Hålet vid kakelugnen är borta

Igår hämtades glasskivan hem från glasmästaren. Det tog längre tid än tänkt eftersom ugnen krånglade hos tillverkaren och glasskivan fick fixas i Stockholm. Dyrare blev det också. Men vad gör det egentligen? Vi är väldigt nöjda med hur det blev. Maken och jag var som två småfjantiga barn igår när vi provlade skivan framför kakelugnen. Det blev så bra!

Nu ska maken köpa lister och snygga till det sista, sen är det klart. Vi har en hel del småfix kvar lite överallt här i huset och jag kan inte göra något. Jag orkar det inte heller. Men, det fixas lite hit och det fixas lite dit och snart är nog allt tipptopp som det ska vara. Då har vi andra projekt att ta itu med.

Glasskiva i härdat glas framför kakelugnen

Under: de gamla marmorplattorna

Maken lär sucka men jag njuter!

Kan man ha för många orkidéer?? Jag älskar denna vita, vars namn jag inte kan stava till, och skulle kunna ha dom precis i alla fönster, i alla rum i huset. Maken tycker dock att de är skitfula när de inte blommar och har lust att slänga ut varenda en. Visst, de är inte värst roliga när det bara är en/två pinnar och blad som är kvar men väntan gör allt värt. Snart spirar en stängel och ut kommer en vacker blomma!

Idag stötte jag på dessa raringar på plantskolan. Ett rent impulsköp men de gör sig betydligt finare i vardagsrumsfönstret än porslinsblomman som stod här innan. Nu ska jag vänta och se hur lång tid det tar innan maken märker att det tillkommit två orkidéer till i detta hus.

För övrigt har gravidsymtomen á la värk/smärta slagit till med buller och bång. I söndags vände allt och sen dess har jag haft ont. Jag antar att det är förvärkar? Trippen till plantskolan och en svängom på Maxi var nästan mer än vad jag pallade med. På Maxi hade jag i alla fall en kundvagn att hänga över men jösses ... jag går ju långsammare än en pensionär! Maken befinner sig i Stockholm och kommer hem idag. Han har varit lite orolig (men det kommer han aaaaaldrig erkänna ;-)) och ringer hem på luncherna och kollar hur det är med mig och magen.

Älskade make!

... och hoppsan ...

Där tog godispåsen slut.

Sorg

Jag som trodde jag hade gröna fingrar. Det har jag inte har jag insett efter att de övervintrade pelargonerna har tagits in från sitt vinterslummer i garaget. De som sett halvdöda ut och utan hopp har återvänt till livet på något vänster men de två plantorna som jag verkligen vill ha liv i ser det mörkt ut för ... de två Pac viva Madeleine som jag beställde förra året. Inte kommer jag ihåg om jag beställt nya plantor från Rockdala heller men det återstår att se när jag får levereransen. Om inget annat går det ju alltid att beställa nya.

Checklista

Blinkers - tyst och klickklockar, inte blippetibloppar

Dörrstängning - tyst och dov smäll, inte skrammel

Säten - går att pumpa ner (inga sportstolar tyvärr ...)

Plattan i mattan - Mmmm ... det händer grejer även här!

Färg - check

Tonade rutor -Ja, men inte från fabrik (mesfilm)

Annat lullull - check

I morgon - bilbeställning

Check

Kolla in sötnosen!

Hur söt kan man vara?

I lördags kom brorsans tjej Ulrika med en sak till bebisen. Jag öppnar påsen och i den ligger Mumin på bilden och bara ser för söt ut! Jag kan säga så här: bebisen lär inte få se röken av denna. Uppvisad möjligen. David har lagt beslag på totalt. Han har med den bredvid sig i soffan, han leker med den och den ska självklart vara med i sängen och nåde oss om vi norpar den! Då kommer ett ramaskri. Häromdagen blev han jätteledsen vid läggning för att bebisen skulle få den när han själv vill ha den. Jag svarade att han kan ta Mumin eftersom bebisen är för liten för att fatta i alla fall. Han kramade om Mumin, la den ovanför sin kudde där hans snuttisar ligger och sen vände han sig om och sov.

