"Tyngden på dalskidan älskling!"

God morgon!

Trött, trött ... Kom inte till ro igår. Hakade upp mig grymt över ett svar på tentan om Bernkonventionen. Bernkonventionen innebär att en författare från ett medlemsland har samma rätt som andra medlemsländer, som dessa länders författare har. Detta gäller bland annat översättningar. Innan Bernkonventionen kunde en författares verk översättas, i och med Bernkonventionen var blev det inte längre "fritt" att översätta utan att betala honorar till originalförfattaren. Detta innebar att utländska översättningar av ett verk minskade drastiskt. Jag svarade på frågan att Bernkonventionen gäller översättningar av verk och att författare har samma rätt vid översättningar... Åhhhh! Kan ju i och för sig inte göra så mycket åt det men hur kunde jag fuppla så pass?? Dessutom glömde jag skriva att USA inte är med i konventionen men det är ju så dags nu.

När klockan ringt kom vi att prata om v8. Det verkar som vi kommer iväg till stugan med svärföräldrarna och kan njuta några dagar av snö och att svischa nerför backarna. Maken får ta sig an David för så bra är jag inte på att åka skidor. Jag är överlycklig om jag klarar mig från att vurpa. Sist vi var i fjällen lyckas jag med det omöjliga. Jag står still i backen, mjölksyran pumpar i benen och jag skulle lyfta ena skidan och ändra ståläge när jag på något vänster trasslar ihop mig med andra skidan, vrider till mig och tippar likt en planka rakt ner i backen. Självklart står jag precis vid kanten närmast ankarliften och varenda kotte i liften kan se min stillastående vurpa. Är man då som jag, med x antal kilos övervikt, tjocka skidkläder som sitter åt och smidig som ett kylskåp blir det än värre att försöka lossa den knut jag så praktiskt lyckats slå in mig själv i. Maken, ja han var redan nere, på väg upp i liften igen. Tror till och med han hann få en skymt av mig där jag kravlade i backen och försökte komma upp ...

Bitande blåst

Svisch, svisch, svisch ...

Lindvallen


Stugan i Hemfjällsbyn bakom HC Center, Högfjällshotellet
Den högra sidan av stugan är den svärföräldrarna är delägare i.

Utsikten från stugan

När vi skulle åka dit för 3 år sen, hängde vi fram våra skidställ i hallen. Vi springer i omgångar med diverse saker som ska packas i bilen och frågar emellanåt. "Tar du det? Har du tagit det?". Vi kommer iväg. Skönt. Vi stannar halvvägs och äter lunch. David äter som en häst av den medtagna, hemmagjorda köttgrytan. Vi rullar vidare. Ca 5 mil innan vi är framme vid stugan börjar maken snurra runt i baksätet och rota i bagaget. Rätt som det är kläcker han ur sig: "Var har du lagt skidkläderna?". Tystnad. Jag tittar på maken i backspegeln. "Dom skulle ju du ta." svarar jag. "Nä, dom skulle ju du ta." svarar maken. Tystnad igen. Några salvor fyras av. Vi funderar på om de hamnat i takboxen? Nej, den packade maken och inga skidkläder där. Maken river runt än mer i bagaget. Inga skidkläder. Vi funderar på vad vi ska göra. Maken ringer svärföräldrarna som är på plats i stugan och diskuterar om vi kan låna deras. Alternativt får vi tjockar på oss de diverse kläder vi har med och åka i det vi har. Hur kunde vi glömma? Vi hängde ju fram just för att vi inte skulle glömma ...

Efter ett tag kommer vi överens om att stanna vid Sporttältet ca 1 mil ifrån stugan. Ett tält med skidkläder för 30-50% lägre pris än butikerna. Jag hade köpt nytt skidställ året innan på rea så det kändes ju aningen onödigt men maken var i större behov av att byta ut sin Gevaliadress anno 1979 (att den är blå är oväsentligt). Vi hittar var sitt ställ, David har urkul i att klättra upp och ner i butikens soffa och illvrålar när vi är klara och ska åka vidare. Tja, så svindyrt blev det inte ändå. Vi hittade ställ för 700:- styck, matchande sådana. Maken i blått jag i rött. Urtjusigt. I år ska vi banne mig inte glömma skidställen!

Nu blir det grammatik för hela slanten. Har börjat få lite pejl på ordklasserna nu. Känns lite skönt eftersom de aldrig velat fastna i huvudet på mig. Kanske kommer jag för en gångs skull lära mig dom??




Kram!