Scones och gräddkola

Evelina, (den blivande textilläraren) är en helt underbar person! Hon har bokstavligen asmycket att göra men ändå tar hon sig tid för sina vänner. Vem gör det egentligen när saker hopar sig på hög? Hon har hur tufft som helst i skolan, fullspäckat och med uppgifter att göra som tar hela kvällen i akt. Hon jobbar dessutom på sitt jobb och som idag, bjuder in en mig på kvällsfika med nybakta scones och te med smak av gräddkola. Hur underbart är inte det? Förbaskat gott var det också! Hon visade sin arbetsbok, en pärm proppad med vad hon gjort under en termin i skolan. Uhhh ... Jisses säger jag bara! Jag som tycker jag har mycket ibland, hon har 100 gånger värre! Hon visar vad hon ska redovisa och vad hon gjort. Jättefina saker som jag inte ens skulle ge mig på att sy. Jag håller mig till det jag kan känner jag. Värst är nog en blus i silkigt material som enligt henne själv var ett helvete att sy för det fransade och var allmänt jobbigt.

Men Evelina är knäpp, bokstavligen. Hon hittar ett billigt, silkigt tyg och det måste hon köpa. Av det ska hon sy en klänning. Allt för att utmana sig själv. Om 2 veckor ska hon på fest med jobbet. Tills dess ska hon ha sytt en festklänning att ha. Nu, innan jag vek av hemåt, klippte hon kvadrater och ska sy ihop och fylla så det blir en tärning för att kunna visa leksaksuppgiften till fredag. Uppgiften behövs egentligen bara visas på papper men Evelina vill visa hur den ser ut färdig. Tokig är ett annat ord.

Trots allt, med massor att göra på skolsidan och uppgifter och praktik, värnar hon om sina vänner. Något hittar hon alltid på. En kvällsfika här, en inbjudan hit, något annat dit, jobb ... och alltid lika go och glad, visar inte ett smack att hon är överstressad till tänderna. Så Evelina om du läser det här, du är one of a kind och för mig helt unik i ditt sätt att måna om vänner!

Kram till dig och tack för fika och skitsnack!!