Huset 2004

Jag ska ju egentligen plugga men fastnade lite med att kolla runt vad som finns för bilder på denna gamla dator. Min egna är fortfarande inlämnad och väldigt saknad. I alla fall, jag hittar bilder från visningen vi var på av det hus som numera är vårt. Vissa murriga furubilder kan få mig att rysa. Såg det verkligen ut så här när vi flyttade in?? Jo, det gjorde det och kan ni tänka er, vi föll för denna murriga träkänsla. Vi kände att vi kommit hem. Efter ett inredningsprogram på tv där inredaren kläcker ur sig ordet "bastukänsla", tittade vi på varandra och insåg att vi bor i en bastu. Sen dess har åtskilliga liter färg blaskats på väggar och tak. Än är vi inte klara men vi har kommit en bra bit på väg. I april firar vi 5 års-jubileum i vårt gröna hus.

Päronträdet till höger är borta. Trädet gav väldigt goda päron men de ruttnade på trädet fortare än man hann blinka. Buskarna vid huskanten och framför uteplatsen är också borta. Taggiga saker och ett helvete att få bort!

Utflyttning för de förra ägarna. Detta är en bild från vardagsrummet som numera är grönt. På väggen rakt fram har jag målat en stor rund cirkel i ljusare grön färg.

Matrummet och mäklaren fångad i farten. Här var det blå tapet och vi gillade den länge. Efter vi kommit hem från en resa till Egypten var vi nog lite sandskadade för några dagar efter hemkomst målade vi i cafe latte och beige. Numera är också tak och bröstpanel vit. Bröstpanelen var länge ett hett diskussionsämne mellan maken och mig. Maken tvärvägrade och jag stod på. Den blev vit till slut men jag fick minsann måla själv.

Källarrummet, numera gästrum. Nu har vi vitmålad råspont på väggarna och parkett på golvet. Dörrarna är målade och tapetserade. Kolla in det snygga, bruna klinker på golvet. Värdelöst på vintern för golvet var svinkallt men hur underbart som helst en varm sommar.

Duschrum/tvättstuga. Hela källaren hade detta klinkergolv förutom pannrummet. Duschkabinen är bytt mot en ångbastu. Taket borttaget och nu är det vitmålat trätak och våtrumstapeten är ersatt med vitt kakel. När maken renoverade detta rum och rev tak var hela taket (under det trätak som syns på bild) täckt med plåt. Det innebar några extra dagars slitgöra och han svor många ramsor kan jag säga.

Vårt sovrum. De förra ägarna hade rummet som tv-rum. Det här rummet är det enda rum vi målat om flera gånger. Inte mindre än 3 gånger har jag målat. Första färgen var någon lila-aktig hemsk sak. Jag trodde maken gillade den och han tvärtom. I verkliga fall hatade vi den båda två men ingen sa något. När vi kom underfund med att ingen av oss gillade färgen bestämde vi oss för att tapetsera en fondvägg och med medaljongtapet. Hos färghandlaren föll jag och gav med mig för maken. Vår överenskommelse innan: maken valde färg på tapet, jag färg till övriga väggar. Där och då veknade jag i ett svagt ögonblick och gav med för makens skull. Det blev den blå färg som matchade tapeten. En kall, hemsk blå. Maken älskade, jag hatade. Någon gång tröttnade jag, åkte och köpte den färg vi skulle haft från början och som vi bestämt. David och jag målade en eftermiddag och det blev som det är idag. Mycket finare.

Davids rum, förra ägarnas sovrum. Taket är nu äntligen vitt och tapeten målade jag över månaderna innan David föddes. Jag gillar grönt men denna gröna tapet kunde jag bara inte med.

Övre hall. Kolla dörrarna ... Alla dörrar är idag vita, likaså spaljen som skymtar till höger och alla tak är vita. Det vi ska måla om är bröstpanelen i trappan. Någon dag.

Nu ska jag ta tag i pluggandet.

Kram!

Psst ...

Idag har jag, för första gången på evigheters evigheter, haft håret utsläppt h e l a dagen. Ingen snodd, ingen tofs. Nämnde mina luggtankar till Jenny, kurskamraten och hon sa direkt "Inte ska du klippa av dig luggen, du har ju jättelångt, fint hår! Det har ju växt jättemycket!" Kontentan, ihop med kommentarer här från er: jag behåller min långa lugg. Ett tag till i alla fall. Nu ska jag utmana mig själv i att vänja mig vid att ha håret utsläppt mer. Allt handlar i grund och botten om vana, så även detta. Tills vidare får jag fundera på hur jag ska dölja allt grått som jag idag såg i hårfästet! Skit alltså. Jag tonade ju håret dagen innan julafton, kan ju inte hålla på och tona vareviga månad! Det får nog bli slingor.

Natti!

Scones och gräddkola

Evelina, (den blivande textilläraren) är en helt underbar person! Hon har bokstavligen asmycket att göra men ändå tar hon sig tid för sina vänner. Vem gör det egentligen när saker hopar sig på hög? Hon har hur tufft som helst i skolan, fullspäckat och med uppgifter att göra som tar hela kvällen i akt. Hon jobbar dessutom på sitt jobb och som idag, bjuder in en mig på kvällsfika med nybakta scones och te med smak av gräddkola. Hur underbart är inte det? Förbaskat gott var det också! Hon visade sin arbetsbok, en pärm proppad med vad hon gjort under en termin i skolan. Uhhh ... Jisses säger jag bara! Jag som tycker jag har mycket ibland, hon har 100 gånger värre! Hon visar vad hon ska redovisa och vad hon gjort. Jättefina saker som jag inte ens skulle ge mig på att sy. Jag håller mig till det jag kan känner jag. Värst är nog en blus i silkigt material som enligt henne själv var ett helvete att sy för det fransade och var allmänt jobbigt.

Men Evelina är knäpp, bokstavligen. Hon hittar ett billigt, silkigt tyg och det måste hon köpa. Av det ska hon sy en klänning. Allt för att utmana sig själv. Om 2 veckor ska hon på fest med jobbet. Tills dess ska hon ha sytt en festklänning att ha. Nu, innan jag vek av hemåt, klippte hon kvadrater och ska sy ihop och fylla så det blir en tärning för att kunna visa leksaksuppgiften till fredag. Uppgiften behövs egentligen bara visas på papper men Evelina vill visa hur den ser ut färdig. Tokig är ett annat ord.

Trots allt, med massor att göra på skolsidan och uppgifter och praktik, värnar hon om sina vänner. Något hittar hon alltid på. En kvällsfika här, en inbjudan hit, något annat dit, jobb ... och alltid lika go och glad, visar inte ett smack att hon är överstressad till tänderna. Så Evelina om du läser det här, du är one of a kind och för mig helt unik i ditt sätt att måna om vänner!

Kram till dig och tack för fika och skitsnack!!

