I väntan på rabarberpajen.

Maken och David gick över till grannen och norpade åt sig några rabarber. De har så många och har sagt åt oss flera gånger att ta om vi vill ha så rabarberna är ärligt norpade. Maken skar i bitar, David fördelade socker och potatismjölsblandningen och jag gjorde smuldegen.

Rabarberpaj 4 personer
6-8 rabarberstjälkar

1 dl socker+2 msk potatismjöl (blanda och fördela över rabarberna)

Smuldeg:

3 dl mjöl

150 g smör

(2 msk socker)

Häll smuldegen över rabarberna

Ugn 200-225 grader i ca 20 min

Ät och njut!

Under tiden man väntar på att pajen ska bli klar i ugnen kan man passa på att göra annat. Herrarna dråsade till i soffan framför dumburken och jag passade på att sy till den andra gardinkappan till det andra köksfönstret.

Igår åkte David och jag förbi återvinningen i jakt på ett spetslakan. Självklart hade jag inte handväskan med måttbandet i men jag tiggde till mig en tumstock. David går raka vägen till alla barngrejer och jag går ner hörnan där gardiner och lakan finns. Där hittar jag ett spetslakan i perfekt bredd! Jag haffar det direkt. Jag hittar även ett broderat lakan, precis likadant som det jag köpte förra helgen. Det åker med det med.

Spetskappa

Så, i väntan på att rabarberpajen ska bli klar hinner jag mäta, stryka till, fålla och nåla upp, sy ihop, stryka igen och hänga upp en färdig gardinkappa. Ja, det tar inte längre än 20 minuter. Nu är det nytt i köksfönstren och det blev ju mycket snyggare med spetslakan till kappa än det som var innan.

Andra gardinkappan

Spetsarna är inte lika på lakanen men när jag kom hem såg jag att monogrammen däremot var lika. Lika lakan men ändå olika. Jag tyckte jag kände igen monogrammet på återvinningen men det kunde jag lika gärna sett på något annat lakan.

Första gardinkappan

Ytterdörren fick en ny krans ...

... av murgröna från trädgården. Björkkransen som hängde här innan ...


... hamnade här, i uteverandans rostiga ljuskrona, tills jag får för mig att flytta den någon annan stans.

Nödlösning

Jag är sån, att när jag får för mig att göra något så vill jag göra det med en gång. Helst ska saker och ting finnas hemma också för såna här spontaninfall men det är ju inte alltid det gör det. Då får man hitta på något annat istället. Jag har ett tag velat måla de betonghjärtan som ligger på bordet ute i uteverandan. Jag tycker det är bäst att måla med kalkfärg och det har jag självklart inte på lager i källaren. Målarfärg kan väl funka men jag vill ju ha detta klart idag och målarfärg tar tid att torka.

Så vad gör man då? Jo, man snor sonens målarblock och målar med vattenfärg. Smidigt och torkar inom kort.

Inom några minuter var jag klar och det ser betyligt bättre ut på fatet. Nackdelen är väl att händerna blir smått vita om man rör dom men det är ju inte meningen att man ska pilla på dom.

Sista dagen ...

Barn är underbara på alla sätt och vis lika gärna som de kan vara jobbiga på alla sätt och vis. Det är tur att de oftast är underbara. Idag gjorde jag min sista praktikdag i en klass 3. Varje dag har jag mötts av deras ögon när jag hälsar in dem till klassrummet och varje dag har jag slagits av vilka fina ögon de har. Deras blickar. Vissa elever testar gränser för att se hur långt de kan gå. Andra gör inget väsen av sig alls. Ibland kommer en kommentar så klockren och ibland kommer den där kommentaren som man i efterhand önskar att man skrivit ner.

Men ... eleverna är för underbara och det är helt otroligt hur de kan gå rakt in i ens hjärta! Jösses, jag saknar dem redan nu! Vilka personligheter och styrkor de alla har. Till hösten knatar de till mellanstadiet och min mentor får en klass 1.

Jag funderade redan i början av praktiken vad de ska få när jag slutar. Klart de ska få något och tidigare har de fått muffins och skumtomtar. Jag ville göra något mer. Ge något de kan behålla. Syrran tipsade om bokmärken. Jag bestämde mig för att göra bokmärken med tänkvärda ord. Baksidan blev av noter, framsidan med ordet. Allt plastades in, jag gjorde hål i ena änden och trädde i snöre. Jag tvivlade på om bokmärkena skulle uppskattas men det hade jag inte behövt göra.