Igår kväll hörde jag honom stöka i sin säng och *klick* så tändes hans lampa. Jag gick upp och mötte honom i dörröppningen. Yrvaken och med kisande ögon viskar han fram: "Kan du ta något?" Jag kunde inget annat än le där han stod med sina 2 snuttisar och Mumin i sin famn, på väg in till oss.

Slutpolerat

Idag är det söndag och söndagar innebär att ingen tidning kommer att ha till frukost. Jag behöver ha något att läsa på morgonen, det är avkopplande. Igår fick jag "Den stora möbelboken" så den fick bli frukostens höjdpunkt. Boken är riktigt trevlig och på sidan 61 kom ett tips om rengöring av mässing som jag direkt var tvungen att prova! Maken tittade konstigt på mig men frukosten var redan i magen så då kan man sätta fart.

Jag måste ärligt erkänna att vår kära kakelugn inte blivit direkt rengjord mer än avtorkad under de 6 år vi snart bott här. Mässingsluckorna och rensluckorna har jag aldrig brytt mig om och de har blivit både flammigare och mörkare med åren. Polera med polerklegg är urtråkigt och det blir klet både här och var. Tipset i boken var busenkelt! 1 tsk salt och ½ dl citronsaft blandas och penslas eller gnids på med torr trasa. Vänta en stund och polera med torr trasa. Voliá!

Jag torkade av med fuktig trasa också eftersom jag tycker att det blev lite torkflammig men jösses, skillnaden märktes direkt på första penseldraget. Aldrig mer att jag gnor med något polermedel.

Penslade med salt och citronsaft

Avtorkade och på plats

Renslucka före


Renslucka efter

Vi har tack och lov inte mycket mässing i detta hus. Några flammiga kopparlock hänger på väggen i uteplatsen men skjutdörrarna går just nu inte att få upp annars hade jag gått ut, hämtat in dom och gett dom en penselomgång också. Nu får det vänta ett tag.

1976-2010

Tiden går fort när man har roligt sägs det ju. Roligt har jag haft både mycket och lite, tråkigheter och ledsamheter har kantat åren men en rak väg blir också tråkig att köra på. Den senaste veckan har jag mer och mer insett hur lyckligt lottad jag är. Jag känner mig otroligt glad, lycklig och stolt över den familj jag har, både den jag här hemma och resten av min familj. Utan dessa människor skulle livet vara dötråkigt rent ut sagt! De är kärlek. Allihop!

Idag lägger jag då ett år till på nacken. Visare, klokare, gråare, säkrare och ... dummare? Just nu gör graviditetshormonerna mig allt annat än klok. Virrig och glömsk är mer ett passande ord. Tänk er sen när det blir amningsdags ... Koko totalt.

Jag har i alla fall haft en riktigt bra dag! Vi gav oss iväg till Skoda för att titta, sitta och känna, klämma och stänga på en bil vi funderar på. En timme sa jag att vi max kunde vara där för att hinna med allt som skulle hinnas med innan familjen kom för att äta lunch hos oss. Tror ni timmen hölls?? Inte alls. Två timmar och tio minuter senare lämnade vi Skodahallen, brassade till Maxi, in och shoppa mat (maken sprang åt ett håll, jag åt ett annat och David åt ett tredje), hem och motionera snabeldraken, svida om, laga mat och hoppsan ... där kom brorsan och tjej! Löken var halvt hackad och Ulrika tog den andra halvan. Tack! Inte alls som jag planerat eller tänkt men gästerna klagade inte tack och lov. Sen missbedömde jag mängden spiralpasta och köttfärssås så brorsan och Fozzan renskrapade grytan efter det sista. Inte heller planerat. Kladdkakan till efterrätt räckte dock. Tur att något räckte åt hela laget ;-)

Blomma på sängen av maken och David

Fin tulpanbukett av mor och far

En kanonbra möbelbok

Härligt skön mössa och raggsocka (gjord av brorsans tjej Ulrika)

Presentkort, kort och pengar från syster och mor och far

Än har inte ett köp gått igenom, vi gjorde bara en specificering och offert på bil hos Skoda, men vår gemensamma födelsedagspresent blir troligen en ny Skoda Scout Wohooo!!

