Glad midsommar!

Midsommarkrans av blommor från trädgården

Prästkrage, nejlika, lavendel, murgröna och jättedaggkåpa

Hoppas ni alla har haft en skön midsommarafton. Det har vi. Lugn och skön och bara helt lagom perfekt. God mat, skitsnack och mumsiga jordgubbar till efterrätt. Nu lurar jag på att ta med mig tidningen Lantliv till sängen eller om jag ska joina maken och somna till en film? Kan ni tänka er, tidningen Lantliv fick jag för två dagar sen och jag har inte ens öppnat framsidan. Det är nästintill skandal för att vara mig. Eller betyder det att jag är upptagen med annat?

Kram till er alla

Allt blir så mycket finare med vitt

Tänk, för kanske två eller tre år sen ville jag ha färg. Vitt var ju hur tråkigt som helst. Blekt, fantasilöst och bara vitt. Idag har den kommit att bli en av mina favoritfärger. Ibland kan jag dock tycka att färg, starka färger är otroligt upplysande. Inte bara just för färgen utan färgen i sitt sammanhang och omgivning. Starka färger ihopkombinerade kan bli storslaget. I inredningstidningar kan jag faschineras av vissa familjers färgkombinationer. Det blir så snyggt och en snabb tanke om att jag vill ha samma passerar. Den blir ofta inte långvarig och jag faller tillbaka i den vita vaggan. Nu har jag ju mer eller mindre fått in maken på hur fin vit är så då är det dumt att börja blanda in färg. Här nedan har jag förvandlat en tråkig brun sak (som jag fick gratis på ett loppis) till något finare. Tycker jag. Smaken är ju som bekant som baken: delad. Och tur är väl det. Tänk vad tråkigt livet och världen skulle vara annars.

Före

Efter


På plats

Och eftersom jag är värdelös på konsten att mäta så blev det lite extra hål i väggen än planerat. Typ två för att vara exakt. Men det som inte syns göms här bakom. Jag kanske borde täppa igen hålen ifall denna åker ner någon dag? För att dölja mitt misstag för maken? Jag har nämligen inte sagt att det är lite extra där bakom.

Ljuva magnolia

2009 petade vi ner en praktmagnolia. Samma år roade sig ett rådjur med att slita upp planteringen och skada en gren. Jag trodde hoppet var ute men busken tog sig. Andra året såg jag knoppar och inväntade blommning. Ingenting. Besvikelsen var stor och jag suktade på en annan magnolia som blommade i kvarteret. Den är så otroligt vacker! I år kom knoppar och jag visste inte om jag skulle våga hoppas. Ut slog två blommor och blommade så fint. Helt otroligt vad vackra blommor en magnolia har. De blommade en kort stund och snart föll bladen till backen. Lite besviken blev både jag och maken, ska den inte blomma längre liksom? Förhoppningsvis får vi återuppleva blomning nästa år.

Garnbollar

Jag såg en bild och beskrivning på ett forum. Snabbt var jag nere i källaren och rotade bland allt bröte vi har. Upp kom jag med tapetklister och garnpåse. En stackars överbliven ballong rotades fram bakom soffan och den sista runda blåstes upp till sonens klagan. Sen sattes sonen i arbete att klippa garnbitar (vilket han gjorde med glädje men varje bit var tvunget att provlekas). Jag geggade ner både mig själv och garnet i tapetklister och garnet lindades sen huller om buller på ballongerna. Två dagar senare punkterades ballongen och petades ut mellan garnvirvlarna. Voliá.

Före

Efter

Äntligen

För ett tag sen fick jag för mig att jag ville ha ett armband med barnens namn. Ett egendesignat. Efter lite turer med en guldsmed i stan och ett slutpris insåg jag att det blev på tok för dyrt för min plånbok. Jag la ner. Sen hamnade jag på nätet, googlandes efter örhängen med namn. Jag hittade en sida och ett par örhängen för 690 kronor. Lite dyrt tyckte jag och allt rann ut i sanden. Så i lördags fick jag för mig att kika igen. Ut på Google. Jag hittade inte sidan jag hittade sist men hamnade istället på en annan sida med smycken av allehanda slag. Där hittade jag knappörhängen och namn. En beställning lades ganska omgående. 8 mm breda och handstansade namn. Lite charmigt ojämt. Precis som jag vill ha det. Ett par örhängen inklusive frakt för 208 kronor. Det blev min Mors dag-present.