Eleverna fick först var sin Piggelin utdelat. Efter det fick de stoppa ner sin hand i en påse och dra ett bokmärke. Vissa elever fick samma tänkvärda ord, någon blev helt ensam om sitt. Som de pratade och frågade varandra vad de fick! De tackade flera gånger om och de funderade på vart de ska ha sina bokmärken. Att ett sånt enkelt pyssel kunde bli så uppskattat hade jag aldrig trott och deras glädje är ytterligare något fint att bära med i hjärtat.

Sista bokmärket gick till min mentor och hon fick även en miniros som tack för att jag fått vara i hennes klass. Det är otroligt vad fort 4 veckor kan gå och det är otroligt vilken sorg en sista dag kan ge. När eleverna kom och gav mig kram, på kram, på kram och även en bautagruppkram så vi höll på att drutta i golvet, då var det inte långt ifrån att en tår skulle rinna. Ja, de är för härliga. Hela högen.

Snart in i handikappens värld ...

Idag klockan 10.20 låg jag på britsen inne på hudmottagningen i Linköping och fick Botoxsprutor i mina händer och armhålor. Aj och Oj! Det gjorde ondare än vad jag mindes från förra året. Tur att det går snabbt, kanske 5 minuter/hand men det känns, det ska jag inte sticka under stol med. Cirka 50-60 snabba stick senare är en hand klar. Över till nästa. Stick, stick, stick och sen är den handen klar den med. Pust .... Tur att läkaren måste fylla på nålen med jämna mellanrum så jag får lite andnings/smärtpaus. Armhålorna däremot känns nästan ingenting. Det svider till lite lätt men jämfört med händerna är det rena barnleken. Några minuter senare är även armhålorna klara och jag kan bege mig hemåt och till skolan igen. 20 minuter och en sommar utan svett. Det är guld!

Vad är mitt fel då? Jo, jag lider (jag skriver lider för det gör jag verkligen) av något som i läkarvärlden heter hyperhidros. I folkmun säger vi handsvett. Alla människor har mer eller mindre handsvett men jag har väldigt kraftiga svettningar. Jag pratar inte lite fuktig handflata, jag pratar droppar och att det rinner. För 5 år sedan stod jag på mig i ett samtal till min vårdcentral om detta. Eftersom jag hade utretts tidigare om sköldkörteln hade samband med mina svettningar så skickades en remiss till hudmottagningen i Linköping. Jag fick senare komma till Birgitta Stymne som penslade mina händer med jod och hällde på potatismjöl. Det blev svart där jag svettades och mer eller mindre hela handflatan och fingrar blev svarta. Inget tvivel om saken.

Jag var gravid då och en Botoxbehandling kunde inte ges. Jag fick istället med mig en apparat hem, Jontofores. Jag la händerna i en apparat som med små elektriska pulser skulle dämpa svettning. Denna körde jag med 30 minuter om dagen i några månader. Ingen effekt. Kanske spelade graviditeten in för jag svettades mer än vanligt då? För 3 år sen fick jag min första Botoxbehandling. Eftersom jag trodde att det skulle göra svinont tog jag bedövning. Bedövningen var värst!! 2 stick vid vardera finger och 2 stick vid handleden. Jag trodde jag skulle krevera! Helvete vad det gjorde ont!!Trots bedövning kände jag av sticken i handflatan. Och efteråt? Ja, ni kan nog föreställa er själva hur man fungerar med helt bedövade händer? Inte alls. Jag kunde inte ens ta på mig min väst själv ....

Förra året valde jag att prova utan bedövning. Då hade Birgitta en person med sig så de tog liksom var sin hand och körde. Det var hur smidigt som helst. Det gick snabbt och jag hann nästan inte med i att ha ont. Dessutom fungerade jag som vanligt med händerna efter behandlingen eftersom jag inte hade bedövats. Maken var med men jag kunde lika gärna kört hem själv. Det gjorde jag idag. Händerna gör inte ont men de är lite ömma på sina ställen efter alla stick. Nästa vecka kommer jag knappt kunna klä mig själv.

