Maken har kvistlackat hallen så jag fick roa mig kungligt med borrmaskin och krok. För det första är det alltid ett smärre företag att hitta en krok i hobbyrummet. Jag köper hem krokförpackning på krokförpackning och varenda förpackning lyckas alltid försvinna spårlöst. Helt otroligt, för så många krokar som jag köper hem kan jag inte minnas att jag eller maken skruvar upp. Men så är jag ju suveränt duktig på att lägga saker på himla bra ställen. Så bra att jag aldrig hittar dom sen.
Nu hittade jag en ensam krok i en öppnad förpackning. Haffa! Fram med borrmaskin och sen kommer nästa företag: hitta rätt väska med borrmaskinens alla borr i. Självklart är det sista väskan jag går igenom som alla borr ligger i .... Byt borr och upp. Maken och jag kollar ut, jag sätter fingret där jag ska borra och böjer mig ner för att plocka upp borrmaskinen. Oj, då. Jag är för kort och slinter iväg med fingret, jag räckte liksom inte till mellan vingbredden. Jaja, jag borrar lite på känn. Hänger upp lampan och kliver ner.
Tja, kroken skulle ju aningens mer åt vänster. Typiskt. Jag är inte bra på att måtta och ögonmåttet har visst försvunnit med tiden. Maken tycker det får vara men jag stör mig rejält. Trots makens protester borrar jag ett nytt hål, jag får fylla igen det andra hålet med någon massa som hobbyrummet har någonstans. Jag borrar igen, skruvar och hänger dit lampan. Perfektamento! Nu är den på plats och sladden gick lite fint att peta in under fönsterfodret. Sämst är att strömbrytaren är längst uppe i taket så man får klättra på kökspallen för att komma upp, men det är klart, det går ju faktiskt att dra ut kontakten i väggen.
SkomakarlampaKram!
Fint det blev!
SvaraRadera