Fick du någon Mors dag-present?

Kika in på deras hemsida du också

Älskade barn

Utökning

Maken hittade en ful ljuslykta som han målade om vit. Efter det tipsade syrran om en lika ful ljuslykta hon sett på loppis. För några veckor sen hittade jag en annan variant men med runda hål. Jag köpte den och målade vit. Med sockelfärg självklart. Maken gillar kompositionen. Själv är jag inte helt övertygad att den passar med de övriga rundade formerna men den får stå kvar på sin plats. De och den ger trots allt ett himla fint sken om kvällarna.

Före

Efter

På plats

10 minuter senare ...

... har en ny kruka sett dagens ljus. Jag använde vit sockelfärg och jag undrar ännu en gång varför inte väggfärg kan vara lika snabbtorkande som sockelfärg?

Före

Efter

En plats att njuta på

Min kära make bygger trädäck här hemma. Han bygger och bygger och bygger och det blir så bra! Igår hade han lagt så mycket trall att jag envisades med att utegruppen skulle lämna gräsmattan och ställas på golvet så vi kunde fika med mina föräldrar. Efter skurning av utemöbler lyftes de upp. Dynor rotades fram och fika dukades upp. Sonen kör överlyckligt omkring med sin Bobby-car. Det här kommer bli kanon och det är redan en favorit trots att det inte är klart.

Jag vek mig en ask.

Origami

När vi hade födelsedagsfika i mars visade barnens kusin hur man viker loppor. Ni vet såna där som man ritade i olika färger och skrev text och siffror på och sen bläppade runt efter en fråga. Jag var ingen höjdare på att vika loppor. Kusinen visade istället hur man viker en ask. Det var mer min grej! Den ask jag gjorde har fallit offer för en bebis. Med andra ord, den är rätt kaputt och knölig. Igår fick jag för mig att vika några askar men hur var det nu man gjorde? Den knöliga asken vecklades upp men inte blev jag direkt klokare av det så jag testade mig fram. De första två fick veck där de inte skulle ha det. Det löstes med ett presentsnöre om sig. De andra två blev helt ok och den sista jag gjorde (som idag föll offer för en bebis ...) blev helt perfekt! En tom glaskupa fylldes därefter med notaskar.

Att skapa ett användningsområde

50 kronor

10 kronor styck

Det här har jag glömt. Jag var ju på loppis för några veckor sen och fyndade en del saker. Mest leksaker eftersom David var med. Lustigt. Vi har två jordglober som belysning i trappan till övervåningen. På loppisen hittade jag en glob i mindre storlek än de vi har. Den haffade jag och när jag kom hem undrade maken hur 17 han ska dra elen? Globen flyttades runt men hamnade igår på den underbart gamla stolen i vårt krypin och ger lagom belysning om kvällarna.

Silverbrickorna då? Den avlånga är hur tung som helst. Den runda är hur fin som helst. Jag hade inget behov av dem men för 10 kronor är det svårt att låta bli. Maken muttrade och sa att jag snart hamnar på ett sånt där skräp-samlar-program på tv när han undrade vad jag ska ha dem till? Något hittar jag alltid på och det har jag gjort: det avlånga står på matbordet med ljuslyktor och ovikta pappersfigurer från sonen. Det runda hamnade under en skål på fot med stenar och ljus i. Ni ser, de fick sin plats i hemmet även om jag vet att maken inte är lika förtjust som jag i att skapa nya användningsområden till saker.

Svart var det här!

Att jag gillar vitt är nog ingen överaskning men ibland gäller annan färg. Som när sockeln på huset ska fräschas till. Vi har haft ett vildvin klättrande på utbyggnaden och vildvinet bjuder på otroligt vackra färger framåt höstkanten. Men det förstör grunden och letar sig in under panelen. Nu när det byggs trädäck på baksidan gick våra tankar: behålla vildvinet, flytta till annan plats eller slänga? Vi ville ha den kvar för den är så vacker men den skräpar ner så otroligt. Hur blir det på en uteplats med massa blöta löv som ligger och gojsar till sig? Alternativ flytta då? Ja, men vart? Efter mycket om och men kom vi fram till att den ska grävas upp och slängas.