Botox är ju ett nervgift och det märks i händerna. En biverkning är att pincettgreppet försvinner och i och med att det är borta är det svårt att göra vissa saker, till exempel som att dra upp en dragkedja, skriva, öppna mjölkpaket, knäppa knappar, hålla ratten .... ja ni förstår, allt där tummen behöver ha kraft. Jag kommer trava in i handikappens värld inom en vecka. Känner av det nästan lite redan nu så det blir nog tidigare. Efter cirka 1-2 månader brukar pincettgreppet sakta komma tillbaka. Jag har fått 3 behandlingar och det jag märkt som ännu en biverkning är att jag har blivit svagare i händerna. Men! Behandlingen funkar vilket gör att jag kan fungera och slipper svettas i händerna som för mig innebär ett stort socialt problem. Att slippa handsvett är så underbart och då tar jag hellre biverkningarna.

Nu är det dags att sätta fart med skolarbete. Jag har förträngt hur mycket vi har att göra framöver. Jag måste läsa en bok, skriva en argumenterande text och börja min rapport och portfolio. Rapporten ska vara klar för att lämna till en opponent v23. DET hade jag någonstans stoppat långt bak och en titt i flödesschemat idag drog mig hastigt tillbaka till skolstudierna. *suck* Lika bra att ta tag i skiten med en gång. Här ska skrivas en argumenterande text och jag ska läsa en bok. Tjopp!

En tur till Fågelstad ...

... resulterade i 2 st vita löjtnanshjärtan, två st vita rosenknoppspelargoner och 2 st ljusrosa, småblommiga blomster. Ingen aning om vad de rosa blommorna heter men söta var de och passade jättebra på trappräckespelarna. Löjtnanshjärtanen petades ner i rabatten mot vägen. När jag ändå var igång och grävde tog jag upp skott från vår rosa löjtnanshjärta som spridit sig. Vi flyttade på klematisen vid uteplatsen och satte den precis vid husknuten och intill trappan till ingången.

Det är en hörna jag inte gillar. Jag gillar att sitta på trappan men den känns ogästvänlig. Enligt feng shui skapar raka, utstickande hörn shar chi, det är chi som man inte bör utsättas för under en längre tid. Långvarig utsättning av shar chi sägs bryta ner kroppens energifält och immunförsvar och skapar obalans omkring oss. Klematisen är ett försök att hindra shar chi-kraften och för att skapa en inbjudande ingång. Kanske kommer jag trivas mer med trappan nu när hörnan snart kommer döljas av en klättrande klematis?

När klematisen flyttat planterade jag ner de rosa löjtnanshjärtanen på dess ställe. De har slokat ynkligt där ute och ogillade visst att bli uppgrävda. Vi får se om de klarar livhanken. Jag hoppas det för de kommer bli fina där när de väl vuxit till sig. När jag passerade lammöronen vid uteplatsen grävde jag upp några av dom i bara farten. Förra veckan tog jag med en stor tuva lammöron till skolan och gav till en som jobbar där. Det märktes knappt att jag kapat en del av den. Idag såg jag att den andra delen sakta men säkert breder ut sig över rabattkanten och kapade två bitar och satte i slänten. Det märktes inte där heller att jag kapat bort en bit. Som sagt, lammöron växer så det knakar och sprider sig!

När jag ändå var igång i slänten passade jag på att riva lite ogräs som även den växer så det knakar. Typiskt. Nu ser det mer ordnat ut i slänten. Murgrönan som vi petat ner några grenar av har börjat växa till sig, smultronen sprider sig här och var, en funkia kommer visst upp som jag glömt att jag flyttat dit och nu har även mina kära lammöron fått sig en plats att sprida ut sig på. Drömmen är att ha en prunkande trädgård där allt växer så tätt bredvid varandra så att ogräset inte har en chans att komma upp. Vi har inte nått målet än, men vi är på väg.

Snabbsydd gardinkappa

Det är helt otroligt vad snabbt och enkelt (för att inte tala om billigt) det går att få till en gardin av ett gammalt lakan! Kapa till önskad längd+5 cm kanalbredd. Vik ner kanal och vik in 1 cm och sy ihop. Stryk och häng upp. Voliá. Nu hänger den nya spetskappan i ena fönstret och den gamla gardinen i andra fönstret. I vanliga fall hade båda tidigare gardiner fått hänga men nu får det vara ojämt tills jag hittar ett spetslakan i rätt bredd så jag kan sy nästa kappa. Idag orkar jag faktiskt inte vara petnoga och bry mig. Jag har fått sy som jag hade rejäl abstinens på igår! Nu är jag nöjd, för en stund.

