Vad är det med omkörda män egentligen??

Idag när jag skulle in till skolan (ja, jag skriver skolan för universitetet låter så "vuxet" på något sätt) så hamnade jag bakom 2 bilar. Bilen längst fram har ett glapp till bilen framför mig och jag kör i 80 på 90-väg så det är bilen framför mig som sniglar. Jag vill inte köra 80 på 90-väg och kör därför om snigeln. Det tog inte lång tid förän denne Volvo med en medelålders man i kom tätt bakom mig. Bilen som låg längst fram håller visserligen sina 90 km i timmen men den stänker ju ner mig och med ett par bättre begagnade vindrutetorkare kör jag om. Måste säga till maken att byta vindrutetorkare för det kan jag inte alls.

Det dröjer inte lång stund förän Volvon också kör om och åter igen hamnar tätt bakom mig. Väldigt tätt och vid nästa tillfälle kör han om och lägger iväg som ett skott. Jojo, klarar inte att bli omkörd va? Men hur är män funtade egentligen? Volvon brassar iväg way of framför mig men saktar någonstans in och snart ligger jag bakom honom i de sniglande 80 km i timmen igen. Jag kör om igen och Volvon hamnar tätt bakom. Han måste gasa när jag kör om. Jag tycker inte om att någon sniffar så där nära som denne Volvo gjorde, dels är det ofint att sniffa någon i baken och dels hinner han inte reagera om jag skulle behöva bromsa eller värre: tvärnita.

Kan tillägga att jag håller 100 km/timmen.

Ja, Volvon kör om IGEN! Jag riktigt känner blängen han ger när han ligger jämsides i omkörningen. Jaha, det är till att vara känslig att bli omkörd av kvinnfolk. Åter igen lägger Volvon iväg som ett skott och försvinner. Jag skiter väl i dig, jag poppar musik! Men som tidigare, vem kommer jag ifatt åter igen om inte en sniglande Volvo som kör i 80?? Nä, nu får han väl ge sig? När jag kört halvvägs till skolan kör jag om honom för 3:e gången och som tidigare lägger han sig tätt bakom och sniffar. Jag måste erkänna att det frestade på rätt mycket att dutta på bromsen men jag tror inte han hade sett det eftersom han låg så nära. Jag är tillbaka till mina 100 och diggar på i bilen.

Varför ska man frångå ett fungerande mönster? Vem kommer farandes snart igen om inte den käre lille Volvon med en ännu mer blängandes man inuti? Nu drar han iväg igen och försvinner som en avlöning. Bra, då slipper jag se fanskapet. Men, vem i hela världen tror ni jag kör ifatt och får puttra efter likt förbannat?? Sanslöst, helt ofattbart och så jädra löjligt. Jag säger bara det: mindervärdeskomplex BIG TIME! Självklart ska han åt Linköping också. Nu har jag tappat räkningen men på trafikleden är det 110 och jag kör om honom igen för vilken gång i ordningen som jag inte längre kommer ihåg .... och som tidigare, han kommer igen och kör om, bränner iväg och skapar slutligen ett fint pärlband bakom sig innan cirkulationsplatsen (eller vad det nu heter?) Som tur är svänger han av och jag slipper denne Volvo. Antingen hade han stora problem med att bli omkörd och tror att han är en sån där som ska uppfostra andra i trafiken eller så hade han bara pisstråkigt och detta var hans sätt att roa sig på? Strunt samma, moget var det inte.