Jag vek mig en ask.

Origami

När vi hade födelsedagsfika i mars visade barnens kusin hur man viker loppor. Ni vet såna där som man ritade i olika färger och skrev text och siffror på och sen bläppade runt efter en fråga. Jag var ingen höjdare på att vika loppor. Kusinen visade istället hur man viker en ask. Det var mer min grej! Den ask jag gjorde har fallit offer för en bebis. Med andra ord, den är rätt kaputt och knölig. Igår fick jag för mig att vika några askar men hur var det nu man gjorde? Den knöliga asken vecklades upp men inte blev jag direkt klokare av det så jag testade mig fram. De första två fick veck där de inte skulle ha det. Det löstes med ett presentsnöre om sig. De andra två blev helt ok och den sista jag gjorde (som idag föll offer för en bebis ...) blev helt perfekt! En tom glaskupa fylldes därefter med notaskar.

Att skapa ett användningsområde

50 kronor

10 kronor styck

Det här har jag glömt. Jag var ju på loppis för några veckor sen och fyndade en del saker. Mest leksaker eftersom David var med. Lustigt. Vi har två jordglober som belysning i trappan till övervåningen. På loppisen hittade jag en glob i mindre storlek än de vi har. Den haffade jag och när jag kom hem undrade maken hur 17 han ska dra elen? Globen flyttades runt men hamnade igår på den underbart gamla stolen i vårt krypin och ger lagom belysning om kvällarna.

Silverbrickorna då? Den avlånga är hur tung som helst. Den runda är hur fin som helst. Jag hade inget behov av dem men för 10 kronor är det svårt att låta bli. Maken muttrade och sa att jag snart hamnar på ett sånt där skräp-samlar-program på tv när han undrade vad jag ska ha dem till? Något hittar jag alltid på och det har jag gjort: det avlånga står på matbordet med ljuslyktor och ovikta pappersfigurer från sonen. Det runda hamnade under en skål på fot med stenar och ljus i. Ni ser, de fick sin plats i hemmet även om jag vet att maken inte är lika förtjust som jag i att skapa nya användningsområden till saker.

Svart var det här!

Att jag gillar vitt är nog ingen överaskning men ibland gäller annan färg. Som när sockeln på huset ska fräschas till. Vi har haft ett vildvin klättrande på utbyggnaden och vildvinet bjuder på otroligt vackra färger framåt höstkanten. Men det förstör grunden och letar sig in under panelen. Nu när det byggs trädäck på baksidan gick våra tankar: behålla vildvinet, flytta till annan plats eller slänga? Vi ville ha den kvar för den är så vacker men den skräpar ner så otroligt. Hur blir det på en uteplats med massa blöta löv som ligger och gojsar till sig? Alternativ flytta då? Ja, men vart? Efter mycket om och men kom vi fram till att den ska grävas upp och slängas.

Jag tog åt mig arbetet att skrapa, tvätta och måla sockeln. Ett busenkelt jobb. Lätt och snart gjort. I tanken. Sen kom jag på, att skrapa kanske är asjobbigt? Shit, vad har jag tagit på mig? Min oro var obefogad. På typ 20 minuter var väggen skrapad på vildvins-sugkoppar och dagen efter hjälpte en underbar liten hjälpreda mig med att skura hela sockeln. Dagen efter det målade vi. Klart på några timmar. Det var inte ett dugg jobbigt. Helt ärligt, sockelfärg är otroligt lätt att måla med. Det är trögflytande, minimerar dropp och kladd och torkar fort. Varför kan inte inomhusfärg vara så?

Vet ni, när vi hade bott i huset lite mer än ett år stod jag på framsidan och kikade och upptäcker att alla husets socklar är svarta förutom husets västra kortsida som är grå. Hur har vi kunnat missa det och hur har förra ägaren kunnat glömma att måla? Å andra sidan vet jag att tar färg slut och man ska fortsätta sitt projekt vid ett senare tillfälle så har detta senare tillfälle en tendens till att bli ett otroligt mycket senare tillfälle längre fram. Idag är husets sockel helt svart. Överallt.

Före

Bästa hjälpredan hjälper till

Efter

Hittat. Fyndat. Omgjort.