20 minuters arbete

Spets och monogram

Att klä en stol ...

Jag har tröttnat på köksgardinerna. Maken suckar över att det ständigt byts gardiner i detta hus. Vaddå? Ombyte förnöjer väl? Jag tänker sy gardinkappor av gamla lakan och hittade igår 4 lakan på återvinningen. Två lakan hade fina broderier och två lakan hade spets. När jag kommer hem, har tvättat och mäter så är det självklart endast två lakan som passar. Ett med spets och ett med broderi. Typiskt .... Jag får stoppa ner ett måttband och ha med i handväskan framöver. Jag provhängde lakanen i fönstret över de nuvarande gardinerna och broderiet blev inte så fint som jag föreställt mig i huvudet. Det får bli gardinkappor med spets. Så, jag får jaga reda på en spetsgardin till.

Provhängning

Igår, när jag surat färdigt över att jag inte kunde sy och byta gardiner så började jag fundera på om lakanen kan användas till att klä om köksstolarna. I morse var jag tvungen att prova. Framsidan blir ju helt okej lite halvtarvligt uppnålat ....

... men basidan räcker ju liksom inte till. Hmmm .... Hur löser jag det? Jag får klippa och nåla med ett annat lakan för att få till delarna och enklast är nog att sy ett helt "kjolstycke" att fästa i sittdel och ryggdel. Sen ska spetsar eller broderier placeras lite snyggt vid stolskanten. Det låter som jag ska ge mig på det här en annan dag. Idag blir det att flytta en klematis och jag är sugen på att åka till en loppis. Det blir så istället. Stolen får vänta och stolsöverdragsplanerna får gro i huvudet.

Brodyr

Stor och Liten och Sten

Maken klippte gräset igår. När maken klipper ska självklart David göra detsamma. Han springer efter med sin plastgräsklippare. Jag skrattar varje gång för det ser så roligt ut. Och charmigt på samma gång. När gräset är klippt står gräsklipparen ute ett tag innan den åker in i boden och då parkerar David sin tätt intill.

Färdigklippt

Igår plockade vi upp de stora gatstenarna på kortsidan av huset mot ingången. Det gick rätt fort när vi var två men satans vad vissa stenar var tunga! Vi kände av våra ryggar mot kvällen och gnisslade likt skröppliga 90-åringar. Vi fortsatte plocka upp små gatsten vid garaget där det var ojämt och sten har släppt sen dräneringen. Nu är det bara att invänta markbyggarna som får äran att lägga tillbaka allt.

Kortsidan av huset

Framsidan

Bara vi

Jag hämtade David efter 15 och vi åkte till Linköping. Idag skulle vi till ÖNH-polikliniken då vi fått tid för operation i slutet av maj. Jag tvekar eftersom David låter betydligt bättre på nätterna mot vad han gjorde när vi sökte. Då var det riktigt obehagligt att lyssna/höra honom på nätterna med alla de andningsuppehåll han hade. Nu är de nästan borta. En titt i halsen och ett läkarutlåtande är mycket bättre än en operation som kanske är onödig.

Besöket tog inte lång tid och läkaren är bra. Det första han sa när vi kom in var att 6 månaders väntetid på operation är lång tid. Vårdgarantin säger att man inte ska vänta längre än 3 månader men man vet ju hur vården är ..... Jag berättade i alla fall hur allt var och att jag tvekade. "Du ska lyssna till dig själv." säger han lugnt och tittar David i halsen. "Oj då." säger han direkt. "Det här är betydligt bättre än sist ni var här." Han visar en yttespringa mellan tummen och pekfingret hur det såg ut i halsen när vi var där i december och en större springa hur det ser ut nu. Det var en stor skillnad och han tyckte som jag. Vi avbokar operationstiden och skulle det bli sämre får vi höra av oss för en ny koll och eventuellt ny kallelse till operation. Skönt.