Sälen

Vi kom iväg på tisdagen förra veckan. En timme senare än tänkt och 2 mil utanför Motala fastnade vi i kö. Tjolahopp ... Det stod lastbilar i motsatt körbana och slirade i en backe. Vi hade tur, 30 minuter senare kom vi iväg och jag skämtar inte när jag säger att det stod ett pärlband av lastbilar i motsatt körbana den närmaste milen vi körde! Jösses. Några timmar senare hörde vi på radio att det var helt stopp i båda körriktningarna och lite senare var det öppet i ena körbanan. Vi hade tur som kom iväg när vi kom iväg. Vid 20.30 på kvällen var vi framme i stugan där svärföräldrana, svägerska och Davids kusin kamperat sen lördagen.

Onsdagen den 24/2

Solsken

Barnbacken med det långa rullbandet

Maken (i blått) och David på väg upp

David i backen med det lilla rullbandet
Här skedde hans flesta åk

Stor och liten pjäxa

Fotografering

I söndags hämtade jag upp Sara som varit på fototräff i Linköping. I måndags fotograferade hon magen och jag som egentligen inte är bekväm med att befinna mig framför kameran kände mig fin för omväxlings skull! (trots alla extrakilon och svullnad). Jag måste erkänna att det var riktigt kul! När Sara fått sista bilden packade vi ihop oss och åkte in mot Linköping för att äta lunch innan Sara skulle med tåget hem och jag skulle vidare till universitetet. Dagen lämnade mig varm i hjärtat och med ett leende på läpparna. Bilderna från fotograferingen finns att beskåda här:

Fotograf Sara Mårtensson, Älvkarleby

Lördagssnökaos

I lördags var det som bekant snökaos. Vi var inte utanför dörren mer än att skotta. Jag skottade mig fram till tidningen på morgonen och maken skottade på eftermiddagen. Tiden däremellan bunkrade vi inne och tittade på film. Fram på kvällen var jag smått uttråkad men vad gör man? Det är onödigt att ge sig ut när man inte behöver det men jag måste erkänna att jag saknade lördagspåsen fram på kvällen. Popcorn ersätter inte choklad värst bra.

Från Davids rum

Ja, det står 2 bilar här nere

Lekstugan bakom snödrivan

Vardagsrumsfönstret

Vi byter snö mot snö

I morgon bär det av mot Sälen. Först en sväng in till universitetet, hem, slänga i sig lite mat, ut med packning och annat och iväg mot stugan, mot kylan, mot snö och skidåkning. Hur det kommer gå för mig återstår att se. Jag har insett att jag har lite varannan-dag-bra-dagar. Som i lördags; en riktigt bra dag, jag skottade snö i mängder tills rygg och flås sa ifrån. I söndags var jag grinig och hade rätt ont i både rygg och ljumskar. Idag ingenting. Med andra ord: varannan dag. Jag tänker ta mig något eller flera åk i Sälen. Skulle det skita ihop sig får jag bunkra i stugan eller titta på David när han glider ner i backen.

Sälen 2009

Vy från släpliften

Hemfjällsbyn till Högfjällshotellet

Hoppas ni andra har och får ett fint sportlov!

På återseende!

Räddaren i nöden

I mitt kök måste det finnas en pall eftersom jag är kort i rocken och måste nå lite här och var. När vi skulle renovera köket var mitt krav att pallen skulle få plats under köksbänken, precis som den gjort innan. Maken köpte en hopfällbar pall i plast åt mig men den godkände jag inte till köket. Numera står den i förrådet på övervåningen så jag slipper använda barstolarna när gardiner och annat ska upp.