Jag tog åt mig arbetet att skrapa, tvätta och måla sockeln. Ett busenkelt jobb. Lätt och snart gjort. I tanken. Sen kom jag på, att skrapa kanske är asjobbigt? Shit, vad har jag tagit på mig? Min oro var obefogad. På typ 20 minuter var väggen skrapad på vildvins-sugkoppar och dagen efter hjälpte en underbar liten hjälpreda mig med att skura hela sockeln. Dagen efter det målade vi. Klart på några timmar. Det var inte ett dugg jobbigt. Helt ärligt, sockelfärg är otroligt lätt att måla med. Det är trögflytande, minimerar dropp och kladd och torkar fort. Varför kan inte inomhusfärg vara så?

Vet ni, när vi hade bott i huset lite mer än ett år stod jag på framsidan och kikade och upptäcker att alla husets socklar är svarta förutom husets västra kortsida som är grå. Hur har vi kunnat missa det och hur har förra ägaren kunnat glömma att måla? Å andra sidan vet jag att tar färg slut och man ska fortsätta sitt projekt vid ett senare tillfälle så har detta senare tillfälle en tendens till att bli ett otroligt mycket senare tillfälle längre fram. Idag är husets sockel helt svart. Överallt.

Före

Bästa hjälpredan hjälper till

Efter

Hittat. Fyndat. Omgjort.

Ibland är det tur att man rotar igenom sina gömmor. I vårt uteförråd har vi kartonger som stått sen vi flyttade in för 7 år sen. För någon vecka sen rotade jag igenom några och hittade både nyttigheter och skräp. Bland annat hittade jag lampfoten nedan. Jag har letat efter en högre, svarvad lampfot. Skärmen var inte den vackraste så den rök. Jag sparade ringarna och skulle tapetsera om. Det är väl hur lätt som helst eller? Vi kan säga så här: när irritationen steg till bristningsgränsen slägdes både ringar och tapet i soppåsen.

Foten sprayades vit. Igår åkte jag till Återvinningen och fyndade en lampa för 40 kronor. Jag ville bara ha skämen förvisso. Bort med den gamla skärmen och på med tapet. Typ 20 minuter senare var en ny lampa född. Det hade varit klart betydligt tidigare om inte mitt ögonmått (mäta, vad är det?) gjort lampskärmen på tok för hög så jag fick klippa bort en bit och börja om.

Före

Efter

Före

Efter

På sin rätta plats

Hoppas ni haft en skön Valborg!




Så här tapetserade jag om lampskärmen:

Den gamla skärmen i plast och tunt tyg tog jag bort.

Jag mätte omkretsen med hjälp av metallringen och la till lite extra (det är en fördel att mäta omkretsen och lägga till minst 2 cm men mäta är jag inte direkt förtjust i ;-))

Jag vek in ca 1-2 cm i över- och nerkant på tapeten.

I kanterna la på en remsa trälim (hittade inget annat lim) och smetade ut med fingret.

Sen tog jag ringarna, la i vik-kanten och vek över.

Håll fast tapeten med klädnypor.

Jag fann det enklare att göra ringarna samtidigt, lite upptill och lite nertill.

För att fästa ihop och få en snygg bakkant vek jag in någon centimeter och la på en remsa trälim och tryckte ihop.

Sommarprojektet: check!

När vi flyttade ut våra sängar i hallen målades golvet i vårt krypin vitt. Andra halvan av hallen lät vi vara så vi kunde gå i hallen. Jag retade mig varje gång jag gick på golvet att ena halvan var omålad och en färgfläck störde jag mig mest på. Jag sa en gång till maken att jag skulle måla så det blir klart. "Det ska vi ju göra i sommar när vi flyttar ner i källaren." Men skit, inte vill jag vänta så länge. Sen kröp det fram att maken inte litade på att jag skulle måla så det blev bra. Det sket jag i. En morgon svabbade jag golvet, letade fram maskeringstejp, pensel och färg. Sen skulle rollern monteras. Grejen var att rollern passade inte med något handtag vi hade! Aningens sur fick jag lägga ner mitt projekt. Här var allt förberett och så sket sig allt.

Maken handlade hem ett rollerset samma dag men när jag skulle måla åkte dottern på feber och sov inte på dagen och var gnälligare än gnälligast. Men, i tisdags maskerades trösklar, dörrstopp och grind skruvades ner, golvet dammsögs och torkades. Sen jädrar i mig blaskade jag på färg så det visslade om det. Igår ströks sista lagret och jag är så nöjd. Det blev så fint och nu vill jag måla typ alla husets golv vita. Och trappan. Nackdelen är att allt syns. Och då menar jag allt som i damm, skräp, ludd, hårstrån, grus ... Tänk er mig som tappar hår som en hund tappar vinterpäls så kan ni räkna ut resten. Jag är mörkhårig dessutom.