När vi ändå är i Linköping och klockan närmar sig kvällsmat passade vi på att ta en liten mumsbit. In på ett fik i Filbytergallerian (den kanske inte heter så längre föresten?) där vi beställde pannkakor och en bakad potatis med skagenröra. David åt med god aptit och jag likaså sen vandrade vi ut och tittade på statyn och fontänen vid Trädgårdstorget innan vi knallade till bilen och vände hem. En riktigt mysig tur, bara David och jag.

När jag la honom pratade vi en stund och jag sa att jag tycker det är mysigt när vi går ut och fikar. "Jag tycker också det är mysigt att fika med dig, mamma." säger han till svar och ger mig en kram. Det lever hjärtat länge på! Nästa gång måste vi komma ihåg att köpa den där glassen som vi glömde köpa idag. "Mamma älskar dig jättemycket. " säger jag och pussar honom på kinden. Då vänder han sig om, ger mig en kram, puss på munnen och säger. "Jag älskar dig jättemycket också mamma." Sen snurrar han runt och putar ut rumpan mot min mage, rullar till sina snuttisar och tar min hand mot sitt bröst så jag håller om honom ordentligt. Vi gosar ihop oss i sängen och somnar båda två.

Mitt hjärta, min kärlek, mitt allt!

Nytt i fönstret

Orkideér är vackra blomster men i väntan på nästa blommning är de bara för träliga. Plantskolan hade erbjudande om Mårbackapelargoner för 39,90 och Mårbackapelargoner kan man ju inte ha för många av, eller? När jag lurvar omkring där och funderar på var jag ska placera alla blommor kommer jag på att de kan ju faktiskt stå i matrumsfönstret. Sagt och gjort. Tre blomster åkte ner i korgen. Två står i fönstret, den tredje ska hängas ute i uterummet. Hjärtan på snöre har växt så det knakar och idag virade jag upp den på ståltrådsbåge istället.

Mårbacka och hjärtan på snöre

Så fin, så fin ....

Hjärtan på snöre är minst lika fina ...

Förra veckans loppis resulterade i ....

... en stor Kockumsgryta, lite tallrikar och några böcker till David. Jag var på stan för att köpa lite grejer på Apoteket när jag ser att det är loppis i centrum. Lika bra att ta varvet innan jag åker hem. Tur att jag gjorde det för där fyndar jag Kockumsgrytan modell gigantisk och några böcker. Turen gick vidare till Motala återvinning och där köpte jag tallrikar som ska få fungera till ytterkrukorna som saknar fot eller underlägg kanske man säger? Jag kollade några lerkrukefat på plantskolan och när jag såg priset stuvades den snabbt tillbaka. 54:- spänn för ett fat! Nä, då funkar tallrikar för 5:- styck minst lika bra.

Fredag

Jösses vad skönt! I veckan har jag övat huvudräkning när jag rättat matteböcker och det är verkligen nyttig repetition och övning men fanken vad koko i bollen jag blir. Idag fastnade jag på flera tal men höjden var när jag fastnade på 2 gånger 5. Helt otroligt! Talet är busenkelt och löjligt lätt men i min skalle stod det still! När jag satt där och fnittrade för mig själv insåg jag att hjärnan verkligen har stängt av för helg. Ikväll kommer jag somna framför tv:n. Det har jag gjort mig förtjänt av när alla veckans kvällar spenderats med skolarbete till klockan 23.

Veckans riktiga blooper var när jag inte kunde se Grey´s i onsdags. Det enda programmet jag verkligen MÅSTE se och så är det helt svart på tv:n. Inte ens när jag ringde och härjade hos maken och gjorde som han sa att jag skulle göra fick jag igång någon bild. ÅH! Irritation på hög nivå vill jag påstå! För att göra resten kort så visade det sig att en dosa kommit ur kontakten lite och det var det som orsakade att jag var utan bild. Att jag inte kollade det då när det osade hett här hemma?! Å andra sidan går det repris och jag fick en skolgrej gjord.

Nu är snart veckans "lugn" slut. Maken som varit på mässa i Göteborg är på ingång. Ja, jag erkänner. I söndags tyckte jag det var skit och pest att han åkte men när det väl kommer till kritan är det ganska skönt att han är borta. Nästa vecka åker han igen och är borta. Då blir det Norge. Veckan efter det åker han till Finland och är borta. Eller var det tvärtom? Borta är han i vilket fall som helst. Fördelen är att jag kan ta tag i skolarbetet bättre och David känns mindre trotsig när en av oss är ur bild.