Ikeapallen nedan, med färgstänk, köpte maken för många år sen när han tyckte att jag klättrat tillräckligt på bänkarna för att nå upp. Den målades eller lackades aldrig och blev efter ett tag skamfilad av både sågar och målarfärg så en ny pall inhandlades och lackades. Den skamfilade åkte ner i källaren och fick bli arbetspall. Igår blev arbetspallen målad och den lackade pallen får erkänna sig besegrad och förpassas som ny arbetspall till källaren. Pallar är alltid bra att ha.

Före

Efter

Före

Lack byts mot ...

Efter

... vitt

Paus ...

Snön den yr och yr utanför. Bilarna ser vi knappt i de drivor som bildats och det vi skottat syns ingenting av längre. Det blir en innedag och glo-på-film-dag idag. Jag passade på att måla den sak som jag skrev i ett tidigare inlägg att jag skulle måla. Maken har inhandlat färg så någon mer ursäkt behövs inte. När den var målad en gång värmde maken glögg och vi satte oss tillrätta i soffan och mös.

Till bus(arna)

Jag tar mig ibland en runda i second hand butikerna här i vår lilla stad. Ibland hittar jag ingenting och ibland hittar jag massor. Helt beroende på vad jag är ute efter. Denna gång skulle jag spana bebispyjamas. Hittade jag någon sådan tro? Nope.

Istället föll jag för jackan nedan till David. Nu är den aningens för stor och kommer till användning senare i höst/vinter. Eftersom Röda korset bara tar kontant betalning fick jag ransonera vad jag hittat. Jo, jag hittade några bebisbyxor och bodys men plånboken godkände inte ett köp av allt, och lata jag orkar inte åka till en automat för att hämta pengar och åka tillbaka. Det fick bli jackan denna gång. När jag betalat skrammlade det till i myntfacket. Nämen se där! Två femkronor fiskades fram och ett par bebisbyxor kunde också följa med hem.

Till David

Till bebis

Snyggt på bordet

Här sitter jag i godan ro och slösurfar när en gul postbil parkerar utanför. Hallå, vad gör den här?? Polletten trillar ner ganska fort denna gång och jag inser att jag är byxlös och en karl är på ingång. *rassel, rassel*

Det är ju makens Delicardjulklapp som levereras. Jag vet vad det är i paketet för det har han sagt och jag var med och påverkade valet *visslar* men inte kan jag vänta med öppnandet tills han kommer hem ikväll. Det är ju skillnad att se något på bild och live, eller hur? Sagt och gjort, nu står de här på matbordet och ser så fina ut. Vi har dåligt med höga ljusstakar i detta hus. Ljuslyktor för värmeljus har vi så det räcker och blir över av men ljusstakar är det sämre med.

Ljusstakar Pillar från Herstal i rostfritt stål

Det helvita ...

Jag njuter fortfarande och kommer göra det länge. Väldigt länge. Jag är så nöjd med det nya golvet och maken är faktiskt detsamma, trots att det är vitt ;-) Nu när jag sitter här och bligar ut mot vardagsrummet skulle jag vilja att golvet fortsätter även där. Det är det bruna parkettgolvet som skymtar i en förebild här nedan som ligger även i vardagsrummet och nu med en gång ser det riktigt tråkigt och fult ut. Men ... käre maken drog tunga sucken och slog sig för pannan så det lär dröja innan det äntrar ett vitt golv i vardagsrummet, om det nu någonsin gör det vill säga?

De stora männen som slet och arbetade en hel helg

Före
På väg att rivas bort

Före

Matrummet börjar täckas

Efter

Kök

Efter

Matrum

Nyansskillnad

Hall-kök

När maken återfår lust och ork att lägga golv igen kommer det förra, vitlaserade golvet i hallen åka ut också och ersättas med klinker som maken lagt i första hallen. Nu vill han göra klart annat och golvet får ligga så länge.

Här vid kakelugnen kommer vi lägga i en glasskiva med härdat glas för att få allt i samma höjd. Självklart hann vi inte förbi glasmästaren med vår mall idag så vi får lämna den till nästa vecka och sen vänta ytterligare en vecka på leverans. Men den som väntar på något gott ... Nu måste vi bara hitta en lösning att fästa fast själva glasskivan så det blir snyggt. Glasmästaren hade ingen list som vi var ute efter. Visst går det att foga fast glasskivan men då sitter den där den sitter. Vi klurar vidare.