Ibland är det tur att man rotar igenom sina gömmor. I vårt uteförråd har vi kartonger som stått sen vi flyttade in för 7 år sen. För någon vecka sen rotade jag igenom några och hittade både nyttigheter och skräp. Bland annat hittade jag lampfoten nedan. Jag har letat efter en högre, svarvad lampfot. Skärmen var inte den vackraste så den rök. Jag sparade ringarna och skulle tapetsera om. Det är väl hur lätt som helst eller? Vi kan säga så här: när irritationen steg till bristningsgränsen slägdes både ringar och tapet i soppåsen.

Foten sprayades vit. Igår åkte jag till Återvinningen och fyndade en lampa för 40 kronor. Jag ville bara ha skämen förvisso. Bort med den gamla skärmen och på med tapet. Typ 20 minuter senare var en ny lampa född. Det hade varit klart betydligt tidigare om inte mitt ögonmått (mäta, vad är det?) gjort lampskärmen på tok för hög så jag fick klippa bort en bit och börja om.

Före

Efter

Före

Efter

På sin rätta plats

Hoppas ni haft en skön Valborg!




Så här tapetserade jag om lampskärmen:

Den gamla skärmen i plast och tunt tyg tog jag bort.

Jag mätte omkretsen med hjälp av metallringen och la till lite extra (det är en fördel att mäta omkretsen och lägga till minst 2 cm men mäta är jag inte direkt förtjust i ;-))

Jag vek in ca 1-2 cm i över- och nerkant på tapeten.

I kanterna la på en remsa trälim (hittade inget annat lim) och smetade ut med fingret.

Sen tog jag ringarna, la i vik-kanten och vek över.

Håll fast tapeten med klädnypor.

Jag fann det enklare att göra ringarna samtidigt, lite upptill och lite nertill.

För att fästa ihop och få en snygg bakkant vek jag in någon centimeter och la på en remsa trälim och tryckte ihop.

Sommarprojektet: check!

När vi flyttade ut våra sängar i hallen målades golvet i vårt krypin vitt. Andra halvan av hallen lät vi vara så vi kunde gå i hallen. Jag retade mig varje gång jag gick på golvet att ena halvan var omålad och en färgfläck störde jag mig mest på. Jag sa en gång till maken att jag skulle måla så det blir klart. "Det ska vi ju göra i sommar när vi flyttar ner i källaren." Men skit, inte vill jag vänta så länge. Sen kröp det fram att maken inte litade på att jag skulle måla så det blev bra. Det sket jag i. En morgon svabbade jag golvet, letade fram maskeringstejp, pensel och färg. Sen skulle rollern monteras. Grejen var att rollern passade inte med något handtag vi hade! Aningens sur fick jag lägga ner mitt projekt. Här var allt förberett och så sket sig allt.

Maken handlade hem ett rollerset samma dag men när jag skulle måla åkte dottern på feber och sov inte på dagen och var gnälligare än gnälligast. Men, i tisdags maskerades trösklar, dörrstopp och grind skruvades ner, golvet dammsögs och torkades. Sen jädrar i mig blaskade jag på färg så det visslade om det. Igår ströks sista lagret och jag är så nöjd. Det blev så fint och nu vill jag måla typ alla husets golv vita. Och trappan. Nackdelen är att allt syns. Och då menar jag allt som i damm, skräp, ludd, hårstrån, grus ... Tänk er mig som tappar hår som en hund tappar vinterpäls så kan ni räkna ut resten. Jag är mörkhårig dessutom.

Ni andra med vita golv, har ni något magiskt tips eller städar ni var och varannan dag som jag?

Före

Sett från trappan mot toaletten

Efter

Sett från trappan

Sett från toaletten

Lätt som en plätt! Eller?

Maken bygger trädäck på vår baksida och en del växter som fanns där behövde nytt boställe. Jag sa redan förra sommaren att jag ville ha rabatter på framsidan mellan rhododendronen och kärleksörten. Det ville inte maken. Det skulle bli jobbigt att klippa gräset. Hur det skulle bli jobbigare förstår jag inte eftersom det blir en rabatt att klippa runt istället för att sick sacka mellan två buskar. I alla fall, nu när växter skulle flyttas la jag fram förslaget igen. Maken muttrade åter igen att det blir jobbigt att klippa. Så vi gick ut. Jag visade med hela handen hur jag tänkt. Maken tittade snett och var inte alls övertygad. Men vart 17 ska vi sätta växterna då om inte här?