Konstlitteratur vs populärlitteratur

Det ska jag kunna till torsdag när jag har tenta. Likaså kanon, tryckfrihet, royalty, yttrandefrihet, Bernkonventionen och Världskonventionen. Ja, just det, inte att förglömma: boktryckarkonsten. Igår sammanställde jag alla anteckningar och lite av det lästa. Gissa om mina ögon gick i kors efter det. Men nu finns allt nerklottrat och redo att präntas in. Jag ska sätta fart. Snart.

Under tiden funderar jag på världsliga saker som om jag ska klippa lugg eller ej. Ja, för mig är det en big deal. Jag trivs i lång lugg men den är ju i vägen hela tiden. Kan nämna att jag har tjockt hår, glatt dessutom. Luggen är oftast uppsatt eller bakom öronen men är håret bakom öronen kommer resten av kalufsen i ögonen i alla fall. Vet inte hur många gånger jag klippt lugg, ångrat mig i samma stund jag gått ut från frisören, vantrivts med den, den skaver i pannan och så har jag sparat ut håret igen. Förra året fick jag ett spontanryck. Knatade in till en frisör, undrade om de hade drop in. Jodå. Då var längden till skuldrorna. Där åkte mitt långa hår och blev axelkort. Jag sparade luggen men mitt hår är så oformbart så det står det härliga till och luggen klipptes kort veckan senare. Ångrade jag det? Ja. Det är för övrigt skitjobbigt att spara ut lugg!

Nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag har liksom tröttnat på håret. Vill göra något nytt men vad?? Det är lite tråkigt att bara tona över alla de 1000 grå strån som kommer här och var. Japp, jag är gråhårig. Inte så lite heller för den delen. Just det, har även 2 schyssta virvlar på var sida om pannan som liksom lyfter håret. Asfult ... Kan även nämna att jag är fruktansvärt bekväm när det gäller hår. Tofs är ursmidigt men lite trist. Jag vill ogärna styla och hålla på i evigheter för att få till något, mitt hår styr sig själv så inom 10 minuter är det kaos i alla fall. Tröstlöst ... Nja, något kommer jag väl på? Under tiden får jag fortsätta spana på alla människor med lugg för att se om jag hittar någon inspiration.

Nu är det väl dags att ta tag i litteraturen kanske? Plugg, plugg, plugg. Snart går jag omkring här och pratar med mig själv. Konstigt men förbenat effektivt!

Kram!

Det här får jag säkert äta upp ...

Lillfisen fick sin sista flaska välling i lördags och igår och idag har han ätit jättebra. Jag inbillar mig säkert men idag har han chockat. Frukosten på dagis var väl sådär, han verkar inte vara en frukostmänniska. Lunchen vräkte han i sig 2 portioner. Mellis 1 smörgås. Vi åkte och handlade när jag hämtat honom. Där ville han ha ett äpple och tuggar i sig det. I vanliga fall brukar han musäta 2 tuggor och sen kommer "jag vill inte ha mer ...". Stressar vidare till makens jobb. Ena bilen är på service och vi måste hämta den innan 16.30. Väl på makens jobb sitter han i möte och tydligen har verkstaden öppet till 17. Vad stressade vi för??

David vill ha blåbärssoppa på makens jobb och dricker 2 små koppar. Efter det vill han ha choklad. Va? Det är skållhett från maskin men ½ kopp får han i sig. David ska självklart åka med i pappas racerbil när vi äntligen kommer iväg mot verkstaden så jag får åka vidare hem själv. Hinner lagom hem och parkera bilen när mobilen ringer. Det är maken som undrar: "vill du ha något från en viss skylt?" (översättning: McDonalds)

Grabbarna kommer hem med käk. David valde hamburgare. Han brukar alltid mumsa nuggets. 3/4 av hamburgaren får han i sig och några pommes. Maken och jag kollade på varandra, så mycket har han aldrig petat i sig! Undrar om jag inte märkt en positiv förändring i humöret också? Det brukar ju alltid vara gnälligare än gnälligast vid dagishämtning. Ja, det återstår att se men det är så skönt att se att han äter! Sen han matvägrade i 5 veckor när han var under året har jag haft nojja över maten. Nu kanske det är dags att slappna av på riktigt?

Kram!

Måste prova

Nu ska vi se om jag får till en signatur

Kram

*fnular vidare på hur jag får bort det vita i texten, det var ju inte direkt snyggt*

Rabarberfat

I somras hade jag dille på att gjuta rabarberfat. Vet inte hur många påsar finbetong jag gjorde av med, 2 eller blev det 3? Att gjuta var inga problem, det gick rätt fort men att pilla bort rabarberbladet på andra sidan tog däremot längre tid. Bilden ovan är min tabbe från första gjutningen. Är man som jag, nyfiken och måste pilla på allt så går det som sig bör. Betongen hade inte brunnit färdigt när jag, nyfiken som vanligt, lyfter lite och fatet knäcks mitt itu. Förbannat ...
Ja, det var bara att gjuta nya. Istället fick den trasiga bli dekoration i rabatten mot gatan. Ja, det funkar det med.

Roar liten som stor

Det är tur att man är barnslig av sig. Igår blåste David och jag såpbubblor för fulla muggar och skrattade gott när de blåste iväg med vinden.

Såpbubblor på makens (skitiga) bil

Såpbubbla i buxbomen

Ommålat tak

Ja, då var det klart i Davids rum. Rummet fick ett lyft, blev ljusare och känns betydligt rymligare. Bjuder inte på de bästa bilderna, tyvärr. Mörkret gör sitt men jag tror ni ser skillnad ändå.

Före

Efter

Maken sitter fortfarande och surfar och spanar på kök. Undrar om jag ska behöva oroa mig? Han kommer upp ibland, tittar runt i köket och gnuggar sina strån, nämner vad han hittat på nätet och går ner till datorn igen. Nyss pratade han om en spis för 18.000. Kära nån.

Davids rum

Gardin, tyg Tiny av Karin Mannerstål




Davids hörna och ommålade garderobsdörrar

Renoveringssug?

Vi är färdiga med Davids rum och även andra ställen som vi "glömt" att måla när vi ändå var igång och målade. När maken målade furuinredningen på toaletten på övervåningen glömdes en list. Jag glömde den när jag målade taket. Nu som först är listen vit. Vad gör det om det tagit nästan 2 år?? När jag målade spaljen vid städskåpet glömde jag sockeln. Hur jag nu kunde glömma den? Nu är även den vit i alla fall.

Vissa stunder har vi alla tre stått och målat lite här och var. Med liten med i bilden blir det lite extra torkande ibland. Öron är bara för syns skull för inte målade han där vi sa att han skulle måla. Tur att färgen går att få bort. Riktigt klart är inte rummet än. Bakom dörren önskade han en bild på "Quackpack" alias Knatte, Fnatte och Tjatte. Maken får låna hem OH-apparaten från sitt jobb så vi kan fixa till det någon gång.