Var är vitfärgen??

Jag har hittat en sak att måla vit! Nackdelen är att jag känner ingen som helst lust för att måla just nu men den kanske infaller så småningom?? Stackars maken, han går under snart ... å andra sidan när jag tänker efter så har han varken suckat eller gnällt att det är/blir för vitt här hemma. Jo, han suckade igår när jag framförde en önskan om vitt i vardagsrummet. Där var måttet rågat och sucken kom liksom handen för pannan.

Nu vill han bli klar med allt småpul som blivit fördröjt. Fast, man vet aldrig med honom. Han kan få ett ryck när han fått suga på karamellen ett tag och sen sätter han en sjujäkla fart! Men ... nu behöver allt bli klart. Vi har haft vissa saker halvklara länge nog och allt som ska fixas travas på hög och konstigt nog tillkommer det mer småfix längs vägen. Hur hänger det ihop egentligen??

Jag är så nöjd!

Jag är så sjukt nöjd att jag knappt finner ord för hur nöjd jag är! Jag är lika barnslig och glad som ett barn på julafton. Maken är lika nöjd han. Vi riktigt njuter. I morgon lär vi bli än mer nöjda. Underbart, ljuvligt underbart!

Åh!

Jag har fått en award från Erika. Tack så jättemycket, vad glad jag blir!!

Reglerna är följande:

Kopiera awarden till din blogg

Länka till personen du fått den av

Berätta sju intressanta saker om dig

Välj ut sju andra bloggare att ge awarden till

Länka till deras bloggar och skriv att de har en award att hämta

Nu då, sju intressanta saker om mig? Hmmm ...

1. Jag uppskattar min familj otroligt mycket, hela högen inräknad!

2. Jag tycker om att köra för fort, typ jämt och överallt ...

3. Mjukisbyxor ... behöver jag säga mer?? ;-)

4. Slöar gärna i soffan om kvällarna och glor på film med maken.

5. Gillar inte pariserhjul!

6. Ordningsmänniska ut i fingerspetsarna.

7. Nyfiken

Dessa bloggar vill jag sända vidare awarden till:

AllaMinaJag

Dinkanesh

Från fet mamma till hot mamma

Mitt hem är min borg

Fotograf Sara Mårtensson

tinnaninna

My shabby chic house

Det vita golvet blir verklighet!

Idag kom golvet som maken beställt från Parkett on net. Jag misströstade lite när budkillen kämpade med att få in pallen i garaget eftersom golvet var mer trälikt än det vitlaserad golv som ligger nu. Ringde maken och beklagade mig men möjligheten fanns att skivorna är förpackade med botten upp. Maken öppnade ett paket och visst var det så, de ligger förpackade med botten upp. Smart tänkt för en gångs skull eftersom plastförpackningen väldigt sällan håller när man drar paketen över varandra.

Vi la ut tre brädor för att kolla. Visst är det ett vitt golv och hurra, jag får det helvita golv som jag önskat! Med en gång såg det vitlaserade golvet från K-Rauta grått ut, men så har jag tagit kortet nu när det börjar skymma ute och taklampan ger inte det bästa ljuset som dagsljus ger. Nu är det bara att hoppas att detta golv inte spricker som det förra gjort.

Viva vitmålad ask

Nytt försök

Igår beställde maken ett annat golv till köket. Vitmålad ask. Laminatgolvet Emotion från K-Rauta kan jag absolut inte rekommendera. Det har spruckit i kanterna trots att maken och pappa tog upp det och la om eftersom det sprack efter första läggningen också. Nu blir det att riva ut köksgolvet som ligger och lägga om med det nya när det väl kommer hem. Pengarna vi lagt på golvet kan vi se oss efter i stjärnorna men det kommer garanterat till användning på annan plats (uteplatsen till exempel) trots att det är var ett riktigt skitgolv.