Ni andra med vita golv, har ni något magiskt tips eller städar ni var och varannan dag som jag?

Före

Sett från trappan mot toaletten

Efter

Sett från trappan

Sett från toaletten

Lätt som en plätt! Eller?

Maken bygger trädäck på vår baksida och en del växter som fanns där behövde nytt boställe. Jag sa redan förra sommaren att jag ville ha rabatter på framsidan mellan rhododendronen och kärleksörten. Det ville inte maken. Det skulle bli jobbigt att klippa gräset. Hur det skulle bli jobbigare förstår jag inte eftersom det blir en rabatt att klippa runt istället för att sick sacka mellan två buskar. I alla fall, nu när växter skulle flyttas la jag fram förslaget igen. Maken muttrade åter igen att det blir jobbigt att klippa. Så vi gick ut. Jag visade med hela handen hur jag tänkt. Maken tittade snett och var inte alls övertygad. Men vart 17 ska vi sätta växterna då om inte här?

Vi dealade. Efter lunch tog maken barn och disk (det är otroligt skönt att bara lämna bordet utan att ta hand om sjöslaget efteråt) och jag utrustade mig med säckar, spade och skottkärra. Jag kan säga så här: min tanke att anlägga rabatt var betydligt lättare i teorin än vad det är i praktiken. Attans vad det är tungt med gräs! Lagom småsvettig och aningens tomatröd i ansiktet var jag en stund senare klar. En vit astillbe (som jag i många år försökt utrota), fyra funkia, en miniros och två vitlökar senare var rabatten anlagd. Efter det byttes vi av. Jag fick åter igen markservicen och maken fortsatte bygga trädäck. En sån här deal gör jag gärna om. Att slippa ta hand om disk var nog bäst av allt.

Två rabatter senare

När de vita lavendelplantorna i källarfönstret vuxit till sig ska även de få sin plats här. Och säkert något annat också. Nu borde något göras åt stengången. För två år sen kantade jag av allt gräs som växte över. Det blev snyggt och gången bredare. Förra året var gräset över igen och mitt kantande ett minne blott.

Glad påsk!

Lite så här i efterhand önskar jag er alla en glad påsk. Hoppas ni alla ätit gott och kunnat njuta av den underbara värmen som kommit. I lördags studsade sonen ut på två röda sen jag sa att jag sett påskägg i trädgården. Tänk, påskharen hade varit här och lämnat lite spår i trädgården. Aldrig förr har sonen kommit i kläder och rasslat ut så fort som då! Inte mindre än sex ägg hittades lite här och var med ett innehåll av allt från pengar, majskrokar, riskakor och lösgodis.

Jag måste erkänna. Idag har jag packat ner påsken även om jag släpade med mig en hel låda påskliljor hem från plantskolan.

Alvas rum är klart! Nästan.

Det saknas lister och ordning men hennes rum är färdigtapetserat. Idag knölade jag in en byrå från Davids rum. Inte det lättaste när en bebis ska vara i vägen precis överallt men det gick till slut. Nån dag, när bebis inte är febergnällig och bara ska vara i famnen, ska jag röja och inreda som bara den! Tills dess försöker jag blunda för röran som befinner sig kvar.

Före

Svårt att ta kort utan att få med kameraskuggan

Efter

Fondvägg

Från det ena till det andra

Jag försöker få ordning på min raderade dator. Ett program körs. En del bilder går inte att återställa men några har hittat tillbaka. De ligger i en schysst oordning i en mapp. Gissa vad jag har att roa mig med framöver? ;-) Nu håller jag därför tillgodo med makens gamla jobbdator. Den surrar som ett smärre kärnkraftverk! Något störande och tangenterna lever sitt egna liv. Vissa får man bokstavligen slå ner för att lämna ett märke på skärmen. Lite störigt men man ska väl inte vara så kräsen när jag sabbat min egna?

I alla fall. På denna dator hittade jag lite bilder som jag inte visat än. Vi, eller rättare sagt jag, ledsnade på vårt vardagsrumsbord. Först blev den vit men jag var less på den ändå. Sen såg jag en bild på en lastpallsliknande sak och både maken och jag föll för bordet. Sagt och gjort, maken byggde ett bord av en lastpall. Det gamla bordet då, vad hände med det? Det hamnade i taket. Maken monterade på en hög lampor, i med krokar och på med kedja. Smack upp bara. Jag vill ha upp den andra halvan också, det saknas något. Maken föredrar att det är som det är nu och har ignorerat mitt mutter om halva takanordningen. Han har liksom andra projekt nu. Och jag är ingen vidare elektriker och kan sånt där så jag kan inte fixa heller. Den andra halvan av bordet förpassades därför till garaget.