Igår tog färgburken slut. Maken for iväg och köpte ny medans jag fick ta det roligaste arbetet av dem alla: måla listerna. Innan maken åkte hojtade han om vi skulle måla något mer? Är han sjuk? Nä, inte vad jag kommer på men ställde motfrågan hur det blir med vårt sovrumstak? "Ja, just det, jag köper en 5 liters hink." Dörren smälls igen och han åker.

Vet inte vad som farit i maken. Han är i renoveringstagen. Nyss hojtade jag och behövde hjälp med att skruva in gardinfästet. "Jag surfar och kollar på kök nu!" vrålade han som svar. En stund senare kom han upp, skruvade in skruven och försvann. Jag hör rotande i en låda. Jag hade glömt måttbandet och när jag kommer ner står han med tumstocken i högsta hugg. "Det får plats ett sånt skåp här, ska vi ha ugn och micro här?, bänkskiva ville du ha mörk va?, den får vi måttbeställa ..." Öh ... Vad håller han på med? Nu vill han byta kök.

Shit, ska vi riva kök nu också? Klart jag vill ha ett nytt kök men stööön vilket jobb! I och för sig skulle det vara bra om vi fixade det nu för till sommaren har vi arbete utomhus. Då ska alla gatsten sättas tillbaka som plockades upp när huset dränerades. Sen har jag lite andra önskemål om trädgården men det tar vi då. Nyss stod maken och snurrade runt i köket, kliade sina små skäggstrån och funderade. "Egentligen skulle det räcka med att måla om luckorna som du sa. " "Ja, precis, inredningen funkar men den är så förbaskat ful. Det var någon som tvärvägrade att lacka luckorna." svarade jag. "Inte tvärvägrade, men inte då." svarar maken. Jag kan tillägga att så lät det inte då när jag la fram det förslaget. Han vägrade att måla gedigna ekluckor. Punkt slut. Nu har versionen blivit lite modifierad från makens sida men det kommer han aldrig erkänna.

När kameran laddat sitt batteri kommer det bilder. Det har varit lite bildfattiga inlägg från mig ett tag nu.

Kram!

Gåtor

Efter ett tips från syrran fick jag igår möjligheten att prova. Jag drog en gåta för eleverna som de skulle få fundera på tills idag:

Musse Pigg ger sig ut i rymden för att hämta något. Vad skulle han hämta?

Den var inte ett smack svår för eleverna, många löste den ganska omgående. Idag efter en rast var det stojjigt värre i klassrummet. Klassläraren var än inte på plats och jag var själv med eleverna. För att få lugn undrar jag om de vill höra en gåta till. "Ja!" utbrister de och det blir tyst. Effektivt må jag säga och 42 pigga ögon vänds mot mig, väntandes.

Vad är det som vilar när du arbetar

och arbetar när du vilar?

Lite klurigare. När dagen var slut skulle de gissa. De gissade på allt möjligt men ingen gissade rätt. En ledtråd fick de. De gissade vidare och efter ett tag kom en elev på svaret. "Jameeen ..." stönades runt i klassrummet. Detta kommer det bli mer av framöver känner jag. Det var uppskattat från elevernas sida. Man riktigt ser hur det tänks innanför pannbenet och småleenden som finular på vad det kan vara.

Vet ni svaren på gåtorna?

För övrigt kan jag sanningsenligt erkänna att jag idag gjorde en mindre bra genomgång på adjektiv. Shit pommes frites .... Adjektiv, vad är det? Jag och grammatik är i stort lika med den geografiska idiot jag är. Tur att man har en mentor som stöttar och backar upp. Helst ville jag gå ut och dö. Eleverna bryr sig inte, de frågar om de inte fattar men jag, jag ska ju prestera. Bra helst. Å andra sidan lyckades jag hålla en mattegenomgång för 6 elever utan att börja skallra med benen. Det är alltid lättare och mindre nervöst när inte mentorn är med. Skumt. Barn, de är inte dumma och kan komma med de mest komplicerade frågor som man ska försöka reda ut. Ett tag var jag på väg att bli svettig i armhålan må jag säga. Hur ska jag förklara detta så att de förstår? Tänk, tänk, tänk. Det löste sig, och när vi väl var klara med problemlösningen jobbade eleverna på i racerfart i matteböckerna. Jag kunde pusta ut ett kort tag tills jag fick fullt upp att hinna med att kolla så de gjort rätt.

Min nya kompis: Paolo Roberto?

Plockade lite med Davids böcker i bokhyllan här nere idag och stuvade om lite andra böcker som inte låg som de skulle. Här ska det vara i linje, inte på tvären. Längst upp sticker något ut riktigt på sniskan. "Maken ..." ploppar upp i huvudet. Att det ska vara så svårt att lägga något som allt annat ligger? Det är en bok jag inte känner igen. Vad är detta för något?

Jag måste säga att jag blir glatt överaskad! Det är boken Träna en kvart om dagen med Paolo Roberto. Den stod jag faktiskt och fingrade på en gång, lockad att köpa men vad ska jag med den till egentligen? En rannsakning och den stoppades tillbaka. Nu ligger den här, i min egna bokhylla. Hur kom den hit? Jag läste och bläddrade. En jäkla massa bra övningar, ser inte värst avancerade ut men det är de säkert? När maken kommer hem frågar jag. Det visar sig att svärfar fått den från företaget men lämnade den till maken. Trevligt, här ska det tränas!

I onsdags blåste maken upp gummibollen. Det är en väldans effektiv sak om man bara tar sig tid att nyttja den. Satte mig på den förut och gjorde situps. Ouffhh och Uhfpt! vad jag är otränad! Smidig som ett kylskåp, det är jag. Men här ska plågas! David tyckte nog det såg kul ut för han skulle minsann träna han med och kastar sig på mig. Här kunde det blivit en schysst dunk i golvet och närkontakt med tv-bänken på väg ner, men för en gångs skull var jag med och kunde parera. Annars hade Sverige skakats av ett vrål som hette duga.

Med David i mitt knä kör jag på. Han tycker det är skitkul att guppa upp och ner och min mage skriker av värk. Paus. "Kör då mamma!" säger David "Måste vila lite ..." flåsar jag. "Kör då mamma!!" Pressar på lite till. Magen skriker. Paus. David härjar på. Kör igen. Paus. Aaarrghhh! Min mage! "Kör då mamma, nu!!!" Sadist ... Under tiden maken gör en flarra välling kör vi på. Vid 65 känns det som magen är på väg upp genom strupen, vid 70 får det vara nog. Undrar hur magen kommer må i morgon? Ska nog stretcha lite kanske? Under tiden njuter jag av rödvinet här bredvid och tittar åt vänster in mot vardagsrummet och godispåsen som ligger på bordet. Ja, det är faktiskt inte jag som är skyldig. Skyll på maken som kom hem med påsen. Men håll med om att det är synd att slänga? ;-)

Kram!