Vi dealade. Efter lunch tog maken barn och disk (det är otroligt skönt att bara lämna bordet utan att ta hand om sjöslaget efteråt) och jag utrustade mig med säckar, spade och skottkärra. Jag kan säga så här: min tanke att anlägga rabatt var betydligt lättare i teorin än vad det är i praktiken. Attans vad det är tungt med gräs! Lagom småsvettig och aningens tomatröd i ansiktet var jag en stund senare klar. En vit astillbe (som jag i många år försökt utrota), fyra funkia, en miniros och två vitlökar senare var rabatten anlagd. Efter det byttes vi av. Jag fick åter igen markservicen och maken fortsatte bygga trädäck. En sån här deal gör jag gärna om. Att slippa ta hand om disk var nog bäst av allt.

Två rabatter senare

När de vita lavendelplantorna i källarfönstret vuxit till sig ska även de få sin plats här. Och säkert något annat också. Nu borde något göras åt stengången. För två år sen kantade jag av allt gräs som växte över. Det blev snyggt och gången bredare. Förra året var gräset över igen och mitt kantande ett minne blott.

Glad påsk!

Lite så här i efterhand önskar jag er alla en glad påsk. Hoppas ni alla ätit gott och kunnat njuta av den underbara värmen som kommit. I lördags studsade sonen ut på två röda sen jag sa att jag sett påskägg i trädgården. Tänk, påskharen hade varit här och lämnat lite spår i trädgården. Aldrig förr har sonen kommit i kläder och rasslat ut så fort som då! Inte mindre än sex ägg hittades lite här och var med ett innehåll av allt från pengar, majskrokar, riskakor och lösgodis.

Jag måste erkänna. Idag har jag packat ner påsken även om jag släpade med mig en hel låda påskliljor hem från plantskolan.

Alvas rum är klart! Nästan.

Det saknas lister och ordning men hennes rum är färdigtapetserat. Idag knölade jag in en byrå från Davids rum. Inte det lättaste när en bebis ska vara i vägen precis överallt men det gick till slut. Nån dag, när bebis inte är febergnällig och bara ska vara i famnen, ska jag röja och inreda som bara den! Tills dess försöker jag blunda för röran som befinner sig kvar.

Före

Svårt att ta kort utan att få med kameraskuggan

Efter

Fondvägg

Från det ena till det andra

Jag försöker få ordning på min raderade dator. Ett program körs. En del bilder går inte att återställa men några har hittat tillbaka. De ligger i en schysst oordning i en mapp. Gissa vad jag har att roa mig med framöver? ;-) Nu håller jag därför tillgodo med makens gamla jobbdator. Den surrar som ett smärre kärnkraftverk! Något störande och tangenterna lever sitt egna liv. Vissa får man bokstavligen slå ner för att lämna ett märke på skärmen. Lite störigt men man ska väl inte vara så kräsen när jag sabbat min egna?

I alla fall. På denna dator hittade jag lite bilder som jag inte visat än. Vi, eller rättare sagt jag, ledsnade på vårt vardagsrumsbord. Först blev den vit men jag var less på den ändå. Sen såg jag en bild på en lastpallsliknande sak och både maken och jag föll för bordet. Sagt och gjort, maken byggde ett bord av en lastpall. Det gamla bordet då, vad hände med det? Det hamnade i taket. Maken monterade på en hög lampor, i med krokar och på med kedja. Smack upp bara. Jag vill ha upp den andra halvan också, det saknas något. Maken föredrar att det är som det är nu och har ignorerat mitt mutter om halva takanordningen. Han har liksom andra projekt nu. Och jag är ingen vidare elektriker och kan sånt där så jag kan inte fixa heller. Den andra halvan av bordet förpassades därför till garaget.

Återanvändning

Raderat på födelsedagen

Startade min dator och en stor ruta om "Recovery" kom upp. Jag som trodde jag skulle vara duktig och fixa problemet följde instruktionerna som löd. Hela datorn kollas igenom och återställs. Maken var på tippen och när han kommer hem undrar han varför jag inte ringde? Det kunde räckt med att ta ur batteriet och starta om. *svordomsramsa ljöd inombords* Jag kan inte vara arg på någon annan än mig själv. Dottern orsakade ursprungsfelet eftersom hon har en förkärlek att fingra på on/off-knappen. Jag fupplade till allt. Alla dokument, alla bilder, ja precis allt är väck, borta. Poff. Bara så där. Datorn är som den var när jag fick hem den 2008 (eller var det 2009?) Skit samma. Alla bilder känns värst. Bebisbilder, många bilder på barnen, många bilder på allt eftersom jag fotar nästan varje dag. Allt det raderade jag för att jag skulle försöka vara duktig. Så är det med det. Nu måste jag plåta för att få in nya bilder men först måste jag få igång det trådlösa nätverket på min dator så jag kommer ut i cyberrymden! (nu har jag snott makens dator).

