1 vecka kvar att leva ....

Vet inte om gårdagens händelse med en son på rymmen gjorde att mitt undermedvetna drömt konstigt inatt? David kom i alla fall in till mig efter 1 någon gång. Flera gånger under natten har han snyftat till och slängt ut en hand eller fot för att kolla så jag var där. Jag drömde en helt sjuk dröm och jag vaknade till ibland så jag vet att det var en dröm men så jäkla verklig och otäck!

Drömmen började med att jag hade som små blåsor på vardera sidan om halsen. Jag sökte och läkaren var fundersam och skickade mig för vidare utredning. Det visar sig att jag har ett anerysm som är på vippen att brista när som helst och läkaren ger mig en vecka kvar att leva. Världen går under för mig och jag gråter för Davids skull. Jag kommer missa hela hans liv och hur tacklar han att jag går bort? Tankar mal och att berätta för familj och vänner är svårt. Mitt i allt börjar jag fundera på min begravning. Hur vill jag begravas?? Folk kommer med råd och gråter för min skull. Jag känner ett inre kaos. Inte nog med att jag har en vecka på mig att leva, jag ska styra upp omvärlden också. Folk hit och dit tycker jag ska prata med den och den för att få bearbeta mina känslor. De behöver inte bearbetas, jag ska ju dö! Låt mig få värdesätta denna vecka! Ett gäng tjejer kommer på besök. Vi sitter runt ett stort bord för 12 personer (undrar vart vi var för så stort bord har inte vi hemma och i drömmen var vi hemma hos oss). David går fram till en tjej och undrar om hon vill bli hans mamma sen? Hon skrattar, jag börjar gråta. De skämtar bort allting och jag berättar. Alla blir tysta och beklagar, vet inte vad de ska säga. I samma veva börjar anerysmet bulta under skinnet ...

I nästa episod åker jag på knallröd träsnowracer tillsammans med någon man som jag inte känner. Det är snö och kallt och jag befinner mig i en jacka och tunna byxor. Vi är i någon tävling och har precis kommit ut från en skog och nerför en backe. Det är mörkt ute och tjockt med snö och vi får kliva av för att ta oss upp backen framför och vi springer och puttar på var sin sida. De tävlande efter oss tar in, de har precis kommit nerför backen och ska snart hoppa av sin snowracer ...

Jag rör tillbaka om anerysmet. Någon terapeut har kommit för att prata med mig och vi står i en dörröppning. Hon delar ut en bunt papper och säger att hon vet hur jag känner mig. Hur fan kan hon veta det? Det är jag som ska dö. Jag drömmer att någon fiser och samtalet med terapeuten blir en pinsam tystnad istället. Hon kommer av sig totalt och jag är tyst. En fis är väl inte hela världen, eller? I drömmen är det brunt, murrigt och mörkt.

Jag vaknar 5.58. Ligger snett och dumt på mage och ryggen känns som bruten åt fel håll när jag kommer tillbaka på sidan. Fumlar fram mobilen och stänger av larmet. Känner för att skippa föreläsningen och somna om men jag behöver föreläsningen även om jag inte fattar något. Eller föresten, idag fattade jag något men nu när jag suttit här hemma fattar jag inte ett skit! Vi diskuterade att vi borde sitta tillsammans och göra dessa grammatikövningar och plugga. När vi ventilerar har vi olika tolkningar och uppfattningar om vilket skit som är vad. Tentan kommer närmare med stormsteg och jag kan absolut ingenting!? Varför ska vi gå ner så djupt i något vi inte ska kunna eller ha användning av sen??