Biverkningar

Satans i gatan vad jag har mått illa idag! Så fort jag stannade upp sköljde det över mig som en våg. Kom på mig själv med att leta tänkbara kräkplatser utifall en olycka skulle komma. Uuhh ... Nu hatar jag verkligen att kräkas så det gör jag inte, om det inte är i absoluta, absoluta nödfall men idag blev jag riktigt orolig för att det skulle bli verklighet.

Illamåendet? Det kan jag tacka Eva för, min PMS-häxa. För att hålla henne i schack tar jag tabletter. Eller glädjepiller om man vill använda det ordet. Strunt samma, de funkar. Visst kan hon göra försök till att komma ut och hugga men huvudsaken är att hon stannar där inne och inte tar sig ut. Skulle hon råka komma ut är hon betydligt mer dämpad än vad hon skulle vara utan tabletter.

Idag har hon inte haft en tendens till att visa sig. Helt otroligt, bara 2 tabletter senare. Jag gillar egentligen inte att behöva ta till piller, jag vill kunna klara mig själv och det är lockande att skippa tabletterna nu, men denna Eva har jag insett att jag inte kan tackla. Hon är en fördjävla sak att dras med! Jag får knapra ett par dagar till.

Kan inte minnas att jag mått så här illa tidigare? Eller jo föresten, en gång minns jag, när jag jobbade på sterilcentralen och operationsinstrument efter en höftoperation kom ner. Jag brukar inte vara kvacklig men denna gång var det bara lite för mycket ... människa ... med på instrumenten ner. Äckligt va? Det bästa och roligaste arbete jag haft hittills.

Bävade för lunchen och alla dofter. Urk ... Idag hade jag tur. Någon gång innan lunch klingade illamåendet av och jag kunde inta lunchen med god aptit. När jag ätit klart nådde en kufisk currydoftande matlåda mina näsborrar. Det blev lite för mycket. Dags att lämna bordet fort och parkera sig i soffan, på säkert avstånd från den däringa matlådan.

Kram!

Vardag igen!

Blä, vad motigt att gå upp 6.30! Låg i fas till 7.35 när lillfisen sätter sig helt på tvären, gapar och skriker och tjuter om vartannat. Jistanes! Eva kom infarandes innan jag ens hann reagera och for i taket så det skrek om det. Ja, här var det storgräl på morgonen, alla parter inblandade. På dagis blev han jätteblyg, ville inte gå med in och när han kom in tryckte han upp sig bakom mig. Här snackar jag verkligen igel. Jättebra, jag som ska ha praktik och allt. Komma försent första dagen. David släpper inte mig och jag vill egentligen inte släppa honom. Vill hålla om honom hela dagen. När vi kramats en stund och jag slutligen motvilligt får gå, försöker jag vinka åt honom i fönstret men han vägrar titta på mig. Fröken ger tummen upp och jag stressar vidare med asdåligt samvete. Jävla, förbannade Eva!

Tur att skolpersonalen har lite möte innan eleverna kommer in, för jag blev sen. I klassen blev det mycket matte idag. 7:an, 8:an och 9:ans tabell kör de. Suveränt, jag kan inte alls, och så såna där tänkauppgifter, jag fattar noll. Jättebra att försöka hjälpa elever när man inte själv fattar. På något vänster brukar vi klura ut det men det tar lite längre tid än nödvändigt och jag kan uppgiften om någon mer elev frågar. Usch, jag är alldeles för inkörd på miniräknare. Gångertabeller, och huvudräkning framförallt, det är definitivt inte min grej. Eleverna vet det, men jag är ju vuxen och vuxna kan matte. Jojo, det ska gudarna veta ... Apropå det, när blir man vuxen egentligen? Jag väntar fortfarande.

Klockan 16 lämnade jag skolan för att hämta lillfis. Tror aldrig det har hänt men han följde med vid första tillsägelsen. Han var glad och go, tog på sig fingervantar, hämtade skorna och vände sitt kort själv. Hämtningarna brukar alltid annars vara förenade med en smärre fight mellan oss två. David vägrar följa med och jag får lirka med alla tänkta medel. Kommer vi utanför dagis dörrar 20 min efter att jag klivit in så har vi slagit tidsrekord. Normalt tar det längre tid än så och tålamodet spänns till sitt yttersta. Fördelen med att han trilskas på dagis är att humöret hålls i schack. Eva är ju inte dum, hon visar sig bara innanför husets väggar.

Idag efter hämtning har allt bara varit rosa moln, också ett undantag. David brukar vara rätt trött efter dagis och med trötthet kommer en hel del underbara effekter som gnäll, trilsk, gnäll, bröl, trilsk, tjut och mera gnäll. I alla fall från vår lille herre. Väl hemma ville David bada. Klart han får bada så han stoppas i plurret och jag lagade mat. Vi åt (läs David petade) mat, gosade, gömde oss för maken när han kom hem och jagade varandra runt, runt. Hur underbart som helst! Nu sover han gott i sitt rum, maken hann inte måla idag och jag ska ta tag i lite skolarbete. Nu är ju allvaret igång igen. Fy, vad långt det är till nästa ledighet ...

Kram!

Broccoli och ostgratäng

Det här är en superlätt, god och väldigt mättande gratäng. Receptet finns i Sten Sture Skaldemans bok GI-noll!. Gratängen kan ätas som egen rätt eller som tillbehör till en bit kött eller fisk.

4 portioner

Fyllning:
200 g broccoli (300 g går också bra)
100 g hackad, smakrik ost
100 g fetaost

Gratängsås:
4 ägg
2 dl mjölk
2 dl grädde
Valfri krydda
salt o peppar

Förväll/tina broccolin. Dela i mindre bitar. Lägg i en ugnsfast form.
Häll på den hackade osten.
Blanda ihop gratängsåsen och häll över.
Gratinera i 200 grader ca 25-30 min.

Njut!

Maken målar tak!

*yesyes ya yesyes ya*

David och jag var och handlade, lika bra att göra det innan vardagen hoppar på en. Imorgon. Letar febrilt bland hyllorna efter Crosini eller Crostini. Vilket som, det är små livsfarligt goa kex man kan ha goa ostar på och mumsa sönder sig med. Ringer hem men ingen svarar. Japp, här blir jag lite irriterad för jag ser framför mig hur maken sitter i källaren och grejar med datorn eller spelar PS3 för fullt.