Den lilla morrhoppan blir idag 1 år.

Vid den här tiden för 1 år sen rullades jag in på operation och förberedes med spinalbedövning och annat tjofs inför det planerade kejsarsnittet. 11.04 skulle en liten medtagen Alva plockas ut ur min mage. Sen dess är ingenting sig likt. Med henne blev vi en komplett familj. Det har varit glädje mest hela tiden (och en del irritation också självklart som sig bör) men den glada tjej vi har begåvats med är ett under. Precis som hennes bror. Barn är underbara och berikar på så många olika sätt! De är lycka, glädje, kärlek och mycket mycket mer i en enda härlig förpackning!

Ibland bara dyker tillfället upp ...

Härliga fredag! Idag passade jag på att storhandla och stack på loppis. Jag älskar fredagar på lika sätt. Det är sista dagen innan helg men framför allt: maken är hemma. Oftast. Ibland har han jobbat även sina pappafredagar. Jag har spanat dockvagnar på nätet åt dottern. Inte för att hon lär använda dockvagn på flera år (om hon nu vill ha dockvagn överhuvudtaget?) men spana kan man ju göra ändå. Idag stod den där, mitt framför mig. Lite rostig och skamfilad men vaddå? Jag bannlyser en ny, färgskränig och plastig dockvagn. Jag gillar återvinningstänket. Jag vet inte vem som är lyckligast över denna dockvagn hittills. Jag eller sonen? Jag ville tvätta av den och skrubba stänkskydden men se, det fick jag inte. Han hade valsat iväg med den. Med ett stort leende på läpparna.

Den går att fälla ihop och liggdelen går att vända på

Även bromsen funkar

Idag är det visst 1:a april. Har du blivit lurad än?

Jag har det :-)

Onödigheter och nödvändigheter

Igår strosade jag på Motala Live, en stor loppis i Folkets park här i stan. Jag hade tänkt att bara titta och man vet ju hur det blir med det. Först hittade jag några t-shirts till sonen. Jag valde ur en hel del eftersom jag trodde att han inte skulle gilla vissa. Döm om min förvåning när han tyckte alla t-shirts var coola! Fanken, då kunde jag shoppat de som jag valde bort också ... Sen blev det i rask takt ett par strumpor åt fröken, några fler tröjor till sonen, glasmanschetter till ljus, två cremevita skålar, tre hemmagjorda tavlor, fyra linnehanddukar, en griffeltavla, och en hög tidningar. Griffeltavlan fick jag faktiskt, han som sålde tvingade på mig den mer eller mindre och avslutade med orden "Du gör mig en tjänst, jag vill inte släpa hem den igen. Det får du göra."

Till dottern

Svårt att motstå handdukar med mina initialer på

Till vårt sovrum Till sonen

Glasmanschetter

Den här fick jag

Frågan är vad vi ska göra med den?

Bära barn

På tur i trädgården

110620

När David var bebis fick jag en Baby Björn av syrran efter kusinerna. Den var gammal, lila och inte värst vacker men vaddå? När David kom in i någon fas och bara ville bli buren skulle jag ge selen en chans. För det första var det en halv vetenskap att komma i den. För det andra gav den inte det stöd jag hade hoppats. Att plocka ur diskmaskinen resulterade i att jag ändå måste ha ena handen som stöd för hans rygg. Tjugo minuter senare tråcklade jag ur unge och mig ur selen och slängde den till bättre behövande. Aldrig att jag haft så ont i axlarna som efter denna upplevelse!

