Snart, snart, snart ...

... är linneskåpet klart! En strykning till. Det skulle funka som det är nu men vid de svarvade trädetaljerna lyser det fortfarande igenom. När jag ändå är igång och blaskar med färg målade jag de 2 garderobsdörrarna i Davids rum också. Varje gång jag lägger honom blänger jag på dessa fula furudörrar med fula träknoppar och tänker att jag ska måla. Men så är det ju detta med att få tummen ur. Idag kom den ur! David och jag nynnade på "Postis Per" under tiden. Jag målade, han lekte med sin lyftkran. Knopparna ska jag elda upp i kakelugnen. Runda träknoppar. Vad fula de är egentligen. Nåja, de var väl snygga en gång i tiden? Maken, vet ni vad han gjorde när vi sjöng vackert? Letade efter nycklarna till draget på bilen. David och maken besiktade den för första gången idag och de vill ju kolla draget. Det skulle kunna gå om inte nycklarna var lagda på ett väldigt bra ställe. Gissa vem som var skyldig?? Det är frestande att skylla på David, han lekte i bilen sist när jag tvättade den och saker har en tendens till att byta plats när han leker. Maken letade överallt. Vi började se en stor summa flyga sin kos om vi måste beställa nya nycklar eller ett nytt drag på bilfirman. Nycklarna är i bilen, David har slängt dom någonstans. Mellan sätena eller under sätena. Då, som en blixt från klar himmel slog det mig! Under ratten finns ett litet fack. Jag fick en känsla av att jag lagt nycklarna där, på ett skitbra ställe. "Ut och kolla där" säger jag till maken med rollern i högsta hugg. Jo, visst låg nycklarna där! Det är inte för inte som jag är bra på att lägga saker på bra ställen och sen inte komma på var. Tur att jag kom på detta nu. Värre är det med alla reflexer jag la på ett superbra ställe när vi flyttade in i huset för snart 5 år sedan. Har inte hittat reflexerna än ...