David sätter sig på tvären när vi ska gå ut och jag antar att Eva är på ingång för jag tände på alla cylindrar med en gång. Så farligt satte han sig nog inte på tvären men det räckte för att få mig lite irriterad. Häromdagen sopade jag i på golvet i pannrummet. Vi kan säga så här, en ensam trall med lite vatten under är ingen säker gångväg vilket jag trodde. Sätter ner foten, trallen far iväg och jag druttar på ändan. Vid landning sätter jag i vänster hand och sen dess har jag haft ont i tummen. Klarar inte att hålla/lyfta tunga saker. Börjar det närma sig 1 kg så är det kört. Åh, nu hamnade jag totalt på sidospår, jag är lite till mig, förstår ni.

Nåja, att lyfta tunga matkassar med en kajko tumme är ju inte så värst smart. Dum som man är vill man inte riktigt inse att tummen är kaputt och lyfter ändå. Smartare än smartast. Not. I alla fall, för att komma till skott: David och jag kommer hem. David springer före. Huset är becksvart. Kanske är maken och tränar? När vi kommer innanför dörren luktar det konstigt. Målarfärg! Maken målar! Tjofaderittanlullanlej!

David och jag slänger av oss ytterkläderna och går upp. Maken har hunnit måla snedtaket och det blir så himla fint! Jag har nog tittat 4 gånger på kort tid nu. Det blir så fint, fint, fint! Bäst av allt är att jag slipper men jag får väl ursäkta mig med min tumme? Det var trots allt maken som lagt ut trallen jag sopade i på.

Men vet ni vad maken chockade mig med igår?? Längs trappan upp har vi en bröstpanel i lackad furu. De förra ägarna gillade furu, gärna lackat med 10 ton klarlack. Igår när vi la oss kläcker maken ur sig "Nu vill man ju måla trappan också." "Nä, det räcker som den är nu." säger jag. "Inte trappan utan bröstpanelen" svarar maken. *host* Tandkrämen for ner i halsen ... Han måste skämta mig aprilo ... Nej då, han menade allvar. Ska Davids tak målas kan han lika gärna fortsätta menade han på. Men inte med vit färg. "Ljusgrå?" sticker jag till och det svalde maken med hull och hår. Jösses, jag får nog som jag vill trots allt?

Tapetserade källardörrar

För ett tag sen kom jag på att vi hade en rulle tapet från sovrummet till övers. Dörrarna i källaren var ingen vacker syn. Speglarna hade väv i sig. Jag målade först dörrarna vita, satte täckväv över väven och tapetserade. Detta var första gången jag tapetserade ensam och resultatet är jag nöjd över. Eller tja, en dörr är jag mindre nöjd med när jag i efterhand tänkte till och insåg ett och annat.

Före

Dörr till gästrum med täckväv

Efter
Dörr till lilla toaletten t.v.
Dörr till frysar rakt fram
Numera är dörrarna försedda med handtag i silver

Vaniljhjärtan

Idag med posten kom en liten lockelse på receptsamling adresserat till maken. Klubben kan ju försöka men värva maken, som hittills bara bakat en banankaka och dinkelscones, tror jag inte de kan. Banankakan smakade jag aldrig på, den luktade ju banan. Ena halvan åkte med till svärmor på julafton den andra halvan har idag åkt ut till fåglarna.

Men ... i receptsamlingen fanns ett recept på vaniljhjärtan. Det kan jag använda alla formar till som jag köpte på Återvinningen för den löjligt lilla summan av 3 kronor. Någon försöker nog säga något? Blev sugen på att baka nu men vi är lite fattiga på grädde. Allt annat finns i skåp och kyl men inte grädde. Typiskt ... David och jag får baka en annan dag.

Apropå ingenting. Maken har idag inhandlat kvistlack och 5 liter färg. Nu är det bara att måla tak. Finns ingen ursäkt längre, allt vi behöver finns hemma. Maken får börja så får vi se om jag hjälper till. Det är ju så urbota t r å k i g t att måla tak ...

Julen är ute (och andra tankar)

På 1½ timme är julgran nerklippt och uthivad genom fönstret, julpynt som varit uppe är nerpackat i kartong och alla granbarr förpassade till dammsugarpåsen. Det som är kvar är adventsljusstakar och utomhusbelysningen runt trappräcket. De får nog vara ett tag till. Rätt skönt att få ut julen ändå. Ännu skönare var det att få upp snurrfåtöljen från källaren så det blev mer plats där nere.

Nu är det bara att invänta vardagen som börjar på onsdag. Vill egentligen inte. Har hunnit greja och pyssla med sånt jag tycker om och som fått stå tillbaka för skolarbetet. Känner mig ändå rätt nöjd att jag hunnit med en hel del som jag från början inte tänkt. Nu är det bara Davids tak som flåsar i nacken och stör mig. Skulle börjat i helgen men vi hade inte kvistlack, inget är öppet och igår blev det inget av på grund av en liten sjukling. Taket ska målas men inte än. Jag får väl reta upp mig ett tag till så jag sen får tummen ur och kör ett race? Nu är det bäst att ligga lite lågt med vitfärgen ett tag innan maken får spel totalt. Det har muttrats lite på sina håll över att det är för mycket vitt överallt.

Funderade häromdagen att vi har gjort om alla rum och vrår utom i kök, toaletten på övervåning och där frysarna står. Köket ska göras om i sinom tid. Det är fult men fullt dugbart. Egentligen skulle det räcka med att lacka om luckorna och måla över kaklet så står det ett par år till men vi vill inte lägga den tid eller kostnad om vi ändå ska riva ut det inom några års framtid. Eller kanske tidigare ändå? Man vet aldrig när vi får ett ryck. Toaletten på övervåningen är likadan som köket. Med rosa inslag är det inte övertjusigt men det funkar tills vidare. Frysarna göms bakom en dörr och är det allmänna dumpningsstället för bröte som ska vidare till tippen. Visst vore det trevligt om det var snyggt där med men allt göms bakom en dörr. Smidigt värre. Dessutom vet jag inte hur många gånger jag rensat och ställt i ordning där nere och det blir rörigt inom 2 dagar ändå ... Fattar inte, vi måste ha en hög hustomtar som stökar till för ingen annan i huset gör det ...

Uschaligen ...

Nu är hallen och ingången till köket renskurat med grönsåpa. Luktar gott. Värre var det innan grönsåpan när sonen la en kräka där. Japp, han som kvicknade till så fint kvicknade visst inte till något vidare. Får hoppas att detta var den enda kräkan som kommer och att han får sova gott i natt. Nu är han nerbäddad i vår säng. Jag är kvacklig av mig när det gäller kräkningar både mina egna och andras. Maken verkade ännu kvackligare och svalde lite snyggt med ledsen David på armen så jag, på alla fyra, fick torka väg mot övervåningen. Hoppas jag slipper det på ett tag nu ...

Nu är det jämnt i sovrummet!

Husets lille herre piggnade till i eftermiddags efter 2 timmars sömn, lite mat och Panodil. Då passade jag på att sy till lakanet som badat i klorin och tvättats. Nu skulle det bli lika i sovrummet! Det tog ju ingen direkt tid att sy till lakanet, på sin höjd kanske 20 minuter? Det är fruktansvärt smidigt att sy i gamla lakan märkte jag. Det stela bomullstyget gör väl sitt antar jag?

