Snyt och fräs

Japp, så kom den igång, förkylningen hos sonen. Näsan rinner konstant och högen av snytpapper bredvid min säng vittnar om alla otaliga snytningar från tidig morgon. Varför ska han alltid envisas med att vakna tidigt? 6.52. "Jag vill gå ner, mamma" *stööön ...*Det vill inte jag.

Jag kryper ner bredvid maken som inte heller är så pinfärsk. Någon gång i morse stövlade han upp, väsnades för både kung och fosterland, intog värktabletter och stövlade tillbaka lika väsnades igen. Vi har en elefant i vårt hus, bokstavligen. När män är lite förkylda, då är de dösjuka. I alla fall här när maken är sjuk. Har hört detta från andra håll också men jag nämner inte vart. Maken går inte ut i onödan, inte ens till brevlådan. Han ligger i soffan och glor på golf.

Oh, jag hör honom, han är på benen i alla fall. Får se i vilket skick han är när han kommer ner? Förkyld, men på benen.

Nu ska jag inte vara sån här *bäst att viska så inte alla hör* men när moí är sjuk, då är det inte läge att vara ynklig eller ligga i soffan och glo på någon såpa. Sonen ska kläs, torkas både fram och bak, ha hjälp emellanåt, mat ska fixas och varför blev kylskåpet helt plötsligt ett gapande hål? Inte en pinal hemma. Måste handla också. Jag får vara sjuk en annan dag ...

"Mamma det rinner ..."

Sonen kommer bli röd under den lilla näsan idag av alla snytningar och torkningar. Vår egna lilla Rudolf.

*attjoooo!*

"Mamma det rinner igen ...."

Önskar Er alla en Trevlig Lucia!

Kram