På hemvägen från dagis började det blåsa upp till halv storm. "Nu börjar det regna snart." sa jag till David. Sekunderna senare kom lite regn, lite mera regn och i första uppförsbacken öppnade himlen kranen och det öste ner! David hukade under paraplyet och ylade till ibland. Jag började springa och det lugnade ner sig. När jag flåsat uppför nästa och sista uppförsbacken öppnades kranen från himlen på vid gavel+att det blåste sidvind! David blev rädd av regnpiskandet och grät. Jag var dyngsur in till underkläderna. Allt var blött men samtidigt kunde jag inte göra annat än att skratta åt hela alltet. Vi kom in och jag ålade mig ur kläderna som satt limmat på kroppen. David grät för att han blev blöt om fötterna. Kära nån.
Nu är det skönt att sitta inne och gotta med lite godis när det ömson småregnar och ömsom vräker ner ute.

Nemas problemas!

Nu sitter jag här med en färdig allergispruta! Jag måste verkligen ge ett beröm till allergiläkare Kronander på allergicentrum, US i Linköping! I slutet av förra veckan mailade jag om mina problem, idag ringde hon upp och kollade hur jag tagit medicinerna och så vidare och skrev sen ut ett e-recept på Depomedrol. Det känns väldigt skönt att jag slapp argumentera med näbbar och klor. Till hösten blir jag kallad till återbesök till US Linköping och hamnar nog i vaccinationskö igen. Den kö jag för övrigt tackade nej till för ett tag sen då medicinen fungerade så bra. Jag lyfte detta med läkaren och hon höll med, det kunde jag inte veta nu. Pollenhalterna har varit mycket högre i år och hon förstod att jag har haft det jobbigt och det ska inte vara tungt att andas som hon sa. I morgon ska jag upp till min vårdcentral för att få sprutan om jag inte kan haffa skolsköterskan på skolan och flörta med henne?

pust stånk suck stön stånk

Min allergi har varit sjujäkla jobbig i år. Trots att jag började medicinera tidigt har jag stundvis varit asdålig och dagarna är jobbiga. Värst är att jag inte kan andas ordentligt och det gör mig trött. Nu vet jag nästan hur en astmatiker har det. Sitter här nu och har det tungt, det känns lite som något ligger över bröstet och tynger och att jag inte kan andas ut ordentligt. Allergi är ett helvete och varje år hoppas jag att den på något vänster liksom ger med sig och ebbar ut. Varje år blir jag lika besviken när den slår tillbaka tre gånger värre ....

När allergin är svår (vilket den egentligen är varje dag) ska jag komplettera med en medicin som heter Prednisolon. Grejen är att jag endast ska ta dessa i 10 dagar. Ehh ... jag har fått ta de nästan varje dag. En dags uppehåll är vad jag knappt pallar med och sen får jag ta Prednisolon igen. Prednisolon är kortison och det har jag märkt i kroppen nu. Fy faan rent ut sagt .... +4 kg på en månad. Tack och hej leverpastej.

Förr om åren har jag fått ta en kortisonspruta, Depomedrol och den har funkat kanon! Någon dag har jag fått ta extra medicin men annars har det räckt med sprutan. För 2 år sen fick jag sprutan på ren nåder. De kunniga sa att kortison urkalkar skellettet och ger benskörhet på äldre dagar. Jag vet det. Sprutan är långtidsverkande och finns kvar längre i kroppen vilket inte tabletterna är men nu börjar jag undra. Ska jag svälla ännu mer än vad jag redan har? Näe, det pallar jag fanken inte med! Inte nog med allergin som är jobbig, nu får jag kånka runt på extra svullnadskilon också ....

Den allergimedicin jag har kostar över 1100:- till det måste jag ha nässpray och ögondroppar, så på med en 200:- till. Och så de kära svullnadspillrena, + 150:- till. Det är billigt och bra och inte hjälper de heller. Sprutan däremot kostade mig kanske 200:- och den funkade. Jag tänker från och med i morgon tjata sönder allergicentrum och stå på mig för att få en spruta. Jag vill kunna må bra nu. Visst benskörhet är väl ingen höjdare men det är det inte med allergin som den är nu heller. Pest eller kolera.