Spetsen

Nervikt kant

Lakansgardiner i sovrummet

Sovrummets raringar har börjat slå ut

När jag ändå var igång ...

... sydde jag om lakanet från sovrummet med den udda spetsen till en kappa och hängde upp den i hallen. Ner åkte noterna som tidigare hängde där. Julen blev utstädad lite smått idag trots allt. Kappan ger en sorts stämning till hallen, en stämning jag inte riktigt kan sätta ord på.

Spetsen

Kappa med nervikt kant

Det är ynkligt här ...

Husets lille herre har feber. Han är så liten och ynklig, vill sitta i knät eller bli buren. Ibland snyftar han till och klagar på huvudvärk men ta Panodil, det vill han inte.

Vaknade i natt vid 3 och hörde honom ledsen. Gick in till honom (han brukar i vanliga fall komma in till oss) och han var stekande glödhet! Inte undra på att det var ledsamheter därinne. Han ville in till oss efter ett tag. Kissa också. Berättar om vargen som smiter runt sängen eller tigern som skulle hälsa på på måndagen. (från kvällssagan) Vargen var ett orosmoment trots att han var snäll och skulle komma och hälsa på på lördagen. Lite vatten. Något toabesök senare. Ännu ett toabesök senare och lite mer vattenpimplande kom han äntligen till ro efter en flaska välling. Klockan var 6.20 och vi var måttligt pigga.

Vi somnade gott alla tre. Jag med en brännhet kamin upptryckt mot ryggen. Drömde en riktigt bra dröm och vaknar många timmar senare. David sätter sig käpprakt upp i sängen och utbrister "Det är sol ute!". Han verkade pigg, riktigt pigg och inte ett dugg varm. Skönt, det kanske bara var den febertoppen under natten? Kikar på klockan i taket. 10.31. Shit! Det är ju ... lunch snart! Men vad skönt det var att få sova efter nattens upp-och ner-och-i-och-ur-sängen.

Det dröjer inte lång stund innan David börjar se hängig ut och blir ynklig och pluttig igen. Kryper intill honom i soffan där han huttrar under två plädar. Lille plutten, han har feber igen. Mormor ringer och undrar vad vi gör i eftermiddag. De har kusinen hos sig. Vad typiskt! David älskar att leka med kusinen och så har han feber. Bara att ställa in, tyvärr ...

Nu hojtar liten igen. Det är väldigt vad mammigt det blir när det är sjukt? Maken har rivit bort listerna runt ytterdörren och kollat. Vi ska beställa ny ytterdörr nämligen. Det visar sig att den förre ägaren gjort en egen karm eller ram runt den ytterdörr vi har nu. Ingenting förvånar oss i detta hus längre. Vi har stött på en del överaskningar när vi rivit lite här och var. Vindstrappan då? Ja, det lägger vi ner. Efter de stora männens ventilering igår hade de kommit fram till att det inte gick att ha trappan där vi nu har luckan upp till vinden. Alternativet var att sätta vindstrappan i Davids rum. Hur ofta är vi på vinden egentligen? Inte så ofta, det var mer att byta till en smidigare variant att komma upp dit. Äh, vi la ner. Maken lämnade tillbaka vindstrappan och vi inriktar oss på ytterdörren istället.

Jag tänkte städa ut julen idag. Lite svårt när jag har en liten igel ständigt omkring mig. Lustigt att han inte sitter här och trycker nu? När man har feber får man vara en bebis förstår ni. Ja, en bebis på närmare 18 pannor rättare sagt. Smidig att ha på höften när saker ska uträttas. Granen och julen får vara kvar ett tag till för nu kom liten och kröp upp i knät.

Kram!

"Vad har du köpt nu då? ..."

David och jag åkte till Återvinningen innan lunch. Hittade en hög med saker som jag till viss del inte har en blekaste om vad jag ska hitta på med. Vad sägs till exempel om 12 servettringar för 6 kronor och 27 biskvieformar för 3 kronor? Fyra formar blev hållare för värmeljus, några kommer David ta. Servettringarna hade behövts till nyår. Får bli till detta år eller något annat. Sa till maken att nu jäklarns får vi ha middagsbjudningar! Maken tittade på brötet jag släpat hem, flinade och sa att de kommer bli jättebra att kränga den dag vi har garageförsäljning. (när nu det blir, om det blir??) Ja, det kanske blir så? Det återstår att se. Återvinningen har äntligen skaffat en mackapär så man kan betala med kort där. Det var verkligen på tiden! Nu slipper jag norpa pengar från David ifall jag skulle hitta något.

Skål på fot med biskvieformar som ljushållare

Brickor i nysilver

Servettringar, i en skål med fot, i en Kockumsbalja

Tittade även på tyger men hittade inga. Vill ju göra mer vimplar. Traskar till hyllan där jag hittade lakanen som jag sen sydde gardiner av och vad ligger väl där? Jo, makan till det ena lakanet som nu hänger i sovrummet. De lakan jag köpte tidigare hade olika spetsar, var olika långa och breda. Jag tittade väldigt, väldigt fel fast jag tyckte jag tittade rätt ... Haffade detta lakan direkt och nu badar det i klorin. När det är tvättat och torrt ska jag sy till det och byta så det blir jämnspelt i sovrummet. Kan ju inte halta udda när jag hittat paret liksom. Lakanet med den udda spetsen kan jag sy om så det får bli kappa till något fönster. Hallen kanske?

Vimplar åt maken

Maken önskade ju en radda vimplar att hänga i källaren. Jag tyckte det var kul att sy vimplar så det var lika bra att fortsätta. Det band jag använde åt Davids vimplar fanns det bara en liten stump kvar av. Sjuttsingen, som Bärgarn säger. Inte vill jag brassa iväg efter klockan 19 för att köpa band på Maxi ... Då blir jag lite lat.

Så, man tager vad man haver. Rev till en bit lakan och använde som band. Gick alldeles utmärkt. På köpet får bandkanten lite fransning. Lakansremsan blev lite bredare än det band jag hade till Davids vimplar så med en gång blev det betydligt enklare att sy. Det gick dessutom mycket fortare. Inte så mycket pill och ingen svordom. Frid och fröjd!

Maken önskade blått i vimpeln till källaren, men hallå? Då matchar det ju inte alls med de andra färgerna som är därnere. Nä, det ska väl passa ... lite? Maken hade inte mycket att säga till om i färgval. Jag använde tyger som fanns kvar från kuddfodralen och lappfilten. Nu är ju visserligen dörren tapetserad i blå tapet men det hör inte hit. Dörren går att stänga (nu gör vi nästan aldrig det men det hör inte heller hit) och då syns inte den blå tapeten. Han har inte klagat, än. Kanske gör han det när vi hänger upp den lite bättre än den provisoriska upphängning mellan rören jag har nu?