När Alva låg i magen skulle jag promt ha en sjal. Jag spanade på nätet och lusläste sidor efter vilken sjal som var bäst. Först var jag helt inne på en Looma Sino. Till slut fastnade jag för en Mam Eco. En lite tjockare sjal men den skulle vara sval även en varm dag. Perfekt för en kamin som jag. Dessutom skulle den vara bra att bära lite större barn i. Upp till ett och ett halvt år. Sjalen skulle användas mycket. Nu blev det visst inte så. Jag var lat att knyta den och den knytning jag gjorde fick jag inte till bra. Sjalen användes inte så ofta som jag planerat och tänkt. Sen testade jag en annan knytning och vilken skillnad! De gånger jag har använt sjalen har jag varit grymt nöjd! Inget ont i axlar. Inget ont någonstans. Den ger ett skönt stöd för ryggen och fördelar vikten otroligt bra. Inget skav, inget obehag. Den har istället avlastat och varit behaglig. Så, väntar du barn eller har någon som gör det och funderar på olika bärmöjligheter vill jag slå ett slag för att bära i sjal. Det kanske känns fullkomligt omöjligt till en början när 5 meter tyg ska snurras runt ens kropp men när man fattat galoppen ångrar man inte sitt val.

På tur i hemmet

110318

(den kladdiga spegeln, full med pussmunnar och bebisfingrar, bjuder jag på)

Ljuva råspont!

Vårt krypin till sovrum blir mer och mer färdig. Nu är ytterväggen i hallen klar och maken ska påbörja insidan. När han har tid det vill säga. Jobbet tar kräver en hel del nu. Även på insidan blir det råspont som ska vitmålas. Vi gillar vad som växer fram. Vi sover fruktansvärt gott här ute trots alla fönster. Enligt feng shui ska man inte sova under fönster då en massa energi strömmar in och kan störa och ge orolig nattsömn. Vi täcker förvisso för fönstren men är man känslig för energiflöden kan det påverka ändå. Vi har inte märkt något. Det enda störande energiflödet vi har är en liten morrhoppa som vaknar x antal gånger på natten och vill ha närhet. Hade hon varit still i vår säng hade hon fått sova där men med en bebis som kravlar runt och ska utforska funkar det inget vidare.

Före

Före

Efter

Efter

Dörrarna på plats

Dörrar från Skånska Byggvaror

Kolla in! Det blev så himla fint! Råspont ska upp på sidorna och maken fixade vänstersidan igår så trappgrinden kan återtas i bruk så inte morrhoppan dundrar ner. När väggen är klar ska jag kladda på vitfärg. I helgen har mycket hunnits med. Vi blir bara nöjdare och nöjdare med vad som växer fram.

Fixa sängkappa på 2 minuter

Något annat jag alltid drömt om, förutom att ha en skänk med spegel i, är att ha sängkappa på sängen. Av någon dum anledning glömmer jag jämt detta och vips har ny sänggavel införskaffats. Nu var detta visserligen typ fem år sen men ändå. Sen vi flyttade ut i hallen har jag stört mig på att man ser sängbottnarna och brötet (dynor) som ligger under. Det är ju meningen att det ska vara dolt. Jag har fnulat på en lösning. Idag skulle jag upp och mäta för att fixa till någon form av kappa. Upp och titta och när jag skulle ner i källaren för att rota efter lämpligt lakan kom jag på: vi har en hel hög dubbellakan i linneskåpet här på övervåningen som inte används. Jag har konverterat till dra-på-lakan ser ni. Den som uppfann dra-på-lakan borde ha Nobelpriset. Varför har jag inte fått upp ögonen för såna smidiga saker innan för?

I alla fall. Fram med ett dubbellakan (två ihopsydda enkellakan), putta bort bäddmadrass och måtta till det dubbelvikta lakanet. Vik in kanterna och voilá! Klart på knappt två minuter. Eller lite längre beroende på hur petnoga man ska vara med kanter och längd. Nu syns inte brötet underst och jag slapp fnula ut någon krånglig lösning. Det var enklare än enklast. Nu syns enbart vår fotände av sängen men vill man ha sängkappa även på sidorna är det bara att offra två lakan till. Hur smidigt som helst!

Före

Efter

Anpassning efter förutsättning

Jag har länge velat ha en skänk med spegel i. Det har varit en dröm och varje gång jag sett en sådan skänk har jag dragit handen över den och drömt mig bort en stund. Lekt med tanken, planerat och möblerat om. Hur jag än vänder och vrider på det är det bara att inse: vi har inte plats. När makens fula bokhylla lämnade huset intog farmors linneskåp dess plats. Jag tyckte dock det saknades någonting över den. En stros på Återvinningen och jag hittade en spegel med fin träram. Det skulle bli skitsnyggt ovanför. Träram. Kontrast. Så kom jag hem, slängde upp spegeln och bilden i verkligheten matchade inte bilden i mitt huvud. Maken kommer och kikar.

