnäll, trilsk, gnäll, bröl, trilsk, tjut och mera gnäll. I alla fall från vår lille herre. Väl hemma ville David bada. Klart han får bada så han stoppas i plurret och jag lagade mat. Vi åt (läs David petade) mat, gosade, gömde oss för maken när han kom hem och jagade varandra runt, runt. Hur underbart som helst! Nu sover han gott i sitt rum, maken hann inte måla idag och jag ska ta tag i lite skolarbete. Nu är ju allvaret igång igen. Fy, vad långt det är till nästa ledighet ...

Kram!