De stora männen diskuterar på övervåningen. De små röjer i källaren. Vi har en vindstrappa i garaget som vi tänkt få dit på något vänster. Nu har vi ett litet hål man får lyfta bort och sedan häva sig upp på vinden. Hur knöligt som helst. Svaga jag kommer inte upp utan att någon måste putta på. Det verkar som männen stött på lite problem och ventilerar? Jag hör mest prat om annat men det kanske är så män löser problem?

Vimplar

Jag har beundrat andras vimplar länge och har varit sugen på att sy en egen. Igår kväll, sent som attan, fick jag ett ryck. Ritade mall och klippte till bitar och provade ut hur bitarna skulle placeras. Varför ska man göra något tidigt när man kan göra det vid läggdags liksom? Jag ville helst börja sy igår men jag kan inte sluta förän jag är klar om jag påbörjar något och det hade inneburit att jag kommit i säng efter 2.

Lika bra att slumra en stund och ta det idag. Slumra, ja. Låg mest och funderade på hur jag skulle sy. Retade mig även på att jag slängt ett påslakan med blå rosor på. Jag gillade det påslakanet men det var nött och trasigt. Vad slängde jag det för? Det hade blivit jättefint till vimplar ...

David skulle självklart också nåla "flaggor". (vimplar? sicket påfund) Utrustad med ena nålasken fyllde han en tygbit med alla nålar som fanns att få tag på. Han var ju sysselsatt i alla fall. När vimplarna var klara fick han bestämma vart den skulle hänga.

"Över sängen så jag kan slå på dom".

Nu hänger de över hans säng och än mer stör jag mig på det fula furutaket. Ska vi verkligen vänta ända till sommar? Vet inte om jag orkar nu, ledsnade lite på att måla. Det kommer ju lite påskledigt framöver i och för sig ...

Blir nog till att göra mer vimplar. Maken kom nu och önskade en radda att hänga nere i källaren.

Jaha, där dog väl dom ...

Hela förmiddagen har näsan kittlat, jag har varit snorig och nyst. Hade en liten aning om att det kan vara tazetterna jag reagerar på. När jag snytit upp halva köksrullen åkte de ut på trappan. Nysningarna och snorandet försvann ganska omgående. Trevligt och väldigt skönt. Mamma och pappa var ute på promenad och tog vändan förbi här. När de skulle gå säger mamma att blommorna på trappan var fina. Visst f-n! Tazetterna!

Eehh, ja, de ser lite slokiga ut, stackarna. Det var ju inte så fasligt kallt i förmiddags när de åkte ut men när de kom in igen visade termometern dessto mer. Får se om de klarar livhanken eller om det är helt kört.

Idag har det varit en slöardag. Riktigt skönt. Vi kom ut på en kort promenad. Det var ju så kallt så det blev en liten sväng. Konstaterade under promenaden att det börjar bli ljusare nu. Förra veckan var det bäcksvart efter klockan 15 (ja, inte riktigt men nästan). Nu är det lite ljusare ute. Vi har varit lite småtrötta alla tre. Maken glor på film, lillfisen badar och jag sitter här. Har letat schema och litteraturlista och jagat lite litteratur. Vaknade i morse och kände lite smått panik över att skolan börjar om 6 dagar. Vill vara hemma. Är jag hemma lite till kanske taken blir målade. Tänk vad skönt det skulle vara? Nä, vi sa att vi väntar till sommaren då fönstren kan stå på vid gavel. Ja, eller rakt ut eftersom vi har såna däringa snurra-runt-fönster eller vad de nu heter i annat ord? *bra minne men kort*

Oh, liten vill upp ur badet. Bäst att plocka upp blötfisen då ...

Gott nytt år!

2009

Nytt år men samma som igår.

Vi firade med vännerna från Stockholm och deras dotter.

En lugn och skön kväll med god mat, god dricka och en hel del prat om allt och ingenting.

Kvällen avslutades på övervåningen med utsikt över hela stan och alla fyrverkerier som brändes av runtom.

Där njöt vi, alldeles gratis.

Lilltjejen somnade sittandes på barbordet, lutad mot sin mamma.

Hon höll sig vaken till fyrverkerierna i alla fall.

Efter det knoppade vi in allihop.

Trötta men nöjda.

Meny

Förrätt

Cocktail med räkor och kräftor på salladsbädd

Huvudrätt

Kycklingfilé fylld med chevréost och soltorkade tomater

Krämig potatisgratäng

Dessert

Pannacotta med vit choklad och blåbär, kaffe och Baileys

Önskar Er alla en God fortsättning!

Kram!

Linneskåp

Farmors linneskåp har fått färg.

Jag tyckte skåpet var fint innan men nu tycker jag det är ännu finare.

Före

Efter

Jag ljög igår ...

Skrev att jag inte skulle göra mer hjärtan igår. Det var inte hela sanningen. Trots nål i tummen och lite irritation över att det inte var så förbaskat lätt som jag föreställt mig så kunde jag inte släppa tanken. Måste prova en gång till. Så efter mitt inlägg gjorde jag 3 hjärtan till. Ett blev bra, de andra blev ... mindre bra om jag säger så. Nu är i alla fall symaskin, tyger, nålar, saxar och trådrullar undanplockat. Ska jag vara ärlig så vill jag göra några till. I jakt på den jättefina liksom. Men det har jag inte tid med. Linneskåpet och dörrar ska målas, huset ska röjas inför kompisarnas ankomst, sängar ska bäddas, pannacottta ska göras och självklart måste jag prova dukningen. Ingen tid att slöa, lika bra att sätta fart!

Kram!

Tyghjärtan

Hur fanken gör man ett sånt?? Skulle göra mig till och pyssla hjärtan på löpande band. Trodde jag ... Klipper till mallar. Klipper ut tyg. Syr ihop och vänder ut och in. Öhh ... Det var inte ett hjärta direkt. Det blir nog bättre med fyllning. I med fyllning. Ähum ... Äh, jag syr ihop. Har hunnit dra någon ramsa under tiden. Hjärtat får inga fina bågar och utrymmet mellan bågarna blir mer ett utdraget U. Inte bra alls men David blir glad över det. Provar ett nytt. Ja, det blev bara skit av hela alltet. Svär några ramsor och ger mig på ett nytt hjärta. Så, 1 timme senare har jag gjort ett rätt skapligt fint tyghjärta med hänge och knapp. 1 timme! Jaja, det är inte perfekt men det är det enda som har blivit vad man kan kalla ett hjärta. Måste höra med kompisen som läser till textillärare. Hon kanske har någon barnbeskrivning på lager? Kollade på det misslyckade "U:et". Usch, vad ful den blev ... Tar och plockar ihop och gör inga mer hjärtan. Inte idag i alla fall. Dessutom körde jag en nål rakt in i tummen så nu är jag handikappad också.