Bullbak

Jag tog helg tidigt idag. När man läser sida efter sida utan att ta in vad man läst eller vad man läser då är det dags att sluta. Väl hemma slog jag ihop en bulldeg sen satte vi fart. David bakade med sin deg och jag med min. Nu finns det bullar att fika på tills bebis kommer. Maken anser att jag boar, jag anser mig vara förutseende. Äts de upp innan tar det ju bara drygt 1½ timme från början till färdig bulle så det går att göra mer.

David mjölar på

Vems är vems??

Nygräddade bullar med vaniljsmak

Vetebullar med vaniljsmak
ca 40 st

150 g smör
5 dl mjölk
50 g jäst
1 tsk salt
1-1½ dl socker
vetemjöl

Fyllning:
200 g smör
1-2 dl socker
2 tsk vaniljpulver

Pensling:
1 ägg
pärlsocker

Smält smöret och häll i mjölken. Värm till 37 grader. Smula jästen i bunke och häll över vätskan. Låt jästen lösa upp sig. Häll i socker och salt och ha i vetemjöl och blanda tills degen inte är kladdig och släpper från kanterna. Jäs 30 min. Kavla ut en rektangel och fördela fyllningen. Rulla ihop eller gör snurror och lägg i bullformar. Pensla med uppvispat ägg och strö över pärlsocker. Grädda direkt i 225 grader (varmluftsugn) eller 250 grader och 8-10 min.

Attans ...

Jag måste ha en tidning att läsa till frukosten. Så är det bara. Bordet bligade tomt i morse så det var på med mundering och ut till brevlådan igen. Då kom jag på, det är julgranshämtning! Julgranen ligger fint på baksidan i massor av snö. Skotta lite och kliva ut i det outforskade. Jag sjönk ner till knäna. Granen låg nedsjunken i mängder av snö också så det blev att slita och dra ett tag innan den lossnade ur sitt snögrepp. Vid uteplatsen fanns en mindre gran, den åkte med den också. Hej och hå upp för backen vi gå ...

Den lilla granen parkeras bredvid soptunnan och den andra slänger jag upp i den gigantiska snövallen som befinner sig bredvid. Haffar tidningen och går ner. Men vänta lite ... Vad är det för dag idag?? Onsdag. Shit, granhämtningen var igår! Jaha, det blev att dra ner granarna igen. Den stora hamnade i snöhögen bredvid garaget. Typiskt att jag skulle missa detta, jag som till och med varit duktig och antecknat i almanackan. Nu blir det att stuva in de barrande sakerna i bilen och köra till tippen istället. Någon vacker dag.

I väntan på skjuts till tippen

Snöyra råder

Slutfunderat!

Äh, vad är det att fundera på egentligen när det är något man vill ha?? Jag lurade ett tag, bläddrade igenom katalogen ett x antal gånger, kryssade lite här och var på de sorter jag vill ha och oouupss ... det blev dyrt! Hmmm ... började bläddra om igen och plocka ur de jag verkligen ville ha. Maken muttrade från soffhörnan att han ville se vad jag ska beställa så han vet vad han får betala ;-)

Nu är en beställning skickad, halverad mot vad det var tänkt från början. Det blev ett paket Romantic collection och två Appleblossom Rosebud. Nu är det bara att invänta mars och leverans. Härligt, härligt! Under tiden ska raringarna som slumrar plockas in från garaget och bli lite ompysslade.

Det börjar krypa i mig ...

Jag vill ha vår! Jag vill väcka liv i mina pelargoner som slumrar i garaget (snart dags i och för sig). Jag vill sitta på trappan och njuta av en kopp kaffe, fågelkvitter och solstrålarna som värmer. Sist men inte minst är jag grymt sugen på att beställa lite mer pelargoner sen en liten katalog från Wibrants Trädgård Rockdala ploppade ner i brevlådan. Var ska jag ha alla? Å andra sidan, man kan väl aldrig ha för många pelargoner? Eller?

Vit rosenknoppspelargon närmast och pac viva Madeleine längre upp

Mårbacka