"Lite vitfärg på den där och den blir kanon."

När såna ord yttras skrider man till verket fort. Några minuter senare var första lagret vitfärg på. Visst hade maken rätt. Spegeln blev snyggare vit. Mycket snyggare. Men, när den väl kom tillbaka på sin plats var jag ändå inte nöjd. Jag ville ha mellanrum mellan spegel och linneskåp. Lite ståltråd, ett måttband, en penna, skruvmejsel och en skruv senare hängde den på väggen. Jag blev nöjd. Nu stämde bilden med huvudet överens. Maken muttrade dock. Han vill ha spegeln på skåpet.

Före

Efter

Efter efter

Sorg vs jubel

Jag har aldrig riktigt gillat makens svarta bokhylla med körsbärsfärgade luckor. Den är ju så ful! Och jag är inte den enda som tyckt det. Maken tycker självklart att den är jättefin. Den har dock haft ett stort plus i kanten: den har rymt all min kurslitteratur och samtliga pärmar. Så har den svalt otroligt mycket och varit perfekt att slänga in bröte i som man inte vill se.

Efter mycket om och men, nu när vårt sovrum görs om till Alvas rum och en walk-in-closet så var farmors linneskåp tvungen att flytta på sig. Maken ville först ha den i Alvas rum. Jag ville ha ner den i "biblioteket" eftersom en byrå i Davids rum ska in i Alvas rum. Ett tag senare gav maken med sig. Hans bokhylla skulle ut och lades på annons. Idag hämtades den av Motala Återvinning eftersom ingen velat ha den. Den är hög, över 2 meter, så killarna fick baxa ett tag med den. Hur vi fick in den vet jag knappt men den har ju stått på sin plats i 7 års tid.

När makens bokhylla lämnat huset puttade jag farmors skåp till rätta. Jag börjar plocka in kurslitteratur och konstaterar att pärmarna inte kan stå upp. De måste ligga ner. Skit då. Men men, problem är till för att lösas. Pärmarna ligger ner och annat som står i förvaringsmappar får hitta en plats någon annan stans. Det råder lite halvkaos i vårt hem för tillfället, i alla fall på övervåningen men det artar sig ska jag säga. Och det kommer bli så himla bra! Just det, tapeter. Vi måste kolla upp tapeter till fröken.

Före

Makens bokhylla

Efter

Farmors linneskåp

Another day in paradise

Dagen började till en småtjuttrande bebis på strålande humör. Hämta bebis och mys i sängen. Men ... vänta lite nu ... vad är det som ... En bajsblöja senare var vi tillbaka i sängen. Finns det någon bättre start på dagen? Lite bebisbajs liksom.

Sonen vägrade öppna mitt paket, han tjurade eftersom han inte fick något paket själv (sen blev det annat ljud i skällan när han fick några mellanläggsbitar från våra dörrar att bygga med). Efter fika med underbara familjen kan jag konstatera att jag har haft en fullkomligt perfekt dag! Lugn och skön, ingen stress, skratt och prat, paket, solsken, härligt väder och det var underbart med en barnvagnspromenad i rask takt. Jag kan inte ha det bättre än så här.

Tack underbaringar för att ni finns!

Fånga dagen

Det har jag verkligen gjort idag

Rent i tvättstugan

Förra veckan drog familjens tjejer och en go grabb mot Mjölby och Hjärta till Hjärta. Eller, alla familjens tjejer var inte med. En saknades. När vi kom in höll en kvinna på att styra om bland lite saker. En tvättbräda stod på golvet. Jag haffade och spanade. Jättefin men vart ska jag ha den? Jag bollade funderingar med brorsans tjej men brädan ställdes tillbaka. Vi lullade runt och kikade. Två assieter Gustavsberg hittade jag. T-shirtar som jag vill ha fler hittade jag inga. När jag skulle betala sneglade jag på utställningshörnan. Där stod tvättbrädan och bara skrek åt mig så den fick självklart följa med hem. I och för sig har jag länge velat ha en tvättbräda och de jag hittat har inte haft den naturligt slitna charmen som jag vill ha. Denna bräda var perfekt! Tur att jag lyssnade när den ropade :-)

Bänken ovanför tvättmaskinen röjdes ren (det är lustigt att ytor alltid har en tendens till att bli proppfulla) och tvättbrädan fick sin givna plats med en glasburk och en lykta. Notboken var även den ett fynd dagen till ära men ligger nu i min sykista.