Återanvändning

Raderat på födelsedagen

Startade min dator och en stor ruta om "Recovery" kom upp. Jag som trodde jag skulle vara duktig och fixa problemet följde instruktionerna som löd. Hela datorn kollas igenom och återställs. Maken var på tippen och när han kommer hem undrar han varför jag inte ringde? Det kunde räckt med att ta ur batteriet och starta om. *svordomsramsa ljöd inombords* Jag kan inte vara arg på någon annan än mig själv. Dottern orsakade ursprungsfelet eftersom hon har en förkärlek att fingra på on/off-knappen. Jag fupplade till allt. Alla dokument, alla bilder, ja precis allt är väck, borta. Poff. Bara så där. Datorn är som den var när jag fick hem den 2008 (eller var det 2009?) Skit samma. Alla bilder känns värst. Bebisbilder, många bilder på barnen, många bilder på allt eftersom jag fotar nästan varje dag. Allt det raderade jag för att jag skulle försöka vara duktig. Så är det med det. Nu måste jag plåta för att få in nya bilder men först måste jag få igång det trådlösa nätverket på min dator så jag kommer ut i cyberrymden! (nu har jag snott makens dator).

Den lilla morrhoppan blir idag 1 år.

Vid den här tiden för 1 år sen rullades jag in på operation och förberedes med spinalbedövning och annat tjofs inför det planerade kejsarsnittet. 11.04 skulle en liten medtagen Alva plockas ut ur min mage. Sen dess är ingenting sig likt. Med henne blev vi en komplett familj. Det har varit glädje mest hela tiden (och en del irritation också självklart som sig bör) men den glada tjej vi har begåvats med är ett under. Precis som hennes bror. Barn är underbara och berikar på så många olika sätt! De är lycka, glädje, kärlek och mycket mycket mer i en enda härlig förpackning!

Ibland bara dyker tillfället upp ...

Härliga fredag! Idag passade jag på att storhandla och stack på loppis. Jag älskar fredagar på lika sätt. Det är sista dagen innan helg men framför allt: maken är hemma. Oftast. Ibland har han jobbat även sina pappafredagar. Jag har spanat dockvagnar på nätet åt dottern. Inte för att hon lär använda dockvagn på flera år (om hon nu vill ha dockvagn överhuvudtaget?) men spana kan man ju göra ändå. Idag stod den där, mitt framför mig. Lite rostig och skamfilad men vaddå? Jag bannlyser en ny, färgskränig och plastig dockvagn. Jag gillar återvinningstänket. Jag vet inte vem som är lyckligast över denna dockvagn hittills. Jag eller sonen? Jag ville tvätta av den och skrubba stänkskydden men se, det fick jag inte. Han hade valsat iväg med den. Med ett stort leende på läpparna.

Den går att fälla ihop och liggdelen går att vända på

Även bromsen funkar

Idag är det visst 1:a april. Har du blivit lurad än?

Jag har det :-)

Onödigheter och nödvändigheter

Igår strosade jag på Motala Live, en stor loppis i Folkets park här i stan. Jag hade tänkt att bara titta och man vet ju hur det blir med det. Först hittade jag några t-shirts till sonen. Jag valde ur en hel del eftersom jag trodde att han inte skulle gilla vissa. Döm om min förvåning när han tyckte alla t-shirts var coola! Fanken, då kunde jag shoppat de som jag valde bort också ... Sen blev det i rask takt ett par strumpor åt fröken, några fler tröjor till sonen, glasmanschetter till ljus, två cremevita skålar, tre hemmagjorda tavlor, fyra linnehanddukar, en griffeltavla, och en hög tidningar. Griffeltavlan fick jag faktiskt, han som sålde tvingade på mig den mer eller mindre och avslutade med orden "Du gör mig en tjänst, jag vill inte släpa hem den igen. Det får du göra."

Till dottern

Svårt att motstå handdukar med mina initialer på

Till vårt sovrum Till sonen

Glasmanschetter

Den här fick jag

Frågan är vad vi ska göra med den?