Min systerdotter Hannah på 12 år kom med världens bästa förslag till fyllning som jag inte ens varit i närheten av att tänka på själv. Innehållet i en kudde. Rotar fram en avlagd kudde och tog lite av fyllningen. Helt suveränt bra och får jag för mig att göra något annat som man kan fylla så behöver jag inte längre fundera på vad jag ska ha till fyllning. Detta var dagens bästa. Tack Hannah!

Snart, snart, snart ...

... är linneskåpet klart! En strykning till. Det skulle funka som det är nu men vid de svarvade trädetaljerna lyser det fortfarande igenom. När jag ändå är igång och blaskar med färg målade jag de 2 garderobsdörrarna i Davids rum också. Varje gång jag lägger honom blänger jag på dessa fula furudörrar med fula träknoppar och tänker att jag ska måla. Men så är det ju detta med att få tummen ur. Idag kom den ur! David och jag nynnade på "Postis Per" under tiden. Jag målade, han lekte med sin lyftkran. Knopparna ska jag elda upp i kakelugnen. Runda träknoppar. Vad fula de är egentligen. Nåja, de var väl snygga en gång i tiden? Maken, vet ni vad han gjorde när vi sjöng vackert? Letade efter nycklarna till draget på bilen. David och maken besiktade den för första gången idag och de vill ju kolla draget. Det skulle kunna gå om inte nycklarna var lagda på ett väldigt bra ställe. Gissa vem som var skyldig?? Det är frestande att skylla på David, han lekte i bilen sist när jag tvättade den och saker har en tendens till att byta plats när han leker. Maken letade överallt. Vi började se en stor summa flyga sin kos om vi måste beställa nya nycklar eller ett nytt drag på bilfirman. Nycklarna är i bilen, David har slängt dom någonstans. Mellan sätena eller under sätena. Då, som en blixt från klar himmel slog det mig! Under ratten finns ett litet fack. Jag fick en känsla av att jag lagt nycklarna där, på ett skitbra ställe. "Ut och kolla där" säger jag till maken med rollern i högsta hugg. Jo, visst låg nycklarna där! Det är inte för inte som jag är bra på att lägga saker på bra ställen och sen inte komma på var. Tur att jag kom på detta nu. Värre är det med alla reflexer jag la på ett superbra ställe när vi flyttade in i huset för snart 5 år sedan. Har inte hittat reflexerna än ...

Märkte förut ...

... att jag inte har bilder från alla husets rum i sidokanten. En vacker dag, när köket och andra utrymmen är iordningröjt och inte är i kaos som nu, då kan jag ta en bild. Nu har sonen blaskat med vatten vid diskbänken så det är en hög med pryttlar som ligger där. Hela huset är i kaos när jag tänker efter. Jag plockar och gör i ordning femtioåttatusen gånger om dagen. David har rört till allt på 2 röda. Han är effektiv, vår lille rackare. Så effektiv som bara barn kan. Även maken är bra på att röra till. Han bjöd på dinkelscones förut (jättegoda!!) och han har dragit fram en del köksbråte och annat tjafs. Varför är husets herrar bra på att riva fram saker men aldrig bra på att hitta tillbaka med dem? Eller åtminstonde röja upp efter sig? Inte undra på att man är trött ...

Det var tänkt att det skulle bli en stjärna ...

Davids lyktor

Nu är det kört ...

Så, nu finns ingen återvändo. Farmors linneskåp har tagit första strykningen mot att bli helt vit. Färgen räckte precis, måste köpa ny burk i morgon. Skåpet var betydligt enklare att måla än klaffbordet. Egentligen kanske jag borde känna lite ånger? Jag menar, pappa har gjort ett jättejobb att en gång i tiden få den trären. Fast, när jag var färdig och tittade på skåpet tycker jag den är mycket finare nu, och då med endast ett lager färg. Tänk vad fint det kommer bli när det är helt färdigt.

Ska roa mig mer att peta in mer bilder. Har inte lagt in tillräckligt med bilder idag, än.

Shopping och punka

Efter lunch sög det i kompisens shoppartarm. In på Gina Tricot. Hon hittade lite kläder och jag hittade en klänning. Maken ringer för att överlämna sonen. Plockar upp honom utanför butiken och sveper vidare in till H&M. Hittar en jättefin tunika men priset var inte lika fint. Hänger tillbaka. Kompisen hittar det sista sen måste hon rusa hemåt för att åka och jobba. Tack och hej, puss och kram!

Lovade David att vi skulle köpa leksak för hans julklappspeng han fick av min moster. Innan dess måsta han ta några dyk i bollhavet. Sen synas butiken i sömmarna. David vill ha "det och det och det och det" ... Jag får gå efter och svara "Det räcker inte din peng till". Slutligen hittar han en Monster Truck. Pengen räcker och en krona tillbaka. Nu ska vi gå hem.

Kom på att det finns en loppis mot Drottninggatan. Måste kolla där när inte maken är med. En rätt stor loppis med himla många grejer men en del saker tycker jag hade bra överpriser. Hittade i alla fall 2 Kockumssaker. Vet vad jag ska ha skålen till men den andra? Ingen aning. Hittar nog på något. Bäst att placera ut det innan maken märker något.

Stoppar ner David i vagnen och kosan styrs hemåt. 40 steg senare känns vagnen konstig. "Sluta häng framåt!" säger jag till David som tittar oförstående på mig. Vilket konstigt ljud? Oh, jag känner igen det ljudet. Punka ... Shit ... Jaha, detta går det inte att traska hem med. Får tag på maken som får komma och plocka upp oss. Typiskt. Till saken hör att maken lagade detta däck i morse. Det är säkert någon mer pyspunka för inte kan hans lagning gå upp?

Under tiden vi väntar vill David ha en korv. "Mä brö" som man säger på östgötska. In på Sibylla och shoppa korv och dricka medan maken lastar in barn och vagn i bilen.

Jaha, nu kommer maken här och vill ha datorn (han blev ju ryckt från jobbet när jag ringde). Passar på att placera ut Kockumsköpen innan han märker något ;-) Fick nu höra orsaken till punkan: en liten glasbit. Jopp, det var inte makens lagning.

Bäst att flytta på mig.

Rubrik?

Bjuder på många bilder idag. Kameran är laddad och urladdad på bilder, redo att lägga upp här. Nu har jag inte mer tid. En titt på klockan innebär att jag måste göra mig redo för att knata ner till stan. Idag blir det fika/lunch, span på folk, skvaller och allmänt tjötande med en god vän. Som alltid kommer det bli riktigt trevligt! Nu sitter hon hos frissan och blir vacker. Det påminner mig om att min kalufs borde få sig en genomkörare. Kanske borde boka tid när jag ändå är på stan?

Kram på Er!