Maken målar tak!

*yesyes ya yesyes ya*

David och jag var och handlade, lika bra att göra det innan vardagen hoppar på en. Imorgon. Letar febrilt bland hyllorna efter Crosini eller Crostini. Vilket som, det är små livsfarligt goa kex man kan ha goa ostar på och mumsa sönder sig med. Ringer hem men ingen svarar. Japp, här blir jag lite irriterad för jag ser framför mig hur maken sitter i källaren och grejar med datorn eller spelar PS3 för fullt.

David sätter sig på tvären när vi ska gå ut och jag antar att Eva är på ingång för jag tände på alla cylindrar med en gång. Så farligt satte han sig nog inte på tvären men det räckte för att få mig lite irriterad. Häromdagen sopade jag i på golvet i pannrummet. Vi kan säga så här, en ensam trall med lite vatten under är ingen säker gångväg vilket jag trodde. Sätter ner foten, trallen far iväg och jag druttar på ändan. Vid landning sätter jag i vänster hand och sen dess har jag haft ont i tummen. Klarar inte att hålla/lyfta tunga saker. Börjar det närma sig 1 kg så är det kört. Åh, nu hamnade jag totalt på sidospår, jag är lite till mig, förstår ni.

Nåja, att lyfta tunga matkassar med en kajko tumme är ju inte så värst smart. Dum som man är vill man inte riktigt inse att tummen är kaputt och lyfter ändå. Smartare än smartast. Not. I alla fall, för att komma till skott: David och jag kommer hem. David springer före. Huset är becksvart. Kanske är maken och tränar? När vi kommer innanför dörren luktar det konstigt. Målarfärg! Maken målar! Tjofaderittanlullanlej!

David och jag slänger av oss ytterkläderna och går upp. Maken har hunnit måla snedtaket och det blir så himla fint! Jag har nog tittat 4 gånger på kort tid nu. Det blir så fint, fint, fint! Bäst av allt är att jag slipper men jag får väl ursäkta mig med min tumme? Det var trots allt maken som lagt ut trallen jag sopade i på.

Men vet ni vad maken chockade mig med igår?? Längs trappan upp har vi en bröstpanel i lackad furu. De förra ägarna gillade furu, gärna lackat med 10 ton klarlack. Igår när vi la oss kläcker maken ur sig "Nu vill man ju måla trappan också." "Nä, det räcker som den är nu." säger jag. "Inte trappan utan bröstpanelen" svarar maken. *host* Tandkrämen for ner i halsen ... Han måste skämta mig aprilo ... Nej då, han menade allvar. Ska Davids tak målas kan han lika gärna fortsätta menade han på. Men inte med vit färg. "Ljusgrå?" sticker jag till och det svalde maken med hull och hår. Jösses, jag får nog som jag vill trots allt?