Liten gryta med väl fungerande öron

David hade en tid till ÖNH-mottagningen idag så vi åkte alla tre. Maken har fått en ny mobil så den pillade han med hela vägen in till Linköping. Den har en GPS och som bekant pajjade jag vår TomTom i måndags och maken var tvungen att prova den i mobilen. "Om 500 yards sväng vänster". Låter inte rätt. Maken pillar lite till. "Din rutt är beräknad". Det låter bra. "Om 3 km, sväng vänster". Vart då? Här? Mitt ute på slätten? Vad ska denna mobil ta oss för väg till Linköping? Jag kör den väg vi alltid åker till Linköping och när dessa 3 km är nådda hörs istället "Vänd om det är möjligt". Jaja, den mobila GPS:en fungerar, inget snack om saken.

Läkarbesöket var över på några minuter. 10 sek tittade läkaren i halsen, 2 sekunder i näsan. 4 minuter pratade vi. Läkaren skrev en remiss till operation. Klart. Tack och hej, leverpastej. In och ut på mottagningen, av och påklädning inkluderat och även en kort promenad var avklarat på 15 min. Behövde vi åka in för det här? Kunde lika gärna göras på telefon.

Åker man in till Linköping måste man göra stan, i alla fall en snabbis när man inte har evighetsparkering. Tog en glutt på Indiska och konstaterar att de har blivit väldigt dyra. Designtorget en snabb vända, ut lika fort. Myrorna nästa. Där fyndar vi ett par skridskor åt David (tredje paret i räkningen) och tre krukor. Den ena ska jag måla om. Nu har den en turkos färg och jag vill självklart ha den vit. Med studentrabatt: 63:-. Billigt och bra.

På hemvägen mumsar David en kaka och maken återgår till att pilla på mobilen. Han har ingen bra ringsignal så det måste hittas någon. Första, nä. Andra, "ariba, ariba". Nä. Tredje något jazzigt och fjärde något "umpa, umpa".
"Stäng av den där skiten." Det blev med en gång ett störmoment på väg in i Vallarondellen, bilar överallt och David som från baksätet vill visa vad brandbilen kan. Maken stänger av och letar vidare. Då hörs från baksätet: "Jag vill höra den där skiten ..." Ooupps ... Hoppla, hörde han det där? Maken och jag tittar på varandra och börjar skratta. "Jag vill ju höra den där skiten" upprepar David. När ska man lära sig att välja sina ord inför de små som snappar upp precis allt? Förmodligen aldrig. Maken letar fram "umpa, umpa" igen och leendet från baksätet känns ända fram till oss.