Makens täppa

Förra helgen anlade maken en höjd, slängde på markduk, öste på plantjord, puttade dit lite stenar och petade ner lite stenpartiväxter. Resultatet blev detta och jag är övertygad om att den kommer bli ännu finare om något eller några år när växterna fått bre ut sig lite.

Majestätisk

Vårt körsbärsträd

I blom

Körsbärsträdet är något jag kommit att tycka om mer och mer i vår trädgård. Inte nog med att den är väldigt vacker när hela trädet blommar, den ger väldans goda bär också! Jag säger bigaråer men det tror jag inte de heter egentligen. Bigaråer är nog lite sötare i smaken. Strunt samma, goda är de. Om magen kunde varit gjord av lite mer järnplåt skulle jag lätt sätta i mig hinkvis av dessa bär. Å andra sidan får man ju ta lite hänsyn till övriga medlemmar i familjen ....

Trädet ger så mycket bär att vi inte klarar av att ta hand om alla. Våra familjer kommer och plockar men de flesta blir tilltugg till skator och kråkor. Med tanke på vad bigaråer kostar i affären skulle vi egentligen ha egen försäljning på tomten.

Äntligen!

Nu är magnolian på plats! Första muttret från maken var att han tyckte stjärnmagnolian var finare. Ja, visst är den fin men det är inte en sån jag vill ha. Nästa mutter kom när maken samtalade med grannarna och sa att man får välja något som inte brer ut sig så mycket. Här yttrade jag lite tyst i förbifarten att denna är en stor och blir ca 3-5 meter. "Va?!" utbrast maken. "Jamen, vi snackar typ 15-20 år." kontrade jag men egentligen har jag ingen aning hur fort den kan bli stor. Jag vet bara att magnolia växer långsamt. Nästa mutter kom när maken läste att den inte bör beskäras. Ni skulle sett ögonen han gav mig när han läste det .... Oj, oj, oj säger jag bara.

Praktmagnolia

Emellanåt har han muttrat lite om att han får agera slav och flytta liljorna som växte där magnolian nu är planterad. "Skulle inte du göra det här?" kom lite då och då. Det är då man snabbt får säga att maken är så mycket bättre och mycket starkare än vad jag är. Det blir tyst ett tag i alla fall. Sista muttret kom när jag bad honom plantera sista biten liljor nere vid trädgårdslandet. Liljan som växte där magnolian nu är var stor. Jättestor! Vi delade den i 2 delar men kunde lika gärna delat den i 3 delar. Maken tog skottkärran och försvann runt uteplatsen och jag kunde smått känna en sur doft svepa under näsan. Jag hörde inget mer mutter. Jag gjorde snart maken sällskap och fördelade ut jord vi grävt bort från planteringen i trädgårdslandet. Rätt vad det är står maken där med grepen och fördelar i kogödsel. Jaha? Han som inte ville gräva eller plantera någonting alls idag står till slut och skitar ner sig likt en gris i trädgårdslandet. Ja, jag säger då det ....

Buxbom

Ros, Karen Blixen

När jag ändå var på plantskolan (nä, jag kom inte först) så köpte jag en buxbom och en ros och de planterades bland övrigt gäng på bilden nedan. Jag har en likadan ros sen förra året och tänkte att det kan vara trevligt med en kompis och buxbom är en buske jag gillar skarpt. För det priset kunde jag egentligen köpt en hög till men det är lika bra att vänta och se hur vi ska planera allt i trädgården. Jag passade även på att luckra upp jorden efter att jag trampat runt som en elefant och planterat och röjt.

Vid parkeringen

Magnolia

Oj, sicken fjuttig bild jag hittade på nätet ... Äh, den visar vad jag vill! Det är en praktmagnolia om det inte syns helt ok. Jag ska leka pensionär idag och hänga på låset till plantskolan för att kunna köpa mig skönheten ovan. Maken har inte yttrat sig om placeringen och sa själv i morse att vi skulle köpa den idag. Nu är han ute och cyklar och när han kommer hem vet man aldrig så jag stuvar lillfis i bilen och bränner direktamento. Nu står han ute och härjar att vi ska åka och ska jag leka pensionär måste jag sätta fart!

Önskar Er alla en underbart skön ledighet!