Tygstjärna+hjärtan

Så, det här blir de sista pjäserna för idag. Nu är symaskinen undanplockad och alla tyger som jag spritt över kök och matrum är ihopvikta. Jag saknar verkligen ett syrum där jag kan ha symaskinen uppe för jämnan och en dörr som går att stänga till kaoset som blir när jag sätter igång. Sorterade även i ordning en ficka att ha alla mallar i som även dom låg spridda lite hur som haver. Det rutiga hjärtat hamnade på Davids dörrhandtag, det vita hjärtat i vår taklampa och den vita stjärnan pryder Davids fönster så fint. Nu känner jag mig nöjd! Jag har fått pyssla och sy, något jag gillar så länge inte tålamodet prövas för många gånger. Idag har det inte hänt en enda gång. Undrar om det beror på att jag börjar få kläm på hur man gör och hittat mallar som funkar efter mycket om och men? Frågade maken när jag höll på att klippa ut stjärnan om jag var tråkig? Han var nöjd, för så länge jag är sysselsatt tjatar jag mindre om annat. Aha, det är så det ligger till ...