Biverkningar

Satans i gatan vad jag har mått illa idag! Så fort jag stannade upp sköljde det över mig som en våg. Kom på mig själv med att leta tänkbara kräkplatser utifall en olycka skulle komma. Uuhh ... Nu hatar jag verkligen att kräkas så det gör jag inte, om det inte är i absoluta, absoluta nödfall men idag blev jag riktigt orolig för att det skulle bli verklighet.

Illamåendet? Det kan jag tacka Eva för, min PMS-häxa. För att hålla henne i schack tar jag tabletter. Eller glädjepiller om man vill använda det ordet. Strunt samma, de funkar. Visst kan hon göra försök till att komma ut och hugga men huvudsaken är att hon stannar där inne och inte tar sig ut. Skulle hon råka komma ut är hon betydligt mer dämpad än vad hon skulle vara utan tabletter.

Idag har hon inte haft en tendens till att visa sig. Helt otroligt, bara 2 tabletter senare. Jag gillar egentligen inte att behöva ta till piller, jag vill kunna klara mig själv och det är lockande att skippa tabletterna nu, men denna Eva har jag insett att jag inte kan tackla. Hon är en fördjävla sak att dras med! Jag får knapra ett par dagar till.

Kan inte minnas att jag mått så här illa tidigare? Eller jo föresten, en gång minns jag, när jag jobbade på sterilcentralen och operationsinstrument efter en höftoperation kom ner. Jag brukar inte vara kvacklig men denna gång var det bara lite för mycket ... människa ... med på instrumenten ner. Äckligt va? Det bästa och roligaste arbete jag haft hittills.

Bävade för lunchen och alla dofter. Urk ... Idag hade jag tur. Någon gång innan lunch klingade illamåendet av och jag kunde inta lunchen med god aptit. När jag ätit klart nådde en kufisk currydoftande matlåda mina näsborrar. Det blev lite för mycket. Dags att lämna bordet fort och parkera sig i soffan, på säkert avstånd från den däringa matlådan.

Kram!