En styck modifierad skjorta

Förra torsdagen stannade Jenny (kurspolaren jag samåker med) och jag kvar i Linköping och sprang runt på stan. På Indiska gjorde jag ett reafynd, en vit genomskinlig storskjorta. Jag såg framför mig hur skön den är att svassa runt i i sommar när det är varmt. Lite stor kanske men för att använda nu kan jag ha den fyndade ponchon från Myrornas över och ingen tänker på att den är stor. Hemma strök jag till den och provade igen. Hmmm, den är rätt stor, så stor verkade den banne mig inte i provhytten. När maken fick syn på mig undrade han vart jag hittat det tältet? Tack för den. Äh, jag lämnar tillbaka.

I söndags skulle Evelina, den blivande textilläraren, och jag på plastparty, ni vet sån där Tupperware. Hon kom lite tidigt och jag rådfrågade om tältet. Går det att sy in måntro? Evelina tar sig ett span och filosoferar. Jodå, den går enkelt att sy in. Eller så kunde jag göra två insnitt i ryggen. Que, va? Nej, nej, nej nej. Vi tar det enklast möjliga. Evelina visar från vart jag kan sy in och avslutar: "Det där klarar du, det är jättelätt." Tack Evelina för att du har så höga förhoppningar om mig!

Idag provade jag mig på och nålade. Jag har varit grinig idag så det var inte det bästa tänkbara valet att sätta igång med något sånt här måste jag erkänna, men i alla fall ... Färdignålat ålar jag mig i skjortan, nålarna sticks i fläsket och fastnar i bh:n. Några trillar i golvet. Tja, det såg väl rätt ok ut, men kanske ska den in lite till? Åla ur och ner och nåla om. Upp igen och prova. Den sitter som ett korvskinn och än en gång sticks nålarna i fläsket och fastnar här och var. Aj! Jag var för optimist jämfört med den kroppsliga sanningen. Åla ur och nåla om. Denna gång är jag för lat för att springa ner och ligger på alla 4 på badrumsgolvet och nålar. Prova igen. Jo, det blev bra. Men jag har ju inte nålat så bra efter hur den ska sys ihop ... Nåla om igen, ordentligt denna gång, provar igen, blir stucken, godkänt, ålar ur och ner och sy.

Jag syr till en början efter någon uttänkt nålning. Vartefter lossar jag nålarna och kör lite på känn och försöker istället följa hur jag nålat. Tyget veckar ihop sig. Satan. Äh, jag tar det sen. När ena sidan är ihopsydd måste jag prova. Nålarna på andra sidan sticks, men det verkar se rätt ok ut. Shit, jag kunde! Kör nästa sida i samma stuk som förra. Försöker sträcka tyget mer men det veckar lite ändå. Provar igen när jag sytt ihop. Jäklar, det ser rätt bra ut! Ska jag verkligen våga klippa bort det jag sytt in nu då? Gör jag det går det definitivt inte att knata till Indiska och lämna tillbaka. Jag klipper. 90 kronor är inte världens undergång.

När jag klippt provar jag igen. Undrar vilken provgång i ordningen jag är inne på nu?? Det ser ... riktigt bra ut, men vi ska inte syna sömmarna. Lite snett erkänner jag att det är men vem tänker på det? När jag ändå är igång klipper jag bort 6 knappar och syr igen öppningen och lämnar ett litet sprund fram. Stryker till och provar igen. Jäklar, det blev ju riktigt bra! Gick ner och visade maken och jo, jag fick godkänt. Tältet var inte längre ett tält och satt mycket bättre. Jag har sytt in mitt allra första plagg även om det tog längre tid än jag tänkt och var betydligt lättare i tanken än i praktiken. Tur att jag inte är sömmerska. Nu kanske jag kan använda skjortan, eller klänningen kanske är ett bättre ord? Fast, jag har en känsla av att den kommer bli hängandes i garderoben ...