Krax ...

Kråka © Steve Dahlfors, Sveriges Ornitologiska Förening.

Hämtat på google http://www.sofnet.org/index.asp?lev=741&typ=1

Idag låter jag som bilden. Ja, under natten har jag tappat rösten och det jag försöker få fram låter som den unga killen i värsta målbrottet. Tur att det inte blir mycket snack idag, förhoppningsvis. Ska snart lämna David på dagis och kajka in till Linköping för ännu en föreläsning i frågetecknets tecken. Igår kunde jag inte somna. Efter att ha velat ännu en gång med att byta mall inte mindre än 3 gånger och trixat runt på min andra blogg, Helénes baksida så kom jag i säng efter midnatt. Jag frös något ofantligt, snurrade runt i sängen och funderade på allt och ingenting: vart ska alla blommor planteras, finita/infinita/transitiva/intransitiva verb, viktfunderingar och skolarbetet över lag. Upp och på med pyjamasbyxor och fårskinnstofflor (ja, jag gick till sängs med dom). Snurrade lite till och puttade sen på maken och frågade om jag fick läsa en stund? "Mmmmm ..." grymtades fram från högerkanten. Jag började läsa "Språk i fokus", och kunde ha läst hur länge som helst. 1.20 tyckte jag att det fick vara nog, släckte lampan och la mig till rätta. Tydligen var jag trött för jag somnade rätt fort. Det jag minns är att jag var förvånad över att jag var så pigg.

Sov gott till 5 när David kom indunsandes och höll handen mellan benen. Jag frågade om han behövde kissa men inte då och han skulle precis kravla upp i sängen när han gör en kovändning och studsar ut till toaletten. "Kom då mamma!" hojtar han och står och hoppar på stället vid toaletten. Något han i vanliga fall kan jättebra slutade visst fungera, nämligen att dra ner byxorna. När vi kom i säng snurrade han runt, jag snurrade runt och jag tittade på klockan fram tills den ringde 6.15. Gissa vem som somnat gott precis innan 6? David.

Idag gick penicillinintaget jättebra! Han ville t o m ha mer. Hör och häpna. Igår ritade jag rutor som han ska få rita i för varje gång han tagit penicillinet. Idag funkade allt utan knot, inget skrik, gråt eller viftande med armarna. Kanske var det att maken inte var hemma eller så funkade mitt provisoriska schema?

Kram!